Arkiv | januari, 2014

Freaking fantastic!

31 Jan

5010_Russin_250_g-432x480

Efter rätt jobbiga Victordagar med hög feber, matvägran, sömnvägran och i princip konstant gnäll och skrik ploppade tre kindtänder upp – och vips var solstrålen tillbaka igen. Men inte nog med det! De kvällar jag har nattat under veckan har jag fått jackpot. Pyjamas och sånt vid 19, en flaska ersättning i mitt knä i soffan, och efter en stund har Victor hoppat ner från min famn, knatat till sovrummet på sina små tjocka ben och pekat på sängen. Blivit upplyft, fipplat lite med sina nappar (han måste alltid ha torr och kall napp, så han byter rätt frekvent – vare sig han är vaken eller sover), skedat mig eller bara blivit omhållen, inte ett knyst och tataa; några minuter senare sovit gott. Min status senaste kvällarna har alltså varit: Energi över, egentid på kvällen eftersom han sedan han blev 14 månader kan sova själv i vår säng medan vi är i annat rum,  och jag har bara några gånger då han vaknat och grinat behövt ge honom lite sällskap och kalla nappar.

Förutom detta har språket börjat komma igång på riktigt. Han har kunnat säga ett gäng ord sista tiden – mamma, pappa, titta, där, vänta (enka), hej osv, men nu kan han säga UVA! Sedan pekar han frenetiskt på skåpet där vi har just uvas pasas – alltså russin på spanska. Han älskar, älskar, älskar russin. Agua är också ett annat ord som tillkommit (auaauaAUA). Det här med att få ett tvåspråkigt barn från start känns också freaking fantastic.

För övrigt sista dagen på mitt nuvarande jobb, känns rätt märkligt. Märkligt men bra. Igår när jag åkte hem från jobbet kände jag mig så där sjukt lycklig att jag blev rädd.

Annonser

Veckans filmtips: The butler.

29 Jan

Viktig och bra film som fick mig att gråta sjukt många gånger. SE DEN!

Bästa inlägget på länge.

27 Jan

Tycker att ni borde läsa det här: Jag vill inte mer nuÄven hans svar på kommentarerna till inlägget som fick mer än 17000 visningar. 

Orkar själv inte läsa alla kommentarer av alla idioter som går till försvar, men inläggen förtjänar både att läsas och delas.

Är inte ni också trötta på allt dumförklarande av män? Som om de vore mer korkade än kvinnor. Han förstod inte att hon sa nej, han förstod inte att hon var i hjälplöst tillstånd, han trodde att det var en lek.

Ibland skäms jag lite extra över vårt rättssystem.

Jobbälsk.

25 Jan

jobba

Jag läste ett blogginlägg från april där jag skrev att jag längtade till jobbet. Nu har jag jobbat i snart tre månader, och … Det är riktigt nice. Jag älskar att jobba. Jag har alltid gillat att jobba, men aldrig så mycket som nu. Jag är ganska förvånad över att jag känner så, jag trodde faktiskt att jag skulle längta efter Victor som en liten gnu hela dagarna och känna att jag ville vara hemma mer. Alla sa ju att det skulle vara så (måste sluta lyssna på alla andra!).  Kanske blir det så när han börjar på förskolan efter sommaren och det omtalade LIVSPUSSLET börjar på riktigt?

Men åter till nuet: Till och med att jag tar en buss klockan 6:10 på morgonen känns inte särskilt jobbigt. Och all lästid – det tar minst 75 minuter enkel väg kollektivt och jag hinner läsa mängder. Har just läst ut en sjätte bok bara detta år (!). Jag sover mycket, mycket bättre (ja okej, fuskar: Jag sover i ett annat rum än Victor och Martin. De två delar säng, jag sover själv och många nätter sover jag ändå bara drygt fem timmar). Och plötsligt händer det: Har fått ett nytt jobb som jag verkligen ville ha. Som utredare/jurist på en myndighet. Slutar på mitt nuvarande ställe nästa fredag, börjar på nya direkt på måndagen. Känner mig grymt peppad och motiverad.

Alltså, jag vet att jag gnäller och klagar på saker i den här bloggen, det är liksom mitt sätt att ventilera, bearbeta, försöka lära mig något och gå vidare. Men generellt är allt så jädra bra. Jag älskar mitt liv. Jag har fått världens sötaste unge (ja, jag är partisk), jag har världens bästa kille (ja, jag är partisk), vi har köpt radhus, jag har fått ett jobb jag verkligen vill ha, överlevde blodproppen och är tacksam varje dag för det jag har och det som förhoppningsvis ligger framför mig.

När jag var liten var mitt mål att bli 30. Nu är jag typ 30 (33) och fy sören vad bra det känns!*

 

*Såklart är det inte perfekt, men perfektion skapar ändå inte lycka i sig. Jag vill ha tillbaka min kondition, kunna sova bättre och med mina killar, Victor har denna vecka haft över 40 grader feber och är envis som en räv, vägrar egen säng och jadajada. Detaljer i sammanhanget.

Min största shoppinglast:

20 Jan

BokshoppingJan2014

Egentligen den enda. Älskar att shoppa böcker. ÄLSKAR. Nu hinner jag läsa rätt många också (man ska inte lyssna på allt som folk säger om att skaffa barn, varken åt ena eller andra hållet. Det vet vi alla vid det här laget va?! Passa på att läs innan barnet kommer, du kommer aaaaldrig hinna läsa sen!).

Blev lite januarishopping från cdon som ni kan se på bilden, plus att jag fått en bunt recensionsexemplar och en vinst av Jenniesboklista som inte finns med på bilden – så nu har jag fyllt kvoten för kommande kvartal. Kanske.

