Snart Kalifornien.

Eftersom Martin ska på kurs typ 45 minuter utanför Los Angeles har vi två veckor utstakade. På helgen har vi två planer: Universal Studios, eftersom vi bara var utanför sist (om en 10-månaders-bebis kan uppskatta sånt?) och en dag i San Diego. Vad man bör göra där ska jag fråga Cinderalley om. Vore ju fint om vi kunde ta en vegolunch ihop också. Hon lär ju veta bästa stället.

Lånad bild från nätet.

Lånad bild från nätet – San Diego.

Efter två veckor ska vi bila mot San Francisco. Som tur var har vi åkt Highway 1 (längs kusten) förut, så nu blir det motorvägen som tar drygt sju timmar (om man åker utan stopp ja … Med mitt blodproppsben bör vi stanna varje timme). Planer är att stanna en natt i Kings Canyon national park på vägen. Sist hamnade vi på fel sida av bergen och kunde inte komma in. Smart drag.

Lånad bild från nätet – Kings Canyon.

Vi avslutar med några dagar i San Francisco, min favoritstad i USA. Tredje gången gillt nu och jag hoppas att ett besök till Alcatraz blir av. Även att träffa lite släktingar. Mer planerar vi inte eftersom vi inte vet hur Victor kommer ställa sig till allt detta.

När vi kommer hem en vecka in i augusti är det fortfarande semester, så himla najs. Minst en vecka lär väl gå åt till jetlag dock.

Obligatoriskt inlägg.

 

Midsommaraftonen blev bra trots att Martin åkte bort på morgonen. Långpromenad, sol och regn, vänner och släkt, midsommarstång i Tyresta By och sedan buffé hos Victors farmor.

Victor slet loss ett gammalt plåster från sin kusins arm och käkade upp det. Jag adderar det till listan osmakligheter i stoppa-i-munnen-väg. Hittills var förstaplatsen en död spyfluga. Så länge han inte halsar vattnet från toaborsten, som jag hört andra bebisar gjort, så får man väl vara relativt nöjd …

All in all en bra dag alltså.

 

När man minst anar det …

… Sover ungen en tolvtimmarsnatt för första gången. Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle hända. Någonsin. Själv låg jag i gästrummet och sov tio timmar. TIO TIMMAR. Ni kan inte ens förstå storheten. Eller jo, ni som har barn kan nog föreställa er, men antagligen inte ni andra (no hard feelings). Herregud. Känner mig helt vimmelkantig idag.

Imorgon åker pappan bort i två veckor igen, så det känns fint att jag fick en sådan här natt. En natt full av hopp för framtiden skulle man kunna säga. Normalt är att Victor sover ca 11 h totalt per dygn liksom (plus att han vaknar massor med gånger).

Nästa steg är att slippa ligga bredvid konstant. Han lägger sig alltid sked självmant för att kunna sova, vilket låter och är jättegulligt, men ibland vore det fint att kunna få duscha, gå på toa, plocka undan … Så fort man lägger honom i egen säng vaknar han, skriker, ställer sig upp, gråter hysteriskt och vill bara komma upp i ens famn igen. Och lämna honom i vår säng går inte, för han kryper snabbt. En gång ramlade han ner i golvet för att jag sprang till badrummet när jag trodde att han sov. Det vill jag aldrig mer vara med om.

Jag känner plötsligt att det finns hopp även för detta.

Trippelt släktkalas.

Förra veckan var det tre släktkalas på sex dagar. Lite av rekord skulle jag vilja säga. Victor fick hänga med alla möjliga släktingar, från 14-månadersbarn till snart 91-årig gammelmormor. Det var lillebrorsans student, ett 60-årskalas och ett allmänt kalas.

Jag älskar kalas. Skulle vilja gå på dem jämt. Dricka bubbel, äta gott och skratta under solen. Längtar redan till nästa.

Pestopestopesto.

Så himla gott och lätt att göra egen pesto! Nu gillar jag plötsligt pasta bara för att jag kan ha på det här. Gott som sören till halloumi också.

För att göra en burk:
2 dl naturella cashews
1 dl riven pecorino
1 kruka basilikablad
1 stor vitlöksklyfta
Olivolja efter tycke och smak

Mixa. Ät. Njut.

Längtar till Kalifornien …

Golden Gate 2011.

