Tag Archives: tvåspråkighet

Tvåspråkighet.

15 Apr
Ålsta

Vinterbild från bakom oss. Saknar inte vintern hur fint det än är med snö.

Jag brukar glömma bort att Victor kommer bli tvåspråkig. Martin pratar alltid bara spanska med Victor, och det är så självklart att jag inte tänker på det (eftersom jag förstår allt han säger). Ibland slår det mig dock, att han får det där gratisspråket som är så grymt bra att ha.

På förskolan har Victor dessutom haft en ”fröken” från Sydamerika som bara pratar spanska med honom, innan han kommer få hemspråk när han blir större. Jag har varit så glad att vi haft den möjligheten här. Hemspråk. Uppmuntran att behålla och utveckla flera språk. (Nog för att SD har idiotiska åsikter, men HUR kan man inte se detta som en fördel för hela samhället?). Fantastiskt lyxigt och smart att ha detta i vårt land.

Men så kom jag till förskolan en dag och fick veta att hans fröken slutat för en vecka sedan. Bara sådär. Jaha? Två av tre på hans avdelning har slutat sedan han började i augusti, bara (för oss) hux flux. Hur ska man tolka det?

Annonser

Livet igen.

14 Nov

Nov2014

Jasså jaha, jag har en blogg också? Ytterst prioriterad, som ni märker. Eller ja, det är nog inte någon som läser den längre. Jag läser knappt andras bloggar heller förutom ett par-tre stycken. Den lilla stund jag har ”över” på kvällen prioriterar jag träning på gymmet (just det, ni hörde rätt) eller att sitta orörlig i soffan och glo på film med Martin. Tiden bara slukas, och då har vi inte ens tv (!). Förövrigt väldigt skönt att inte ha tv, allt finns relevant ju att se via datorn ändå.

Jag gillar iallafall det här livet som är inrutat i stress och för lite sömn. Trots detta mår jag rackarns bra. Who would have thought? Har äntligen fått tillsvidareanställning i statens trygga famn och trivs utomordentligt bra. Mitt mål har sedan länge varit att få jobba på en kunskapsmyndighet som driver de frågor jag är intresserad av, förvaltningsrättsnörd som jag är, och nu är jag där på riktigt och inte bara tillfälligt.

Victor, som fortfarande kallar sig Kikoys, växer på och pratar mer och mer. En dag nyligen sa han ”hej mamma, fin du e”. Då kunde jag inte låta bli att fälla en lyckotår. Jag fattar ju att det är en del av det sociala spelet (och säkert sa han så för att få extra russin), men ändå. Att se sitt barn utvecklas är det mest fantastiska som finns. Ingenting slår det någonsin.

Han trivs på dagis nu också. Sedan några veckor gråter han aldrig när man lämnar och vill inte gå hem på eftermiddagen. Han blir glad när man hämtar, men sen är det ”hejdå mamma”. Det räcker liksom så, dagis rules. Sedan ett par veckor är han också den enda 1-3:åringen som inte sover på vilan. Från att han började, strax innan 2 år, sov han en kvart, men nu är även det korta passet borta. Han sätter sig bredvid och läser en bok istället. Man har ju hört om de där dagiströtta barnen som somnar vid matbordet eller på hallmattan, men det kan vi glömma. Det  händer inte trots att han inte sover på dagis vid den ringa åldern av två år och två månader. Inte otippat kanske med tanke på hur lite han alltid sovit jämfört med majoriteten av jämnåriga.

Språkutvecklingen var det ja – Det är intressant att följa hur han lär sig spanska vs svenska. För den som kan spanska vet ni ju att ordföljden är tvärtom på dessa språk. T.ex. ”en blå buss” på svenska, medan det på spanska heter ”un autobus azul” (en buss blå). Victors variant blir sålunda ofta ”autobus blå!”. I längden tror jag det kommer bli toppen, bara han lär sig skilja på språken. Det blir många skratt och stolta miner hos oss föräldrar.

Ja, sammanfattningsvis är jag trött men lycklig, och håller tummen för att lyckan håller i sig.

Kuriosa från ett spanskt sjukhus.

18 Maj

Jag blev behandlad som en drottning på kliniken på Lanzarote i april, men jag måste ta upp några tragikomiska grejer som hände.

De var tre sjuksköterskor som tog hand om mig samtidigt. Den manliga var grymt fumlig. Först klippte han sönder sin handske och trasslade in sig i kirurgtejpen som han skulle tejpa fast mitt dropp med. Alltså rejält trassel som de andra fick komma och hjälpa till med.

Efter det råkade de på något sätt spilla ut ett av mina blodprov. Tydligen hade jag så mörkt blod (mycket järn, påstods det) att det färgade av sig överallt och de fick inte bort det.

