Arkiv | januari, 2013

Män som föder barn.

29 Jan


Alltså väldigt intressant grej, att låta män få känna på hur det känns med värkar och sånt. Artikel med video ovan finns HÄR.

Hur ont det än gör när de får elchockerna tycker jag att det är bullshit. De behöver inte läka ihop efteråt, inte kunna sitta på veckor, kanske få infektioner och annat. Jag tycker ockå att det är bullshit att män skulle behöva känna på det för att få mer förståelse. Förhoppningsvis förstår de ändå.

Martin berättade igår att det första jag sa när Victor kom ut, efter ungefär 25 timmar, var ”Va? Redan? Var det allt?”. Jag må ha varit förvirrad och knäpp, men jag minns att jag faktiskt hade räknat med att det skulle vara ÄNNU värre. Jag skrek inte åt barnmorskor eller åt Martin. Faktum är att jag var rätt glad och kärleksfylld under hela förloppet. Någon gång på slutet sa jag att jag inte orkade mer, men hade jag VETAT att hans huvud redan var ute hade jag stått ut. Barnmorskan sa INGENTING om Victors framfart under den dryga timme jag krystade. Jag trodde liksom att hon skulle säga ”kom igen nu, huvudet är ute!” men nej. Big silence.

Jag kan absolut tänka mig att föda igen, men jag vill gärna slippa nio månders helvette innan och två månaders skit* efter tack. Jag tror inte riktigt man kan fånga in det med några elchocker på utvilade, förberedda programledare.

*Vet att inte alla har samma otur som jag med komplikationer.
 

Kilona bara raaaaasar nu!

24 Jan

NOT.
Jädra gravidmyt.

De sitter snarare som sten, men för två månader sedan började jag gå på Baspass på Friskis & Svettis, och nu sedan förra veckan har jag vågat mig på Step igen. Hoppas kunna utöka till Skivstång (BodyPump) och Core, och i vår BÖRJA SPRINGA IGEN. Känns sjukt avlägset att jag sprungit dryga två mil utan att stanna liksom. Hur gick det till? Och långpass i skogen i terräng, flugit fram över rötter och snår …

Iallafall. Det är så skönt att gå iväg till Friskis och röra på sig. Förutom alla barnvagnspromenader alltså. Och så har jag börjat tänka på kosten igen och för in alla kalorier i MyFitnessPal (en app på Iphonen) och har som mål att gå ner 0,5 kilo/v (mer rekommenderas inte om man ammar). Vi har även en grupp på Facebook för ”septembermammor – i form” som jag startat, och på dessa tre veckor som gruppen funnits har jag LYCKATS med mitt mål. Jag är så stolt! 1,4 kilo ned. Fem kvar till startvikt, och sedan vill jag gå ner lite till för att nå min trivselvikt.

Jag är även stolt över att ha lyckats skriva ett inlägg om något annat än Victor.

 

Island 2001. Får jag tillbaka min gamla kropp lovar jag härmed att sluta klaga på den!

Island -11. Får jag tillbaka min gamla kropp lovar jag härmed att sluta klaga på den!

 

Livet rullar på.

23 Jan

Speciellt för Victor som lärde sig rulla från rygg till mage för ett par dagar sedan. Nu ligger han inte många sekunder på rygg innan det ska rullas igen. Fast sen vet han inte hur man kommer tillbaka, och det är ju lite jobbigt för honom eftersom han egentligen inte gillar att ligga på mage.

Tiden går fort. Jag hinner inte riktigt med. Jag diggar dock mammalivet mer och mer. Victor får mig att skratta varje dag och hjärtat smälter. Jag kanske är i den där bebisbubblan nu som folk pratat om?

Jan2013Rull

Jan2013Rull1

Mina hjältar.

15 Jan

Vjan2013

 

… Är ensamstående föräldrar. Jag har varit själv med Victor nu sedan i fredags morse och är ganska slutkörd. Jag tar inte hjälp av någon heller, så det är Vicke och jag 100 % av tiden.

