Tag Archives: Skorpan

Tvåspråkighet.

15 Apr
Ålsta

Vinterbild från bakom oss. Saknar inte vintern hur fint det än är med snö.

Jag brukar glömma bort att Victor kommer bli tvåspråkig. Martin pratar alltid bara spanska med Victor, och det är så självklart att jag inte tänker på det (eftersom jag förstår allt han säger). Ibland slår det mig dock, att han får det där gratisspråket som är så grymt bra att ha.

På förskolan har Victor dessutom haft en ”fröken” från Sydamerika som bara pratar spanska med honom, innan han kommer få hemspråk när han blir större. Jag har varit så glad att vi haft den möjligheten här. Hemspråk. Uppmuntran att behålla och utveckla flera språk. (Nog för att SD har idiotiska åsikter, men HUR kan man inte se detta som en fördel för hela samhället?). Fantastiskt lyxigt och smart att ha detta i vårt land.

Men så kom jag till förskolan en dag och fick veta att hans fröken slutat för en vecka sedan. Bara sådär. Jaha? Två av tre på hans avdelning har slutat sedan han började i augusti, bara (för oss) hux flux. Hur ska man tolka det?

2,5 år (och lite till) med Skorpan/Kikoys/Victor.

23 Mar

Mars2015

Alltså hur fint är det inte att ha en 2,5-åring?! För 2,5 blev du ju den 7 mars.

Du är så himla rolig nu. En egen person. Säger roliga grejer. Sen den där ”ledsen i munnen” (för att du ville ha mörk choklad) har det bara ökat. Lastbilen kommer för att ”göra leksaker på dagis”. Du kan berätta att du lekt med ”kompisar dagis”, vem som bitit dig, att du tycker ”inte maten gott”. (För nä, du äter typ ingenting på dagis förutom lite bröd till mellis. Vet inte hur ofta jag får höra ”alla andra barn åt, men Victor åt…ingenting”). Igår tog du en liten väska och sa ”Hejdå mamma, Kikoys gå å träna nu!”. Du vet exakt var jag tränar. Varje gång vi åker förbi gymmet säger du ”mamma tränar här!”. Bara vi närmar oss vårt området säger du förövrigt ”hemma nu!”. Tänk att det här är hemma för dig, allt du minns, medan jag bara spenderat en sån liten del av mitt liv här.

Har din pappa hämtat dig och jag kommer hem efter er springer du med öppna armar och säger ”heeeeeeeej mamma!”. Du är noga med att jag är DIN mamma om vi möter någon av dina kompisar. Lite stolt visar du ”faktiskt MIN mamma”. Ett ord som används mycket är just ”faktiskt”. ”Kikoys faktiskt hungrig nu”. Och ”vill inte, men jag måste!” är hilarious. Typ vill inte spela spel på ipaden, men MÅSTE. ”Kikoys MÅSTE spela spel!”. För att vi verkligen ska förstå att vi inte har något att sätta emot. ”Men va FAN” har du dock också lyckats snappa upp och lagt till ordförrådet, och sedan en ljudlig suck efter det. Väntar bara på att du ska rulla med ögonen också.

Du kan så mycket själv nu. Dra fram stolen till kranen och ta vatten. Tvätta händerna. Dra ned blöjan och sätta dig på pottan. Pottan står i en garderob och kallas bajs-hissen och det är bara det som gäller. Du talar om att ”jag vill sova lite nu”. Du har liksom INTRESSEN. Djur, hoppa studsmatta, sjunga, siffror och bokstäver. Och du är grym med ipaden. På utvecklingssamtalet nyligen (VA, utvecklingssamtal för VÅRT barn, är jag verkligen MAMMA?!) fick vi höra att du är så lugn. Älskar regler. Att de aldrig har behövt säga till dig och nästan längtar efter att du ska trotsa något de säger. Du blir arg när andra barn inte följer regler. Du är även jätteförsiktig och blir arg när du inte lyckas.

Sedan du slutade sova på dagen vid 2 års ålder är nätterna mycket bättre. Ofta runt 10 timmar, även om du vaknar en del. Är det inte det ena så är det det andra. På sistone har det varit mycket hosta. Och så vill du käka ”ärsing” (ditt eget ord för ersättning som vi också börjat använda omedvetet) på natten. Ja, det gamla vanliga. Sova bredvid pappa, ofta panna mot pappa, är fortfarande din grej.

Förutom att det alltid är en massa (ofarliga) sjukdomar här rullar livet liksom på, och jag är lycklig.

Det gäller att inte projicera sina känslor för saker.

24 Feb

städar feb 2015

Jag: Victor, vill du göra något riktigt kul? Städa listen till skjutdörrarna i badrummet med tops?
Victor: Åh, ja, snäll du e mamma!

Sen låg han och putsade och fejade och stånkade och stönade. En och annan tops trycktes förvisso in i torktumlaren och i andra små hål han hittade, men ändå. Det var tydligen så roligt att han bad om att få fortsätta även nästa dag.

Två år med Skorpan.

10 Sep

Sommar20141

I söndags fyllde Victor två år. Första året gick så himla långsamt, men det andra då jag har jobbat och Martin varit hemma – wow! Nu har vi istället ett (snorigt) dagisbarn och ägnar oss åt det berömda livspusslet. För att lyckas hämta Victor vid 16 måste jag gå hemifrån FÖRE 06, så det blir rätt tidiga morgnar om man säger så. Jag gillar det, iallafall. Jag är lycklig och full av kärlek.

Victor trivs på dagiset, även om han som de flesta andra barn grinar när man lämnar. Det är lite rörigt där han går eftersom det är nytt, men han har kul. Tredje veckan blev han sjuk och jag vabbade en dag, och sedan dess är JAG sjuk medan han snorar loss på dagiset. Vi är förberedda och varnade från alla håll och kanter att första tiden kommer bestå av sjukt (fyndigt) mycket vab.

Ungen utvecklas mer och mer. Just nu är det solo-perioden. Allt ska göras själv och benämns som just ”solo!” (”själv” på spanska). Härom kvällen skulle han till och med ligga SOLO i sin säng, så Martin fick natta på golvet bredvid. Rätt roligt eftersom han innan vi flyttade aldrig skulle ha kommit på tanken att ligga SJÄLV i en säng. Jag tycker det är kul att allt ska göras själv,  även om det ibland hälls mjölk utanför glaset eller blir lite svårt för honom att köra bil… Jag är glad och stolt över att han utvecklas som han ska och vill göra saker själv. Allt är i sin ordning.

Ibland vaknar han arg som ett bi och allt är fel, ibland är han helt ubergullig och kallar mig för ”älskling” och vill kramas. Oftast pratar han bara i enstaka ord (eller max två ord, typ ”chao mamma”), men häromkvällen sa han ”mamma… vet du… älskling” typ hundra gånger eftersom han märkte hur glad jag blev varje gång. *meltdown*.

Dagis är perfekt på dagarna och mycket bättre än att vara hemma. Jag kan inte aktivera honom som han behöver, jag är faktiskt ganska trött och tråkig. Vet inte om han blir speciellt mer trött av dagis heller, så nu har vi infört att han bara får sova 15-30 min för att han ska kunna somna i normal tid på kvällen. På helgen sover han 0-15 min/dag oavsett när han vaknar. I lördags vaknade han 04 och var uppe till 20.30, minus en kvart… Ja…

Vi hade tvåårskalas med släkt i söndags och fick otroligt bra presenter. När han fick en dockvagn av sin farbror dagen efter blev ögonen stora som tefat. Vilken dröm! Annars är radiostyrd bil och jamande och gående katt ascoolt också, om du skulle fråga honom själv. Eller så skulle han säga –WHAAAT! som han börjat med. Hilarious.

Sommar2014

Det här med att ha en tvååring. Så himla kul och utmattande på samma gång. Går inte att jämföra med den hemska första tiden på miljoner ljusår, men ändå utmattande på sitt sätt genom att få ihop allt. Ha tålamod när det blir utbrott. Inte bli arg. Läsa samma saga om och om igen. Sjunga samma sång och tjata om samma tandborstning. Älska så mycket att man nästan går sönder. Att ha en egen familj som kommer först och betyder mest. Allt kan sammanfattas med några få ord: Fantastiskt. Häftigt. Viktigast, bäst och störst av allt.

Victor, eller ”kikoys” som han kallar sig själv, oj vad jag älskar dig!

Nu en liten avslutande parlör för att förstå vissa ord som inte är uppenbara:

Manó = Banan

Kikoys= Victor

Nåa nå = Farmor (han kan också säga ”fammo”)

Mochachi = Morfar (han kan också säga ”moffa”)

Papio = Abuelo (Farfar)

Ya = moster Ylva

Ami = Martin

Ganingo = Gardinen

Aj pa = ipad

Pica = Paprika

Nana = Napp

Nane = En speciell blå napp med bilar

 

3 veckor kvar.

30 Jul

…tills lilltrollet börjar dagis. Känns rätt skumt, samtidigt naturligt. Han börjar bli så pass stor att han verkligen är redo. Eller så är det bara jag som är redo. Jag vet inte. Jag hoppas att det blir bra.

Och från måndag har jag semester i två veckor efter att ha jobbat dessa fina, soliga veckor. Slår vad om att det fina vädret är över lagom tills min semester. Inte så konstigt kanske med tanke på hur ovanligt fint det varit dock. Jag har lyckligtvis kunnat njuta lite på eftermiddagar/kvällar och helger ändå. Helt rätt sommar att bo i hus.

