Running.

Åh vilket flow nu. Syns inte utanpå, men känns inuti. Mest löpning. Vem kan inte älska att springa på våren? (såvida man inte har pollenallergi, vilket jag inte har). Har till och med lyckats springa ett 10km-pass, det första på två år, och dessutom på under 58 minuter. Inte som förr, men jag är så grymt nöjd. Nu är jag tillbaka i ständig värk i benen efter allt springande, men så värt det.

Annons

En såndär helg.

Med absolut och medvetet noll planer. Och trots att jag kan bli lite rastlös och känna att jag slösar bort tid och hade kunnat träffa den och den och gjort det och det, är det alltid efter en sån här helg jag mår som bäst.

Först en spontan 10-kilometers-promenad i naturreservatet med grannarna på lördagsförmiddagen. Vilken ynnest att ordagrant ha ett stenkast (i alla fall om man tar i och får in ett bra kast) till naturreservat av det här slaget.

Sen storhandla på Maxi (alla sa att ”vänta tills du får barn, då är det inte roligt att gå på Maxi längre!”. Alla dessa ”vänta bara”. Well, älskar Maxi ännu och det gör oftast Victor också). Och kolla på filmer. Sitta ute på altanen i SOLEN I T-SHIRT och få röda kinder. Baka. Städa (jo jag vet, har inte så jättestora krav på vad som räknas till roligt längre).

Grilla och ÄTA UTE i LINNE för första gången i år.

Och ta 10-kilometersslingan igen på söndagen varav springa 6km, och gå resten och lyssna på fågelkvitter och kolla på kossor och gölliga kalvar.

Mer än så här begär jag inte för en perfekt helg. (Ok, lite mer sömn hade inte suttit fel, men skitsamma).

Egypten i bilder.

Men hej!

Vi har varit i Egypten en vecka och kom hem igår kväll. Sol och 28 grader varje dag, Victor har lärt sig simma hundsim med puffärmar på djupt vatten, sovit fantastiskt och ingen blev magsjuk. Dessutom har Victor och jag ridit på kamel och Martin fått snorkla i Röda Havet vid ett korallrev medan vi tittade på. Bra vecka, som här sammanfattas med några bilder.

Kamelen Oscar från ovan, med Martin som för. Victor fick sedan mata kamelen med banan och pizza.

 

Solnedgång första kvällen på hotellet (plus Victor och Martin).

Victor älskade barnpoolerna med ruschkanor!

Jag hann läsa 600 sidor i denna sjukt bra sista del av Engelfors-trilogin.

Solnedgång vid Röda Havet.

Victor, Martin & Victors farmor vid stranden.

Victor och Martin vid en av hotellets 17 (!) pooler. Minst fem var uppvärmda till 26 grader, ahh…

Kasta sten i Röda Havet – kul grej tyckte Victor.

Även jag har badat i Röda Havet – check!

Vi kollade på från båten när Martin snorklade vid korallreven utanför Hurghada – underredet av båten var av glas.

Med lite tur överlever jag resten av vintern nu.

Sommar 2014.

Jag hade ledigt en vecka runt flytten, och sedan jobbade jag resten av juli (semester två veckor från 4 augusti). Trots allt jobbande hann vi med att grilla typ varje dag, svettas floder i hettan (älsk!), umgås med släkt och vänner och fixa en hel del hemma.

Jag var lite orolig för att flytta från Haninge där jag älskade naturen, men rätt snabbt upptäckte vi att Järvafältet är helt fantastiskt. Kossor runt knuten, en gammal gård med kossor och hästar jättenära, och mängder med vackra åkrar och fält överallt. Att bo granne med naturreservat är verkligen en ynnest, och det här är inte det minsta sämre än Haninges.

På helgerna hann vi också med en hel del. T.ex. så var vi till Norrtälje och hälsade på en fd. kollega, precis som förra sommaren. Det här året lekte Victor och kollegans son med varandra jättemycket. Gungade varann, drog i vagn, höll varandra i handen… Göllit som fan. Vi har också varit på syrrans killes 30-årsfest på Värmdö, samt hälsat på en nära vän som fått bebis – också på Värmdö.

