2,5 år (och lite till) med Skorpan/Kikoys/Victor.

23 Mar

Mars2015

Alltså hur fint är det inte att ha en 2,5-åring?! För 2,5 blev du ju den 7 mars.

Du är så himla rolig nu. En egen person. Säger roliga grejer. Sen den där ”ledsen i munnen” (för att du ville ha mörk choklad) har det bara ökat. Lastbilen kommer för att ”göra leksaker på dagis”. Du kan berätta att du lekt med ”kompisar dagis”, vem som bitit dig, att du tycker ”inte maten gott”. (För nä, du äter typ ingenting på dagis förutom lite bröd till mellis. Vet inte hur ofta jag får höra ”alla andra barn åt, men Victor åt…ingenting”). Igår tog du en liten väska och sa ”Hejdå mamma, Kikoys gå å träna nu!”. Du vet exakt var jag tränar. Varje gång vi åker förbi gymmet säger du ”mamma tränar här!”. Bara vi närmar oss vårt området säger du förövrigt ”hemma nu!”. Tänk att det här är hemma för dig, allt du minns, medan jag bara spenderat en sån liten del av mitt liv här.

Har din pappa hämtat dig och jag kommer hem efter er springer du med öppna armar och säger ”heeeeeeeej mamma!”. Du är noga med att jag är DIN mamma om vi möter någon av dina kompisar. Lite stolt visar du ”faktiskt MIN mamma”. Ett ord som används mycket är just ”faktiskt”. ”Kikoys faktiskt hungrig nu”. Och ”vill inte, men jag måste!” är hilarious. Typ vill inte spela spel på ipaden, men MÅSTE. ”Kikoys MÅSTE spela spel!”. För att vi verkligen ska förstå att vi inte har något att sätta emot. ”Men va FAN” har du dock också lyckats snappa upp och lagt till ordförrådet, och sedan en ljudlig suck efter det. Väntar bara på att du ska rulla med ögonen också.

Du kan så mycket själv nu. Dra fram stolen till kranen och ta vatten. Tvätta händerna. Dra ned blöjan och sätta dig på pottan. Pottan står i en garderob och kallas bajs-hissen och det är bara det som gäller. Du talar om att ”jag vill sova lite nu”. Du har liksom INTRESSEN. Djur, hoppa studsmatta, sjunga, siffror och bokstäver. Och du är grym med ipaden. På utvecklingssamtalet nyligen (VA, utvecklingssamtal för VÅRT barn, är jag verkligen MAMMA?!) fick vi höra att du är så lugn. Älskar regler. Att de aldrig har behövt säga till dig och nästan längtar efter att du ska trotsa något de säger. Du blir arg när andra barn inte följer regler. Du är även jätteförsiktig och blir arg när du inte lyckas.

Sedan du slutade sova på dagen vid 2 års ålder är nätterna mycket bättre. Ofta runt 10 timmar, även om du vaknar en del. Är det inte det ena så är det det andra. På sistone har det varit mycket hosta. Och så vill du käka ”ärsing” (ditt eget ord för ersättning som vi också börjat använda omedvetet) på natten. Ja, det gamla vanliga. Sova bredvid pappa, ofta panna mot pappa, är fortfarande din grej.

Förutom att det alltid är en massa (ofarliga) sjukdomar här rullar livet liksom på, och jag är lycklig.

Fördelar med att vara själv.

2 Mar

BathroomBreak

Ja, jag får ju försöka komma på sånna när jag är ofrivilligt ensamstående förälder i ELVA DAGAR. Vet också att det är droppe i havet jämfört med alla som är ensamstående på heltid. Hjältar är vad ni är. Och imorgon har de här 11 dagarna faktiskt nått sin ände.

Att vara heltidsarbetande förälder till en tvåochetthalvtåring kräver ganska mycket omstrukturering. För det första gå ner i tid tillfälligt (jobba 6-timmarsdagar, vilken skillnad! Swosch så är dagen över), för det andra ha en enormt förstående arbetsplats där man både får jobba hemma ibland och inte får sura ord över att man behöver vabba. Victor blir ju sjuk typ varje vecka sedan han började på dagis i augusti. Och om Victor blir sjuk varje vecka, så blir jag sjuk typ två gånger varje vecka. Har aldrig varit så sjuk som detta år. Sedan januaris början har jag prickat in förkylning, influensa, regnbågshinneinflammation (irit), vanliga ögoninflammationer, magsjuka etc etc.