Juli2014

Ps. Eventuellt en klippning innan dagisstart, kanske.

1 år och 9 månader med Skorpan.

11 Jun

För några dagar sedan blev Victor 1 år och 9 månader. Fantastico! Om han hade kunnat prata hade en intervju med honom antagligen sett ut ungefär så här:

10juni2014

Hur känns det att vara 1 år och 9 månader?
-?

Vad gillar du att göra på dagarna?
-Gunga, samla stenar, kasta stenar i gatubrunnar, bli kittlad, bli jagad, kolla på filmer av mig själv, fippla med Iphonen och åka buss. Allra mest gillar jag dock att trycka på knappar som låter. Alla typer av knappar går bra. När man betalar med kort, portkoder, hissknappar, plinga på bussen osv. Ibland säger jag ordet ”trycka” i sömnen eftersom jag längtar så mycket efter knappar.
Vad gillar du att äta?
-Russin är det bästa jag vet! Annars går avokado, fetaost, kikärtor och bönor bra, många olika sorters frukt, mackor och Ellas kitchen. Ibland kan jag väl offra mig och äta riktig mat, men då får man aldrig blanda puré eller sås med bitar. Hör ni det? ALDRIG! Ni tvingar alltid i mig ekologiskt, aldrig får man smaka på bekämpningsmedel, socker eller kemikalier. Passa er så att jag inte kommer vräka i mig sånt i smyg sen.
Tycker du om godis?
-Vad är det? Jag har förvisso knyckt en pepparkaka en gång när ni inte hann med, men annars känner jag inte till något sånt.
Gillar du att kolla på tv?
-Ja, helst filmer på mig själv eller Pingu, Lilla Anna och den långa farbrorn. Ibland går Fåret Shaun, spanska Caillou eller Pippi Långstrump på spanska bra. Bamse och Alfons har jag tröttnat lite på. Det är så 1,5 år.
Vad är det senaste du lärt dig?
-Du får allt ta och hänga med lite morsan, jag lär mig saker hela tiden. T.ex. att snurra runt stående tills jag ramlar (aka norsk fylla!), att klättra upp i trappstolen själv, käka med sked direkt ur matburken, komma och pussas och kramas självmant (ni gör ju sånt med varann och det tycker jag är så roligt att jag skrattar, därför gör jag samma sak).
Vad tycker du inte om?
Sova själv! Sova över huvud taget. Sova är bara för tråkiga vuxna. Byta blöja är också rätt trist, eller att komma hem. Jag vill bara vara ute och leka fattar ni väl!
Har du nån snutte?
-Jag har mina nappar. Helst hela tiden, men det är okej att vara utan – förutom när jag ska sova. Då vill jag ha minst tre att byta mellan hela tiden. Jag gillar inte när napparna är blöta och varma efter att jag själv sugit på dem.
Har du nån bästis?
-Skulle vara farmor isåfall. Nåa-nåa! Jag blir så arg varje gång ni bara åker förbi hennes hus utan att stanna. Jag vill trycka på hissknappen, åka hiss och sen leka! Som tur var får jag träffa farmor många gånger i veckan. Mamma och pappa är väl okej, men ni finns ju alltid där. Jag har aldrig ens haft barnvakt på riktigt liksom!
Kan du säga ditt favoritord?
-NÄE! (*skakar på huvudet så att lockarna flyger*)
Haha, nu sa du ju det!
-NÄE! Du lurade mig!
För att avrunda. Kan du säga paprika?
-Apickapa (*ler stolt*)
Hejdå!
-Edåå! (*vinkar kungligt*)

Fördelen med ett barn som sover lite:

27 Maj

Säga vad man vill om föräldrarnas trötthet och ett barn som går upp tidigt, sover 10 minuter på dagen och sedan somnar för natten vid 21-22 igen; man hinner iallafall göra enormt mycket saker en helg. Som  t.ex. att…

20140523Spana in husbygget igen och leka ute i solen…

BarkarbykolgrillÄta på restaurang medan ungen håller sig sysselsatt med sugrör och Iphone en stund (success!)…

24Maj2014Fira ena systerns födelsedag med släktingar utomhus och ungen skrattar åt sin morbror, leker i sandlådan, pillar med grus och blir alldeles genomsvettig av all sol…

Badarmaj2014

Låta barnet bada i havet (!) i två timmar tills han huttrar av köld och ändå vägrar gå upp…

25maj2014Kolla på kossor på en ekologisk gård i närheten…

Och en massa annat. Som storhandling, promenader, gunga, åka rutschkana, mamman fick springa på kvällen och se en film med pappan och lite sånt.

Glad att vi var ute typ hela helgen, för nu är det kallt igen.

1 ½ år med Skorpan.

7 Mar

Feb2014

Min älskade son har blivit ettochetthalvt år. Min stora lilla pojke som numera verkligen är ett barn. Alla spår av bebis är i princip utplånade, och det är fantastiskt skönt. Det blir bara bättre och bättre hela tiden.

Nu kan du t.ex. sitta still och titta på Bamse/Alfons/spanska Calliou en stund. Du kan pilla på små knappar och undersöka saker. Du älskar att få uppgifter, som att slänga saker, och kan gärna riva sönder papper i tusen bitar bara för att noggrant få plocka upp dem och slänga dem en och en. Du kan sova själv i vår säng (sedan du blev 14 månader) men sover inte i egen säng. Bara att man kan lämna dig i sängen och du sover vidare själv utan att behöva ligga sked är sjukt skönt. Ibland när du vaknar är du till och med lugn och nöjd och tar dig ner ur sängen själv och går ut i lägenheten lagom sömndrucken och vill bli buren en stund. Du blir med andra ord mer och mer trygg, vet att man finns där ute och att du inte behöver skrika jämt när vi inte är i samma rum.

Du springer mest hela tiden. Galopperar fram, kan snurra, stå på ett ben, hoppa några millimeter, klättra upp i soffan själv och sätta dig, klättra upp i sängen, öppna kylen och ta fram ett mjölkpaket när du vill ha mjölk. Du kan kanske tio ord, både på svenska och spanska, och du kan skratta, gäspa, låtsasgråta, tänka, pussas, kramas, spänna musklerna, blunda och vara arg på beställning. Du kommunicerar jättemycket med kroppen och ropar på pappa så fort Martin lämnar rummet (men inte mamma – du är pappig och inte mammig). Jag är glad så länge du iallafall kallar mig mamma. Du träffar även din farmor flera gånger i veckan.

Du har ett humör som heter duga (undrar var temperamentet kommer ifrån…? Ehum…) och kan bli rasande och kasta saker, nypas och slåss om du inte får som du vill. Humöret kan dock lika snabbt återgå till glädje och fnitter tills du blir alldeles röd i ansiktet. Som när man sjunger imse vimse spindel och speedar upp varannan vers, jagar dig runtrunt i lägenheten eller leker Hästen Plopp.

Du är helt galen i Iphonen och vet precis var alla favvoappar ligger. Som alla videos på dig själv. Trots ganska många steg dit vet du precis och trycker aldrig fel. Du bläddrar bland bilder, går till hemknappen och byter till andra appar. Jag brukar försöka att inte ens visa telefonen, för du blir helt galen när du ser den och släpper allt annat.

Sömnen är fortfarande likadan. Du snittar elva timmar per dygn. Somnar oftast runt 20-21, och på dagen kan du sova noll till 120 minuter. Du får inte sova efter 14, för så är det kört. Om du sover eller inte på dagen påverkar inte ditt humör direkt. Idag sov du t.ex. 15-20 minuter och somnade vid 20 ändå. Du sover inte jättebra på nätterna och jag sover i eget rum, medan Martin sover med dig varje natt. Det är den enda som fungerar för oss. Martin kan sova sig igenom alla karatesparkar och vrål som uppkommer absurt ofta, medan jag inte får en blund. Tanken är väl att du ska få eget rum när vi flyttar i sommar, men det känns ljusår bort eftersom du inte ens kan sova i egen säng. Vi har försökt men gett upp. Så länge det funkar så här är jag nöjd.

Vi har varit på Öppet Hus på förskolan där du ska gå, och tills dess går Martin med dig på Öppna Förskolan i princip varje dag. Det är en ynnest att få ha dig hemma i två år, och jag är verkligen tacksam. Jag älskar att jobba och att Martin är hemma – det bästa av två världar. Martin gillar verkligen att vara föräldraledig, och han sköter det exemplariskt.

Jag har seriöst aldrig varit så lycklig som nu. Du är det bästa som hänt mig. Kärleken är så obeskrivligt stor – en kärlek som jag faktiskt bara tror andra föräldrar kan förstå på riktigt. Det är en helt ny typ av kärlek, en blandning av det starkaste jag känt, beskyddarinstinkt och att du alltid kommer först. Utan att tänka, liksom.

18 månader med min stora lilla Vitín. Tack tack tack för att du finns i vårt liv.

Vickes nya bästis.

23 Nov

VickemedIphoneNov2013Råkar han se telefonen eller paddan blir det vrål och skrik tills han får hålla hårt i sin bästis. Siri är poppis. En gång sa han vad jag trodde var googlegoogledadabada, men Siri tolkade frågan som Who are not Pokémon got a little sister och började söka efter svar. Där ser man. Iphonen funkar därmed även som translator.

Vicke har även fattat att man ska säga hej i telefonen, så han sätter den vid örat och säger hejhej (ejej!), låtsas sedan skriva sms och ser jättejätte busy ut.

Dagens ettåringar alltså …

Premiärridning.

