Arkiv | november, 2013

Det här med skuldbeläggning.

30 Nov

 

Det har väl inte undgått så många att Blondinbella har fått barn, en liten gullig Gillis. Och att hon direkt efter meddelar att hon älskar att föda barn, att det var det bästa och underbaraste hon gjort. JÄTTEKUL för henne, det är det verkligen. Jag önskar att alla kunde ha samma upplevelse som hon hade. Det skulle betyda ett stort steg i evolutionen, eftersom den verkar ha stannat av på just biten där det gäller människofödsel.

Jag håller faktiskt med henne om att det inte gjorde lika ont som jag hade trott (jag hade förvisso både tens, lustgas och epidural), och det ÄR fantastiskt vad kroppen klarar av (med en jävla massa hjälp – man ska inte glömma att typ var tredje kvinna eller barn dog förr då man inte fick sån här hjälp – och att det är livsfarligt att föda barn i många länder än idag), men jag blir provocerad och förbannad när hon ska ge råd till andra inför förlossningen på det sättet som hon gör. Den mentala inställningen gör tydligen… allt. Är det inte att skuldbelägga de kvinnor där förlossningarna varit fruktansvärt jobbiga? De som inte klarat av att NJUTA när det känns som allt är kört? (Ett av tipsen är alltså att njuta när det känns som jobbigast). Kan vi inte bara säga såhär: Det gör skitont och alla förlossningar är asjobbiga, men försök bara att härda ut för du har inget annat val när du väl ligger där. Det är liksom försent att ångra sig, och när barnet är ute kommer du kanske fortfarande ha skitont, men åtminstone en (eller fler?) fantastisk liten varelse att fokusera på. Kanske blev det till och med kejsarsnitt, vilket liksom knappast har med den mentala inställningen att göra – såvida det inte har varit ett planerat önskat snitt.

Jag AVSKYR det här med att den ”mentala inställningen” är avgörande. Min inställning räddade INTE mig från dropp under graviditeten eller att må illa i nio månader, jag lovar. Min mentala inställning skapade inte heller livmoderinfektion eller blodpropp. Den kunde heller inte förhindra att jag… gick sönder och förlorade så pass mycket blod att jag svimmade. Jag vet att det finns metoder för att förhindra bristningar, men jag gick mest sönder inuti. Förlåt för detaljerna, men ingen barnmorska i världen som hjälper till att hålla tillbaka kan förhindra en sådan sak. Sen alla de där barnet ligger fel. Där det tar ett par dygn. Där hjärtljuden går ner och det blir en kamp mellan liv och död. Ja men, NJUT när det är som jobbigast. Den mentala inställningen gör ALLT.

NEJ! Den mentala inställningen kan hjälpa att hantera smärtan och allt det andra, men herregud, den kan inte ta bort komplikationer eller rädda en mamma eller barn som inte överlever. Jag blir bara provocerad. Det handlar inte om att inte unna andra bra förlossningar, det handlar om att de som haft det bra också måste kunna känna ödmjukhet och förståelse för de som inte haft en lika positiv upplevelse – trots att man varit peppad innan. Okej?

Med det sagt skulle jag faktiskt inte ha något emot att föda igen. Den tiden och smärtan är en droppe i havet jämfört med den lycka som barnet ger om allt i slutändan går bra, men graviditeten och infektionen däremot. Värsta någonsin.

Annons

Första månaden på jobbet.

29 Nov
utsiktjobbet

Utsikt från jobbet.

Nu har jag jobbat fyra veckor. Helt sjukt hur mycket fortare dessa veckor gått än veckorna hemma. Det är faktiskt som folk säger: SEMESTER att jobba jämfört med att vara föräldra”ledig”. Det beror såklart säkert på vad man har för barn och jobb (och resande kärlek), men ändå. För mig är det så. Trots tre timmar resväg per dag i hysterisk rusningstrafik och heltidsjobb på det (där jag skiter i att ta lunchrast). Märkligt hur fort det gick att ställa om. Det tog typ… en timme.

Jag gillar att jobba. Att gå hemifrån strax efter sex är inte särskilt jobbigt, faktiskt är till och med det lättare än mammaledigheten. Kanske har det att göra med att jag är friskare än innan graviditeten, I don’t know. Jag vet bara att känns bra just nu. Balans.

När jag kommer hem visar Victor mig en mängd saker. Dä, dä, dä! Han springer, går baklänges, ställer sig på tå för att släcka lampor, klappar händerna åt sig själv när han gjort något och vet vad han vill. Han vet att han kan matvägra om han inte får russin eller avokado. Att han kan vägra bada, pussas, kramas och borsta tänderna. Han vägrar egen säng och måste somna omhållen.