Har varit där två gånger tidigare (1998 och 2011), och i juli ska vi dit igen. I typ tre veckor! Den här gången kommer vi inte kunna sova i bilen, roadtrippa genom flera stater och sitta uppe halva natten i Las Vegas, leta björn i Yosemite eller gå runt i öken, se soluppgången i Grand Canyon, Lake Tahoe eller Bryce Canyon i Utah osv eftersom Lillvicke ska med, men det blir nog fint ändå.

Jag i Death Valley 2011.

 

Gåvagnsmodellen.

Det är visst roligare att lägga sig på den när man tröttnat på att gå med den.

Whatever works …

Tallriksmodellen.

 

Ekologiska bananer är ju så dyra. Och så håller de inte lika länge heller.

Det hörde jag en dam säga på Maxi i förrgår.

Nej, kära oetiska kvinna. Ekologiska bananer är inte dyra, det är vanliga bananer som är billiga.  Och att de håller kortare tid? Ja, de är inte fullkomligt dränkta i livsfarliga kemikalier. De håller normal tid.

De ekologiska bananerna kostade i förrgår 6 kronor mer per kilo. 6 kronor! Jag vet inte, men om man köper ett kilo bananer och inte har råd med 6 kronor till, då kanske man inte ska köpa bananer över huvud taget. Jag är dock ganska säker på att den här kvinnan går till frisören då och då. Kanske tar sig ett glas vin. Köper nya skor. Reser utomlands. Men så dyra bananer? Nej, det går naturligtvis inte.

Skitsamma att hon bidrar till en industri där fattiga arbetare dör på grund av besprutningarna. Det är det ju värt för att spara några kronor.

Jag förstår inte hur folk tänker. Jag blir mörkrädd! Själv försöker jag köpa så mycket ekologiskt som möjligt, och särskilt bananer. Ägg. All barnmat. Tvål. Buljong. Russin. Fattar ni hur mycket kemikalier man får i sig av en sån simpel sak som vanliga vindruvor/russin? Men det är det ju värt, man sparar ju säkert fem kronor.

Lästips på nätet:
8 sätt att döda myter om ekologiskt.
5 viktiga varor att byta till eko.
Böcker:
Handla rätt för en giftfri barndom – Anne Lagerqvist, Christine Ribbing, Karin Wallis.
Den hemlige kocken – Mats-Eric Nilsson.

9 månader med Skorpan.

NIO MÅNADER! Herregud vad det går undan nu. Du har varit lika länge i magen som utanför. Den här månaden har jag dock tänkt på hur jobbiga de första månaderna var och hur tydligt det är nu när saker känns lättare. Jag var på sjukhus så ofta, ibland två gånger på en dag … Och smärtan att amma och kämpakämpakämpa i åtta timmar per dag med det där. Oj vad jag är glad att den tiden är över och ALDRIG mer kommer tillbaka.

Den här månaden har mycket hänt. Störst är:

• Första tanden har äntligen kommit! Och andra!
• Du har börjat resa dig mot möbler och en vecka senare gå längs dem. Snabbt går du också.
• Du kan sätta dig ned från stående (i början ramlade du mest, men inte längre).

• Du har fått humor! Så himla gulligt. T.ex. trycka in nappen i min mun och skratta hysteriskt, eller komma och kittla mig och skratta åt det.
• Blöjbyten funkar bara stående och det är ett himla gnäll. Så tråååkigt du tycker att det är! Du vill bara skutta iväg och leka …
• Du kryper, vilket kom efter att du började gå längs möbler. Du föredrog dock att åla fram tills för några dagar sedan.
• Smörgåsrån är en hit. Med smör. Mums.
• Du har upptäckt ditt eget vrål och gillar att överrösta oss när vi pratar.
• Vagnen har blivit trist. Gunga, gå själv när vi håller dig i händerna eller pilla i min mun är roligare.
• Jag tror att du kan säga ”där”. Eller nåt liknande iallafall. Kanske är det en slump?
• Du sover bättre på dagen, men kan bara sova om någon ligger bredvid. Du sover oftast max 11 h om dygnet fortfarande, vilket är ”för lite”.

• Du pekar i böcker och sitter koncentrerad när man läser. Det har du gjort länge, men det märks hur du suger in information nu och kan skilja på saker. Du blir t.ex. alltid glad av Alfons.
• Storlek 80 är det som gäller nu. För en månad sedan var du 74 cm och vägde 9,5 kg. Stor för din ålder, alltså.