Det gäller att hantera stressen på morgonen över lämning och stressen över att hämta. Och att han inte ska behöva vara sist på dagis (småttingar blir mirakulöst hämtade senast 16:30, fattar inte hur folk gör?). När man vabbar slipper man iallafall den stressen, även om stressen växer över att jobberget ökar.

Och det här med att försöka få sova. En kvart efter att han somnat ligger jag i sängen. Disk, plocka, fixa kläder och mat, allt måste göras när han fortfarande är vaken. Jag har blivit ännu mer effektiv. Sen vet jag att det inte dröjer länge (läs: hur kort tid) innan jag blir väckt. Oftast ett par timmar eller tre. Ändå är han enda ungen som inte sover på dagisvilan. Han läser en bok (eller fler) istället medan de andra sover. Han slutade sova på dagis för flera månader sedan (innan dess var det 15 min som gällde).

Första nätterna själv brukar vara katastrof. Två timmar sammanhängande sömn, sen lite slummer. Jag brukar få total panik över sömnen. Men sen! Efter typ en vecka, då blir det annorlunda. Plötsligt har jag vant mig igen vid att sova lite och att bli väckt hela tiden, och börjar till och med tycka att det är mysigt (!) när han ropar på mamma mitt i natten. Han ropar nu alltså på mamma istället för pappa. Han gosar in sig med MIG och JAG duger när han är ledsen. På natten kan han säga ”handen!” och så ska jag hålla honom i handen när vi sover tätt, tätt. Eller ”mamma kom, ligga här”, bredvid honom i hans lilla säng.

Vi har fått in egna rutiner som fungerar, åtminstone för ett kort tag innan tröttheten tar över så att jag knappt orkar stå. Och så länge vi är i vår bubbla alltså och inte behöver handla, dammsuga, gå på möten på jobbet när Victor är sjuk eller om jag skulle behöva träna, träffa kompisar eller göra något annat utanför hemmet. Det är bara Victor och jag, hela tiden. Ingen annan som kan hämta eller lämna eller passa honom en stund på kvällen, men jag klarar det, och jag tycker det är… mysigt. Så skumt, men det är det. Trots magsjuka, feber, slemhosta, dåliga magar och allmänt Martin-saknande och lite panikkänslor då och då. Och sömntimmar ungefär som när man var spädbarnsförälder.

Elva dagar har känts som två månader. Det har hänt så himla mycket både med Victors utveckling och i livet runtomkring att jag inte kan fatta att det bara gått just elva dagar. Nya ord har börjat komma. Ord på känslor, som att ”Kikoys faktiskt arg nu!” Det har blivit vår. Ljuset, åh!

Att jag klarar det! När jag var mammaledig var jag ofta själv med Victor, men det är en annan sak att jobba samtidigt. Jag klarar det iallafall! Och känslan när Han kommer hem igen. Har jag någonsin tyckt att det är mycket med ETT barn så blir det som semester att plötsligt vara två igen. En till som kan lämna på dagis, vabba, handla, natta, ta vaknätter och snorig näsa. En annan man kan skratta med, prata med och bli irriterad på för att det lämnas strumpor överallt. Ibland måste man vara sjuk för att påminnas om hur lycklig man är som är frisk. Yin och Yang och det där, ja ni vet.

Sammanfattningsvis alltså:

Victor har blivit mammig och vi har kommit varandra närmare än någonsin. I made it again!

Magsjuka vs terere.

26 Feb

Att vara magsjuk och kräkas en hel natt samtidigt som ens sambo är bortrest och man har ett litet barn att ta hand om är INTE att rekommendera. Inte heller att behöva ligga en hel dag på soffan med fortsatt magsjuka medan man fortfarande ska ta hand om samma barn, som således har suttit vid dator/Ipad i typ 14 timmar på raken.