Men vi har också skrattattacker ihop, vi jagar varandra, vi läser sagor och Victor dansar till musik. Så länge jag bara får sova ifred i eget rum så funkar allt hur bra som helst. Han vaknar så ofta och gråter. Jag hade aldrig klarat det nu, som jag gjorde förut. Min sömn har äntligen blivit normal igen tack vare eget rum och att Martin tar nätterna.

Vi är en familj, vi tre. Mina stora kärlekar och jag.

Bake my day.

24 Nov

bakemyday

Jag upptäckte Mattias blogg för ganska länge sedan, och nu har han ju kommit ut med sin bakbok. Såklart jag köpte den. Skitroliga grejer. Annorlunda. Har lite förhoppningar om att den ska inspirera Vicke till att älska bakning.

Boken finns på t.ex. Adlibris för 177 kr HÄR eller på Bokus för 169 kr HÄR. Bra julklappstips om inte annat.

Vickes nya bästis.

23 Nov

VickemedIphoneNov2013Råkar han se telefonen eller paddan blir det vrål och skrik tills han får hålla hårt i sin bästis. Siri är poppis. En gång sa han vad jag trodde var googlegoogledadabada, men Siri tolkade frågan som Who are not Pokémon got a little sister och började söka efter svar. Där ser man. Iphonen funkar därmed även som translator.

Vicke har även fattat att man ska säga hej i telefonen, så han sätter den vid örat och säger hejhej (ejej!), låtsas sedan skriva sms och ser jättejätte busy ut.

Dagens ettåringar alltså …

Ljus.

22 Nov

GloLite

För nåt år sedan var jag inte alls insatt i ljus, men sedan var jag på ett ”ljusparty” och blev lite såld på PartyLites ljus. Naturliga vaxljus, luktar skitgott, lyser skitfint. Skulle aldrig kunna köpa IKEA-ljus efter att ha köpt sånna här.

Igår var jag på ett sånt ”party” igen och nu ska jag vara värdinna om ett par veckor. Det hade jag aldrig trott om mig, men vafan. Perfekt tillfälle att bjuda in lite kompisar en vardagskväll och få lite erbjudanden. Gör ju fan inget annat än åka till och från jobb, jobba, leka med Victor och försöka sova. Behöver sålunda lite ljus i vardagen. Höhö.

//LJUSSNOBBEN.

Premiärridning.

17 Nov

Ridning17nov20131JPG

Eftersom jag har en sån snäll pojkvän som låter mig sova i eget rum om nätterna har jag sovit åtta timmar två nätter på raken! Victor verkar förövrigt ha slutat sova på dagarna över huvud taget, eller så sover han en kortkort stund. Jag vet inga andra ettåringar som slutat sova på dagen, men vad gör man? Måste acceptera att lillungen är onormalt pigg helt enkelt …

Iallafall. Utvilad (eller nåt) åkte vi till Tyresta Nationalpark idag där Victor fick rida för första gången. Vilken succé! Han skrattade högt typ hela tiden och guppade åt sidorna med flit för extra effekt. Han älskar djur (det gör väl alla småbarn?) och speciellt hästar. Han blir helt till sig. Jag gick själv på ridning när jag var ”liten”, men egentligen gillade jag aldrig hästar – trots att jag var skötare och sådär. Det var nog mest för att man skulle gilla hästar på nåt sätt. Strunt samma. Victor däremot kanske blir dressyrmästare?! Ni ser ju hans stil liksom, snyggt värre. Sitter nästan i split på den breda hästryggen.

Ridning17nov2013

Radhuset.

9 Nov
Gaveln är vår!

Sett från baksidan. Gaveln är vår!

Vi flyttar inte dit förrän i sommar, eller efter sommaren, eftersom husen inte ens börjat byggas än. Nu har vi iallafall suttit med tillvalen, men det är inte så många val att göra. Tyvärr. Hade hoppats på många fler. Jag tror dock att det kommer bli bra ändå. Nytt och fräscht, med två stora uteplatser och en allmänning utanför. 300 meter till Maxi. 300 meter till vårdcentral, kohage, lekplats, förskola där Vicke ska gå samt strövområde. Gångavstånd till mängder med affärer, IKEA och matställen. En kvart med pendeln till stan (när man tagit sig till pendel två km bort, alltså).

Det enda är att det ligger norr om stan, och egentligen vill jag bo söder om stan. Typ alla jobb ligger dock norr om stan, så vi prioriterar kortare resväg och mer tid med Vicke medan han är liten. Det är ju en fördel om en har cykelavstånd från jobbet till förskolan om det skulle behövas.

