Magsjuka vs terere.

26 Feb

Att vara magsjuk och kräkas en hel natt samtidigt som ens sambo är bortrest och man har ett litet barn att ta hand om är INTE att rekommendera. Inte heller att behöva ligga en hel dag på soffan med fortsatt magsjuka medan man fortfarande ska ta hand om samma barn, som således har suttit vid dator/Ipad i typ 14 timmar på raken.

För åtta år sedan exakt idag var jag i Argentina i 10 veckor med min syster. Just den här dagen skrev jag om mate och terere:

I Buenos Aires springer folket runt med termosar och dricker mate hela dagarna. I Paraguay springer folket runt med kall terere eftersom det där, som Carlos el paraguayo sa, ”är sjukt varmt 360 dagar om året”. I sin 1,5 liters termos häller man i is, vatten, lime, lite yerba om man vill för olika ändamål, fyller sin lilla kopp med yerba och sticker ned metallsugröret med filter. Alla dricker ur samma mugg och sugrör, men en hel kopp åt gången. När man lämnar tillbaka koppen med utsugen yerba till termosinnehavaren får man passa sig för att säga gracias. Tack betyder att man inte vill ha något mer. Så, idag har jag druckit ungefär 10 koppar terere och typ 5 liter vätska till eftersom det var så hett att jag till och med höll på att svimma på en restaurang. Som Laura varnade oss för länge sedan händer det ganska ofta att folk svimmar i Buenos Aires på sommaren. Jag var så mätt på vätska hela dagen att jag glömde bort att äta på nio timmar. Efter lite hejdå till Magnus på hostallet, juice och frukt ute, pingis med Cristobal och Hernan, drog Ylva, Cristobal, Carlos och jag till Tigre. Mina byxor satt som fastklibbade hela dagen. Vi åkte iallafall båt genom flod-deltat i en timme, var på en marknad, såg sköldpaddor i en smutsig flod, drack mer terere, och kom hem runt 22. Det är nu söndagnatt klockan 01 och det är ett jävla liv utanför. Karnevalen är i full gång. Jag hör inte ens vad jag tänker.

Buenos Aires Puerto Madero. 008

Jag och syster i Puerto Madero, Buenos Aires 2007

Så annorlunda ens (mitt) liv var då liksom…

Och Laura, denna porteña (tjej från Buenos Aires) som jag lärde känna när jag bodde på Puerto Rico, hon hade alltså börjat dejta min idol Gustavo Ceratis trummis. Det var därför jag bestämde mig för att åka dit – för att få chansen att hänga med självaste Cerati.

Laura smälte in på Puerto Rico med flummiga kläder, och när hon flyttade tillbaka till Argentina smälte hon in även där. Hon skaffade silikonbröst, läppstift, färgat hår och var smal som en sticka trots att hon åt kakor och coca cola till frukost. Hon var en överklasstjej som dejtade en gammal trummis som säkert träffade en bunt andra vid sidan om. Är man kändis så är man.

Och Cerati, en av Latinamerikas största rockstjärnor, fick jag aldrig träffa som lovat, bara trummisen några gånger. Det var så nära efter deras enorma konsert (200 000 personer kom för att se dem), men det gick inte att ta sig någonstans på grund av alla människor. Jag har aldrig sett så många människor på en sån liten plats, aldrig heller varit så rädd för att seriöst bli nedtrampad.

Nu är ju Cerati död sedan förra året, men jag lever ändå på minnet av Buenos Aires och att det var för hans skull (!) jag åkte dit. Jag fick med mig så mycket annat hem – en ny dialekt på spanska, se Hugo Chavez hålla tal, vara med om karnevaler och demonstrationer som liknande karnevaler, lärdom om mate och terere, se Uruguay och insikten om att jag var upp över öronen kär i Martin, Martin som jag har turen att leva tillsammans med än idag.

Buenos Aires- Colonia Uruguay 003

Skylt på toalett i Uruguay: Vänligen spola inte ned yerba i toaletterna.

Det gäller att inte projicera sina känslor för saker.

24 Feb

städar feb 2015

Jag: Victor, vill du göra något riktigt kul? Städa listen till skjutdörrarna i badrummet med tops?
Victor: Åh, ja, snäll du e mamma!

Sen låg han och putsade och fejade och stånkade och stönade. En och annan tops trycktes förvisso in i torktumlaren och i andra små hål han hittade, men ändå. Det var tydligen så roligt att han bad om att få fortsätta även nästa dag.

Kluvenheten.