Två av dessa nätter har jag sovit 4-5 h (inget på dagen) och de andra två åtminstone 6 h. Martin kommer hem imorn och BOY O BOY vad jag ska ta igen mig. Det funkar annars bra att vara själva, har fått in bra rutin och så, men sömnlösheten … Det är den som tar knäcken på en. Och att knappt hinna duscha (har gjort den en gång …) osv.  Att skriva ett blogginlägg tar typ en eller två dagar.

V somnar sent och vaknar tidigt, pigg som en lärka. Som tur var är han alltid glad på morgonen. Ligger och leker i sin säng för sig själv tills jag tittar ned på honom; då spricker han upp i ett stort leende och jollrar.

Just nu njuter (!) jag av att han är så liten och för att mamma (alltså jag) är bäst, trots tröttheten. Om några år är det väl andra puckar som gäller och då saknar jag säkert dagarna då han grinade för att jag inte lyft upp honom tillräckligt snabbt.

Jag har läst om föräldrar där kärleken infunnit sig relativt sent och att det är helt normalt att känna så. Jag är glad över att det inte gäller mig. Jag har älskat honom enormt mycket sedan den dag han blev till och är tacksam för att kärleken är så stark. Det måste ju göra det jobbiga lite lättare ändå.

 

Weekendresor inom Europa.

13 Jan

… Bloggar jag om hos Stoffisen idag.

Du kan läsa inlägget om mina favoritställen för långweekends HÄR om du känner för’t!

Norge, utanför Hellesylt.

Norge, utanför Hellesylt.

Långskånken.

12 Jan

9Jan2013

 

Lillvicke är egentligen inte så liten. Han är LÅNG. Rätt smal, men lång.  67,5 cm vid 4 månader. Vet inte hur mycket kläder han vuxit ur, men mycket är det. Det långa håret skavs bort mer och mer, så vi försöker köra med sånt där läckert överkammande som gamla flintisgubbar gör ni vet.

Om en meter är han alltså lika lång som jag. Känns ganska … avlägset.

Breaking bad.

12 Jan

 

 
Kanske sist i landet, inte vet jag, men vi har nyligen börjat kolla på Breaking Bad och superdiggar den. Lite kortfattat handlar den om Walter som får diagnosen obotlig cancer och bestämmer sig för att tillverka meth för att få ihop pengar till sina efterlevande. Humoristisk, varm, sorglig, spännande och jävligt bra på samma gång.

Se den om ni inte redan gjort det!

Att dra ned rullgardinen.

11 Jan

10Jan2013

Igår hittade jag Vicke och hans snuttis så här när han låg och tog sin förmiddags-nap.

Tack och hej liksom!

Good news!

11 Jan

Tidigare i veckan var jag hos en specialist tack vare privat sjukvård, och han gjorde ultraljud på mitt ben direkt. Guess what? – Blodproppen är borta! Hade inte ens något fel på klaffarna som man tydligen kan ha efter. Att jag känner av proppen än förklarades med skadade nerver, så det kan kännas som att proppen är kvar uppemot ett halvår efter.

Jag är så LÄTTAD! Helt obeskrivligt.

Däremot som vanligt mindre glad över att proppen finns kvar latent resten av livet. Den här läkaren rekommenderade specialstrumpan all vaken tid hela mitt liv, men det tänker jag faktiskt inte ha. Tänk er en strumpa som sitter svinhårt hela vägen upp till knäskålen under träning, sommar, bad, sola … Nä, då får jag nog tyvärr ta risken att den kommer tillbaka. Skillnad om jag vore 70 bast kanske, men jag är faktiskt bara 32.

För exakt ett år sedan …

8 Jan
Vecka 26. Kunde göra små utflykter, behålla mat och magen växte.

Vecka 26. Kunde göra små utflykter, behålla mat och magen växte.

 

… Började jag kräkas. Fast det var inte att kräkas som var det värsta, det var det konstanta illamåendet som bara blev värre och värre ju fler timmar som gick av dagen. Ett illamående ända nedifrån tårna och ut i varje millimeter av kroppen.

Jag kunde inte längre titta på tv.

Inte läsa en bok.

Ibland kunde jag inte ens vrida huvudet i sängen utan att kräkas, så jag sov med spypåsar på båda sidorna av huvudet. Illamåendet försvann inte när jag hade kräkts, som vid magsjuka, utan det låg där hela tiden. Konstant och växande. Det åt upp mig inifrån.