För typ tio år sedan hade jag aldrig trott att jag skulle ha barn och radhus. Aldrig. Saken är dock den att det är PRECIS vad jag vill nu.

Illustrationsbild från vardagsrum.

Illustrationsbild från vardagsrum.

Det ser ju jättefint ut på bilderna, men hur det blir i verkligheten? Vet inte.

En full men tom bokhylla.

8 Nov

Har kanske 100 olästa böcker men INGEN av dem som jag vill läsa. PANIK. Abibliofoben i mig väcks till liv och gör mig lite darrhänt. Måste kanske köpa ett gäng nya böcker nu i helgen alltså (yes yes yes!)

Här ett urval önskeböcker (fast som pockets, dvs. alla är inte utkomna i det formatet än):
Livet efter dig
Den onda badankan
I kroppen min
438 dagar
Den tomma stolen
Och bergen svarade
Nyckeln
Analfabeten som kunde räkna
Barnmorskan i East End del 2
Before I met you
Where she went
Jag är Malala

Ochbergensvarade

Det bästa med att jobba:

7 Nov

JagNov2013

… Är kanske att komma hem och ungen springer mot en och kastar sig om halsen. Med lite tur får man en blöt puss också.

Annat bra är förstås lön och att jag till och från jobbet redan läst ut en bok sedan i måndags.

(Sovmorgon till sex har det dock inte blivit hittills, har vaknat runt fyra varje morgon utan att kunna somna om).

Imorgon…

3 Nov

OrkideNov2013

Börjar jag jobba. Känns så himla konstigt. Jag ser fram emot det, men är samtidigt jättenervös. Helt nytt ställe, gå från att vara med Victor jämt till väldigt väldigt lite. Det blir långa dagar (ungefär 11,5h borta hemifrån), men jag vet ju att han är i tryggt förvar hos sin pappa.

Sista helgen har varit bra. Förutom att Victor varit uppe några timmar varje natt, hostat och vaknat hela tiden, men Martin har tagit hand om allt och låtit mig sova. Egentligen skulle jag ha jobbat i fredags, men det blev ju inte så – så vi fick en långhelg tillsammans. Har hunnit städa, tvätta, handla, sova, läsa, gå på promenad, shoppat lite, haft besök av Victors mormor och varit ute på restaurang i stan med Martin, Victor och hans morfar och farmor. Jag älskar Orkidé som ligger vid Söderhallarna. Så himla god thaimat. Och prisvärd, för att vara middag. Try it!

Efter restaurangbesöket vägrade Victor vagnen och gick hela vägen till södra station. Det är nästan en kilometer tror jag, eller iallafall rätt många hundra meter. Inte blev han trött heller, det var vi som tröttnade på att han gick. Innan det gick han massor på medborgarplatsen också, och för säkerhets skull hade vi med hans lilla ap-sele som vi köpte i LA. Skitbra grej. Hemma har han apan som gossedjur, sedan kan man koppla på en liten rem och ha det som ett koppel. Han springer ju hit och dit, så det känns tryggt i stan. Igår var det dock mest upp och ner upp och ner upp och ner för trottoarkanter som gällde…

Well, nu ska Martin och jag umgås en liten stund innan jag lägger mig. Läser spännande Geim och hoppas kunna sova …

Året som gått …

3 Nov

Nu har jag varit mamma”ledig” i mer än ett år! Och mot slutet gick det fort. Jättefort. Tycker ändå att vi har gjort ganska mycket det här året, och Victor har vuxit från en liten svarthårig bebisgubbe till ett envist småbarn som springer runt och förstår vad man säger.

De första tre månaderna var skitjobbiga, med barnsängsfeber, blodpropp, nässelfeber, amningsproblem och Victors kolik och sedermera mjölkproteinallergi. Sov väldigt, väldigt lite och var rädd för det mesta. Gjorde inte så mycket mer än att försöka lära känna det nya livet och bli frisk. Vet inte hur många gånger jag var hos läkaren eller grät, men vissa dagar var det flera gånger.

IMG_6829

Efter ett halvår släppte många rädslor och jag vågade åka kommunalt. Victor fick luftrörskatarr med antibiotika. Han slutade sova i sin säng och grät när han såg andra människor än oss. Vid sju månader slutade jag amma och vi åkte vi Lanzarote en vecka. Där blev både han och jag magsjuka (och jag fick åka ambulans! Spännande  upplevelse…).

Lanzarote...

Lanzarote…

På sommaren åkte vi en helg till Hudiksvall på bröllop. Martin sov med Victor istället för att vara med på bröllopsmiddagen, eftersom Victor var mitt i separationsfasen. Den pågick i typ ett halvår. Sedan började han gråta när människor gick istället. Han hatar numer avsked. Det gäller kassörskan i kassan eller personer på bussen också.