17 Nov

Ridning17nov20131JPG

Eftersom jag har en sån snäll pojkvän som låter mig sova i eget rum om nätterna har jag sovit åtta timmar två nätter på raken! Victor verkar förövrigt ha slutat sova på dagarna över huvud taget, eller så sover han en kortkort stund. Jag vet inga andra ettåringar som slutat sova på dagen, men vad gör man? Måste acceptera att lillungen är onormalt pigg helt enkelt …

Iallafall. Utvilad (eller nåt) åkte vi till Tyresta Nationalpark idag där Victor fick rida för första gången. Vilken succé! Han skrattade högt typ hela tiden och guppade åt sidorna med flit för extra effekt. Han älskar djur (det gör väl alla småbarn?) och speciellt hästar. Han blir helt till sig. Jag gick själv på ridning när jag var ”liten”, men egentligen gillade jag aldrig hästar – trots att jag var skötare och sådär. Det var nog mest för att man skulle gilla hästar på nåt sätt. Strunt samma. Victor däremot kanske blir dressyrmästare?! Ni ser ju hans stil liksom, snyggt värre. Sitter nästan i split på den breda hästryggen.

Ridning17nov2013

13 månader med Skorpan.

7 Okt

Laserbok20131003

BOOM sa det i utvecklingen vid ett år! Förutom att du kan gå (!) så går det liksom att prata med dig nu. ”Kan du hämta en bok Victor?” och du knatar iväg och hämtar en bok och börjar bläddra. Ibland kryper du upp i mitt knä så att jag kan läsa för dig.

Du förstår massor med ord och pekar när man frågar om lampa, banan, gröt, pappa osv. Du förstår även en del spanska ord (t.ex. chupete – napp). Däremot när man frågar om mamma så pekade du senast, efter noga övervägande, på papperskorgen. TACK VICTOR. Iallafall. Allt blir bara roligare och roligare och bättre och bättre.

Du kan säga ”ja” (”aa”), ”där” (”dää”), skaka på huvudet som nej, ”meom” betyder banan och ”na-na” napp. ”Pappa” och ”mamma” slängs ut lite random till personer du verkar gilla.

Du äter mycket och bra och på sistone har även min mat börjat gå hem. Men bara om den vuxenkryddas med en massa färsk vitlök, rosmarin och sånt. Smaklös mat ratas direkt. Jag håller strikt på ekologisk och kravmärkt, och absolut inget socker förutom frukt.

Du sover en gång på dagen numer, 40-120 minuter, och sedan typ 21-06 förutom en miljon uppvaknanden. Du kan fortfarande inte sova själv, men du kan åtminstone bli buren till din säng efter att du somnat och fortsätta sova där en liten stund. Ettåringar bör sova 12-13h/dygn, vilket du inte gör, men du sover iallafall mycket mer nu än förut. När du var mindre sov du kanske hälften mot snittbebisen.

Vi går på öppna förskolan i kyrkan på torsdagar, och senast började du pussas med en tjej där. Tills hon snodde din leksak mellan pussarna, då började du grina.

Du har nu tre tänder och två till är på väg. Du gillar att bitas, särskilt i ens tå om man sitter i soffan. Du spänner musklerna tills du skakar och gillar att se dig själv i spegeln.

Oktober är min sista månad som föräldraledig. Jag försöker boka upp så mycket som möjligt och ”njuta” trots trötthet. Plötsligt har året gått så väldigt fort. Jag kände inte så innan sommaren, men nu har det bara sagt swisch

Victor, jag älskar dig SÅ otroligt mycket. Mer än allt annat. Du är det bästa som hänt mig, utan tvekan. Jag är så lycklig att få ha dig i mitt liv. Älskade, älskade fina unge.

Svenska kyrkan och sånt.

22 Sep

diskmaskinen

 

Hinner inte med bloggen! Kanske får en chans varannan dag att blogga lite, men så händer det något. Som att jag råkar trycka på ”starta om datorn”. Eller så vill Victor att jag jagar honom. Eller så stoppar han in alla nappar i högtalaren, klättrar in i diskmaskinen eller biter mig i tån. Och så är jag förjäkla trött. Martin är bortrest åtta dagar. Victor är lägligt nog förkyld, och fick just en ny tand, vilket innebar att han vaknade konstant tre nätter på raken. Jag räknade seriöst till 12 sekunder mellan alla uppvak eller gnäll/bök/slag i ansiktet. Höll på att bli helt tokig – tills jag såg den där lilla tanden och gav honom hans livs första dos alvedon. Äntligen en natt med normalt uppvak och flera timmar sömn för mig.

…Och så blev det två dagar senare. Söndag. Äntligen är helgen snart slut.

Jag har jag upptäckt det allra bästa med svenska kyrkan: Öppna Förskolan. Kommer gå varje vecka. Alla som utnyttjar den här verksamheten borde vara med i svenska kyrkan, precis som man betalar skatt för att utnyttja skattens förmåner.

Alltså ja, ni ser? Varken hinner med bloggen eller bloggar om intressanta saker.

 

Livet just nu.

13 Sep

BadarSept2013

Livet med en ettåring är så himla kul. Imorse tog det lång tid att käka upp gröten eftersom han skulle pussas mellan varje sked. Och peka på lampan och hälla vatten över hela stolen. Han kan leka själv, kryper runt och ropar ”google google” och sover mycket bättre på nätterna. I söndags badade han i havet för första gången, och han rådiggade det. I veckan har vi gjort roliga saker varje dag.

Allt är ärligt talat roligare och lättare med en ettåring. ”Slut på lugnet” säger folk, men jag är så mycket lugnare inombords. Mindre trött. Blivit vän med min kropp. Inte rädd på samma sätt. Jag har lyckats springa en mil igen (!), kan åka till stan utan problem och blir aldrig uttråkad. Vet inte om jag någonsin blivit just uttråkad under detta år, men första månaderna var åtminstone motsatsen till roliga.

Ungen är 79 centimeter och väger 11,7 kilo, vilket är lite över medel om någon undrar. Han är glad, pigg och nyfiken. Han är så självklar, samtidigt slås jag ofta av ett wow. Han är här! Han är mitt barn!

1/11 ska jag börja jobba igen och jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Livet just nu känns bara bra, så vi får väl se.

 

Ett år.

8 Sep

Jag har alltid älskat utmaningar. Bo utomlands. Utbildningar. Springa tjugo kilometer från att klara tre. Läsa hundra böcker på ett år. Flytta.

Skaffa barn.

Största utmaningen av dem alla.

Och igår var det ett år sedan Victor föddes. Den sjunde september klockan 02:14, efter ett drygt dygn med värkarbete men framförallt nio månader av det värsta jag varit med om.

Alla säger ”vart tog tiden vägen?”, men jag vet precis. Till barnsängsfeber, blodpropp, nässelfeber, mjölkproteinallergi och kolik, sömnlösa nätter, amningsproblem, rädslor, enorm kärlek och beskyddarinstinkt. Läkarbesök i mängder, blöjbyten, barnvagnspromenader, resor. Jag vet vart tiden har tagit vägen.

IMG_3220

Nyfödd lillskorpa.

Victor har gått från en liten parvel på 52 centimeter och 3,5 kilo till ca 80 centimeter och 11 kilo (vet inte exakt – det var två månader sedan vi mätte och vägde, då 77 cm och 10,6 kg), från att vara en hjälplös kotte i minikläder till att krypa, gå längs möbler, vinka, leka tittut, skratta och pussas. Så mycket som hänt på ett år i hans utveckling att man nästan trillar baklänges.

Jag har överlevt tre månader med en jävligt jobbig start. Tre månader med täta läkarkontroller och medicinering. Efter det blodproppen som försvann. Kroppen som läkte. Mitt hår som blev bättre. Jag klarade att delamma i sju månader. Min mensvärk som försvann. Min D-vitaminbrist som minskade och värdet som ökade.

Halsband jag ska ha på mig dygnet runt.

Halsband jag hade på mig konstant i tre månader pga medicinen.

Martin var bortrest sammanlagt 2,5 månad och jag klarade att vara själv med Victor.

Vi åkte en vecka till Lanzarote (där jag bland annat fick åka ambulans), en helg till Hudiksvall på bröllop, till USA (Los Angeles, San Diego, San Francisco) och Mexico där Victor såg både fria delfiner, en blåval och papegojor.  Vi har gjort dagsutflykter till Norrtälje, Runmarö, Dalarö, Tyresta och en massa andra ställen. Vi har varit på studentmottagning och 60-årsfest, firat jul, påsk och midsommar.

IMG_4696

Mission Beach, San Diego.

Jag har läst ut 55 böcker (så de som sa att man inte hinner läsa när man får barn?! Don’t get it), sett flera serier och filmer, varit på möbelmässa och ett par, tre tjejkvällar. Tränat på Friskis & Svettis. Sprungit.

IMG_4043

En av de bästa stunderna på Lanzarote. Med Victor som sover i famnen medan jag läser bästa Cirkeln.

Vi har köpt radhus.

RadhusetAg1

Nyproduktion som ska bli klart till nästa sommar.

Jag har njutit dagligen över att INTE vara gravid. Över att Victor växer och blir större. Sover bättre. Lär sig mer. Blir mer och mer en egen person.

Så ja, jag vet precis vart tiden har tagit vägen. Och det är till så mycket.

Jag är så tacksam över att ha Victor i mitt liv. Den största och bästa utmaningen av dem alla. Den mest verkliga, den viktigaste. Jag har aldrig varit så trött men heller aldrig så lycklig som jag är nu. Precis där jag ska vara. Här.