Vi har sett rätt mycket film och sovit alldeles för lite. En av favoriterna vi sett denna sommar är Grand Budapest Hotel. Jag älskar verkligen Wes Andersons filmer – varenda scen är som ett litet galet konstverk i sig.  På bokfronten har jag kanske läst fem böcker på snart tre månader, och det kommer nog bli ännu mindre framöver. Har en helt annan typ av resväg till jobbet framöver med största delen bestående av promenad och en liten delkollektivtrafik. Innan hade jag mycket mer sittande resväg = mycket mer läsande.

Åh! Vi åkte med Victors kusiner och föräldrar till Fjäderholmarna, i deras egna båt. Solen sken och Victor fick låtsasköra hela vägen. Mycket folk och turistigt på sånna där ställen, men kul. Köpte dyraste mackan i mitt liv (100 spänn) och roligast var just själva båtturen.

När jag hade (och har, en dag kvar…) semester åkte vi till Fagersta och hälsade på mina kusiner. Det var mitt under värsta elden i Västmanland och vi kände till och med röklukten ända till Stockholm. När vi kom till Fagersta var röken iallafall borta. Vi åkte vidare till Dalarna och släktens sommarhus där, och stannade en natt. Det är ganska lagom utan rinnande vatten i en icke-barnsäkrad-stuga. Victor hann iallafall bada i sjön och leka i lekstugan, besöka ett par småstäder och ramla baklänges i en trappa i Ludvika (jag trodde att han skulle dö!) innan vi åkte hem igen.

Annars har det mest varit fixande på semestern. Isolerats i förråd, köpts grejer, fixats, fixats mer, fixats ännu mer osv. Victor har utvecklats jättemycket och börjat prata mer och mer. Häromdagen sa han ”älskling” och kastade sig om min hals och pussade och kramade mig. Han säger ”geting” när det kommer just en geting (vi har värsta invasionen), ”bil”, ”lastbil”, ”buss”, ”också” om man har samma sak som han har, ”chao!” som hejdå, ”wow!” och en massa massa annat. han pratar dagligen om de han tycker mest om (släktingar och grannar). Så många ord och namn att jag tappat räkningen. Och apropå räkna kör Victor med ”en, två, åtta, nio, tio!” när han räknar. Vissa bokstäver har han nu också lärt sig, förutom att han alltså kan känna igen alla siffror från 0-10.

Igår var jag med min mamma och bror på restaurang, och efter det såg vi Manu Chao i regnet på Stockholms kulturfestival. Konserten började efter 23, så allt blev sent. Åkte därför med mamma och brorsan hem och sov där – i NIO TIMMAR. Alltså jag har inte sovit så mycket på kanske 2,5 år. Möjligtvis en enda gång, om jag inte missminner mig. Känner mig helt groggy idag av all sömn. Sedan Victor föddes har jagför övrigt  varit ifrån honom en natt på spa (sov 2-3h), två nätter i Belgien (sov typ inget) och nu den här natten (lyckades sova som en stock!). Så glad över detta avslut av semestern.

All in all har vädret varit sjukt bra denna sommar. Extremt varmt. Vi har inte gjort så mycket, samtidigt som vi gjort något jättestort – flyttat till radhus på andra sidan av stan (fem mil från där vi bodde). Vill inte att denna sommar ska ta slut, men nu är det en dag kvar innan Victor börjar på dagis och en helt ny tid börjar. Antar att den nya tiden kan kallas Verkligheten…

Fördelen med ett barn som sover lite:

Säga vad man vill om föräldrarnas trötthet och ett barn som går upp tidigt, sover 10 minuter på dagen och sedan somnar för natten vid 21-22 igen; man hinner iallafall göra enormt mycket saker en helg. Som  t.ex. att…

Spana in husbygget igen och leka ute i solen…

Äta på restaurang medan ungen håller sig sysselsatt med sugrör och Iphone en stund (success!)…

Fira ena systerns födelsedag med släktingar utomhus och ungen skrattar åt sin morbror, leker i sandlådan, pillar med grus och blir alldeles genomsvettig av all sol…

Låta barnet bada i havet (!) i två timmar tills han huttrar av köld och ändå vägrar gå upp…

Kolla på kossor på en ekologisk gård i närheten…

Och en massa annat. Som storhandling, promenader, gunga, åka rutschkana, mamman fick springa på kvällen och se en film med pappan och lite sånt.