19 Feb

Jag ÄLSKAR att se nya platser, men inte att RESA. Och inte att se städer, men natur. Det finns så många enormt vackra ställen som jag har besökt. Te.x. Island, Norge, Anderna, Machu Picchu, Västindien, Sicilien, Grand Canyon, Yosemite, Lake Tahoe osv. Och så många platser jag inte sett än och bara måste se, som t.ex. Alberta i Canada.

Jag är bara så flygrädd. Tror alltid att jag ska dö. Eller att andra ska dö. Det blir värre för varje gång eftersom risken för olycka rent statistiskt ökar för varje gång man flyger. Jag vet att det är farligare att åka bil, att man kan dö när som helst och så vidare, men det är den där maktlösheten. Och att om man störtar är det så definitivt. Och så onödigt.

Jag har ändå fått upp ressuget igen efter Egypten i januari och vill bara resaresaresa!

islandthingsvellir

Island 2011, Tingsvellir. Jag har tagit fotot, men det ser nästan overkligt ut.

????????????????????

Alberta, Canada. Tar ju andan ur en.

Januariläsning.

12 Feb

Alltså januaris läsning kommer nog toppa resten av året. Tre utlästa med högsta betyg till alla: Låt vargarna komma – en bok om kärlek, relationer, aids på 80-talet, sorg och vänskap. Mats Kamp - serieroman om att leva i en relation, bli förälder och kämpa med vardagen. Helt fantastiskt fångade ögonblick och hög igenkänning. Och sist men inte minst – del tre i Engelforstrilogin: Nyckeln. En riktig tegelsten på över 800 sidor som var spännande, välskriven och amazing från början till slut. Grymt bra alla tre!

Låt vargarna

MatsKampnyckeln

Lista.

8 Feb

Hittade den här listan hos Cinderalley, som hittat den hos en annan osv. You get the drill.

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
Mitt spontana svar var Dexter, men sen blev jag rädd för mig själv. Såklart INTE. Livsfarligt ju. Men Miami-livet. Ah… Fjantigt att säga Sex and the city? Jag gillar inte NYC, men jag gillar den vänskap de har med varandra.

2. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn?
Författare. Se hur det gick.

3. Vilken är din favoritdoft?
Regn på berg/grotta/betong. Särskilt betong sedan jag var gravid och hade mayor cravings på tavelkritor. Kan nästan känna suget komma smygande än…

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
Gud vad tråkigt att vara en stenbumling! Antagligen nära ett bygge så att någon kunde göra makadam av mig. Sen blir jag utspridd och får se mer.

makadam

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Skulle få sån panik att jag nog dog i förtid.

6. Vilket är ditt favoritverktyg?
Eh. Lever med en man som är helt galen i verktyg av alla de slag. Häromkvällen såg jag honom sitta med en lödkolv och löda i arbetsrummet. Jag är mer på typ ”en sax och pincett är ju bra att ha”-nivån.

7. Vad gör du om tio år?
Då bor jag i drömhuset och jobbar fortfarande för staten och är i bra form och mår lika bra som nu. Skulle vara underbart.

8. Vilken är din bästa danslåt?
Har ingen bästa-bästa, men av en hel del salsalåtar rycker det i hela kroppen.

9. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?
Alla mina kläder!

10. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?
Få en chock och tro att det var ett skämt. Sen skulle jag kasta mig på telefonen och ringa Martin. Efter det skulle jag bjuda in hela familjen till ett akut möte och fråga vad de skulle göra om de fick massa pengar. Jag skulle köpa drömhuset, spara massor till Victor samt göra lite goda gärningar för världen.

11. Vilket är ditt bästa recept och varför, får vara mat eller bak?
Jag är en periodare. Just nu gillar jag allt som går snabbt och lätt. Annars är laxlasagne, linslasagne, linsgryta och canelloni en hit.

12. Är du beroende av något?
Iphonen.

13. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Gustavo Cerati, Tego Calderón. Så mycket Puerto Rico. En sån omvälvande tid av mitt liv. Tego är så dålig att han blir bra och så mycket boricua att jag alltid blir glad.

14. Vad gör dig riktigt förbannad?
Idioti, människor överlag, inskränkthet och egentligen ganska mycket.

15. Har du något riktigt bra husmorstips?
Galltvål mot fläckar. Hoho. Och att inte slösa för mycket tid på städning.

a clean house is a sign of a wasted life

16. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?
Har inte tv, så vet inte ens vad det går för reklam… Vet iallafall att jag hatar den här reklamen:

dolce-gabbana-ad-sexist

17. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
Ja. Läskigt lik. Både till utseende och sätt. Lite mer slipad nu bara.