Jag kunde inte ens duscha. Jag minns den gången jag märkte att det inte gick, eftersom jag ramlade ihop på golvet och låg och kräktes. Martin var som tur var hemma och kom in och såg mig ligga i mina egna spyor och kräkas ännu mer, helt oförmögen att resa mig upp.

Jag blev tvingad att åka in till sjukhuset två gånger, och jag bara grät. Och kräktes i bilen. I v.11 fick jag dropp för att jag hade så mycket svältkroppar och att få i sig näring som inte passerade magen var min räddning.

Jag var sjukskriven i månader. Kunde inte gå promenader, ta mig ut eller träffa folk. Kunde så småningom läsa lite och se på tv trots illamåendet, och mina dagar tillbringades mest i soffan fram till vecka 32 när jag slutade kräkas. Jag klarade inte av några lukter. Kunde inte ens sova i samma rum som Martin på i princip nio månader. Han fick inte laga mat eller ens värma mat i micron, för då kräktes jag ännu mer.

Innan vecka 32 tog jag mig ut ibland. Åt middag hos mamma eller tog en kort fika. Efter en sådan utflykt var jag sängliggande i två dygn med enormt illamående, totalt utmattad. Medicinerna jag fick mot illamående hjälpte inte.

Hyperemesis. Det värsta jag någonsin varit med om. Och så säger folk: Man glömmer. Är det säkert? De som säger så, har de varit med om samma sak som jag, eller har de ”bara” varit med om normalt illamående eller morning sickness?

Jag mådde illa i nio månader. Ungefär två dagar efter att Victor fötts var illamåendet borta (Sju dagar senare fick jag antibiotika och mådde illa i tio dagar igen).

Jag var glad genom hela förlossningen. Såklart att det gjorde obeskrivligt ont, var långdraget och jag förlorade mycket blod, men det var ingenting jämfört med graviditeten. Ingenting.

Jag hade gärna velat ha två barn, men bara tanken på att vara gravid ger mig panik.

Och livmoderinfektionen efter.

Och blodproppen.

Att det inte fick ta slut där efter förlossningen.

Sviterna efter blodproppen får jag leva med hela livet. Egentligen är det livslång behandling, påpekade läkaren igår. Det är bara i Sverige man rekommenderar kortare för att vara snäll. Och för att läkare här inte behöver ta ansvar på samma sätt som i t.ex. USA.

Jag är tacksam för att jag kunde bli gravid och för att jag fått världens bästa bebis som jag älskar över allt annat, men hur det var att vara gravid tror jag aldrig att jag kommer glömma.

Aldrig.

Fyra månader med Skorpan.

7 Jan

3-4man1

Victor, idag fyller du fyra månader. Ett tredjedels år!

Den här månaden har du utvecklats enormt mycket. Du har börjat sitta med vid matbordet i egen stol och följer nyfiket när vi äter. Du har hittat dina egna händer och tar tag i saker medvetet som du når (och stoppar de i munnen). Du drar i dina egna fingrar och sliter i leksakerna i babygymmet. Du vänder dig om efter alla ljud och studerar intresserat vad som händer. Du har upptäckt min mun och gillar att stoppa fingrarna i den. Du jollrar och pratar, skrattar och är allmänt gullig. Din kropp är stark och du drar dig upp till sittande redan nu. Håret som alla sa att du skulle tappa är kvar, om än lite bortskavt och ljusare. Eventuellt har du fått din ögonfärg nu, och den är som din pappas. Som en kamelonts. Ibland ser de gröna ut, ibland bruna. Ibland vet man inte riktigt vilken färg de har.

Jag har fortfarande inte vågat åka kollektivt med dig. Inte heller tar jag med dig ut offentligt, förutom att du varit med till ett café i stan en gång, på ett matställe och på Maxi ett par gånger i bärselen. Aldrig trodde jag att jag skulle vara så rädd för att du skulle bli sjuk, och jag är nog lite överdrivet rädd. Det är ganska irriterande. Och jag tycker fortfarande att det är jobbigt när andra håller i dig eller ska peta på dig.

