Arkiv | mars, 2013

Swosch!

28 Mar

Alar

Shit vad mycket som händer nu. Victor käkar mat, ålar och backar in under möbler, ”pratar” och tittar på en för bekräftelse. Han har exploderat i vikt och väger nu 9 kilo (!). Vi var hos läkaren igår på uppföljning för mjölkproteinallergin och fick i uppgift att testa hur han reagerade. När vi kom hem blandade vi i två teskedar mjölk i maten, och vad hände? INGENTING! Fantastico. Det verkar ha vuxit bort nu, vilket innebar att jag firade med halloumi och dumle på kvällen. Jag har inte ätit mjölkprotein på månader förutom nån millimeter hårdost då och då. Idag fortsätter sålunda firandet med ost och choklad. Jag ska inte överdriva konsumtionen, men jag ammar inte så mycket längre ändå.

Idag kommer förövrigt Victors spanska farfar över påsken, men Martin har blivit sjuk och jag och Victor börjar också bli krassliga. När jag frågade Victor för en stund sen hur han mådde svarade han följande: Vabba. If you say so … Han har varit frisk sedan han föddes, så jag har bara väntat på det här.

Glad påsk på er!

6-7man

Hos sin gammelmormor igår.

Jag klarade det!

23 Mar

Två veckor själv med bebisen.

Och jäklar vilken LYX att ha en person (alltså pappan) som kommer hem på kvällarna igen. Och är hemma på helgen.

Igår kväll pussade Victor mig så mycket att jag saknade honom när jag la mig i gästrummet med öronproppar. I åtta timmar sov jag, för första gången sedan Victor föddes, eventuellt till och med sedan jag blev gravid. Vaknade samtidigt som Victor vid 2:30, men istället för att amma (han har börjat käka igen på natten) gick Martin upp och fixade ersättning medan jag stoppade in öronpropparna igen och sov vidare. Tyvärr vaknade jag tröttare än någonsin denna morgon. Så var ju inte riktigt planen.

Nu idag började Victor åla ordentligt. Fast bara bakåt. Han tog sig två meter bakåt, in under soffbordet. Där var det spännande som bara den. Man minns ju själv hur häftigt det var att låtsas bo under bord och i alla skrymslen och vrår man bara kunde hitta, eller hur?

Älskade, älskade lilla unge.

 

kryper20130323

Han ålade in ännu längre efter detta foto.

 

Cigg.

21 Mar

cigg

Jag blir så trött på alla fimpar som det tydligen är okej att slänga överallt. Och alla bolmande människor. Jag bara hoppas längtar önskar att det ska bli förbud på utomhusserveringar och andra ställen. Helst överallt. Det är så taskigt mot andra att röka. Att snusa drabbar inte andra på samma sätt, även om det också är äckligt. Drygt 200 dör i Sverige varje år av passiv rökning, så rökning dödar inte bara er som röker utan folk omkring er också. Schyst, hörni.

Några av de drygt 4000 ämnen som finns i cigg är aceton, ammoniak, arsenik, butan, kadmium (giftig metall), formaldehyd (används för balsamering av människor), bly, nickel, tjära, polonium (radioaktivt, metalliskt grundämne. Röker du ett paket om dagen är det samma mängd strålning som fyra lungröntgen) och terpentin. Förutom cancer och hjärt-och kärlsjukdomar ökar risken för benskörhet hos kvinnor. Det bli också svårare att få barn, eftersom ägglossningen påverkas. Jag vet att det inte är något nytt för er, men ändå. Det är svårt att förstå hur intelligenta, medvetna människor som jag tycker om kan röka. Och hur jag själv ens kunde ta en ”festcigg” för länge sedan (åratal sedan). Jag skäms.

Jag tänker på alla människor som röker nu, hur ni kommer se ut och må när ni är gamla. Om ni ens blir gamla. Och om jag ens får bli gammal och se er. Kanske har ni dödat mig innan dess med era cigg.

Liebster blog award.

18 Mar

liebster

Casa Annika gav mig ett ”bloggpris” och några frågor att svara på. Kul! Om ni inte har läst Annikas blogg tycker jag att ni ska göra det nu. Hon bor i södra Spanien och bloggar både om massor av fina utflykter och djupa ämnen såsom krisen i Spanien.

Vad ville du bli när du var liten?
Flygvärdinna, författare och journalist.