Jag83

Sockerfri månad.

3 Feb

Måste klara det. Dels för att jag älskar utmaningar, dels för att jag behöver det rent fysiskt. Och så får jag ju äta frukt och bär i rimliga mängder. Är inne på femte dagen hittills (tjuvstartade eftersom februari är en så kort månad) och är blessed med värsta influensan. Smaksinnet har därmed försvunnit helt, vilket gör det enklare att hålla sig borta från socker. Jag råkade käka rå vitlök häromdagen och kände det inte ens, vad ska man då med socker till liksom? Tack influensan för hjälpen!

Precis innan smaksinnet försvann hann jag göra en ekologisk raw dessert på nötter, carob, vanilj, fikon, banan, kokos och blåbär som räckte i två dagar. Raw food är ju supersmarrigt och går sjukt mycket snabbare att göra än ”vanliga” efterrätter.

Någon annan som vill haka på?

Nöt och banankaka raw eco

Hyperemesis gravidarum.

2 Feb

Nej, jag är inte gravid igen, men så här nästan 2,5 år senare ligger graviditeten lika färsk i minnet som om det gått en månad. Kanske till och med färskare nu när jag fått smälta allt. ”Vänta bara tills din son blir två, då kommer bebissuget igen”. Nej, det gör det inte. Bara tanken ger mig panik. Inte på ett till barn, att vara mamma är det största äventyret ever, utan på grund av graviditeten. Ingen som inte haft hyperemesis (hg) kan förstå vad det innebär. Jag har svårt att förstå det själv, att sätta ord på det.

Victor var planerad och efterlängtad. Jag såg fram emot att vara gravid. Första veckan efter plusset gick jag runt med en konstant värk i magen, men var så himla lycklig. Svävade som på moln. Tills en kväll då illamåendet kom som en bomb. Jag  började kräkas och minns att jag skulle på en konferens i Danmark dagen efter som jag fick ställa in. Det var början på veckor – månader – i sängen. Tänk er magsjuka som inte går över, ett illamående som precis innan du kräks men som inte går över trots att du kräks. Hur energin försvinner när dagarna går. Hur du mår illa i varje millimeter av kroppen och är yr, tål inga lukter, kan inte läsa, se på tv eller svara i telefonen. Varje minut känns som en vecka när du ligger i ett mörkt rum med panik över att vara fånge i din egen kropp. Ren och skär tortyr. Min sambo hjälpte mig att duscha en gång i veckan. Vi sov inte i samma rum, var inte i samma rum. Jag behövde inte gå på toaletten eftersom allt kom upp. Ingenting hjälpte. Och alla råd som blev till hån: ”Gå ut och ta lite luft så blir det bättre”. ”Ät ett kex innan du går upp”. ”Ta en åksjuketablett”.  Tack, men ni fattade inte ett skit. Jag försökte gå ut en gång, med min sambo till hjälp. Jag kom några meter innan jag ramlade ihop i en snödriva. Efter det mådde jag ännu sämre i två dygn. Ingen medicin hjälpte, jag behöll inte ens vatten. När jag fick dropp sa läkarna åt mig att inte dricka något vatten mer, bara läsk. Jag var så uttorkad och gick bara ner i vikt. Jag  blev deprimerad och såg inget slut på det hela. ”Bara nio månader” kändes som en hel, ovärdig och vidrig livstid. ”Passa på att njut”. Slap in the face. ”Viktigt att du tränar lite innan förlossningen så att du är stark”. Slap in the face. ”Jag mådde också illa, det var så jobbigt att jobba i början”. Slap in the face. Förlåt, men har du inte haft hg  är det bättre att skippa råden. De gör bara saken värre.

Allt kom tillbaka igen när jag läste att Kate Middleton är gravid igen. Det är iofs yesterdays news, men hon hade hg med första barnet och har det igen. Det är en vidrig sak att få, men på något sätt är det samtidigt skönt när kända personer får hg så att det uppmärksammas. Stödet och förståelsen från omgivningen är så himla viktig och så himla sällsynt.

Jag var tvungen att gå in i min gamla blogg Duktiga Tjejen (som nu mer är censurerad och som jag saknar!) för att läsa lite om hur jag hade det. Och påminnas om några bra stunder. Som veckan då jag kunde ta mig ut en dag. Vecka 22. Att jag pallade och överlevde. Det är otroligt vad kroppen klarar ändå.

V.262

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.