Glad att vi var ute typ hela helgen, för nu är det kallt igen.

Uppdatering i husbygget.

 

Igår var vi på spaning vid husbygget igen. Det var 20 grader och sol, grönt överallt (där det inte var lyftkranar, bråte, betongklumpar osv) och det har gått framåt! Man kan till och med se vårt hus på bilden ovan – även om det skyms lite bakom trädet (träfärgat radhus – tre på raken – vi har hörnan till vänster). Bara enochenhalv månad kvar till inflyttning om allt går som det ska. Både ser fram emot det och är nervös. Gör man ett bra köp? Hur blir området eftersom det är helt nytt?

I veckan öppnades ett Ica Maxi några hundra meter från bostaden, så vi passade på att gå dit också. Inom en radie på några hundra meter finns allt man kan tänka sig. Dagis, skola, lekplats, gym, vårdcentral, systembolag, klädaffärer, restauranger. Till och med IKEA. Och bara ett hundratal meter bakom huset finns en stor naturreservats-kohage med highland cattles-kor (se bilden nedan på hagen – inkl. vår resevagn, Martin och hans mamma. Tagen gången innan vi var på besök, dvs. 2 maj).

Om några år byggs även tunnelbanan ut till området, så vi hoppas att det kommer blir bra. Jag kommer ha ungefär samma tid till jobbet som nu (en timme enkel väg) medan Martin minskar resvägen från runt 1,5 h till 3km (!).

Snart smäller det alltså.

När ungen plötsligt sover.

Victor fick rida igen på Valborg – han älskar det fortfarande!

De senaste två dagarna har Victor inte sovit på dagen mer än 20 minuter igår och 5-10 minuter idag. Plus fullspäckat med aktiviteter. Igår somnade han redan 20:30 och idag redan 19:40 och plötsligt känns det som livet återvänder. Ett par timmar över på kvällen (!) Fantastico. Det gör sån himla skillnad. Äntligen tid att blogga, tänker jag – men så inser jag att nej – äntligen tid att umgås med den vuxne mannen i mitt liv. Iallafall i en timme innan ögonen faller ihop.

Vi hörs.

Jag känner rötter, vindar, vårsol.

Det bästa med den här påsken är kanske att jag har sprungit fyra gånger. Funderar på en femte ikväll. Jag springer inte så långt som förr, inte heller så snabbt, men jag springer. Jag kan springa.

Jag lyssnar på musikguiden i P3 och flåsar mig fram, högröd i ansiktet och med håret på ända. En andningspaus från att vara hemma, som både är mysigt men också extremt energikrävande, och  med förhoppning om att jag någon gång ska återgå till samma kropp jag hade innan jag fick barn (en möjligtvis orimlig önskan, men ändå).

Jag blir så glad av skogen. Av vårsolen. Av alla knoppar och blommor som slår ut överallt. Rent logiskt kanske den där vårlyckan borde dämpas ju äldre man blir. Jag menar, man har ju varit med om rätt många vårar vid det här laget.

Istället blir det tvärtom. För varje vår som kommer blir jag bara gladare och gladare. Känner alla lukter, vindar, rötter under fötterna. Kanske börjar jag komma över komplikationerna efter Victor, känna mer tacksamhet över att jag lever och är frisk? Jag vet inte, men det spelar ingen roll. Jag vet bara att jag är glad.

Våren, jag älskar dig.

Belgien i bilder.