Livet: Tack.

 

För ett år sedan.

3 Sep

Skrev jag så här i bloggen 3 september 2012:

Hörni, today is the day! Alltså när apparna (ja, livet kretsar väl kring Iphonen?) säger 0 DAGAR KVAR till beräknad Skorpa. Men ingen Skorpa behagar komma, vilket såklart inte är det minsta förvånande. Varför skulle jag inte behöva gå över tiden, jag som mår illa varje dag och har haft en asjobbig graviditet? Lite som grädde på moset, så där. Men visst, jag överlever, och det är ju bara bra för barnet att ha lite extra hull vid födseln. Har jag hört.

… Och just nu känns det precis så som jag har läst att det kan kännas. Att han aldrig, aldrig kommer komma ut. Att jag kommer vara gravid för evigt. Totalt ologiskt när jag rent intellektuellt vet att allt har ett bäst-före-datum.

Eller som min kille sa igår -Det enda som skulle stödja din tes är om du skulle bli dödad med ett spett eller något, alltså rakt igenom magen så att du begravs med barnet kvar i dig. Då skulle han ju kanske inte komma ut.

Jo, det har han ju ganska rätt i.

—————————————————————————————————————

Det gick några dagar till innan han behagade komma ut efter 25 timmar värkarbete, men det är en annan historia.

Evighetsprojektet.

25 Aug

Image

Det här med att göra ett (eller typ hundra) fotoalbum över Victors första år och sortera ut bästa bilderna av ungefär en miljon? Evighetsprojekt. Nästan så att man saknar tiden då det var 24- eller 36-bildersrullar som gällde.

Snart ett år.

19 Aug

aug2013

Alltså typ tvåochenhalv vecka kvar tills Skorpan blir ett helt år (!). Världens bästa bebis. Sover kanske mindre än andra barn, men skrattar desto mer. Nästan alltid glad och alldeles fantastisk. Han pussas och gosar in sig, leker tittut och snackar sitt eget språk. Picka picka, pocka, nan nan.

Åh, vilken kärlek.

Obeskrivlig.

Sånt man säger och kanske inte bör säga.

15 Aug
V.40

V.40 – för ett år sedan.

När jag var gravid slog jag något slags rekord i att bli irriterad på kommentarer från andra människor, och jag är nog inte ensam. Den första, andra och tredje gången någon kommenterade magens storlek var det okej, men efter fyrtio, femtio hade jag lust att be folk hålla käften. Typ ”men hej tjockis! Säker på att du inte väntar TVILLINGAR?! Höhö”. Eh jo, jag är ganska säker. Är du säker på att du inte vill ha en örfil? Det kanske är ungefär lika kul som att heta Dick Pitt och få samma skämt serverat femtio gånger om dagen. Det kanske var kul första gången. Om ens då.

Jag vet att folk inte menade illa, men som höggravid är man jävligt less på sin stora kroppshydda som är oproportioneligt framtung och hormonmässigt asutmattande, och då kanske folk skulle kunna vara så vänliga att knipa igen eller säga något annat som typ ”hur mår du? Behöver du hjälp med något? Vill du att jag ska komma hem till dig med färdiglagad, fettsnål, basisk mat som hjälper mot halsbrännan?”. Men det säger folk naturligtvis inte. Nej nej. Möjligtvis erbjuder sig folk att vara barnvakt till den nyfödda bebisen som komma skall. Som om man skulle vilja vara ifrån sin bebis en endaste sekund när den är född? Nepp. Däremot skulle man gärna vilja ha hjälp med allt annat så att man kan stirra på sin bebis dygnet runt i fred.

Andra kommentarer som också kan skippas är: ”Passa på att ha lite egentid, GÅ PÅ BIO och sånt”. Ursäkta, men vem vill gå på bio när man behöver kissa var femte minut och aldrig i livet orkar köa till varken toalett eller biosalong, om man ens orkar resa sig? Dessutom har man haft ungefär en triljon timmar egentid innan. Allt man bara vill är att bli tre (eller hur många barn man nu väntar) ögonaböj. Man skaffar oftast inte barn för att få egentid.

Eller: ”Tycker du att du sover dåligt nu? Hoho, VÄNTA BARA tills bebisen kommer! DÅ kommer du sova DÅLIGT”. Thank you very much och hejdå. Kanske får man en unge som sover hela nätterna från början (vilket är en annan grymt provocerande sak när man faktiskt inte fick en sådan unge), eller så har personen inte en aning om hur jävla dåligt man sovit som gravid när man mått illa konstant och inte ens kunnat ligga ner mot slutet pga halsbrännan från det djupaste helvetet. Lite sömnbrist när man har sin älskade onge är ingenting jämfört.

Eller: ”Va? Mår du fortfarande illa? Min kompis moster har aldrig mått så bra som hon gjorde under graviditeten!”

Eller: ” Jag tror mycket handlar om ens inställning när det gäller hur man mår under graviditeten”. Sånna som säger sånt har jag lust att aldrig prata med igen. Konstigt sammanträffande att det alltid är folk som aldrig har varit gravida som säger sånt.

Eller: ”Passa på att njut nu innan bebisen kommer”. Förlåt, men det finns inget njutbart i att vara gravid. Det var faktiskt mer njutbart att få blodpropp än att vara gravid, om man nu ska vara sån.

Eller: ”Var tacksam att du kan bli gravid, det finns faktiskt de som inte kan få barn”. Jo jag veeet, jag var tacksam och allt det där, men det finns alltid folk som har det värre. Här kan man alltid vara tacksam över något. Inte ens om man blir av med sin familj, hem och jobb får man väl klaga eftersom det hade kunnat vara värre.

Det kan också vara tvärtom. Kommentarer om att det är onormalt att inte må illa, att man borde vara trött, borde vila, borde vara uppsvälld och ha halsbränna fast man inte har det. Alltså är det bästa att go with it, att säga ”stackars dig, jag vet hur det känns och lider med dig” till en som fortfarande spyr i sista trimestern, eller ”vad härligt, grattis” till den som inte mår illa.

Men, jag råkade själv göra det nyligen, jag drog en ”inte för att vara sån, men det kan ta lite tid innan man kommer i de där jeansen igen” när en preggo bara försökte peppa sig själv till hur skönt det kommer bli att slippa vara gravid (slippa vara gravid är himmelriket). Jag var trött som fan, tänkte mig inte för, och skrev sådär – med goda intentioner som blev helt fel. Och bara för att jag själv inte kommer i dem än.

Så trots att jag hatar sånna här kommentarer har nog alla (inkl. jag) dragit en sån någongång, antingen innan man är gravid eller efter. Eller både och. Lite förståelse åt båda håll vore optimalt, men är man gravid har man faktiskt företräde till peppande kommentarer eller att folk kniper igen.

 

Om att må bra.

13 Jul

jaghair2013

Typ 2003 mådde jag väldigt dåligt efter att ha flyttat tillbaka från Puerto Rico, och från 2005 blev det värre fysiskt. Jag började tappa mängder med hår, kände mig konstant bakis och svag – trots att jag efter den här tiden tränade mer än någonsin och ett par år senare kunde springa två mil utan att stanna. Först runt 2010 eller 2011 upptäcktes stor D-vitaminbrist (värde 14. Referensvärde är 75-250). Mitt hår, som alltid varit en stor del av mig eftersom det är lite annorlunda i det här landet, var total katastrof och jag kunde aldrig ha det utsläppt. Spelar roll, kanske någon tänker nu, men för mig representerade det mycket hur jag mådde eftersom insidan av naturliga skäl inte syns utåt på samma sätt. När folk som känt mig länge såg håret, eller bristen på det, förstod de att det faktiskt var fysiskt.

Medicin hjälpte inte, och sedan blev jag gravid mot slutet av 2011. I slutet av graviditeten blev håret bättre och har hållt sig så. Efter sju år kan jag äntligen ha utsläppt hår igen, och framförallt mår jag bättre. Jag har sällan ont i huvudet, är jag trött är det normal trötthet och inte den där konstanta, extrema tröttheten som gjorde mig förlamad. Jag kunde aldrig vila mig pigg. Jag haltar sällan, som jag gjorde varje morgon förut av stelhet och onda leder, och jag kan till och med känna en muskel eller två i armen.

Jag hade ju en helvetisk graviditet, men jag vill ändå tacka den för att den förde med sig fler bra saker än bara Victor – jag mår bättre än på åratal! Fotot är taget härom dagen, och när jag såg det insåg jag verkligen att jag fått tillbaka mitt hår (åtminstone tillräckligt av det) och därmed mig själv. Min D-vitaminbrist är numer normal-låg och inte sjukligt låg, och med mitt nya värde på 48 känner man sig oftast inte sjuk som när man har under typ 20. Dessutom är det även andra saker som blivit bättre, som att t.ex. min mensvärk i princip är helt borta.

Hurra för mitt nygamla jag och hurra för att må bra! Bara blodproppar håller sig borta och handleden blir bra så blir jag ännu mer glad!

10 månader med Skorpan.

8 Jul

Tänk, nu har hela tio månader gått! Egentligen var det igår, men vi satt i en bil från Hudiksvall då, och när vi kom hem var jag för trött för att blogga. Det tar sin lilla tid att skriva ett månadsbrev.

