Arkiv | oktober, 2012

Torka aldrig tårar utan handskar.

31 Okt

 

Ni har väl sett Jonas Gardells serie om när HIV kom till Stockholm?

Alla tre delar ligger ute på svtplay HÄR annars. Måste ses.

Det här med amning… Part deux.

31 Okt
Jag steriliserar...

Jag steriliserar…

Tack för alla fina och peppande kommentarer i inlägget nedan. Jag reagerar bara på en sak; alla dessa kommentarer, i all välmening, som säger att det är mitt val och att jag ska välja det bästa för oss.

Välja? Om jag kunde välja hade jag valt att helamma. Inget snack om saken. Det vore den bästa näringen för barnet, smidigt och lätt att bara langa fram bröstet överallt och ge perfekt tempererad mjölk, slippa diska och sterilisera flaskor och amningsnappar och undra hur mycket barnet får i sig. Om jag kunde välja hade det inte funnits någon tvekan.

Jag har inte valt. Eller jo, jag väljer att komplettera måltiderna med ersättning istället för att låta mitt barn svälta.

Under de två veckor då jag bara gav ersättning hade jag dock ett val. Jag valde att inte ge bröstmjölk eftersom de mediciner jag tog går över i bröstmjölk, varav en till två uttryckligen säger att man inte bör amma under tiden eftersom det påverkar barnet med diarré, hormoner och allergier. Men amningsmaffian i Sverige sa såklart att jag skulle amma ändå. Varenda läkare sa det. Här är det amning till varje pris som gäller, även om bebisen kanske får problem och men för livet på grund av medicinerna.

Om jag hade ett val skulle jag helamma. Det tror jag nästan alla skulle göra, om det fungerade. Bröstmjölk är det bästa för barnet, men inte om man äter mediciner som går över i bröstmjölk eller om man inte har tillräckligt med mjölk. Kanske inte heller om det gör så ont att man biter sig själv i fingret varje gång och nästan går under.

Som en klok Sara skrev i inlägget nedan: Att amma är som att gå in ett par skor. Man får skoskav. För somliga går skoskaven över, andra måste byta skor helt eftersom de aldrig passar.

Och vissa har för lite mjölk. Om jag inte hade blivit sjuk hade amningen kanske sett annorlunda ut, men det är tyvärr utanför både min kontroll och mitt val.

Det här med amning…

29 Okt

Innan jag fick barn sa jag ”jag ska försöka amma, men går det inte så går det  inte, och jag tänker inte känna mig som en dålig mamma för det”.

Sen kom Victor. Och såriga, blödande bröstvårtor och smärtor from hell. Näst intill rabiata barnmorskor som sa att det inte skulle göra ont, då var det fel. Och de sa att ger man flaska istället kan amningen förstöras för alltid, ger man napp är det kört osv. Victor gick ned 7 % av sin vikt på 1.5 dygn, vilket är helt normalt, men ändå tillräckligt för att de gick med på att ge honom lite ersättning. I medicinkopp. Han hatade den. Det var en kamp där hälften kom utanför, det gräts och skreks och jag grät lika mycket jag också.

När vi kom hem köpte vi en flaska ändå, och jag grät ännu mer och kände mig värdelös. Jag ville ju helamma! Vi hyrde en pump och lät vårtorna vila några dagar, och gav den mjölk jag hade på flaska. Plötsligt hade jag mycket mjölk, hurra! Victor drack och var nöjd. Och han föredrog inte flaskan som de hade skrämt upp mig med, han sög lika glatt på både flaska och bröst.

Sedan fick jag feber och den där infektionen, blodproppen och alla andra krämpor efter det. Med ungefär 10 piller per dag i kroppen vägrade jag att amma och Victor fick  bara ersättning under två veckor medan jag pumpade och slängde mjölken. Mjölken som sinade alltmer. Jag gick ändå upp varannan, var tredje timme varje natt och pumpade nästan en timme. Jag vägrade att ge upp. Jag var så trött, och jag KÄNDE MIG SÅ DÅLIG. Allt jag hade sagt innan var som bortblåst. Mycket på grund av den press jag kände från vården, samhället och mig själv.

Dag tolv köpte vi en napp, och då grät jag igen och kände mig misslyckad, men Victor blev som en ny bebis. Han älskade både nappen och flaskan.

Jag  har fortsatt att kämpa och komplettera med ersättning. Jag har mer mjölk igen, men inte tillräckligt.

Victor har inga problem att växla mellan bröst och flaska, däremot tar han bara bröstet med silikonamningsnapp numer. Det kan jag leva med, för det gör ändå så ont.

Så alla som ska ha barn strax – amning kan visst göra svinont trots rätt grepp från bebis, flaska behöver inte alls förstöra och att bli vän med ersättningen när det behövs är ett måste. Jag är inte en sämre mamma för det; något jag jobbar med att förstå varje dag.

I tidningen.

28 Okt

Igår var jag med i Bohusläningens papperstidning om Halva min Måne. Det är alltid lika kul att läsa om sig själv (nästan). Jag är inte särskilt bra på att marknadsföra mig och inte heller på att kontakta media, vilket ju är enda sättet för min bok att spridas. Det och mounth-to-mouth; så hjälp mig gärna att sprida och tipsa om du har läst och gillat.

Lite kul är att min medskribent Erikabokbloggen också var med i en tidning i dagarna, i Torpmagasinet. Förresten har hon ju en tävling där man kan vinna min bok. Passa på!