Det är rätt fantastiskt vad man kan hinna med på bara en helg. Som att åka till Belgien och hälsa på sin kära syster som gör praktik i den lilla staden Kiewit utanför Hasselt (1,5h med tåg från Bryssel). Det var nämligen exakt vad jag gjorde fredag-söndag.

Det var runt 20 grader och sol, så vi hann dels med en dag i Bryssel där vi åt crepes ute i solen med min bloggkompis Petchie och hennes ubergulliga bebis, shoppa åt Victor, provsmaka belgisk choklad och kolla på Manneken pis och sånt där.

Sen hann vi kolla på roliga hus, se fyra getter som flydde från en inhängnad när vi gick runt i en rekreationspark, käka långa frukostar (händer ju aldrig som småbarnsmamma), cykla, äta glass, se Hasselt medan det var karneval och jag hann läsa ut en tjock bok.

All i all en toppenhelg, bara syster (och hennes huskompisar) och jag. Jag var bara JAG. Sov dock jättejättelite, och natten mot söndagen låg jag i timmar där på luftmadrassen och längtade efter Victor. Syrrans grannar hade fest, så jag somnade först klockan 05 och vaknade vid 08 igen. Ligger enormt mycket back med sömnen. Ni vet så där att femtimmarsnätter framstår som mycket sömn.

För att vara positiv igen: Har ni förresten käkat speculoos-kakor/glass/kräm? Mon dieu vad gott! Tur att jag köpte med mig hem…

En helt ovanlig vanlig lördag.

Ibland händer det, en lördag som inte innefattar några planer, vi gör inget speciellt, men det blir ändå den ungefär bästa lördagen någonsin. Så var det igår – allt liksom flöt på lite för bra.

Jag fick sovmorgon till 07. Vi åt nygräddade croissants till frukost. Solen sken. Victor var glad. Han somnade runt 12 och sov i två timmar utan att skrika en enda gång.

Jag solade på balkongen i linne och läste ut en chiclit-bok, drack latte och åt mörk choklad. Med min D-vitaminbrist är typ största lyckan att få sola. Läsa och sola samtidigt dessutom, bästa ever.

Jag tog en löptur i skogen, och det var typ tre år sedan sist. Alltså terränglöpning över stock och sten, backe upp och backe ner. Jag har bara sprungit ”vanligt” på sistone. Jag orkade ungefär fyra kilometer och var så glad  hela tiden. Skitsamma att jag sprang kanske 15 km terräng sist, jag behöver inte alls lika mycket längre för att vara nöjd. Bara det är en lycka i sig.

Lekte lite med Victor ute på gården, och sedan åkte vi och storhandlade. Äntligen köpte jag saker jag velat ha länge – nya ekotvålar, kokosmjöl och sånt.

Kom hem och bakade 23 semlor. Jag har aldrig gillat semlor någonsin, men hemmagjorda på ekologiska råvaror och utan mandelmassa med blåbär och blåbärsgrädde istället … Mon dieu vad gott.

Plötsligt var klockan 20 och vi hade glömt bort tiden, så då var det lite bråttom att ta på Victor pyjamas och sånt. Vi mös i soffan och vid 21 somnade han och Martin och jag hann se klart en film (Enough said – helt ok).

En alldeles vanlig men ovanlig lördag där allt bara kändes sjukt bra från början till slut. Fler sådana skulle inte skada.

Norge och Helgelandskusten.

I morse råkade jag se ett program på Svt om Norge: Ut på tur – upptäck Norge, och de var på Helgelandskusten. Jag blev helt frälst. Måste måste åka dit! Bilderna är lånade från nätet:

Jag har sagt det förut, men Norge är verkligen världens vackraste land. Jag har varit där ganska många gånger, varav den bästa resan var en road trip med Martin för några år sedan. Vi hade Hellesylt som mål (ena sidan av Geirangerfjorden) där min syster jobbade på hotell, och så gjorde vi spontana stopp lite här och där. Rekommenderar verkligen att åka till fjordarna och den klassiska trollstigen etc. Här är några av de foton som jag tog då:

 

Dags att åka till  Norge snart igen alltså…

 

Skansen.