Den här månaden har din pappa varit ute och rest 75 %. Det har gått bra för det mesta och du har faktiskt sovit ganska bra vissa nätter. Till och med längre än till fem. Vi har gått en massa promenader, umgåtts jättemycket med släktingar och varit på både studentmottagning, 60-årsfest, firat midsommar och varit på bröllop i Hudiksvall. Din moster Ylva, som bor i Lund, var även här några dagar på raken och det var mysigt.

9-10 man5

Idag var det 10-månadeskontroll, och du är nu 77 cm och väger 10,64 kg. ”Det syns att han gillar att äta”, var utlåtadet. I förhållande till längden har du dock lite till godo till och med.

Du fortsätter att gå längs möbler och har stått några sekunder själv utan att hålla i dig. Du pratar och säger saker som bim, bib, mama, baba, da-da osv. Bim och bib säger du i samband med mat. Biberon är nappflaska på spanska, så man kan ju låtsas att bib är ditt första ord.

Du sträcker upp armarna till imse vimse spindel och försöker sjunga med (jättegulliga pipljud), kan peka och ibland nästan säga !, sätta dig från stående eller liggande, kryper fort som sjutton och ramlar väldigt sällan. Vi får byta blöjor i farten och försöka distrahera dig samtidigt. Du blir jättearg när du måste sluta med det du håller på med för att byta blöja eller ta på dig kläder. Du älskar snören av alla de slag och kan sitta och skratta åt dem. Vagnen är inte så kul längre, förutom om någon annan vagn är bredvid.

9-10 man2

Du älskar gröt och äter typ tre portioner till frukost. Annars är det frukt, yoghurt, smörgåsrån, majskrokar och pureer som går ner. Och ersättning. Välling har vi faktiskt slutat med eftersom du sov sämre av den. Du äter mycket och gärna och storlek 80-86 på kläder är det som gäller nu. Många (nästan alla) tror att du är en tjej, och det tycker jag är lite kul. Det var nämligen samma sak med min pappa när han var liten.

Du sover gärna sked och sover aldrig i din egen säng. Inte ens på dagen. Man måste ligga bredvid hela tiden. Ibland vaknar du och gråter och du vaknar ofta och tittar dig omkring för att somna om när du ser att mamma eller pappa är där.

9-10 man4

När det gäller mig har jag skaffat nya glasögon, har en utmaning att gå 30 mil 13 juni – 25 juli och kommer numera i ETT av mina vanliga par jeans. Jag har sprungit 5km på under 30 minuter igen (28:40) och springer regelbundet när Martin är hemma. Dock har jag fått jätteont i vänsta handleden och är ganska säker på att det är morbus de quervain. En hel del i min internetmammagrupp har haft eller har fortfarande samma sak. Ganska jobbigt faktiskt.

Jag gillar verkligen att vara med dig Victor, du har humor och är full av energi. Allt är mycket lättare nu. Min kropp börjar mer och mer kännas som min igen, och jag har till och med fått tillbaka det mesta av mitt hår som jag tappade genom åren med stor D-vitaminbrist. Jag är inte rädd för rulltrappor längre (fast tar helst hissen), andra får gärna hålla i dig och leka med dig, och du känns mer som en liten person än som en bebis. Det är verkligen fantastiskt.

9-10 man3

Victor Victor, jag älskar dig så ofantligt mycket. Jag är lycklig varje dag över att få vara din mamma och skulle inte byta dig mot någon eller något någonsin. Du är det överlägset bästa som någonsin hänt mig. Utan dig skulle livet kännas meningslöst. Jag hoppas att jag får ha dig i mitt liv så länge jag lever (och mer därtill). Kärleken är obeskrivlig och jag vet att alla mammor därute förstår precis vad jag menar.

Jag kan inte säga det nog: Jag älskar dig!

Dagens tre WOW och lite till.

3 Jul

Jag3juli2013

 

  • Martin kom äntligen hem från sin jobbresa! Han har varit på resande fot 75 % sedan 1/6. Och den veckan han var hemma jobbade han ju som vanligt.
  • Jag har haft VANLIGA jeans för första gången sedan typ februari 2012. Detta är jag extra glad för eftersom alla mina gravidbyxor har gått sönder, och det känns så b att behöva uppdatera garderoben med gravidbyxor nästan tio månader efter att Victor föddes. Förvisso kommer jag än så länge bara i mina tjockisjeans, men jag är glad!
  • Uppföljning med min husläkare, och min D-vitaminbrist har minskat! ÄNTLIGEN, efter flera år. Det är graviditeten som fixat till det, faktiskt. Jag har nu 48 i värde (referensvärde är förvisso 75-250, men med tanke på att jag hade 14 förut …). Mina symptom jag hade förut är borta och jag mår bättre än på flera år. Vanlig trötthet går inte att jämföra med den trötthet som stor D-vitaminbrist innebär. Och all annan skit … Som att tappa mer än hälften av allt hår, muskelförtvining, huvudvärk, allmän bakiskänsla osv. Jag fortsätter äta mina receptbelagda piller dock, dubbel dos.

Annat kul är att ena syrran var här lördag till tisdag, och vi hittade på en massa sköj. Victor har sovit helt okej dessa veckor (som vanligt sover vi sked), solen har skinit och jag känner mig allmänt lycklig.

Nu sitter Lillvicke och skriker rakt ut, så jag antar att det är dags att avrunda …

När man minst anar det …

20 Jun

8-9man9

… Sover ungen en tolvtimmarsnatt för första gången. Jag trodde faktiskt aldrig att det skulle hända. Någonsin. Själv låg jag i gästrummet och sov tio timmar. TIO TIMMAR. Ni kan inte ens förstå storheten. Eller jo, ni som har barn kan nog föreställa er, men antagligen inte ni andra (no hard feelings). Herregud. Känner mig helt vimmelkantig idag.

Imorgon åker pappan bort i två veckor igen, så det känns fint att jag fick en sådan här natt. En natt full av hopp för framtiden skulle man kunna säga. Normalt är att Victor sover ca 11 h totalt per dygn liksom (plus att han vaknar massor med gånger).

Nästa steg är att slippa ligga bredvid konstant. Han lägger sig alltid sked självmant för att kunna sova, vilket låter och är jättegulligt, men ibland vore det fint att kunna få duscha, gå på toa, plocka undan … Så fort man lägger honom i egen säng vaknar han, skriker, ställer sig upp, gråter hysteriskt och vill bara komma upp i ens famn igen. Och lämna honom i vår säng går inte, för han kryper snabbt. En gång ramlade han ner i golvet för att jag sprang till badrummet när jag trodde att han sov. Det vill jag aldrig mer vara med om.

Jag känner plötsligt att det finns hopp även för detta.

Trippelt släktkalas.

19 Jun

LenaJuni

Förra veckan var det tre släktkalas på sex dagar. Lite av rekord skulle jag vilja säga. Victor fick hänga med alla möjliga släktingar, från 14-månadersbarn till snart 91-årig gammelmormor. Det var lillebrorsans student, ett 60-årskalas och ett allmänt kalas.

Jag älskar kalas. Skulle vilja gå på dem jämt. Dricka bubbel, äta gott och skratta under solen. Längtar redan till nästa.

Gåvagnsmodellen.

11 Jun

gavagnen

Det är visst roligare att lägga sig på den när man tröttnat på att gå med den.

Whatever works …

Tallriksmodellen.

10 Jun

tallriksmodellen

 

9 månader med Skorpan.

7 Jun

NIO MÅNADER! Herregud vad det går undan nu. Du har varit lika länge i magen som utanför. Den här månaden har jag dock tänkt på hur jobbiga de första månaderna var och hur tydligt det är nu när saker känns lättare. Jag var på sjukhus så ofta, ibland två gånger på en dag … Och smärtan att amma och kämpakämpakämpa i åtta timmar per dag med det där. Oj vad jag är glad att den tiden är över och ALDRIG mer kommer tillbaka.

8-9man4

Den här månaden har mycket hänt. Störst är:

  • Första tanden har äntligen kommit! Och andra!
  • Du har börjat resa dig mot möbler och en vecka senare gå längs dem. Snabbt går du också.
  • Du kan sätta dig ned från stående (i början ramlade du mest, men inte längre).

8-9man

  • Du har fått humor! Så himla gulligt. T.ex. trycka in nappen i min mun och skratta hysteriskt, eller komma och kittla mig och skratta åt det.
  • Blöjbyten funkar bara stående och det är ett himla gnäll. Så tråååkigt du tycker att det är! Du vill bara skutta iväg och leka …
  • Du kryper, vilket kom efter att du började gå längs möbler. Du föredrog dock att åla fram tills för några dagar sedan.
  • Smörgåsrån är en hit. Med smör. Mums.
  • Du har upptäckt ditt eget vrål och gillar att överrösta oss när vi pratar.
  • Vagnen har blivit trist. Gunga, gå själv när vi håller dig i händerna eller pilla i min mun är roligare.
  • Jag tror att du kan säga ”där”. Eller nåt liknande iallafall. Kanske är det en slump?
  • Du sover bättre på dagen, men kan bara sova om någon ligger bredvid. Du sover oftast max 11 h om dygnet fortfarande, vilket är ”för lite”.

8-9man1

  • Du pekar i böcker och sitter koncentrerad när man läser. Det har du gjort länge, men det märks hur du suger in information nu och kan skilja på saker. Du blir t.ex. alltid glad av Alfons.
  • Storlek 80 är det som gäller nu. För en månad sedan var du 74 cm och vägde 9,5 kg. Stor för din ålder, alltså.

