Archive | mars, 2013

Swosch!

28 Mar

Alar

Shit vad mycket som händer nu. Victor käkar mat, ålar och backar in under möbler, ”pratar” och tittar på en för bekräftelse. Han har exploderat i vikt och väger nu 9 kilo (!). Vi var hos läkaren igår på uppföljning för mjölkproteinallergin och fick i uppgift att testa hur han reagerade. När vi kom hem blandade vi i två teskedar mjölk i maten, och vad hände? INGENTING! Fantastico. Det verkar ha vuxit bort nu, vilket innebar att jag firade med halloumi och dumle på kvällen. Jag har inte ätit mjölkprotein på månader förutom nån millimeter hårdost då och då. Idag fortsätter sålunda firandet med ost och choklad. Jag ska inte överdriva konsumtionen, men jag ammar inte så mycket längre ändå.

Idag kommer förövrigt Victors spanska farfar över påsken, men Martin har blivit sjuk och jag och Victor börjar också bli krassliga. När jag frågade Victor för en stund sen hur han mådde svarade han följande: Vabba. If you say so … Han har varit frisk sedan han föddes, så jag har bara väntat på det här.

Glad påsk på er!

6-7man

Hos sin gammelmormor igår.

Jag klarade det!

23 Mar

Två veckor själv med bebisen.

Och jäklar vilken LYX att ha en person (alltså pappan) som kommer hem på kvällarna igen. Och är hemma på helgen.

Igår kväll pussade Victor mig så mycket att jag saknade honom när jag la mig i gästrummet med öronproppar. I åtta timmar sov jag, för första gången sedan Victor föddes, eventuellt till och med sedan jag blev gravid. Vaknade samtidigt som Victor vid 2:30, men istället för att amma (han har börjat käka igen på natten) gick Martin upp och fixade ersättning medan jag stoppade in öronpropparna igen och sov vidare. Tyvärr vaknade jag tröttare än någonsin denna morgon. Så var ju inte riktigt planen.

Nu idag började Victor åla ordentligt. Fast bara bakåt. Han tog sig två meter bakåt, in under soffbordet. Där var det spännande som bara den. Man minns ju själv hur häftigt det var att låtsas bo under bord och i alla skrymslen och vrår man bara kunde hitta, eller hur?

Älskade, älskade lilla unge.

 

kryper20130323

Han ålade in ännu längre efter detta foto.

 

Cigg.

21 Mar

cigg

Jag blir så trött på alla fimpar som det tydligen är okej att slänga överallt. Och alla bolmande människor. Jag bara hoppas längtar önskar att det ska bli förbud på utomhusserveringar och andra ställen. Helst överallt. Det är så taskigt mot andra att röka. Att snusa drabbar inte andra på samma sätt, även om det också är äckligt. Drygt 200 dör i Sverige varje år av passiv rökning, så rökning dödar inte bara er som röker utan folk omkring er också. Schyst, hörni.

Några av de drygt 4000 ämnen som finns i cigg är aceton, ammoniak, arsenik, butan, kadmium (giftig metall), formaldehyd (används för balsamering av människor), bly, nickel, tjära, polonium (radioaktivt, metalliskt grundämne. Röker du ett paket om dagen är det samma mängd strålning som fyra lungröntgen) och terpentin. Förutom cancer och hjärt-och kärlsjukdomar ökar risken för benskörhet hos kvinnor. Det bli också svårare att få barn, eftersom ägglossningen påverkas. Jag vet att det inte är något nytt för er, men ändå. Det är svårt att förstå hur intelligenta, medvetna människor som jag tycker om kan röka. Och hur jag själv ens kunde ta en ”festcigg” för länge sedan (åratal sedan). Jag skäms.

Jag tänker på alla människor som röker nu, hur ni kommer se ut och må när ni är gamla. Om ni ens blir gamla. Och om jag ens får bli gammal och se er. Kanske har ni dödat mig innan dess med era cigg.

Liebster blog award.

18 Mar

liebster

Casa Annika gav mig ett ”bloggpris” och några frågor att svara på. Kul! Om ni inte har läst Annikas blogg tycker jag att ni ska göra det nu. Hon bor i södra Spanien och bloggar både om massor av fina utflykter och djupa ämnen såsom krisen i Spanien.

Vad ville du bli när du var liten?
Flygvärdinna, författare och journalist.

Vad är du idag?
Mammaledig. Har examen inom offentlig rätt och gillar fortfarande att skriva.

Vart vill du helst resa?
Hawaii, Nya Zeeland och Australien. Och högst upp i Norrland.

Var ser du dig själv om fem år?
Ingenstans. Har väldigt svårt att se mig i framtiden. Förhoppningsvis är Victor 5½ år, vi har flyttat och är lyckliga och glada.

Rött eller vitt?
Beror ju på vad det gäller. Hellre vit snö än röd snö, hellre röda läppar än vita osv.

Sommar eller vinter?
SOMMAR!

Skog eller hav?
Skog vid havet …?

Vad gör dig ledsen?
Många, många saker. Kanske lite extra mycket barn som far illa just nu.