Idag var vi på Skansen med Martins brorsa och familj. Djur är verkligen en hit hos barn och Victor följer normen i detta fall. Rätt mysigt med första advent på Skansen, men också… sjukt mycket folk, kallt, blåsigt och skönt att komma hem igen och tina upp fötterna. Vi väntar nog till sommaren innan nästa besök.

Vicke och jag spanar på fisk.

Ännu fler fiskar.

En uggla (nähä?). Den gjorde så sjukt många foto-poser att det inte gick att låta bli fotandet. Här är blogg-posen.

 

Grisar. Tur att jag inte äter griskött. Blir inte direkt sugen när jag ser djuren heller.

”Choca los cinco” med sin farbror. High five är en favvo just nu.

Solnedgångarna är så fina nu, så även dagens.

Premiärridning.

Eftersom jag har en sån snäll pojkvän som låter mig sova i eget rum om nätterna har jag sovit åtta timmar två nätter på raken! Victor verkar förövrigt ha slutat sova på dagarna över huvud taget, eller så sover han en kortkort stund. Jag vet inga andra ettåringar som slutat sova på dagen, men vad gör man? Måste acceptera att lillungen är onormalt pigg helt enkelt …

Iallafall. Utvilad (eller nåt) åkte vi till Tyresta Nationalpark idag där Victor fick rida för första gången. Vilken succé! Han skrattade högt typ hela tiden och guppade åt sidorna med flit för extra effekt. Han älskar djur (det gör väl alla småbarn?) och speciellt hästar. Han blir helt till sig. Jag gick själv på ridning när jag var ”liten”, men egentligen gillade jag aldrig hästar – trots att jag var skötare och sådär. Det var nog mest för att man skulle gilla hästar på nåt sätt. Strunt samma. Victor däremot kanske blir dressyrmästare?! Ni ser ju hans stil liksom, snyggt värre. Sitter nästan i split på den breda hästryggen.

Svensk höst.

Alltså svensk höst, så vacker! Jag älskar hösten, förutom att det betyder att det snart blir vinter. För en person med kronisk D-vitaminbrist, även under sommaren, är det lite panikkänslor på den. Men iallafall. Så vackert att hjärtat snörper ihop sig en aning.

Bästa löpningen är även på hösten. Frisk luft, löv som singlar ned från träden och myggorna är borta. Härom dagen slog jag säsongsbästa på 5 km. 27:59. Kommer nog aldrig ner på 25 min igen, men jag är nöjd ändå. Jag kan springa! Kroppen fortsätter att vara min vän.

Lista i 10 delar – del 7: Fem platser jag tycker om att vara på.

1) I sömnens värld. Det slår allt allt allt just nu.

2) Hemma och/eller där min familj är. Home is where my heart is osv.  Där jag har mina grejer, min säng, mina böcker, trygghet och lugn.

Min familj och jag härom dagen.

3) Utö i Stockholms skärgård.

Jag på Utö 2010.

4) I Svensk natur. I skogen, framförallt. Älskar lukten, ljuden, luften, himlen, tystnaden och lugnet.

Martin i skogen.

5) I USA. Dit räknar jag även Puerto Rico. På fastlandet helst Kalifornien.

Jag i Yosemite, Kalifornien, 2011.

• 10 saker jag tycker om
• 9 saker jag tycker mindre om
• 8 bloggar jag läser
• 7 saker jag vill göra i framtiden
• 6 saker jag är rädd för
• 5 platser jag tycker om att vara på
• 4 ord som beskriver mig
• 3 saker jag ser fram emot
• 2 bra filmer
• 1 bra låt

Nostalgidag.

Med syrran i Hammarbyhöjden.

Jag träffade syrran och hennes kille Svante i Hammarbyhöjden idag och gick runt i gamla hoodsen. Victor var glad hela dagen och klagade inte i vagnen. Han sov dessutom 75 minuter (allt han sov på hela dagen, men han har övergått till att bara sova en gång så jag antar att det är bra för att vara han, även om han nu kl.21 är vaken än).