Du sover lite bättre nu. Ibland en timme på raken på dagarna. Du äter inte på nätterna och sover då och då uppemot åtta timmar (förutom små uppvaknanden, men du somnar alltid om själv). Du gillar fortfarande vagnen och somnar ganska lätt både där och i bilbarnstolen.

3-4man

När det gäller mig är det dags att ta tag i gravidkilona. Jag har stått still och behöver gå ned tio kilo. Nu är det krafttag som gäller eftersom jag nästan börjar gråta när jag ser hur jag ser ut. Jag går promenader, har börjat med hantlar och tar mig till Friskis en gång i veckan. Sedan du blev tre månader har jag även börjat tappa mängder med hår. Det ligger överallt i lägenheten och fyller igen golvbrunnen på ett nafs. Jag har slutat äta blodproppsmedicinen Waran och springer inte på läkarkontroller titt som tätt.

3-4man2

Jag hade tänkt så mycket innan jag blev mamma. Så många falska föreställningar och antaganden om hur jag skulle vara och hur jag skulle känna. Inte speciellt mycket av det stämde. Jag är mycket mer rädd, har nästan inget annat att prata om än dig eftersom jag inte gör något annat och älskar dig mer än vad jag trodde var möjligt.

3-4man3

Att få vara din mamma är det största i livet. Du är helt fantastisk!

Jag älskar dig så mycket. Det är obeskrivligt. Jag älskade dig redan i magen och älskar dig ännu mer nu.

 

Bokåret 2012.

1 Jan

Imagination

Jag hittade den här enkäten hos Bokugglan och den måste jag ju haka på!

BÖCKER 2012 …

0. Antal utlästa böcker?
64.

1. Bästa bok du läste 2012?
Vuxen: The final testament of the holy bible – James Frey och Middlesex – Jeffrey Eugenides.
Ungdomsbok: Hungerspelen – Suzanne Collins, Cirkeln – Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren och Den oändliga historien – Michael Ende.
Fackbok: Att möta förlossningssmärtan – Gudrun Abascal
Chic litt: Syskonmakaren – Lisa Jewell
Självbiografi: 3096 dagar – Natascha Kampusch

Cirkeln

Cirkeln

2. Böcker som du hade höga förväntningar på men som inte alls föll i din smak?
Tärningsspelaren – Luke Rhinehart &  Tigerkvinnan – Katerina Janouch

Tarningsspelaren1

3. Mest överraskande (på ett bra sätt) bok 2012?
Hungerspelen. Inte överskattad. Älskade den!

4. Bok du rekommenderade till folk mest 2012?
Faktiskt min egen… (Halva min Måne). Iallafall så pratade jag och skrev mest om den.

5. Bästa bokserie du kom över 2012?
Hungerspelen.

Hungerspelen

6. Nya favoritförfattare du upptäckte 2012?
Fortsatt med James Frey.

7. Bästa bok som inte tillhör de genrer du i normala fall läser?
Jag gillar inte deckare, men jag älskar Dexter och i år läste jag senaste boken (bok 6) i serien = Double Dexter – Jeff Lindsay.

DexterDoubleDexter6

8. Mest spännande, kan-inte-sluta-läsa bok 2012?
Cirkeln och Hungerspelen.

9. Böcker du läste i år som du mycket väl kan läsa om nästa år?
Jag läser ALDRIG om böcker, förutom bebisböcker för Victor.

litenstorrestorst

10. Favoritomslag av en bok du läste 2012?
Jag gillar omslaget till Halva min Måne typ mest. Faktiskt. Kanske inte så konstigt…

Cover 001

11. Mest minnesvärda karaktär 2012?
Katniss i Hungerspelen?

12. Den mest vackert skrivna bok läst 2012?
Att vara med henne är som att springa … – Alex Schulman.

attvaramedhenne

13. Den bok som har haft störst betydelse för dig 2012?
Min egen. Och Att möta förlossningssmärtan. Hade stor användning av den inför förlossningen!

AttMotaForlossningssmartan

14. En bok som du inte förstod varför du väntade till 2012 att läsa?
Middlesex. Trodde att den skulle vara tung och lite jobbig, men den var grymt bra!