Vad är det bästa du vet?
När Victor tittar på mig, jag säger hej och han skrattar som om han aldrig hade varit med om något bättre. Semester med Martin. Soliga dagar. Köpa böcker. Vara utvilad och att inte vara gravid.

Att gifta sig med våldtäktsmannen.

16 Mar

Jag vet att jag är lite efter, men jag skyller på bebisbubblan. Det här citatet kommer från Ekot 25 januari 2013:

”I Marocko finns det planer på att avskaffa en lag som gör att en man som våldtagit en minderårig flicka kan slippa straff om han gifter sig med sitt offer. Kampanjen mot lagen började för ett knappt år sen, efter att en 16-årig flicka, Amina Filali, tog livet av sig efter att först blivit våldtagen och sedan tvingats gifta sig med gärningsmannen”.

Alltså.
Jag finner inga ord.

Att kvinnor är mindre värda än män i världens ögonen är knappast något nytt, men sedan jag började följa ”kvinnohat” på instagram blir jag chockad varje dag. Eller jag  vet inte ens om jag blir chockad, jag vet ju hur det är, men ändå. Här kommer några exempel på trevliga reklambilder:

dolce-gabbana-ad-sexist

vintage-women-ads-21_113216799

FluidBlackEye

duncanquinn

vintage-women-ads-10_113218095

 

Jepp. Det är en trevlig och jämlik värld vi lever i, eller hur?

 

Det här med sömn igen …

12 Mar
Lånad bild från nätet.

Lånad bild från nätet.

”Sleeping like a baby”, vad sjutton betyder det? Att ha rubbad sömn och vakna hela tiden?

Victor har aldrig varit en sjusovare, men vissa nätter är helt klart värre än andra. Som i natt. Jag hade sovit två timmar (inklusive att ha blivit väckt några gånger) när Vicke bestämde sig för att det var morgon. Klockan 01! Några timmar senare somnade han igen, lagom tills jag hade ställt in mig på att det inte skulle bli mer sömn. 45 minuter senare när min kropp började sänka pulsen och slappna av vaknade han igen och skulle käka, snacka lite osv. Häpp häpp.

Jag kände mig rätt grinig och bitter. Jag VET att sömnlöshet hör till, men varför kan de inte sova lite bättre så att den här tiden blir mer njutbar? Natten innan sov jag 5,5h och det gör ENORM skillnad. Då funkar jag rätt bra som människa.

Men iallafall: Grinig, trött och bitter … tills Victor började skratta högt och vara allmänt gullig. Allt glömt och förlåtet.

Martin är på jobbresa i två veckor och jag räknar ner dagarna till hemkomst.

¡Bienvenido, presidente Chávez!

9 Mar
Den bästa bilden av Chavez jag lyckades få till ...

9 MARS 2007:

”Efter att inte ha lyckats klämma oss in i fyra förbipasserande tunnelbanor med träsäten, där folk stod packade som sillar och flera stycken till och med hängde utanför så att dörren inte kunde stängas men tåget åkte ändå, kom vi efter mycket svett och trängsel fram till slutstationen Primera Junta. Hugo Chávez var på besök, Venezuelas president alltså för den icke insatte. Det var nära att vi missade att det var idag han skulle hålla tal på fotbolls-stadion, jag såg affischerna längs kongressen då jag var på väg hem efter att ha handlat mat, någonstans mellan duvan som höll på att flyga rakt in i mitt ansikte så att solglasögonen trillade av och en fet person sparkade iväg dem, och vår kära port där vakten alltid har satt upp en skylt med ”kommer strax”/”är och samlar sopor”/”är i hallen”/”är inte här”.

Stadion var full. Ibland vet man inte om det handlar om en politisk sammankomst eller om det är karneval. Bland alla mina fördomar trodde jag någonstans att allt skulle gå vilt och blodigt till i Argentina, att folk skjöts och släpades runt av poliser. I själva verket går människor runt och säljer läsk och nötter, de står armkrok och sjunger, slår på trummor och ler. Så var det även denna gång. Tårarna rann både här och där när nationalsångens toner flödade ut över folkmassan (libertad!), rösten sprack när det hölls tal om kvinnors rätt, och när självaste Chávez steg ut på scenen och Ylva och jag hade lyckats ta oss upp på en läktare, viftades det med flaggor och banderoller överallt. Stämningen var så att säga total. Tanter hurrade och skrek, folk fnissade när Chávez sa att Bushs ordförråd bestod av 600 ord och att allt han säger låter som en Lpskiva som hakat upp sig. Ungefär mellan Latinamerikas historia, viva Fidel Castro och revolution, smet vi ut från stadion och åkte hem.

SER LIBRE, O MORIR!”


2007 var jag i Argentina i tio veckor med min syster, och så här skrev jag om när vi såg Chávez hålla tal. Det känns ganska märkligt att han är död, även om han är människa precis som alla andra och lika dödlig som alla andra.

Det känns också märkligt att jag lever ett så totalt annorlunda liv nu mot då.