Käkade på Wook 88 som förvisso inte fanns när jag var liten, men gott, prisvärt och sjukt trevlig personal. Ät där om ni är i hammarbyhöjdens centrum!

Käka lunch ute gick ju oxå fina firren. Antagligen för att ungen fick sån enorm uppmärksamhet av oss alla. Han förstår ju nu, svarar och pekar på saker, så allt blir bara lättare.

I Björkhagens skola. Observera vildsvinet – hade glömt bort det tills jag såg det igen idag. Minns en gång när vi inte fick gå ut från fritids för att vildsvin sprang runt i skogen bakom …

På de 15 kilometer jag gick idag var vi bland annat in till Björkhagens skola där både syrran och jag gick i nio år. Alltså, det luktade till och med likadant. Allt var typ likadant, förutom lite mer fixat. Jag fick så sjukt många minnen. Herregud.

Och så gick vi till Söderbysjön och vidare till Kärrtorp. Minnena bara forsade och allt kändes så hemma trots att det var typ 15 år sedan jag gick på vissa ställen senast. Förbi dagiset, gamla tunnelbanan, olika lägenheter där vi bott …

Ja, en riktig nostalgidag skulle man kunna säga. Var hemma efter 19:30 och Victor gnällde inte en enda gång förrän strax innan vi kom hem. Very bra dag.

Resan i bilder.

Så skönt att vara hemma, trots jetlag (nio timmar tidsskillnad), Martin förkyld och det spöregnar. Vi har haft det grymt bra och hunnit med mycket på kvällar och helger då Martin inte jobbat. Vi bodde på Embassy Suites i Brea utanför Fullerton i Los Angeles i två veckor, och hann med centrala Los Angeles, Beverly Hills, Santa Monica och sånt, två turer till San Diego och en dag i Mexico (!), en delfin- och valsafari, utflykt upp i bergen, utflykter till outlets för shopping, jobbfest på Disneyland och en massa middagar ute, både själva och med Martins kollegor. Efter två veckor bilade vi till San Francisco och bodde hos min ena kusin och hängde med släktingar, gjorde utflykter upp i bergen och runt staden. Har jag sagt det förut? – Jag ÄLSKAR USA och särskilt Kalifornien.

Här kommer ett axplock oredigerade bilder.

San Diego vid Jolla Cove.

Ett gäng pelikaner i San Diego vid Jolla Cove.

Mission Beach, San Diego.

Bear Lake i San Bernardino National Park i Los Angeles. Var typ 35 grader när vi började, 15 grader ett par tusen meter upp.

En biltur till Mexico och jag var nervös inför resan efter allt man sett på film, hört i låtar osv. Murarna var höga men det tog bara en timmes kö för att komma tillbaka till USA igen, genom staden Tecate.

Käkade quesadillas, burritos och drack margarita vid stranden i Rosarito, Mexico.

Delfin- och valsafari vid Dana Point, Los Angeles. Victor (som sitter i bärselen på bilden) skrattade när han såg allt. Vi åkte ut kanske 10 miles från kusten. Här hamnade vi mitt i ett delfin-stim.

Att se vilda delfiner har varit en dröm länge. Nu fattas bara att simma med dem också …

Ser ni den gråa köttklumpen där ute? Det är en BLÅVAL! Fick tyvärr inte så bra bilder av den, men grymt coolt att se en IRL och såpass nära som kanske 20 meter från båten.

Sjölejon vid Dana Point.

San Francisco! Utsikt från kusinens lägenhet – ser ni den vilda papegojan i trädet?

Telegraph Hill.

Telegraph Hill.

Gjorde en utflykt i Marin Headlands, här Hawk Hill.

Det här med att jag alltid befinner mig på höga höjder trots höjdskräckt…? Marin Headlands.

Utsikten var dock värt det!

Golden Gate, min käre gamle vän. Vi möttes för tredje gången och hoppas det blir fler gånger!