Vad är du idag?
Mammaledig. Har examen inom offentlig rätt och gillar fortfarande att skriva.

Vart vill du helst resa?
Hawaii, Nya Zeeland och Australien. Och högst upp i Norrland.

Var ser du dig själv om fem år?
Ingenstans. Har väldigt svårt att se mig i framtiden. Förhoppningsvis är Victor 5½ år, vi har flyttat och är lyckliga och glada.

Rött eller vitt?
Beror ju på vad det gäller. Hellre vit snö än röd snö, hellre röda läppar än vita osv.

Sommar eller vinter?
SOMMAR!

Skog eller hav?
Skog vid havet …?

Vad gör dig ledsen?
Många, många saker. Kanske lite extra mycket barn som far illa just nu.

Vad är det bästa du vet?
När Victor tittar på mig, jag säger hej och han skrattar som om han aldrig hade varit med om något bättre. Semester med Martin. Soliga dagar. Köpa böcker. Vara utvilad och att inte vara gravid.

Att gifta sig med våldtäktsmannen.

16 Mar

Jag vet att jag är lite efter, men jag skyller på bebisbubblan. Det här citatet kommer från Ekot 25 januari 2013:

”I Marocko finns det planer på att avskaffa en lag som gör att en man som våldtagit en minderårig flicka kan slippa straff om han gifter sig med sitt offer. Kampanjen mot lagen började för ett knappt år sen, efter att en 16-årig flicka, Amina Filali, tog livet av sig efter att först blivit våldtagen och sedan tvingats gifta sig med gärningsmannen”.

Alltså.
Jag finner inga ord.

Att kvinnor är mindre värda än män i världens ögonen är knappast något nytt, men sedan jag började följa ”kvinnohat” på instagram blir jag chockad varje dag. Eller jag  vet inte ens om jag blir chockad, jag vet ju hur det är, men ändå. Här kommer några exempel på trevliga reklambilder:

dolce-gabbana-ad-sexist

vintage-women-ads-21_113216799

FluidBlackEye

duncanquinn

vintage-women-ads-10_113218095

 

Jepp. Det är en trevlig och jämlik värld vi lever i, eller hur?

 

Det här med sömn igen …

12 Mar
Lånad bild från nätet.

Lånad bild från nätet.

”Sleeping like a baby”, vad sjutton betyder det? Att ha rubbad sömn och vakna hela tiden?

Victor har aldrig varit en sjusovare, men vissa nätter är helt klart värre än andra. Som i natt. Jag hade sovit två timmar (inklusive att ha blivit väckt några gånger) när Vicke bestämde sig för att det var morgon. Klockan 01! Några timmar senare somnade han igen, lagom tills jag hade ställt in mig på att det inte skulle bli mer sömn. 45 minuter senare när min kropp började sänka pulsen och slappna av vaknade han igen och skulle käka, snacka lite osv. Häpp häpp.

Jag kände mig rätt grinig och bitter. Jag VET att sömnlöshet hör till, men varför kan de inte sova lite bättre så att den här tiden blir mer njutbar? Natten innan sov jag 5,5h och det gör ENORM skillnad. Då funkar jag rätt bra som människa.

Men iallafall: Grinig, trött och bitter … tills Victor började skratta högt och vara allmänt gullig. Allt glömt och förlåtet.

Martin är på jobbresa i två veckor och jag räknar ner dagarna till hemkomst.

¡Bienvenido, presidente Chávez!

9 Mar
Den bästa bilden av Chavez jag lyckades få till ...

9 MARS 2007:

”Efter att inte ha lyckats klämma oss in i fyra förbipasserande tunnelbanor med träsäten, där folk stod packade som sillar och flera stycken till och med hängde utanför så att dörren inte kunde stängas men tåget åkte ändå, kom vi efter mycket svett och trängsel fram till slutstationen Primera Junta. Hugo Chávez var på besök, Venezuelas president alltså för den icke insatte. Det var nära att vi missade att det var idag han skulle hålla tal på fotbolls-stadion, jag såg affischerna längs kongressen då jag var på väg hem efter att ha handlat mat, någonstans mellan duvan som höll på att flyga rakt in i mitt ansikte så att solglasögonen trillade av och en fet person sparkade iväg dem, och vår kära port där vakten alltid har satt upp en skylt med ”kommer strax”/”är och samlar sopor”/”är i hallen”/”är inte här”.