15. Favoritbokstund?
Att få ett mms och se sin egen bok i skyltfönstret i en välkänd bokhandel (St. Pauls bokhandel vid Mariatorget, Stockholm). Hände nu innan jul!

StPauls

16. Kortaste och längsta bok läst 2012?
Längsta: Den hemliga historien – Donna Tartt (703 sidor). Läste faktiskt ett gäng tegelstenar i år …
Kortast: Där jag inte längre syns – Petra Hillring. Den var på under 100 sidor.

DenHemligaHistorien

17. Favoritförhållande från en bok du läste 2012 (kärlek, familj, vänskap etc.)?
Kanske det i Överenskommelser av Simona Ahrnstedt. Boken är sådär att man bara vääääntar på att de ska få varandra.

Overenskommelser

18. Favoritbok du läste under 2012 av en författare du har läst andra böcker av?
The final testament of the holy bible av James Frey är nog hans bästa tycker jag.

19. Bästa bok du läst endast för att du fick tipset från någon annan?
Går nästan uteslutande på tips. Om inte annat så elektroniska tips baserade på min egen smak, såsom tex Boktipset.se. Middlesex var t.ex. tips från ett par andra.

20. Av de utlästa, hur många har du köpt själv?
37. Resten lånade, vunna samt många recensionsexemplar.

21. Bästa bokrelaterade shoppingen?
Min fåtölj, fotpall, lampa och tidningsbord. Bordet från Norrgavel hade jag suktat efter i flera år!

Norrgavel

BOKBLOGGANDE …

1. En bokblogg som blev din nya favorit under 2012?
 Pocketlover och Bokugglan. (Det var visst två!)

pocketloverse

2. Utlästa recensionsexemplar? Bäst av dem?
18. Bland annat Handla rätt för en giftfri barndom – Anne Lagerqvist

HandlaRatt

3. Bästa evenemang du varit på (författarsigneringar, mässor etc)?
Jag var gravid och sjuk, men min bok befann sig på Bokmässan iallafall!

Egenutgivarnas monter 1

4. Det bästa ögonblicket som bokbloggare 2012?
Alla gånger jag läst recension av min bok! Gillade Pocketlovers utlåtande jättemycket. Och när jag var med på en nästan helsida i Bohusläningen (både min bok och mitt bokbloggande omnämns där).

boksamtal

5. Ditt populäraste inlägg det här året?
Han är här nu, lilla Skorpan. Jag bloggar ju om annat än böcker här också. Bokbloggar mest för Bohusläningens Bokblogg, men där kan man inte se sån statistik tyvärr.

newborn

6. Bästa bokrelaterade upptäckt (hemsidor, affärer etc)?
Vissa bloggar. Fortsätter att handla på nätet och inget nytt där.

7. Gjorde du klart någon läsutmaning eller mål som du satte vid början av året?
Förra året hade jag ”att läsa ut 100 böcker” och det klarade jag. Började detta år som gravid, och det enda jag tänkte var: LÄSA SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT INNAN BEBISEN KOMMER. Är därmed nöjd med 64 stycken. Speciellt eftersom jag läste en del tegelstenar. Hade som tema ”egenutgivna böcker” i år också , och läste ut 16 sånna.

SER FRAMÅT …

1. En bok du inte läste 2012 som kommer att bli prioriterad under 2013?
Har 130 olästa i bokhyllan eller mer, men de jag absolut vill läsa nästa år är: Moment 22, Gökboet, Frihet och Min Kamp. Har dock en känsla av att det mest kommer bli barnböcker.

JanLoof

2. Bok som du ser fram emot 2013?
Köper bara pocket (generellt) så dessa som pocket ser jag fram emot: Pythians anvisningar, Eld, Boken om Joe och En man som heter Ove. Har dem under bevakning på Adlibris.

3. En sak du hoppas att uppnå eller göra med ditt läsande/bloggande 2013?
Vara med på Bokmässan i Göteborg i september! Träffa min medskribent på Bohusläningen (Erika Kvarnlöf).

torpmagasinet

GOTT NYTT BOKÅR!