Snart Kalifornien.

Eftersom Martin ska på kurs typ 45 minuter utanför Los Angeles har vi två veckor utstakade. På helgen har vi två planer: Universal Studios, eftersom vi bara var utanför sist (om en 10-månaders-bebis kan uppskatta sånt?) och en dag i San Diego. Vad man bör göra där ska jag fråga Cinderalley om. Vore ju fint om vi kunde ta en vegolunch ihop också. Hon lär ju veta bästa stället.

Lånad bild från nätet.

Lånad bild från nätet – San Diego.

Efter två veckor ska vi bila mot San Francisco. Som tur var har vi åkt Highway 1 (längs kusten) förut, så nu blir det motorvägen som tar drygt sju timmar (om man åker utan stopp ja … Med mitt blodproppsben bör vi stanna varje timme). Planer är att stanna en natt i Kings Canyon national park på vägen. Sist hamnade vi på fel sida av bergen och kunde inte komma in. Smart drag.

Lånad bild från nätet – Kings Canyon.

Vi avslutar med några dagar i San Francisco, min favoritstad i USA. Tredje gången gillt nu och jag hoppas att ett besök till Alcatraz blir av. Även att träffa lite släktingar. Mer planerar vi inte eftersom vi inte vet hur Victor kommer ställa sig till allt detta.

När vi kommer hem en vecka in i augusti är det fortfarande semester, så himla najs. Minst en vecka lär väl gå åt till jetlag dock.

Obligatoriskt inlägg.

 

Midsommaraftonen blev bra trots att Martin åkte bort på morgonen. Långpromenad, sol och regn, vänner och släkt, midsommarstång i Tyresta By och sedan buffé hos Victors farmor.

Victor slet loss ett gammalt plåster från sin kusins arm och käkade upp det. Jag adderar det till listan osmakligheter i stoppa-i-munnen-väg. Hittills var förstaplatsen en död spyfluga. Så länge han inte halsar vattnet från toaborsten, som jag hört andra bebisar gjort, så får man väl vara relativt nöjd …

All in all en bra dag alltså.

 

Kosläpp och lite sånt.

Rock ‘n roll life som småbarnsmamma. Kosläpp var helgens happening. Fast egentligen är det ju sånt jag gillar allra mest ändå. Vara i naturen, slippa stan osv. Vi har en gård 10-15 minuter bort (med bil) och var där med ungefär 10 000 andra. Victor tyckte dock att det var mest spännande att kolla på andra barn och möjligtvis lite hundar. Han skrattar när hundar skäller, vilket är rätt kul.

Jag sprang även veckans andra löppass på fem km, och är NÖJD med det. Känns avlägset att jag en gång i tiden flög fram över stock och sten, kilometer efter kilometer (fem … tio … femton … tjugo …). Med blodpropp och några extra kilon är det inte lika lätt.

Vi hann dessutom med Hagaparken (där vi såg prinsessan Victoria och Estelle av en slump), långa promenader, träffa kompisar och släktingar. Jag knep gästrummet och fick sova hela nätter.

Bra helg alltså!

Insektsnörden på upptäcktsfärd.

Äntligen vår, och med den kommer alla spännande insekter fram. Vad sägs om en pöl full med mygglarver, konstiga rör-insekter, blodilgar och en ödla? Kanske inte er trevligaste fantasi, men för en insektsnörd som jag är det superspännande.

I förrgår var jag på promenad med min kompis från mammagruppen, och det visade sig att hon också är en insektsnörd. Fantastiskt! Mitt i vårt spanande hittade vi ett stort träsk som var fullt av paddor. Verkligen paddparadiset. Här är två kärlekskranka paddor som parar sig, och vi såg dessutom en flytande klump på typ tio paddor som hade ”skoj” med varann. Plus alla singelpaddor som låg och gottade sig i vårsolen … Och ljudet av alla groddjur, grymt. Vi trodde att det var fåglar som lät först.

Fördelen med att  bo ett stenkast från ett naturreservat alltså … Yey!