Snart Kalifornien.

Eftersom Martin ska på kurs typ 45 minuter utanför Los Angeles har vi två veckor utstakade. På helgen har vi två planer: Universal Studios, eftersom vi bara var utanför sist (om en 10-månaders-bebis kan uppskatta sånt?) och en dag i San Diego. Vad man bör göra där ska jag fråga Cinderalley om. Vore ju fint om vi kunde ta en vegolunch ihop också. Hon lär ju veta bästa stället.

Lånad bild från nätet.

Lånad bild från nätet – San Diego.

Efter två veckor ska vi bila mot San Francisco. Som tur var har vi åkt Highway 1 (längs kusten) förut, så nu blir det motorvägen som tar drygt sju timmar (om man åker utan stopp ja … Med mitt blodproppsben bör vi stanna varje timme). Planer är att stanna en natt i Kings Canyon national park på vägen. Sist hamnade vi på fel sida av bergen och kunde inte komma in. Smart drag.

Lånad bild från nätet – Kings Canyon.

Vi avslutar med några dagar i San Francisco, min favoritstad i USA. Tredje gången gillt nu och jag hoppas att ett besök till Alcatraz blir av. Även att träffa lite släktingar. Mer planerar vi inte eftersom vi inte vet hur Victor kommer ställa sig till allt detta.

När vi kommer hem en vecka in i augusti är det fortfarande semester, så himla najs. Minst en vecka lär väl gå åt till jetlag dock.

Obligatoriskt inlägg.

 

Midsommaraftonen blev bra trots att Martin åkte bort på morgonen. Långpromenad, sol och regn, vänner och släkt, midsommarstång i Tyresta By och sedan buffé hos Victors farmor.

Victor slet loss ett gammalt plåster från sin kusins arm och käkade upp det. Jag adderar det till listan osmakligheter i stoppa-i-munnen-väg. Hittills var förstaplatsen en död spyfluga. Så länge han inte halsar vattnet från toaborsten, som jag hört andra bebisar gjort, så får man väl vara relativt nöjd …

All in all en bra dag alltså.

 

När man minst anar det …

… Sover ungen en tolvtimmarsnatt för första gången. Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle hända. Någonsin. Själv låg jag i gästrummet och sov tio timmar. TIO TIMMAR. Ni kan inte ens förstå storheten. Eller jo, ni som har barn kan nog föreställa er, men antagligen inte ni andra (no hard feelings). Herregud. Känner mig helt vimmelkantig idag.

Imorgon åker pappan bort i två veckor igen, så det känns fint att jag fick en sådan här natt. En natt full av hopp för framtiden skulle man kunna säga. Normalt är att Victor sover ca 11 h totalt per dygn liksom (plus att han vaknar massor med gånger).

Nästa steg är att slippa ligga bredvid konstant. Han lägger sig alltid sked självmant för att kunna sova, vilket låter och är jättegulligt, men ibland vore det fint att kunna få duscha, gå på toa, plocka undan … Så fort man lägger honom i egen säng vaknar han, skriker, ställer sig upp, gråter hysteriskt och vill bara komma upp i ens famn igen. Och lämna honom i vår säng går inte, för han kryper snabbt. En gång ramlade han ner i golvet för att jag sprang till badrummet när jag trodde att han sov. Det vill jag aldrig mer vara med om.

Jag känner plötsligt att det finns hopp även för detta.

Trippelt släktkalas.

Förra veckan var det tre släktkalas på sex dagar. Lite av rekord skulle jag vilja säga. Victor fick hänga med alla möjliga släktingar, från 14-månadersbarn till snart 91-årig gammelmormor. Det var lillebrorsans student, ett 60-årskalas och ett allmänt kalas.

Jag älskar kalas. Skulle vilja gå på dem jämt. Dricka bubbel, äta gott och skratta under solen. Längtar redan till nästa.

Pestopestopesto.

Så himla gott och lätt att göra egen pesto! Nu gillar jag plötsligt pasta bara för att jag kan ha på det här. Gott som sören till halloumi också.

För att göra en burk:
2 dl naturella cashews
1 dl riven pecorino
1 kruka basilikablad
1 stor vitlöksklyfta
Olivolja efter tycke och smak

Mixa. Ät. Njut.

Längtar till Kalifornien …

Golden Gate 2011.

Har varit där två gånger tidigare (1998 och 2011), och i juli ska vi dit igen. I typ tre veckor! Den här gången kommer vi inte kunna sova i bilen, roadtrippa genom flera stater och sitta uppe halva natten i Las Vegas, leta björn i Yosemite eller gå runt i öken, se soluppgången i Grand Canyon, Lake Tahoe eller Bryce Canyon i Utah osv eftersom Lillvicke ska med, men det blir nog fint ändå.

Jag i Death Valley 2011.

 

Gåvagnsmodellen.

Det är visst roligare att lägga sig på den när man tröttnat på att gå med den.

Whatever works …