8-9man2

När det gäller mig har rulltrapps-skräcken släppt. Nästan helt iallafall. Har övat med kompisen från mammagruppen och åkt till stan en hel del gånger. Känner mig inte längre lika begränsad, förutom att tröttheten begränsar mig. Jag springer 5 km två gånger i veckan och går långa promenader. Några mil i veckan iallafall. Vågen visar fortfarande två-tre kilo kvar till startvikt, men allt sitter på magen och i ansiktet så det känns värre än vad det är. Kan bara ha gravidbyxor än. Tröttsamt.

8-9man5

Martin är bortrest igen och kommer vara nästan hela juni, bland annat över midsommar. Känns sådär lagom skoj. Det enda som är jobbigt är sömnen. När man är två är det en sån ENORM skillnad. Helgerna är bäst. Har börjat få lite söndagsångest och det har jag aldrig riktigt haft tidigare.

8-9man7

Du är rejält förkyld igen, men vid gott mod. Trots både separationsfas och tandsprickning samtidigt. Du är så fantastiskt fin och söt och gullig och jag är alldeles kär. Fattade inte hur man kunde säga så innan jag själv fick barn, men jag är kär. Kär på ett annat sätt, såklart, men kär är det ordet som beskriver det bäst. Kan inte tänka mig ett liv utan dig Victor. Du är det överlägset bästa som någonsin hänt mig. Jag älskar dig så mycket, så mycket.

1000 minus ett sätt att bli väckt på.

2 Jun

Vsover

 

  • Slag i ansiktet, i ryggen, i magen.
  • Spark i ansiktet, i ryggen, i magen.
  • Riv, när man missat att klippa naglarna igen.
  • Ett litet finger upp i ens näsa.
  • Gallskrik från mardröm.
  • Att han ligger slickad längs kroppen eller på ens kropp.
  • Fjärt, i ansiktet eller bara allmänt högt ljud.
  • Bajsljud (här finns inga hämningar).
  • Rosslande hostningar, ungen förkyld igen.
  • Grannens hund som skäller, om man väl får sova för bebisen.
  • Nappletande.
  • Allmänt kastande från sida till sida.
  • Ställa sig upp på alla fyra och dunka huvudet i sängkarmen varpå gråt följer.
  • ETC.

Däremot aldrig: Väckarklockan. Finns inte längre.

Detta varvas gärna VAR FEMTE MINUT HELA NATTEN. Nätterna då jag tyckte det var jobbigt att bli väckt varje kvart framstår som paradiset jämfört. Tur att Victor har en pappa som gärna sover med honom så att jag får stänga in mig i gästrummet för det mesta … Men synd att pappan snart ska vara bortrest tre av fyra veckor. Sömnpanik!

 

7 månader med Skorpan.

7 Apr

Victor, idag fyller du sju månader. Den här månaden började med att din pappa åkte på jobbresa i två veckor och vi fick klara oss själva. Det gick över förväntan. Vi fikade med kompisar och gick på promenad varje dag. Du ville sova bredvid mig och äta igen på natten, så jag började amma vid 01 och 04. Det slutade jag med igen efter dryga två veckor. Nu ammar jag knappt alls. Inom några dagar slutar jag nog helt, och då ska jag fira med stark mat och skumpa. Dock är det faktiskt lite sorgligt också, end of an era liksom.

6-7 man

På café med kompisen Edward.

Du har börjat gilla mat mycket mer och det mesta går hem. Både hemlagat och köpt ekologisk mat, fruktpuréer och gröt. Det bästa är kanske att vi har varit hos läkaren igen och testat hur du reagerar på mjölk, och allergin verkar ha försvunnit! Underbart. Förutom det läkarbesöket blev du sjuk efter påsken och fick lite svårt att andas, så efter ett besök på närakuten åkte vi hem med recept på penicillin mot luftrörskatarr. Alltså har du varit sjuk (och är) för första gången. Jag är glad att du är såpass ”gammal” när det hände. Vi är också sjuka förövrigt, men det enda vi vill är att du ska bli frisk. Strax innan påsk blev din pappa sjuk, men din spanska farfar och moster som bor i Lund (plus annan släkt) hann vara här en hel dag iallafall innan du och jag också blev sjuka.

6-7man3

Du ställer dig på alla fyra hela tiden och gungar fram och tillbaka. Du kan åla baklänges (gärna in under möbler) och snurra åt sidorna, men du kommer inte framåt än. Du ”pratar” långa meningar med ljud som dada-mama-papa-vaba, gurglar och övar på rösten. Imorse skulle jag få sovmorgon, men trots öronproppar i gästrummet blev jag väckt både när du skulle äta vid 3:30 och sedan upp ett tag senare, så det var lika bra att även jag gick upp. Du pussas när du känner för det och skrattar ofta och högt. Mitt hjärta smälter varje gång.

När det gäller mig har jag väldigt svårt att sova. Jag vaknar hela tiden och ligger länge i sängen innan jag kan somna. Jag sover inte så många timmar per dygn och känner mig ofta som en zombie. Jag har rört på mig mycket innan jag blev sjuk (en vecka sedan senaste promenaden …). Jag har fortfarande en hel del gravidkilon kvar och blir tröttare och tröttare på att bara ha gravidjeans. Jag hade hoppats att kilona skulle ”rinna av en” som en del säger att de gör, men det gäller inte mig.

Victor, det är underbart att ha fått ytterligare en månad med dig. Du är så fin och härlig att jag knappt kan fatta att du är vår. Jag älskar dig så enormt mycket. Fina, fina unge.

 

Att snacka skit.

4 Apr

Ni ville ju läsa mer om vardagsliv, så here we go:

Det var som sagt mycket jag tyckte och tänkte innan jag fick barn. Som att jag t.ex. inte riktigt förstod varför småbarnsföräldrar pratade om bajs. Hallå liksom! Man pratar inte om bajs egentligen, man pratar om hur bebisen mår. Vet inte riktigt om jag hade fattat det.

Iallafall: Victor är ju sjuk, och penicillinet har som biverkning att man kan få diarré. Ehum.

Så här gick det därmed till igår på skötbordet när jag skulle ta tempen (han har dock ingen feber sedan förra veckan).

  • In med tempen. Ut kommer en gul bajskorv. Jag har alltså tagit tempen i bajset.
  • Gör rent, börjar om. In med tempen. Ut kommer en hel hög med brunt bajs.
  • Gör rent, börjar om. Victor kissar ner allting.
  • Gör rent, börjar om. In med tempen. Ut SPRUTAR det bajs över halva skötbordet.
  • Gör rent, börjar om. Success!

Ja, livet som småbarnsförälder ÄR omringat av bajs, kiss, kräks och sånna där kroppsliga vätskor man vanligtvis inte är så förtjust i. Men, när det gäller ens bebis är verkligen ingenting äckligt. INGENTING. Just nu sitter jag i soffan och är blöt i hela knät eftersom Victor har kaskadkräkts upp sin frukost igen på grund av allt slem i halsen. Jag orkar inte byta mjukisbyxor, för han kräks nog snart igen ändå.

HappyPills

Påskgodis från Barcelona som vi fick …

Luftrörskatarr.

3 Apr

Stackars lille Victor hostar så mycket att han har svårt att andas. Och all mat kräks upp. Nyss kräktes han en meter kaskad över mig, soffan och en bit av mattan. Innan det tre vanliga mini-kaskader.

Igårkväll åkte vi in till närakuten. Lika bra att ta det säkra före det osäkra, tänkte vi, och förberedde oss på några timmars väntan. Vi fick komma in till läkare efter EN MINUT! Helt otroligt. Efter lite undersökning, hostande och tårar som sprutade från Victor (han slog gråt-rekord) gick vi därifrån med recept på penicillin och en astmamedicin som ska hjälpa till att vidga luftrören. Han gillar otroligt nog medicinen, trycker in doseringssprutan själv i munnen och skulle nog gärna slurpa i sig ännu mer.

Nåväl. TUR att vi åkte in säger jag bara! Det är hemskt att se sitt lilla barn sjukt och inte kunna göra så mycket. Han hostar så att han blir alldeles röd och kippar efter luft en stund. Rosslar, piper, kräks. Förutom det är han vid gott mod. Och som tur var har han lite hull att ta av och är över ett halvår. Vi har varit så försiktiga med att inte få Victor sjuk första tiden, vissa har nog tyckt att vi överdrivit, men nu förstår jag ännu mer varför vi varit så. Tänk om han hade varit typ tre månader, sådär smal som han var, och fått det här …?

Otroligt hur hjärtat blöder för ens barn. Jag har också blivit sjuk, men det skiter jag fullständigt i. Tänker inte på det ens. Jag vill bara att han ska bli frisk.

Älskade, älskade lille pöjk.

Livet.

2 Apr

Tydligen vill ni läsa mer om livet i allmänhet. Bilder, bebisliv, relationer, mat, hälsa, resor, vardagsliv, böcker. Det låter ju bra, för det är ju det livet består mest av. Ja, typ. Egentligen skulle det vara en omröstning där man kunde klicka i alternativ, men det sket sig ju tydligen. Tack för att ni orkade svara ändå!

Jag kan ju börja med att meddela att påsken försvann. Mest i sjukdom. Det mesta fick ställas in. Victors spanska farfar som kom på fredagen fick sova hos sin andra son, men han och annan släkt var här på söndagen från morgon till kväll. Jag gick upp all vikt som jag gick ner när M var bortrest i två veckor. Victor hostar slem och är sjuk för första gången. Martin sov med Victor ALLA nätter i en vecka och jag sov i gästrummet. Han är väldigt fantastisk den där pappan, det måste jag säga. Faktum är att jag nog kommer fortsätta sova där en del. En mamma som inte blir väckt tio gånger i timmen är en bättre mamma. Tanken är väl att vi ska börja sova ihop igen någongång, men det får vara som det är. Alla mår bättre så här. Jag är konstant trött. Allt handlar om jakten på den perfekta sömnen.