Stadion var full. Ibland vet man inte om det handlar om en politisk sammankomst eller om det är karneval. Bland alla mina fördomar trodde jag någonstans att allt skulle gå vilt och blodigt till i Argentina, att folk skjöts och släpades runt av poliser. I själva verket går människor runt och säljer läsk och nötter, de står armkrok och sjunger, slår på trummor och ler. Så var det även denna gång. Tårarna rann både här och där när nationalsångens toner flödade ut över folkmassan (libertad!), rösten sprack när det hölls tal om kvinnors rätt, och när självaste Chávez steg ut på scenen och Ylva och jag hade lyckats ta oss upp på en läktare, viftades det med flaggor och banderoller överallt. Stämningen var så att säga total. Tanter hurrade och skrek, folk fnissade när Chávez sa att Bushs ordförråd bestod av 600 ord och att allt han säger låter som en Lpskiva som hakat upp sig. Ungefär mellan Latinamerikas historia, viva Fidel Castro och revolution, smet vi ut från stadion och åkte hem.

SER LIBRE, O MORIR!”


2007 var jag i Argentina i tio veckor med min syster, och så här skrev jag om när vi såg Chávez hålla tal. Det känns ganska märkligt att han är död, även om han är människa precis som alla andra och lika dödlig som alla andra.

Det känns också märkligt att jag lever ett så totalt annorlunda liv nu mot då.

Ett halvår med Skorpan.

7 Mar

5-6man

Victor, idag fyller du ett halvår. Fantastiskt! Den här månaden har mycket hänt, som vanligt. Du säger da-da-da oftare och har en del andra ljud för dig (blåsljud, maaa …). Du har blivit kittlig på magen och ryggen och skrattar högt när man pussar dig där. Du kan sitta stunder själv utan stöd, även om du ofta sjunker fram och suger på dina fötter istället.

5-6man3

På femmånadersdagen började du älska gröt och kan äta en hel portion på kvällen numer. Vi har börjat ge dig smakisar av potatis, morot osv, men det är bara gröt du gillar hittills. Och lite banan. Du har även börjar somna tidigare, oftast runt 21. Jätteskönt! Ibland vaknar du tio-tjugo gånger i timmen och jag får lite lätt panik, men efter några sånna dagar brukar du sova bättre igen (eller så är jag så trött att jag inte vaknar längre).

Vi har registrerat ditt medborgarskap i Spanien så nu har du dubbelt medborgarskap. Vissa kläder i storlek 74 börjar bli för små. Du har fått bebishull och är ingen smalis längre, men jag vet inte hur lång du är eller hur mycket du väger eftersom vi inte har kollat det sedan du var fem månader. Du gillar bäst att vara i bara blöja och skippa kläder, vilket är rätt skönt eftersom du ännu kräks väldigt mycket.

5-6man2

Bebishåret har inte försvunnit, men det som växer ut är ljusare (och mycket har skavts bort). Du har numer alltid gröt i håret och brukar dra dig i det när du käkar (både amning och flaska). Annars pillar du mest på en lila bitring som du gillar. Du har lärt dig att flytta den (och andra saker) mellan händerna och kan ta saker med nyporna. Roligast verkar vara att dra upp knutar och dra i snören t.ex på mina kläder.

5-6man1

Du har massor med böcker, både på svenska och på spanska och gillar för det mesta att bli läst för. Du vill hålla i boken själv och verkar gilla Dick Brunas bok Liten, större störst mest.

ElCarnavalMarianne

När det gäller mig känner jag inte av blodproppen särskilt mycket längre, men fortsätter med specialstödstrumpan. Jag ser fortfarande gravid ut och kan bara ha mammabyxor. Jag tränar på Friskis 1-3 gånger i veckan och går många barnvagnspromenader. Vi träffar andra människor (mest mammor) lagom ofta och det är inte alls lika läskigt att ta med dig på offentliga platser längre. Mitt mål var att du skulle vara frisk ditt första halvår, och det har du varit. Nu är det egentligen positivt om du blir lite förkyld, även om jag inte direkt längtar efter det.

Jag har inga problem med amningen längre. De första fyra månaderna gjorde det svinont och var bara jobbigt, men nu är det mest mysigt. Du nöjer dig med bröstet på morgonen och ibland någon gång på dagen, och amningen tar max tio minuter nu jämfört med mer än en timme varje gång de första månaderna. Min mjölkfria kost funkar, men jag saknar yoghurt, ost och annat.