För åtta år sedan exakt idag var jag i Argentina i 10 veckor med min syster. Just den här dagen skrev jag om mate och terere:

I Buenos Aires springer folket runt med termosar och dricker mate hela dagarna. I Paraguay springer folket runt med kall terere eftersom det där, som Carlos el paraguayo sa, ”är sjukt varmt 360 dagar om året”. I sin 1,5 liters termos häller man i is, vatten, lime, lite yerba om man vill för olika ändamål, fyller sin lilla kopp med yerba och sticker ned metallsugröret med filter. Alla dricker ur samma mugg och sugrör, men en hel kopp åt gången. När man lämnar tillbaka koppen med utsugen yerba till termosinnehavaren får man passa sig för att säga gracias. Tack betyder att man inte vill ha något mer. Så, idag har jag druckit ungefär 10 koppar terere och typ 5 liter vätska till eftersom det var så hett att jag till och med höll på att svimma på en restaurang. Som Laura varnade oss för länge sedan händer det ganska ofta att folk svimmar i Buenos Aires på sommaren. Jag var så mätt på vätska hela dagen att jag glömde bort att äta på nio timmar. Efter lite hejdå till Magnus på hostallet, juice och frukt ute, pingis med Cristobal och Hernan, drog Ylva, Cristobal, Carlos och jag till Tigre. Mina byxor satt som fastklibbade hela dagen. Vi åkte iallafall båt genom flod-deltat i en timme, var på en marknad, såg sköldpaddor i en smutsig flod, drack mer terere, och kom hem runt 22. Det är nu söndagnatt klockan 01 och det är ett jävla liv utanför. Karnevalen är i full gång. Jag hör inte ens vad jag tänker.

Buenos Aires Puerto Madero. 008

Jag och syster i Puerto Madero, Buenos Aires 2007

Så annorlunda ens (mitt) liv var då liksom…

Och Laura, denna porteña (tjej från Buenos Aires) som jag lärde känna när jag bodde på Puerto Rico, hon hade alltså börjat dejta min idol Gustavo Ceratis trummis. Det var därför jag bestämde mig för att åka dit – för att få chansen att hänga med självaste Cerati.

Laura smälte in på Puerto Rico med flummiga kläder, och när hon flyttade tillbaka till Argentina smälte hon in även där. Hon skaffade silikonbröst, läppstift, färgat hår och var smal som en sticka trots att hon åt kakor och coca cola till frukost. Hon var en överklasstjej som dejtade en gammal trummis som säkert träffade en bunt andra vid sidan om. Är man kändis så är man.

Och Cerati, en av Latinamerikas största rockstjärnor, fick jag aldrig träffa som lovat, bara trummisen några gånger. Det var så nära efter deras enorma konsert (200 000 personer kom för att se dem), men det gick inte att ta sig någonstans på grund av alla människor. Jag har aldrig sett så många människor på en sån liten plats, aldrig heller varit så rädd för att seriöst bli nedtrampad.

Nu är ju Cerati död sedan förra året, men jag lever ändå på minnet av Buenos Aires och att det var för hans skull (!) jag åkte dit. Jag fick med mig så mycket annat hem – en ny dialekt på spanska, se Hugo Chavez hålla tal, vara med om karnevaler och demonstrationer som liknande karnevaler, lärdom om mate och terere, se Uruguay och insikten om att jag var upp över öronen kär i Martin, Martin som jag har turen att leva tillsammans med än idag.

Buenos Aires- Colonia Uruguay 003

Skylt på toalett i Uruguay: Vänligen spola inte ned yerba i toaletterna.

Det gäller att inte projicera sina känslor för saker.

24 Feb

städar feb 2015

Jag: Victor, vill du göra något riktigt kul? Städa listen till skjutdörrarna i badrummet med tops?
Victor: Åh, ja, snäll du e mamma!

Sen låg han och putsade och fejade och stånkade och stönade. En och annan tops trycktes förvisso in i torktumlaren och i andra små hål han hittade, men ändå. Det var tydligen så roligt att han bad om att få fortsätta även nästa dag.

Kluvenheten.

19 Feb

Jag ÄLSKAR att se nya platser, men inte att RESA. Och inte att se städer, men natur. Det finns så många enormt vackra ställen som jag har besökt. Te.x. Island, Norge, Anderna, Machu Picchu, Västindien, Sicilien, Grand Canyon, Yosemite, Lake Tahoe osv. Och så många platser jag inte sett än och bara måste se, som t.ex. Alberta i Canada.