Jag har typ slutat amma (men ammade imorse av lathet, hade bara sovit max två timmar under natten. Inte Victors fel, utan mitt eget. Låg sömnlös till 04) och börjat äta mjölkprotein igen. Hade köpt en keso som jag längtat efter i MÅNADER, och när jag skulle öppna paketet var det trasigt och oätligt. Det är sånt jag bara vill gråta över. Skitsaker som egentligen inte spelar nån roll.

Egentligen är jag glad över att jag ammat i snart sju månader. Det var en ren pina de tre första. När Victor var fyra månader och själv började tröttna på tutten blev det en helt annan sak. Det onda försvann, det jobbiga bleknade. Jag trodde aldrig jag skulle säga det här men: att amma visade sig vara ganska mysigt tillslut. Hallelujah.

Solen skiner, och jag är avis på alla som är utomlands. Vi funderar på att åka till Spanien den här månaden, men som vanligt planeras ingenting förrän i sista sekund. Jag har fortfarande aldrig åkt kommunalt med Victor, så att åka utomlands är att dra av plåstret rejält. Lika bra det. Allt eller inget.

VSjuk

Mini-Monki höll min hand med fötterna imorse.

 

Swosch!

28 Mar

Alar

Shit vad mycket som händer nu. Victor käkar mat, ålar och backar in under möbler, ”pratar” och tittar på en för bekräftelse. Han har exploderat i vikt och väger nu 9 kilo (!). Vi var hos läkaren igår på uppföljning för mjölkproteinallergin och fick i uppgift att testa hur han reagerade. När vi kom hem blandade vi i två teskedar mjölk i maten, och vad hände? INGENTING! Fantastico. Det verkar ha vuxit bort nu, vilket innebar att jag firade med halloumi och dumle på kvällen. Jag har inte ätit mjölkprotein på månader förutom nån millimeter hårdost då och då. Idag fortsätter sålunda firandet med ost och choklad. Jag ska inte överdriva konsumtionen, men jag ammar inte så mycket längre ändå.

Idag kommer förövrigt Victors spanska farfar över påsken, men Martin har blivit sjuk och jag och Victor börjar också bli krassliga. När jag frågade Victor för en stund sen hur han mådde svarade han följande: Vabba. If you say so … Han har varit frisk sedan han föddes, så jag har bara väntat på det här.

Glad påsk på er!

6-7man

Hos sin gammelmormor igår.

Jag klarade det!

23 Mar

Två veckor själv med bebisen.

Och jäklar vilken LYX att ha en person (alltså pappan) som kommer hem på kvällarna igen. Och är hemma på helgen.

Igår kväll pussade Victor mig så mycket att jag saknade honom när jag la mig i gästrummet med öronproppar. I åtta timmar sov jag, för första gången sedan Victor föddes, eventuellt till och med sedan jag blev gravid. Vaknade samtidigt som Victor vid 2:30, men istället för att amma (han har börjat käka igen på natten) gick Martin upp och fixade ersättning medan jag stoppade in öronpropparna igen och sov vidare. Tyvärr vaknade jag tröttare än någonsin denna morgon. Så var ju inte riktigt planen.

Nu idag började Victor åla ordentligt. Fast bara bakåt. Han tog sig två meter bakåt, in under soffbordet. Där var det spännande som bara den. Man minns ju själv hur häftigt det var att låtsas bo under bord och i alla skrymslen och vrår man bara kunde hitta, eller hur?

Älskade, älskade lilla unge.

 

kryper20130323

Han ålade in ännu längre efter detta foto.

 

Det här med sömn igen …

12 Mar
Lånad bild från nätet.

Lånad bild från nätet.

”Sleeping like a baby”, vad sjutton betyder det? Att ha rubbad sömn och vakna hela tiden?

Victor har aldrig varit en sjusovare, men vissa nätter är helt klart värre än andra. Som i natt. Jag hade sovit två timmar (inklusive att ha blivit väckt några gånger) när Vicke bestämde sig för att det var morgon. Klockan 01! Några timmar senare somnade han igen, lagom tills jag hade ställt in mig på att det inte skulle bli mer sömn. 45 minuter senare när min kropp började sänka pulsen och slappna av vaknade han igen och skulle käka, snacka lite osv. Häpp häpp.

Jag kände mig rätt grinig och bitter. Jag VET att sömnlöshet hör till, men varför kan de inte sova lite bättre så att den här tiden blir mer njutbar? Natten innan sov jag 5,5h och det gör ENORM skillnad. Då funkar jag rätt bra som människa.

Men iallafall: Grinig, trött och bitter … tills Victor började skratta högt och vara allmänt gullig. Allt glömt och förlåtet.

Martin är på jobbresa i två veckor och jag räknar ner dagarna till hemkomst.

Ett halvår med Skorpan.

7 Mar

5-6man

Victor, idag fyller du ett halvår. Fantastiskt! Den här månaden har mycket hänt, som vanligt. Du säger da-da-da oftare och har en del andra ljud för dig (blåsljud, maaa …). Du har blivit kittlig på magen och ryggen och skrattar högt när man pussar dig där. Du kan sitta stunder själv utan stöd, även om du ofta sjunker fram och suger på dina fötter istället.

5-6man3

På femmånadersdagen började du älska gröt och kan äta en hel portion på kvällen numer. Vi har börjat ge dig smakisar av potatis, morot osv, men det är bara gröt du gillar hittills. Och lite banan. Du har även börjar somna tidigare, oftast runt 21. Jätteskönt! Ibland vaknar du tio-tjugo gånger i timmen och jag får lite lätt panik, men efter några sånna dagar brukar du sova bättre igen (eller så är jag så trött att jag inte vaknar längre).

Vi har registrerat ditt medborgarskap i Spanien så nu har du dubbelt medborgarskap. Vissa kläder i storlek 74 börjar bli för små. Du har fått bebishull och är ingen smalis längre, men jag vet inte hur lång du är eller hur mycket du väger eftersom vi inte har kollat det sedan du var fem månader. Du gillar bäst att vara i bara blöja och skippa kläder, vilket är rätt skönt eftersom du ännu kräks väldigt mycket.

5-6man2

Bebishåret har inte försvunnit, men det som växer ut är ljusare (och mycket har skavts bort). Du har numer alltid gröt i håret och brukar dra dig i det när du käkar (både amning och flaska). Annars pillar du mest på en lila bitring som du gillar. Du har lärt dig att flytta den (och andra saker) mellan händerna och kan ta saker med nyporna. Roligast verkar vara att dra upp knutar och dra i snören t.ex på mina kläder.

5-6man1

Du har massor med böcker, både på svenska och på spanska och gillar för det mesta att bli läst för. Du vill hålla i boken själv och verkar gilla Dick Brunas bok Liten, större störst mest.

ElCarnavalMarianne

När det gäller mig känner jag inte av blodproppen särskilt mycket längre, men fortsätter med specialstödstrumpan. Jag ser fortfarande gravid ut och kan bara ha mammabyxor. Jag tränar på Friskis 1-3 gånger i veckan och går många barnvagnspromenader. Vi träffar andra människor (mest mammor) lagom ofta och det är inte alls lika läskigt att ta med dig på offentliga platser längre. Mitt mål var att du skulle vara frisk ditt första halvår, och det har du varit. Nu är det egentligen positivt om du blir lite förkyld, även om jag inte direkt längtar efter det.

Jag har inga problem med amningen längre. De första fyra månaderna gjorde det svinont och var bara jobbigt, men nu är det mest mysigt. Du nöjer dig med bröstet på morgonen och ibland någon gång på dagen, och amningen tar max tio minuter nu jämfört med mer än en timme varje gång de första månaderna. Min mjölkfria kost funkar, men jag saknar yoghurt, ost och annat.

Victor, älskade älskade unge. Jag älskade dig redan i magen och älskar dig ännu mer nu. Att få vara din mamma är helt fantastiskt! Utan dig skulle livet kännas rätt meningslöst. Du är det största och bästa som någonsin hänt mig.

Avslut.

6 Mar


Idag är det sista officiella träffen med mammagruppen. Jag har varit med på alla, men den idag skippar jag. Jag sov inte en blund på hela natten förrän på morgonen då jag sov en timme med Victor tätt intill mig (efter morgonamning). Jag är helt bombad idag och eftersom mammaträffen är då Victor brukar ha sin förmiddagsvila väljer jag att stanna hemma. Det var alldeles för många tankar som snurrade runt. Skitjobbigt. Låg och googlade på både hyperemesis och blodpropp och deras framtida risker. Till slut fick jag lite panik.

Mammaträffarna iallafall har varit superbra. Jag är extremt nöjd med de mammor som hamnade i samma grupp. En av dem betraktar jag som en kompis numer, och vi brukar ses då och då. Det börjar bli lättare och roligare att ta sig ut på offfentliga platser nu, typ caféer och sånt. Mammalivet blir verkligen bara bättre och bättre, även om jag ofta är zombietrött.

Senaste veckan har jag mått jättekonstigt. Yr, hungrig, illamående, svårt att sova, lite ont i magen. Kanske är det dags för mensen att komma tillbaka? Hoppas inte, jag saknar den inte det minsta.

