Arkiv | januari, 2013

Män som föder barn.

29 Jan


Alltså väldigt intressant grej, att låta män få känna på hur det känns med värkar och sånt. Artikel med video ovan finns HÄR.

Hur ont det än gör när de får elchockerna tycker jag att det är bullshit. De behöver inte läka ihop efteråt, inte kunna sitta på veckor, kanske få infektioner och annat. Jag tycker ockå att det är bullshit att män skulle behöva känna på det för att få mer förståelse. Förhoppningsvis förstår de ändå.

Martin berättade igår att det första jag sa när Victor kom ut, efter ungefär 25 timmar, var ”Va? Redan? Var det allt?”. Jag må ha varit förvirrad och knäpp, men jag minns att jag faktiskt hade räknat med att det skulle vara ÄNNU värre. Jag skrek inte åt barnmorskor eller åt Martin. Faktum är att jag var rätt glad och kärleksfylld under hela förloppet. Någon gång på slutet sa jag att jag inte orkade mer, men hade jag VETAT att hans huvud redan var ute hade jag stått ut. Barnmorskan sa INGENTING om Victors framfart under den dryga timme jag krystade. Jag trodde liksom att hon skulle säga ”kom igen nu, huvudet är ute!” men nej. Big silence.

Jag kan absolut tänka mig att föda igen, men jag vill gärna slippa nio månders helvette innan och två månaders skit* efter tack. Jag tror inte riktigt man kan fånga in det med några elchocker på utvilade, förberedda programledare.

*Vet att inte alla har samma otur som jag med komplikationer.
 

Annonser

Kilona bara raaaaasar nu!

24 Jan

NOT.
Jädra gravidmyt.

De sitter snarare som sten, men för två månader sedan började jag gå på Baspass på Friskis & Svettis, och nu sedan förra veckan har jag vågat mig på Step igen. Hoppas kunna utöka till Skivstång (BodyPump) och Core, och i vår BÖRJA SPRINGA IGEN. Känns sjukt avlägset att jag sprungit dryga två mil utan att stanna liksom. Hur gick det till? Och långpass i skogen i terräng, flugit fram över rötter och snår …

Iallafall. Det är så skönt att gå iväg till Friskis och röra på sig. Förutom alla barnvagnspromenader alltså. Och så har jag börjat tänka på kosten igen och för in alla kalorier i MyFitnessPal (en app på Iphonen) och har som mål att gå ner 0,5 kilo/v (mer rekommenderas inte om man ammar). Vi har även en grupp på Facebook för ”septembermammor – i form” som jag startat, och på dessa tre veckor som gruppen funnits har jag LYCKATS med mitt mål. Jag är så stolt! 1,4 kilo ned. Fem kvar till startvikt, och sedan vill jag gå ner lite till för att nå min trivselvikt.

Jag är även stolt över att ha lyckats skriva ett inlägg om något annat än Victor.

 

Island 2001. Får jag tillbaka min gamla kropp lovar jag härmed att sluta klaga på den!

Island -11. Får jag tillbaka min gamla kropp lovar jag härmed att sluta klaga på den!

 

Livet rullar på.

23 Jan

Speciellt för Victor som lärde sig rulla från rygg till mage för ett par dagar sedan. Nu ligger han inte många sekunder på rygg innan det ska rullas igen. Fast sen vet han inte hur man kommer tillbaka, och det är ju lite jobbigt för honom eftersom han egentligen inte gillar att ligga på mage.

Tiden går fort. Jag hinner inte riktigt med. Jag diggar dock mammalivet mer och mer. Victor får mig att skratta varje dag och hjärtat smälter. Jag kanske är i den där bebisbubblan nu som folk pratat om?

Jan2013Rull

Jan2013Rull1

Mina hjältar.

15 Jan

Vjan2013

 

… Är ensamstående föräldrar. Jag har varit själv med Victor nu sedan i fredags morse och är ganska slutkörd. Jag tar inte hjälp av någon heller, så det är Vicke och jag 100 % av tiden.

Två av dessa nätter har jag sovit 4-5 h (inget på dagen) och de andra två åtminstone 6 h. Martin kommer hem imorn och BOY O BOY vad jag ska ta igen mig. Det funkar annars bra att vara själva, har fått in bra rutin och så, men sömnlösheten … Det är den som tar knäcken på en. Och att knappt hinna duscha (har gjort den en gång …) osv.  Att skriva ett blogginlägg tar typ en eller två dagar.

V somnar sent och vaknar tidigt, pigg som en lärka. Som tur var är han alltid glad på morgonen. Ligger och leker i sin säng för sig själv tills jag tittar ned på honom; då spricker han upp i ett stort leende och jollrar.

Just nu njuter (!) jag av att han är så liten och för att mamma (alltså jag) är bäst, trots tröttheten. Om några år är det väl andra puckar som gäller och då saknar jag säkert dagarna då han grinade för att jag inte lyft upp honom tillräckligt snabbt.

Jag har läst om föräldrar där kärleken infunnit sig relativt sent och att det är helt normalt att känna så. Jag är glad över att det inte gäller mig. Jag har älskat honom enormt mycket sedan den dag han blev till och är tacksam för att kärleken är så stark. Det måste ju göra det jobbiga lite lättare ändå.

 

Weekendresor inom Europa.

13 Jan

… Bloggar jag om hos Stoffisen idag.

Du kan läsa inlägget om mina favoritställen för långweekends HÄR om du känner för’t!

Norge, utanför Hellesylt.

Norge, utanför Hellesylt.

Långskånken.

12 Jan

9Jan2013

 

Lillvicke är egentligen inte så liten. Han är LÅNG. Rätt smal, men lång.  67,5 cm vid 4 månader. Vet inte hur mycket kläder han vuxit ur, men mycket är det. Det långa håret skavs bort mer och mer, så vi försöker köra med sånt där läckert överkammande som gamla flintisgubbar gör ni vet.

Om en meter är han alltså lika lång som jag. Känns ganska … avlägset.

Breaking bad.

12 Jan

 

 
Kanske sist i landet, inte vet jag, men vi har nyligen börjat kolla på Breaking Bad och superdiggar den. Lite kortfattat handlar den om Walter som får diagnosen obotlig cancer och bestämmer sig för att tillverka meth för att få ihop pengar till sina efterlevande. Humoristisk, varm, sorglig, spännande och jävligt bra på samma gång.

Se den om ni inte redan gjort det!