Och sen, då spillde de ut mitt urinprov över skrivbordet! Alltså herregud. Jag skämdes både för deras och min egen skull.

Som tur var hade den manliga skötaren humor, så när jag mådde bättre kunde jag skämta med honom om det hela, men ändå …

Lanzarote i bilder.

30 Apr

Veckan på Lanzarote var bättre än förväntat. Det var 30 grader och inte ett moln på hela tiden, Victor sov bättre än vad han någonsin gjort (blev kanske väckt fem gånger per natt bara och han sov typ tre timmar totalt på dagen), utsikten var superb, hotellet barnvänligt och Victor älskade att bada i poolen i sin lilla special-badring. Vi hyrde bil en dag och åkte runt hela ön. Dock blev Victor magsjuk samma dag, vilket höll i sig i 1,5 dagar.

Martin och jag turades om vid poolen och jag hann läsa ut en hel bok, få lite färg och dricka champagne varje dag (ok, lite väl för en som typ aldrig dricker, men det ingick i priset …). Flygresan gick också bra: Sex timmar och Victor sov totalt 10 minuter och behövde ny blöja fem gånger. Bland annat kissade han ner Martin två gånger. Flera kom fram under veckan och berömde Victor för att han varit glad under hela flygresan samt alltid var glad i restaurangen. Miljöombyte som gjorde susen, alltså.

På morgonen då vi skulle åka hem blev jag magsjuk. En läkare kom och gav mig medicin för att jag skulle kunna flyga, men den hjälpte inte. Efter ett andra besök ordinerade han sjukhusvistelse och att jag skulle bli hämtad med ambulans (!). Det hela kändes väldigt dramatiskt och lite konstigt. Magsjuka i Sverige lyfter väl en läkare knappt ett finger för, men här var det andra bullar. Jag fick dropp pga uttorkning, mängder med undersökningar och konstant tillsyn. Vi stannade på sjukhuset över natten, och sedan fick vi åka tillbaka till hotellet ett dygn i väntan på ny hemresa. Försäkringen täckte allt, vilket var tur. Hemresan tog typ 15 timmar med byte i Tyskland, men Victor var glad och jag kräktes inte, så allt kommer väl bli ett tragikomiskt minne om ett tag.

IMG_4043

Läste ut hela Eld! Grymt bra bok.

IMG_4092

Utsikten från hotellrummet …

IMG_4389

Sista kvällen blåste det rejält. Martin sa att jag såg ut som en golvmopp i håret. Det ligger nog något i det …

IMG_4039

Locals som badar …

IMG_3924

Fria papegojor på området!

IMG_4198

En strand vi passerade på vår roadtrip.

IMG_4142

Jameos del agua: En sjö i en vulkangrotta med en krabbart som bara finns där i hela världen. Solen lyste in genom ”taket” och var grymt vackert.

IMG_4184

Jameos del agua.

IMG_4194

På vulkanmuseumet i Jameos del agua …

IMG_4239

Vid nationalparken Timanfaya. Vulkanlandskap.

IMG_4275

Los hervideros.

IMG_3939

Hänglåskärlek i Puerto del carmen.

IMG_3868

Victor var nyfiken på allt.

IMG_3987

Skrattade högt i poolen!

IMG_3763

Min FAMILJ!

Avslut.

6 Mar


Idag är det sista officiella träffen med mammagruppen. Jag har varit med på alla, men den idag skippar jag. Jag sov inte en blund på hela natten förrän på morgonen då jag sov en timme med Victor tätt intill mig (efter morgonamning). Jag är helt bombad idag och eftersom mammaträffen är då Victor brukar ha sin förmiddagsvila väljer jag att stanna hemma. Det var alldeles för många tankar som snurrade runt. Skitjobbigt. Låg och googlade på både hyperemesis och blodpropp och deras framtida risker. Till slut fick jag lite panik.

Mammaträffarna iallafall har varit superbra. Jag är extremt nöjd med de mammor som hamnade i samma grupp. En av dem betraktar jag som en kompis numer, och vi brukar ses då och då. Det börjar bli lättare och roligare att ta sig ut på offfentliga platser nu, typ caféer och sånt. Mammalivet blir verkligen bara bättre och bättre, även om jag ofta är zombietrött.

Senaste veckan har jag mått jättekonstigt. Yr, hungrig, illamående, svårt att sova, lite ont i magen. Kanske är det dags för mensen att komma tillbaka? Hoppas inte, jag saknar den inte det minsta.

Victor älskar låten ovan iallafall som jag lärde mig utantill igårkväll efter att ha kollat på klippet ungefär en miljon gånger. Tengo una vaca lechera …