Victor, älskade älskade unge. Jag älskade dig redan i magen och älskar dig ännu mer nu. Att få vara din mamma är helt fantastiskt! Utan dig skulle livet kännas rätt meningslöst. Du är det största och bästa som någonsin hänt mig.

Avslut.

6 Mar


Idag är det sista officiella träffen med mammagruppen. Jag har varit med på alla, men den idag skippar jag. Jag sov inte en blund på hela natten förrän på morgonen då jag sov en timme med Victor tätt intill mig (efter morgonamning). Jag är helt bombad idag och eftersom mammaträffen är då Victor brukar ha sin förmiddagsvila väljer jag att stanna hemma. Det var alldeles för många tankar som snurrade runt. Skitjobbigt. Låg och googlade på både hyperemesis och blodpropp och deras framtida risker. Till slut fick jag lite panik.

Mammaträffarna iallafall har varit superbra. Jag är extremt nöjd med de mammor som hamnade i samma grupp. En av dem betraktar jag som en kompis numer, och vi brukar ses då och då. Det börjar bli lättare och roligare att ta sig ut på offfentliga platser nu, typ caféer och sånt. Mammalivet blir verkligen bara bättre och bättre, även om jag ofta är zombietrött.

Senaste veckan har jag mått jättekonstigt. Yr, hungrig, illamående, svårt att sova, lite ont i magen. Kanske är det dags för mensen att komma tillbaka? Hoppas inte, jag saknar den inte det minsta.

Victor älskar låten ovan iallafall som jag lärde mig utantill igårkväll efter att ha kollat på klippet ungefär en miljon gånger. Tengo una vaca lechera …

Februariböcker.

1 Mar

februaribooks2013

Som sagt – long lost är månaderna då jag kunde sluka böcker. Nu är jag glad att jag lyckats läsa ut hela två stycken under februari! De var dessutom båda otroligt lärorika och tänkvärda.

1) Äldst, yngst eller mittemellan – Elisabeth Schönbeck (☆☆☆)
Den här boken har en kompis pratat om hur mycket som helst. Vad hon egentligen menade med typiskt mellanbarn eller pseudotvilling var jag ju såklart tvungen att ta reda på. Jag fick filtrera en del och vara medveten om att det är generaliseringar, men jag tycker att boken var väldigt intressant och läsvärd, framför allt när jag själv nu är mamma. Jag har fått svar på när det är bäst att skaffa syskon, hur de påverkas om de är för små när ett nytt barn kommer och hur man kan göra det bästa av situationen. Själv är jag äldst av fyra, men eftersom det är fyra-fem år mellan alla oss syskon är jag en blandning av äldst och funktionellt endabarn. Mycket verkade stämma på mig, och därför sög jag i mig det mesta av bokens teorier och tips. Rekommenderas till alla!

2) Ditt kompetenta barn – Jesper Juul (☆☆☆)
I den första boken jag läste hänvisades det ofta till Jesper Juul, så jag kände att det var läge att läsa den också. Även denna bok var intressant och läsvärd med exempel och tips på hur man, enligt författaren, bör behandla sitt barn. Som en kompetent människa, inte som en varelse som är för liten för att förstå eller förtjäna jämlik respekt. Ibland kändes den lite väl flummig, men samtidigt hade den många poänger. Kan ju tillägga att jag aldrig kommer köra fem-minuters-metoden på Victor efter att ha läst denna bok … Enligt Juul ska man följa barns basala behov, speciellt när det gäller mat och sömn. Låt barnet själv säga till när det är trött eller hungrigt (vilket kanske låter självklart när jag skriver det, men om ni visste hur många metoder det finns där ute och hur vanligt det är och var förr att barn skulle äta och sova på exakta tider oavsett, inte tas upp så fort det gråter/grät osv …). Jag tar även med mig att inte överösa barn med duktighets-syndrom. T.ex. om Victor kommer hem med en teckning från dagis och ger mig, då är det kärlek han visar och kärlek han vill ha tillbaka, inte ett ”vad fin!”. För mycket mätbart beröm resulterar i press och att det alltid måste vara fint för att uppskattas. Samtidigt måste man ju få berömma … Det tål åtminstone att tänkas på och att försöka hitta en hållbar balans.

Lärorik månad om barn i litteraturväg!