Cdon har förövrigt jättebra pocketerbjudande nu – fyra för 149 kr. Det var det jag utnyttjade.

Det här är det svåraste med att ha barn.

19 Jan
LeklandJan2014

Helgdag på lekland för ett par veckor sedan med tusen energifyllda ungar, när jag själv hade huvudvärk och bara ville ligga på soffan under en filt…

Önskerubrik från Fifi.

Hittills, nu när ungen snart är 1,5 år, har det svåraste fortfarande varit graviditeten. Så länge Victor lever och mår bra vet jag att ingenting kommer kunna mäta sig med den tiden av mitt liv.

Men då var jag ju egentligen inte mamma, så om vi bortser från graviditeten så är det svåraste utan tvekan följande:

Att det går i ett.

Att aldrig komma hem och kunna slänga sig på soffan och läsa en bok, se en film, sticka iväg på träning hela kvällen eller somna när man vill – något som jag liksom hade ägnat mig åt i 31 år och sålunda vant mig rätt bra vid.

Att det fortsätter i samma tempo även om man är dunderförkyld (som nu) och bara vill krypa ner under täcket. Att barnet däremot inte alls vill sova när han blir sjuk, tvärtom. Man måste hela tiden orka. Sätta barnet först. Finnas där jämt.

Just det att det alltid är något. Alltid.

Jag är inte längre Anna, jag är Victors mamma.

Även om vi är två vuxna, även om det är helt okej att jag går och tränar eller lägger mig tidigt ibland, så är det alltid Victor jag tänker på. Som ger mig dåligt samvete om jag gör något för mig själv. Som jag hör genom väggen och alltid lyssnar på om jag går in i ett annat rum medan han är med sin pappa.

Det är mysigt också, och det bästa som hänt mig. Jag älskar att vara Victors mamma och skulle aldrig vilja vara utan honom. Men, eftersom frågan var vad som just är jobbigast, så är det den jobbiga sidan av det hela jag skriver om. Att det alltid alltid är något.

Kanske går det över lite grann när han blir större?

 

Kvar av önskerubrikerna:

  • Såhär tar jag hand om min kropp
  • Såhär tar jag hand om min själ
  • När jag var femton…
  • Mina bästa egenskaper
  • Om tio år
  • En författare som jag gärna skulle träffa, och vad skulle jag fråga honom/henne
  • Något jag ångrar
  • Det finaste jag gjort för någon annan
  • Om jag bara fick läsa en bok resten av mitt liv skulle det vara….
  • Mitt bästa skönhetstips
  • Det här är det svåraste med att ha barn
  • Utbrändhet
  • Det här är en rätt kul lista tycker jag. Varför inte hänga på den? http://onekligen.blogspot.se/2014/01/en-bloggrubrik-for-varje-dag-i-januari.html
  • Skriv något om din sambo
  • Om jag fick leva om en dag då skulle det vara…
  • Varför är jag inte sjuk när jag är sjuk och varför tar jag med mig jobb hem och visar att det går så karusellen fortsätter

När jag var femton…

17 Jan

Fan vad kul, aldrig att jag trodde mig få så här många förslag på rubriker med tanke på vilken dålig bloggare jag är nuförtin. Nu har jag inte ämnesbrist att skylla på iallafall.

Börjar med När jag var 15.

När jag var femton var det mitten på nittiotal och jag älskade feministpunk, var smal och korthårig. Jag svävade lite på tonårsmoln men var samtidigt för det mesta nedstämd och rastlös. Brukade sitta i fönstret hos pappa halva nätterna, försöka meditera till new age-musik och drömde om att flytta hemifrån. Jag var vegetarian (är fortfarande semi-veg) och ärligt talat… så har jag glömt det mesta. Eller förträngt. Och det jag inte har glömt eller förträngt, det som fick mig att sväva på moln, vill jag inte riktigt skriva om här.

Femton är en rätt diffus tid. Var det verkligen jag?

När jag var fjorton däremot var jag punkare och hängde på 44:an, gick på konserter och upptäckte världen. Jag piercade läppen och ögonbrynet med en säkerhetsnål, färgade håret och kallades Svinto. Jag var arg på det mesta men skrattade varje dag. Hade så sjukt kul med alla punkarkompisar. Det var Smurfen, Stumpen, Ekis, Kajsa, Lina, Kristian, Viking, Marcus och alla andra förstådda och missförstådda regnbågsfärgade, nitbeklädda tonåringar.

Sen tröttnade jag. Behövde åka ut i världen. Behövde älska livet, misslyckas, ramla och resa mig igen. Och det var just vad jag gjorde.

Ibland är livet precis lika klyschigt som i en Paulo Coelho-roman. Ibland behöver man åka runt hela jorden innan man är hemma och inser att hemma är precis där man startade sin resa.

Honey, I’m home.

Jag15bast

15 bast…

  • Såhär tar jag hand om min kropp
  • Såhär tar jag hand om min själ
  • När jag var femton…
  • Mina bästa egenskaper
  • Om tio år
  • En författare som jag gärna skulle träffa, och vad skulle jag fråga honom/henne
  • Något jag ångrar
  • Det finaste jag gjort för någon annan
  • Om jag bara fick läsa en bok resten av mitt liv skulle det vara….
  • Mitt bästa skönhetstips
  • Det här är det svåraste med att ha barn
  • Utbrändhet
  • Det här är en rätt kul lista tycker jag. Varför inte hänga på den? http://onekligen.blogspot.se/2014/01/en-bloggrubrik-for-varje-dag-i-januari.html
  • Skriv något om din sambo
  • Om jag fick leva om en dag då skulle det vara…
  • Varför är jag inte sjuk när jag är sjuk och varför tar jag med mig jobb hem och visar att det går så karusellen fortsätter