
Hörni, today is the day! Alltså när apparna (ja, livet kretsar väl kring Iphonen?) säger 0 DAGAR KVAR till beräknad Skorpa. Men ingen Skorpa behagar komma, vilket såklart inte är det minsta förvånande. Varför skulle jag inte behöva gå över tiden, jag som mår illa varje dag och har haft en asjobbig graviditet? Lite som grädde på moset, så där. Men visst, jag överlever, och det är ju bara bra för barnet att ha lite extra hull vid födseln. Har jag hört.
Just nu känns det ungefär som min mage ska spricka varje gång han rör sig. Fast han kan knappt röra sig längre, stackarn. Smart är han iallafall, för råkar foten hamna under revbenet inser han att han får ännu mindre plats och flyttar den till precis under revbenet och trycker på och får på så sätt mer plats. Thats my boy det. Win-win för båda två. Den andra foten ligger tydligen nedanför mina lungor, men inte en enda gång har han sparkat där. Schyst kiddo!
Jag har utlyst en liten datum-tävling på både Facebook och Instragram om när folk tippar på förlossning. Vinnaren får smeknamnet Saida. Fast jag gillar inte svar som 17 SEPTEMBER! 17 september är förövrigt datumet för igångsättning om han inte behagar komma innan men ändå mår bra. Och just nu känns det precis så som jag har läst att det kan kännas. Att han aldrig, aldrig kommer komma ut. Att jag kommer vara gravid för evigt. Totalt ologiskt när jag rent intellektuellt vet att allt har ett bäst-före-datum.
Eller som min kille sa igår -Det enda som skulle stödja din tes är om du skulle bli dödad med ett spett eller något, alltså rakt igenom magen så att du begravs med barnet kvar i dig. Då skulle han ju kanske inte komma ut.
Jo, det har han ju ganska rätt i.
Etiketter:bebislängt