Jag är bara så flygrädd. Tror alltid att jag ska dö. Eller att andra ska dö. Det blir värre för varje gång eftersom risken för olycka rent statistiskt ökar för varje gång man flyger. Jag vet att det är farligare att åka bil, att man kan dö när som helst och så vidare, men det är den där maktlösheten. Och att om man störtar är det så definitivt. Och så onödigt.

Jag har ändå fått upp ressuget igen efter Egypten i januari och vill bara resaresaresa!

islandthingsvellir

Island 2011, Tingsvellir. Jag har tagit fotot, men det ser nästan overkligt ut.

????????????????????

Alberta, Canada. Tar ju andan ur en.

Januariläsning.

12 Feb

Alltså januaris läsning kommer nog toppa resten av året. Tre utlästa med högsta betyg till alla: Låt vargarna komma – en bok om kärlek, relationer, aids på 80-talet, sorg och vänskap. Mats Kamp - serieroman om att leva i en relation, bli förälder och kämpa med vardagen. Helt fantastiskt fångade ögonblick och hög igenkänning. Och sist men inte minst – del tre i Engelforstrilogin: Nyckeln. En riktig tegelsten på över 800 sidor som var spännande, välskriven och amazing från början till slut. Grymt bra alla tre!

Låt vargarna

MatsKampnyckeln

Lista.

8 Feb

Hittade den här listan hos Cinderalley, som hittat den hos en annan osv. You get the drill.

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
Mitt spontana svar var Dexter, men sen blev jag rädd för mig själv. Såklart INTE. Livsfarligt ju. Men Miami-livet. Ah… Fjantigt att säga Sex and the city? Jag gillar inte NYC, men jag gillar den vänskap de har med varandra.

2. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn?
Författare. Se hur det gick.

3. Vilken är din favoritdoft?
Regn på berg/grotta/betong. Särskilt betong sedan jag var gravid och hade mayor cravings på tavelkritor. Kan nästan känna suget komma smygande än…

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
Gud vad tråkigt att vara en stenbumling! Antagligen nära ett bygge så att någon kunde göra makadam av mig. Sen blir jag utspridd och får se mer.

makadam

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Skulle få sån panik att jag nog dog i förtid.

6. Vilket är ditt favoritverktyg?
Eh. Lever med en man som är helt galen i verktyg av alla de slag. Häromkvällen såg jag honom sitta med en lödkolv och löda i arbetsrummet. Jag är mer på typ ”en sax och pincett är ju bra att ha”-nivån.

7. Vad gör du om tio år?
Då bor jag i drömhuset och jobbar fortfarande för staten och är i bra form och mår lika bra som nu. Skulle vara underbart.

8. Vilken är din bästa danslåt?
Har ingen bästa-bästa, men av en hel del salsalåtar rycker det i hela kroppen.

9. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?
Alla mina kläder!

10. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?
Få en chock och tro att det var ett skämt. Sen skulle jag kasta mig på telefonen och ringa Martin. Efter det skulle jag bjuda in hela familjen till ett akut möte och fråga vad de skulle göra om de fick massa pengar. Jag skulle köpa drömhuset, spara massor till Victor samt göra lite goda gärningar för världen.

11. Vilket är ditt bästa recept och varför, får vara mat eller bak?
Jag är en periodare. Just nu gillar jag allt som går snabbt och lätt. Annars är laxlasagne, linslasagne, linsgryta och canelloni en hit.

12. Är du beroende av något?
Iphonen.

13. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Gustavo Cerati, Tego Calderón. Så mycket Puerto Rico. En sån omvälvande tid av mitt liv. Tego är så dålig att han blir bra och så mycket boricua att jag alltid blir glad.

14. Vad gör dig riktigt förbannad?
Idioti, människor överlag, inskränkthet och egentligen ganska mycket.

15. Har du något riktigt bra husmorstips?
Galltvål mot fläckar. Hoho. Och att inte slösa för mycket tid på städning.

a clean house is a sign of a wasted life

16. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?
Har inte tv, så vet inte ens vad det går för reklam… Vet iallafall att jag hatar den här reklamen:

dolce-gabbana-ad-sexist

17. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
Ja. Läskigt lik. Både till utseende och sätt. Lite mer slipad nu bara.

Jag83

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.