Förövrigt är Victor sju veckor och jag är zombietrött. Jag hade hört ryktas att bebisar sover på dagarna, men det gäller visst bara andra bebisar och inte min. Han sover förvisso i vagnen på promenad eller en powernap i min famn, men aldrig så att jag har chans att sova lite. Tröttheten är iallafall hundra gånger bättre än graviditeten, och dessutom är Victor världens sötaste, så jag överlever.

Om att ha en blodpropp.

23 Okt

Idag var jag på efterkontroll. Det var mindre än sju veckor sedan jag födde, och under den tiden har jag hunnit med barnsängsfeber, blodpropp och nässelfeber. Ändå hade jag läkt fint. På så kort tid! Utöver dessa saker ska man ju läka efter stygn, orka trots sömnbrist, lyckas amma eller lyckas ge ersättning.  Mitt järnvärde är nu till och med högre än innan jag blev gravid, trots att jag förlorade så mycket blod under förlossningen. Kroppen är rätt fantastisk.

Men det  här med blodpropp. Det är ganska jävligt faktiskt. Nu kan jag ju gå på benet igen. Det gör inte ont, men jag är fortfarande svullen och den är kvar enligt läkarkontroll igår.  Jag haltar även lite ibland, men jag behöver bara äta medicinen waran i tre månader eftersom blodproppen sitter i vaden och därmed räknas som ”mild”. Jag ska dock ha en speciell stödstrumpa (inte en vanlig sådan, utan en då man redan har blodpropp) i ett år och den är bökig att sätta på och ta av. Oftast klarar jag det inte själv.

Är allt borta sedan då? Kan jag leva som vanligt?

Inte riktigt.

Varje gång jag ska flyga måste jag ta en spruta resten av livet (därmed få intyg innan från läkare och utskriven spruta), och skulle jag bli gravid igen (eh …) måste jag gå hos en specialist och medicineras. Proppen kommer dessutom alltid finnas där, aktiv eller latent.

Det sura är att detta antagligen hade kunnat undvikas om jag bara fått lite sprutor efter förlossningen eftersom jag var beordrad sängläge  och förlorade lite extra blod. Detta med sprutor (fragmin) visste jag inte då, men flera har påpekat det efter. Även personal inom vården. De gjorde helt enkelt en liten miss, en liten miss som får konsekvenser för resten av mitt liv. Så jag ska skriva och klaga, även om jag inte kan tänka mig något som kan kompensera för detta.

Men okej; det hade kunnat vara värre. Faktiskt.

Jag har ett friskt barn, en fantastisk sambo och förhoppningsvis bra år framför mig.

Vad inspirerar mig? – Gästblogg av Eva Holmquist.

22 Okt

Min första inspirationsbloggare är Eva Holmquist. Hon är född 1968, uppvuxen i Pixbo utanför Göteborg och numera bosatt i Jönköping. Som liten samlade hon kompisarna och berättade historier. Nu skriver hon ner dem för att många fler ska kunna läsa hennes berättelser. Hon har tidigare kommit ut med boken Hästar på vift för flickor 8-10 år på HLT förlag. Hennes bok Kedjor känns bara när du rör dig kom ut på Ordspira förlag i april i år. Den finns bland annat att köpa hos BOKUS, ADLIBRIS och FÖRLAGET.

Vill du också blogga hos mig om vad som inspirerar dig? Behöver inte ha med böcker att göra!

Maila då mig på info@annagranstrom.com

”En av de vanligaste frågorna som jag får är vad som inspirerar mig. Vanligtvis brukar jag prata om hur fakta ger inspiration till mina berättelser. Det är naturligtvis sant, men ändå inte hela sanningen.

Det som för mig är så fascinerande kring fakta och vetenskap är att det handlar om hur verkligheten ser ut. Ändå är det oftast inte själva faktumet i sig som triggar igång berättelsen. Det är funderingarna som följer på just detta faktum som jag kanske inte tänkt på innan. Och då handlar det oftast om hur det påverkar människorna som intresserar just mig.

Exempelvis började resan som slutade i min bok Kedjor känns bara när du rör dig med att jag såg ett program som handlade om rymdresor. Det är så långa avstånd i rymden att vi inte riktigt förmår greppa det och det gör det svårt att kunna resa till andra planeter. I programmet pratade de om att flergenerationsresor kunde vara en lösning. Det var det som fick mig att fundera på hur det skulle vara att leva ombord ett sådant rymdskepp. Hur skulle samhället utvecklas? Vad skulle de minnas och vad skulle de glömma bort? Trehundrafemtio år (som jag räknade ut att det skulle ta) är en väldigt lång tid. För oss skulle de då rest från jorden under drottning Kristinas tid. Att bo på en begränsad yta under så lång tid måste påverka samhället och det var mina funderingar kring hur det samhället borde se ut som triggade igång hela berättelsen.

För att ge ett annat exempel så kan vi ta Jag är visst normal (som ännu inte kommit ut). Där handlade det om hur mutationer kan ge oss nya förmågor. Det fick mig att börja fundera på hur dessa nya förmågor skulle uppfattas av omgivningen. Rädsla var det jag kom fram till och ur den situationen föddes Lewis som hela sitt liv fått dölja vad han kan göra.

För mig är vetenskap och funderingar kring det något som är en oändlig källa till nya berättelser. Har du upplevt samma sak?”

Vinn Halva min Måne – igen!

19 Okt

 

Hemma hos Kikan lottar nu ut min bok samt lite läs-snacks. Gå till inlägget HÄR för att se hur du kan vara med och tävla.

Varesig du är intresserad av tävlingen eller inte får du gärna sprida den/detta inlägg på t.ex. Facebook.

Sista tävlingsdag är 31 oktober.