Tag Archives: träning

Running.

29 Maj

bild 1 bild 3 bild 4Åh vilket flow nu. Syns inte utanpå, men känns inuti. Mest löpning. Vem kan inte älska att springa på våren? (såvida man inte har pollenallergi, vilket jag inte har). Har till och med lyckats springa ett 10km-pass, det första på två år, och dessutom på under 58 minuter. Inte som förr, men jag är så grymt nöjd. Nu är jag tillbaka i ständig värk i benen efter allt springande, men så värt det.

En såndär helg.

20 Apr

Med absolut och medvetet noll planer. Och trots att jag kan bli lite rastlös och känna att jag slösar bort tid och hade kunnat träffa den och den och gjort det och det, är det alltid efter en sån här helg jag mår som bäst.

Först en spontan 10-kilometers-promenad i naturreservatet med grannarna på lördagsförmiddagen. Vilken ynnest att ordagrant ha ett stenkast (i alla fall om man tar i och får in ett bra kast) till naturreservat av det här slaget.

18 april 2015

Sen storhandla på Maxi (alla sa att ”vänta tills du får barn, då är det inte roligt att gå på Maxi längre!”. Alla dessa ”vänta bara”. Well, älskar Maxi ännu och det gör oftast Victor också). Och kolla på filmer. Sitta ute på altanen i SOLEN I T-SHIRT och få röda kinder. Baka. Städa (jo jag vet, har inte så jättestora krav på vad som räknas till roligt längre).

Grilla och ÄTA UTE i LINNE för första gången i år.

Och ta 10-kilometersslingan igen på söndagen varav springa 6km, och gå resten och lyssna på fågelkvitter och kolla på kossor och gölliga kalvar.

Mer än så här begär jag inte för en perfekt helg. (Ok, lite mer sömn hade inte suttit fel, men skitsamma).

19 april 2015

Trött småbarnsmorsa…

7 Apr

… kan ibland upptäcka att fötterna ser ut så här inför ett stundande spinningpass då man hållits vaken mer än halva natten. Men skitsamma, bara lyckan över att kunna få träna ibland …!

olika skor

Och lyckan över våren. Kunna springa ute obehindrat igen. Och min hälseneinflammation är BORTA. Tog mer än ett halvår att läka. Jag tränar så fort jag kan. Som nu – tre dagar på dagen. Man vet aldrig hur länge jag får vara frisk eftersom vi seriöst varit sjuka varje vecka hela året.

Jag blir genuint glad av att träna. Känner endorfinerna spritta i kroppen. Blir mindre rastlös. Lugnare. Mer nöjd. Jag behöver det här för att må bra i själen.

Jag känner rötter, vindar, vårsol.

21 Apr

Running2014

Det bästa med den här påsken är kanske att jag har sprungit fyra gånger. Funderar på en femte ikväll. Jag springer inte så långt som förr, inte heller så snabbt, men jag springer. Jag kan springa.

Jag lyssnar på musikguiden i P3 och flåsar mig fram, högröd i ansiktet och med håret på ända. En andningspaus från att vara hemma, som både är mysigt men också extremt energikrävande, och  med förhoppning om att jag någon gång ska återgå till samma kropp jag hade innan jag fick barn (en möjligtvis orimlig önskan, men ändå).

Jag blir så glad av skogen. Av vårsolen. Av alla knoppar och blommor som slår ut överallt. Rent logiskt kanske den där vårlyckan borde dämpas ju äldre man blir. Jag menar, man har ju varit med om rätt många vårar vid det här laget.

Istället blir det tvärtom. För varje vår som kommer blir jag bara gladare och gladare. Känner alla lukter, vindar, rötter under fötterna. Kanske börjar jag komma över komplikationerna efter Victor, känna mer tacksamhet över att jag lever och är frisk? Jag vet inte, men det spelar ingen roll. Jag vet bara att jag är glad.

Våren, jag älskar dig.

En helt ovanlig vanlig lördag.

9 Mar

Ibland händer det, en lördag som inte innefattar några planer, vi gör inget speciellt, men det blir ändå den ungefär bästa lördagen någonsin. Så var det igår – allt liksom flöt på lite för bra.

Jag fick sovmorgon till 07. Vi åt nygräddade croissants till frukost. Solen sken. Victor var glad. Han somnade runt 12 och sov i två timmar utan att skrika en enda gång.

Jag solade på balkongen i linne och läste ut en chiclit-bok, drack latte och åt mörk choklad. Med min D-vitaminbrist är typ största lyckan att få sola. Läsa och sola samtidigt dessutom, bästa ever.

Jag tog en löptur i skogen, och det var typ tre år sedan sist. Alltså terränglöpning över stock och sten, backe upp och backe ner. Jag har bara sprungit ”vanligt” på sistone. Jag orkade ungefär fyra kilometer och var så glad  hela tiden. Skitsamma att jag sprang kanske 15 km terräng sist, jag behöver inte alls lika mycket längre för att vara nöjd. Bara det är en lycka i sig.

Skutanterräng

Lekte lite med Victor ute på gården, och sedan åkte vi och storhandlade. Äntligen köpte jag saker jag velat ha länge – nya ekotvålar, kokosmjöl och sånt.

Kom hem och bakade 23 semlor. Jag har aldrig gillat semlor någonsin, men hemmagjorda på ekologiska råvaror och utan mandelmassa med blåbär och blåbärsgrädde istället … Mon dieu vad gott.

SemlaBlåbär2014

Plötsligt var klockan 20 och vi hade glömt bort tiden, så då var det lite bråttom att ta på Victor pyjamas och sånt. Vi mös i soffan och vid 21 somnade han och Martin och jag hann se klart en film (Enough said – helt ok).

En alldeles vanlig men ovanlig lördag där allt bara kändes sjukt bra från början till slut. Fler sådana skulle inte skada.

Svensk höst.

14 Okt

autumn2013

Alltså svensk höst, så vacker! Jag älskar hösten, förutom att det betyder att det snart blir vinter. För en person med kronisk D-vitaminbrist, även under sommaren, är det lite panikkänslor på den. Men iallafall. Så vackert att hjärtat snörper ihop sig en aning.

Bästa löpningen är även på hösten. Frisk luft, löv som singlar ned från träden och myggorna är borta. Härom dagen slog jag säsongsbästa på 5 km. 27:59. Kommer nog aldrig ner på 25 min igen, men jag är nöjd ändå. Jag kan springa! Kroppen fortsätter att vara min vän.

autumn20131

Kosläpp och lite sånt.

21 Maj

Hagaparken130518

Rock ‘n roll life som småbarnsmamma. Kosläpp var helgens happening. Fast egentligen är det ju sånt jag gillar allra mest ändå. Vara i naturen, slippa stan osv. Vi har en gård 10-15 minuter bort (med bil) och var där med ungefär 10 000 andra. Victor tyckte dock att det var mest spännande att kolla på andra barn och möjligtvis lite hundar. Han skrattar när hundar skäller, vilket är rätt kul.

Jag sprang även veckans andra löppass på fem km, och är NÖJD med det. Känns avlägset att jag en gång i tiden flög fram över stock och sten, kilometer efter kilometer (fem … tio … femton … tjugo …). Med blodpropp och några extra kilon är det inte lika lätt.

Vi hann dessutom med Hagaparken (där vi såg prinsessan Victoria och Estelle av en slump), långa promenader, träffa kompisar och släktingar. Jag knep gästrummet och fick sova hela nätter.

Bra helg alltså!

Koslapp130519