V.40 – för ett år sedan.
När jag var gravid slog jag något slags rekord i att bli irriterad på kommentarer från andra människor, och jag är nog inte ensam. Den första, andra och tredje gången någon kommenterade magens storlek var det okej, men efter fyrtio, femtio hade jag lust att be folk hålla käften. Typ ”men hej tjockis! Säker på att du inte väntar TVILLINGAR?! Höhö”. Eh jo, jag är ganska säker. Är du säker på att du inte vill ha en örfil? Det kanske är ungefär lika kul som att heta Dick Pitt och få samma skämt serverat femtio gånger om dagen. Det kanske var kul första gången. Om ens då.
Jag vet att folk inte menade illa, men som höggravid är man jävligt less på sin stora kroppshydda som är oproportioneligt framtung och hormonmässigt asutmattande, och då kanske folk skulle kunna vara så vänliga att knipa igen eller säga något annat som typ ”hur mår du? Behöver du hjälp med något? Vill du att jag ska komma hem till dig med färdiglagad, fettsnål, basisk mat som hjälper mot halsbrännan?”. Men det säger folk naturligtvis inte. Nej nej. Möjligtvis erbjuder sig folk att vara barnvakt till den nyfödda bebisen som komma skall. Som om man skulle vilja vara ifrån sin bebis en endaste sekund när den är född? Nepp. Däremot skulle man gärna vilja ha hjälp med allt annat så att man kan stirra på sin bebis dygnet runt i fred.
Andra kommentarer som också kan skippas är: ”Passa på att ha lite egentid, GÅ PÅ BIO och sånt”. Ursäkta, men vem vill gå på bio när man behöver kissa var femte minut och aldrig i livet orkar köa till varken toalett eller biosalong, om man ens orkar resa sig? Dessutom har man haft ungefär en triljon timmar egentid innan. Allt man bara vill är att bli tre (eller hur många barn man nu väntar) ögonaböj. Man skaffar oftast inte barn för att få egentid.
Eller: ”Tycker du att du sover dåligt nu? Hoho, VÄNTA BARA tills bebisen kommer! DÅ kommer du sova DÅLIGT”. Thank you very much och hejdå. Kanske får man en unge som sover hela nätterna från början (vilket är en annan grymt provocerande sak när man faktiskt inte fick en sådan unge), eller så har personen inte en aning om hur jävla dåligt man sovit som gravid när man mått illa konstant och inte ens kunnat ligga ner mot slutet pga halsbrännan från det djupaste helvetet. Lite sömnbrist när man har sin älskade onge är ingenting jämfört.
Eller: ”Va? Mår du fortfarande illa? Min kompis moster har aldrig mått så bra som hon gjorde under graviditeten!”
Eller: ” Jag tror mycket handlar om ens inställning när det gäller hur man mår under graviditeten”. Sånna som säger sånt har jag lust att aldrig prata med igen. Konstigt sammanträffande att det alltid är folk som aldrig har varit gravida som säger sånt.
Eller: ”Passa på att njut nu innan bebisen kommer”. Förlåt, men det finns inget njutbart i att vara gravid. Det var faktiskt mer njutbart att få blodpropp än att vara gravid, om man nu ska vara sån.
Eller: ”Var tacksam att du kan bli gravid, det finns faktiskt de som inte kan få barn”. Jo jag veeet, jag var tacksam och allt det där, men det finns alltid folk som har det värre. Här kan man alltid vara tacksam över något. Inte ens om man blir av med sin familj, hem och jobb får man väl klaga eftersom det hade kunnat vara värre.
Det kan också vara tvärtom. Kommentarer om att det är onormalt att inte må illa, att man borde vara trött, borde vila, borde vara uppsvälld och ha halsbränna fast man inte har det. Alltså är det bästa att go with it, att säga ”stackars dig, jag vet hur det känns och lider med dig” till en som fortfarande spyr i sista trimestern, eller ”vad härligt, grattis” till den som inte mår illa.
Men, jag råkade själv göra det nyligen, jag drog en ”inte för att vara sån, men det kan ta lite tid innan man kommer i de där jeansen igen” när en preggo bara försökte peppa sig själv till hur skönt det kommer bli att slippa vara gravid (slippa vara gravid är himmelriket). Jag var trött som fan, tänkte mig inte för, och skrev sådär – med goda intentioner som blev helt fel. Och bara för att jag själv inte kommer i dem än.
Så trots att jag hatar sånna här kommentarer har nog alla (inkl. jag) dragit en sån någongång, antingen innan man är gravid eller efter. Eller både och. Lite förståelse åt båda håll vore optimalt, men är man gravid har man faktiskt företräde till peppande kommentarer eller att folk kniper igen.
Etiketter:bebisliv, Dagens samhälle, Skorpan
Anna Granström 