När det gäller mig har rulltrapps-skräcken släppt. Nästan helt iallafall. Har övat med kompisen från mammagruppen och åkt till stan en hel del gånger. Känner mig inte längre lika begränsad, förutom att tröttheten begränsar mig. Jag springer 5 km två gånger i veckan och går långa promenader. Några mil i veckan iallafall. Vågen visar fortfarande två-tre kilo kvar till startvikt, men allt sitter på magen och i ansiktet så det känns värre än vad det är. Kan bara ha gravidbyxor än. Tröttsamt.

Martin är bortrest igen och kommer vara nästan hela juni, bland annat över midsommar. Känns sådär lagom skoj. Det enda som är jobbigt är sömnen. När man är två är det en sån ENORM skillnad. Helgerna är bäst. Har börjat få lite söndagsångest och det har jag aldrig riktigt haft tidigare.

Du är rejält förkyld igen, men vid gott mod. Trots både separationsfas och tandsprickning samtidigt. Du är så fantastiskt fin och söt och gullig och jag är alldeles kär. Fattade inte hur man kunde säga så innan jag själv fick barn, men jag är kär. Kär på ett annat sätt, såklart, men kär är det ordet som beskriver det bäst. Kan inte tänka mig ett liv utan dig Victor. Du är det överlägset bästa som någonsin hänt mig. Jag älskar dig så mycket, så mycket.

Majböcker.

Att få läsa är verkligen viktigt för mig. Jag prioriterar det ofta istället för att sova. Eller snarare: Har ändå så svårt att sova att jag passar på att läsa. Mest på helger och då jag sover i gästrummet. I maj läste jag ut tre böcker som var helt spridda i genré och längd. Jag är nöjd med alla tre.

1) Även tystnaden har ett slut – Ingrid Betancourt (☆☆☆)
En väldigt gripande och spännande berättelse av Ingrid om hennes sexochetthalvt år i fångenskap hos den colombianska FARC-gerillan. Lärorikt, tragiskt, fängslande. En viktig bok som kanske inte direkt har någon litterär kvalitetshöjd, men den är ändå ytterst läsvärd. Den är en riktig tegelsten på över 600 sidor med litet typsnitt, men trots det blev den aldrig långtråkig.

2) Berika och värna livet – Elisabeth Jönsson (☆☆☆☆)
En liten och fin inspirationsbok för skaparglädje med plats för egna anteckningar. Boken består av tio uppdrag som Elisabeth hämtat från sin egen bloggutmaning på Punctum Saliens. Jag läste den ute i solen och blev glad när jag tänkte tillbaka på vilka filmer, vilken musik och andra intressen som inspirerat mig.

3) Stenhuggaren – Camilla Läckberg (☆☆☆ ½)
Första boken jag läser av henne, och jag hade förväntat mig något mycket sämre. Typ Liza Marklund. Alltså blev jag positivt överraskad. Deckare är inte min grej, men jag gillade den här och speciellt att man fick följa med sedan 1800-talet. Slutet var ingen hit, men sammantaget helt klart en lättläst och spännande bladvändare.

1000 minus ett sätt att bli väckt på.

 

• Slag i ansiktet, i ryggen, i magen.
• Spark i ansiktet, i ryggen, i magen.
• Riv, när man missat att klippa naglarna igen.
• Ett litet finger upp i ens näsa.
• Gallskrik från mardröm.
• Att han ligger slickad längs kroppen eller på ens kropp.
• Fjärt, i ansiktet eller bara allmänt högt ljud.
• Bajsljud (här finns inga hämningar).
• Rosslande hostningar, ungen förkyld igen.
• Grannens hund som skäller, om man väl får sova för bebisen.
• Nappletande.
• Allmänt kastande från sida till sida.
• Ställa sig upp på alla fyra och dunka huvudet i sängkarmen varpå gråt följer.
• ETC.

Däremot aldrig: Väckarklockan. Finns inte längre.

Detta varvas gärna VAR FEMTE MINUT HELA NATTEN. Nätterna då jag tyckte det var jobbigt att bli väckt varje kvart framstår som paradiset jämfört. Tur att Victor har en pappa som gärna sover med honom så att jag får stänga in mig i gästrummet för det mesta … Men synd att pappan snart ska vara bortrest tre av fyra veckor. Sömnpanik!