Vi åkte också till USA i 2,5 vecka eftersom Martin skulle på kurs där. Bodde på Hilton i Fullerton utanför LA och hann med många utflykter. En heldag till Mexico (!), upp i bergen, på val- och delfinsafari vid Dana Point (såg både vilda delfiner och en blåval!), ett par gånger till San Diego, runt Beverly Hills och Santa Monica precis som 2011 och en massa annat. Vi bilade även till San Francisco och bodde några dagar hos min kusin och hans fru. Jag älskar, älskar Kalifornien.

IMG_4678

San Diego…

Vi åkte en dag till Runmarö och hälsade på kompisar med dotter jämnårig med Victor. Vi åkte till Gåsvik utanför Norrtälje en dag och hälsade på kompisar med son jämnårig med Victor. Där träffade jag av en slump min gamla bästis från mellanstadiet – och hon hade en son född i september 2012 precis som Vicke. Rätt ballt. Vi har varit på kosläpp, dagsutflykter till Dalarö och Victor har badat i svenskt hav.

Jag klarade av utmaningen att gå 30 mil på 1,5 månad (med marginal!). Jag sprang en mil igen. Jag tränade på Friskis & Svettis. Jag gick inte alls ner i vikt som planerat och kommer inte i mina kläder, men jag blev vän med min kropp och fick bättre hår, blev av med mensvärken, började tåla laktos bättre och få mindre D-vitaminbrist.

Jag har sålt ungefär 250 av min bok, den har varit med på Bokmässan, världens längsta bokbord och i en tidning. Jag har även läst ut över 50 böcker och fortsatt bokblogga på Bohusläningen. Jag har hunnit se flera serier: Girls, Breaking Bad, Walking Dead, Bates Motel, torka aldrig tårar utan handskar och Orange is the new black. Vi har lekt detektiver, jag har gjort allergiutredning, skaffat nya glasögon, tonat håret och varit hos tandläkaren. Jag har varit flera månader själv med Vicke eftersom Martin rest med jobbet.

Cover 001

Vi har varit på mängder av husvisningar, nästan köpt hus och till slut köpt radhus.

Vi har gått på öppna förskolan på tisdagar och torsdagar, men med start då Victor blev ett år. Jag älskade det direkt. Har haft saker att göra hela tiden även innan eftersom så många jag känner har fått barn samtidigt. Victor har alltså träffat massor med bebisar. Har även haft (och har!) världens bästa internetmammagrupp och har träffat flera av dem, några flera gånger och ska träffa igen.

Jag har varit på möbelmässan, barnmässan och ekomässan. Och ett dygns spa med två bra tjejkompisar (dvs en natt utan Victor), Bokrelease, middagar ute och blivit fadder åt ett bolivianskt barn.

Ett drygt år har gått där jag gjort många saker både med och utan Victor, ett år där jag inte hunnit bli uttråkad men varit så sjukt trött. Är tacksam för tiden, men ser samtidigt ändå fram emot att börja jobba imorgon och överlämna Victor till världens bästa pappa.

 

Oktoberböcker.

1 Nov

oktoberbocker

Tre böcker av tre kvinnor i tre olika genres. En allvarlig och sorglig kärlekshistoria, en lättsam men ändå sorglig kärlekshistoria och en dålig chiclit.

1) Savadoreña – Cecilia Samartin (☆☆☆)
Jag gillade verkligen delarna från Anas barndom i det krigshärjade El Salvador. Riktigt starkt, hemskt och givande. Dock är den lite seg och lite väl mycket helgonaktig för min smak. Gillar inte heller att författaren växlar mellan jag-kapitel och tredjeperson-kapitel trots att den handlar om samma person.

2) Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd – Rachel Joyce (☆☆☆)
Påminner om En man som heter Ove. Samma typ av story, samma vardagshjältefeeling. Lättläst och underhållande.

3) Hemligheten på Mercy Close – Marian Keyes (☆)
Alltså VAD var det här?! Måste vara det sämsta Keyes någonsin skrivit. Jag gillade ingenting med den (ändå läste jag ut hela …). Att huvudpersonen lider av depression skulle ju kunna ha haft något djup, men jag tycker hela grejen är en förolämpning mot alla som har varit eller är deprimerade. Den förlöjligar liksom hela saken. Ett tips: Läs den inte. Läs istället En oväntad semester eller Vattenmelonen.

Fler bokutlåtanden hittar ni av Erika & mig hos mig hos Bohusläningens Bokblogg HÄR.