Victor älskar låten ovan iallafall som jag lärde mig utantill igårkväll efter att ha kollat på klippet ungefär en miljon gånger. Tengo una vaca lechera …

Helger.

12 Feb

Jag längtar alltid till helgen nu för tiden eftersom det innebär att vi får vara alla tre. Det är sjukt mycket lättare (och roligare) att vara två vuxna och en bebis.

Helgen som gick började dock redan på torsdagen, då Victors mormor och moster kom på besök. Moster Ylva, som bor i Lund, sov även över till fredagen. Supermysigt!

Jag gjorde chokladmousse, vaniljglass och maränger - som en riktig hemmafru.

Jag gjorde chokladmousse, vaniljglass och maränger från scratch – som en riktig kock.

På fredagen var det dags för Victor att vaccinera sig och efter det ett första tandläkarbesök (i grupp). Sedan var hans farmor här i några timmar.

På lördagen var jag som sagt iväg på Möbelmässan, och på söndagen åkte vi till Victors gammelmormor där även gammelmorbror och morfar var.

Victor och hans gammelmormor, 90 år äldre, kollar på skidåkare i Hammarbybacken.

Victor och hans gammelmormor, 90 år äldre, kollar på skidåkare i Hammarbybacken.

Och vips var långhelgen slut, och hur roligt det än är att träffa folk och göra saker behöver vi egentligen ha en hel dag då vi bara är med varandra (och handlar, städar och sånt som ger vuxenpoäng ni vet). Jag har alltid svårt med balans och samtidigt som jag vill ha en hel helg av INGENTING vill jag göra ALLTING. Hur får man till det? Och vad gjorde vi med all helgtid innan graviditet och bebis?*

* Egentligen vet jag: Martin kunde jobba över hur mycket som helst, vi reste, jag läste i mängder, tränade, umgicks, tog sovmorgon och trodde att helgen var för kort osv.

Sthlm furniture & light fair.

9 Feb

mobelmassan2

 

Två lördagar på raken har jag nu gjort något eget! Trettioårs-fest förra helgen med ett gäng kompisar, och nu idag Möbelmässan med syster Ylva som bor i Lund. Hon sov hos oss torsdag-fredag också vilket var väldigt mysigt.

Det är alldeles lagom att vara hemifrån ungefär fyra timmar. Jag hinner både längta efter Victor och uppskatta allting; att få vara mamma och att det går så bra att göra lite annat. Det är först nu jag har insett att mycket av all skit i början har fört några bra saker med sig:

1) Att min amning blev förstörd i början har jag gråtit mycket över, men eftersom vi kompletterat med flaska från start och Martin oftast ger de målen funkar det fint att vara hemifrån ett tag och Victor är inte mammig alls. Han är van att vi båda ger mat och växlar superbra mellan bröst, flaska och napp.

2) Att jag var ifrån Victor mycket de första veckorna samt inte kunde bära honom gjorde att Martin snabbt fick nära kontakt med sitt barn. Även detta har gjort att pappa går lika bra som mamma. Jag har nämligen läst mig till att en hel del barn redan i fyramånadersåldern föredrar att bara vara hos mamma framför pappa, och att pappan också är rätt tafatt (obs, gäller såklart verkligen inte alla!).

Och Möbelmässan idag då. Egentligen hade jag kunnat gjort vad som helst, allt blir liksom en fest när man i normala fall är med bebis hela tiden. Det var kul att spana på möbler och lampor, men jag föredrar ändå Trädgårdsmässan. (Längtar sjukt mycket efter att ha en liten trädgård!). Jag hittade en pall jag ville köpa, men mässpriset var 5000 spänn så jag sket i det.

 

Längd och vikt.

8 Feb

Idag på femmånaderskontrollen var Victor 70 cm och vägde 7740 gram. Jag hade gissat på just 70 cm men vikt 7,6kg. Nära måste jag ändå säga.

Han är extremt lång. Och håret är en decimeter långt, så han ser ganska … vuxen ut (eller ja, ni hajar). Ibland glömmer jag bort att han bara är fem månader och förväntar mig typ att han ska börja prata med mig som just en vuxen, men ut kommer bara det där da-da-da och lite saliv.

Rätt fint ändå.

Påfyllnadsvaccin är även avklarat idag, och den här mesmamman stod beredd att fly ut från rummet för att Victor inte skulle se om jag grät. But I made it! Grinade inte och victor grät väldigt lite själv där han satt i sin pappas knä. Efter det hade han en första träff med tandläkaren och sedan var farmorn hemma hos oss (som ungefär varje vecka).

Mer spännande än så blir inte mina fredagar nuförti’n.

 

Fem månader med Skorpan.

7 Feb

Victor, idag fyller du fem månader.

Den här månaden har mycket hänt. Det största är att du har lärt dig rulla från rygg till mage och blivit en riktig fena på det. Du kan även förflytta dig lite grann på annat sätt.

Du har blivit ännu bättre på att gripa saker och undersöka dem med händerna och munnen. Dra i tårna är nytt.

4-5man

Du kan dra dig upp till sittande och från sittande ställa dig upp om jag håller dig i händerna. Din kropp är med andra ord jättestark. Och så har du äntligen fått bebis-hull efter att ha varit ganska smal. Imorgon ska du få femmånadersvaccin och vägas och mätas, så vi får se då vad du landar på. Jag tippar på 70 centimeter och 7,6 kilo.

Du har börjat med nya ljud. Du liksom blåser och gurglar, som om du försökte prata. Da-da-da hörs ibland.

Du har fått smaka på gröt, banan och lite annat, och nu går banan och Sempers mjölkfria gröt hem. Gröt gick dock hem först igår.

4-5man2

Du fortsätter att somna sent, men ibland somnar du redan klockan 22 och det är nytt. Du kan även sova en timme på dagen på raken och det uppskattar jag.

Du älskar att träffa andra människor och kolla på andra barn. Du är nyfiken på precis allting och följer alla ljud med stora ögon.

Jag har fått en kompis i mammagruppen och jobbar med gravidvikten. 4 januari – 1 februari gick jag ned 1,7kg och minskade med fem centimeter i midjan och fem centimeter i buken. Jag vill försöka träna på Friskis två gånger i veckan istället för en gång, speciellt nu då jag har börjat gå på andra pass än bara bas. Jag har alltid gillat Step och kan äntligen gå på det igen!

4-5man1

På promenad med kompisen från mammagruppen.

Min blodpropp är antagligen borta, men jag känner av den än, så jag kan inte ta ut mig helt. Håret ramlar i stora tussar. Det är överallt och blir stopp i duschen direkt.

Jag är lite bitter för att jag råkat ut för så många komplikationer från start, men du är iallafall frisk och alldeles underbar. Du sover mindre än de flesta andra barn och Martin och jag har aldrig egentid eftersom du somnar så sent (och vaknar tidigt), men du är glad på kvällarna och väldigt sällan gnällig. Du kan ligga och skratta i sängen åt en nalle eller för att man pussar dig på kinderna. Jag älskar att vara din mamma.

4-5man3

Victor, jag är så tacksam för att du har funnits hos oss i hela fem månader. Jag älskade dig redan i magen, och jag älskar dig ännu mer nu. Du är mitt livs äventyr och det bästa som någonsin hänt mig.

Män som föder barn.

29 Jan


Alltså väldigt intressant grej, att låta män få känna på hur det känns med värkar och sånt. Artikel med video ovan finns HÄR.

Hur ont det än gör när de får elchockerna tycker jag att det är bullshit. De behöver inte läka ihop efteråt, inte kunna sitta på veckor, kanske få infektioner och annat. Jag tycker ockå att det är bullshit att män skulle behöva känna på det för att få mer förståelse. Förhoppningsvis förstår de ändå.

Martin berättade igår att det första jag sa när Victor kom ut, efter ungefär 25 timmar, var ”Va? Redan? Var det allt?”. Jag må ha varit förvirrad och knäpp, men jag minns att jag faktiskt hade räknat med att det skulle vara ÄNNU värre. Jag skrek inte åt barnmorskor eller åt Martin. Faktum är att jag var rätt glad och kärleksfylld under hela förloppet. Någon gång på slutet sa jag att jag inte orkade mer, men hade jag VETAT att hans huvud redan var ute hade jag stått ut. Barnmorskan sa INGENTING om Victors framfart under den dryga timme jag krystade. Jag trodde liksom att hon skulle säga ”kom igen nu, huvudet är ute!” men nej. Big silence.

Jag kan absolut tänka mig att föda igen, men jag vill gärna slippa nio månders helvette innan och två månaders skit* efter tack. Jag tror inte riktigt man kan fånga in det med några elchocker på utvilade, förberedda programledare.

*Vet att inte alla har samma otur som jag med komplikationer.
 

Livet rullar på.

23 Jan

Speciellt för Victor som lärde sig rulla från rygg till mage för ett par dagar sedan. Nu ligger han inte många sekunder på rygg innan det ska rullas igen. Fast sen vet han inte hur man kommer tillbaka, och det är ju lite jobbigt för honom eftersom han egentligen inte gillar att ligga på mage.

Tiden går fort. Jag hinner inte riktigt med. Jag diggar dock mammalivet mer och mer. Victor får mig att skratta varje dag och hjärtat smälter. Jag kanske är i den där bebisbubblan nu som folk pratat om?

Jan2013Rull

Jan2013Rull1

Mina hjältar.

15 Jan

Vjan2013

 

… Är ensamstående föräldrar. Jag har varit själv med Victor nu sedan i fredags morse och är ganska slutkörd. Jag tar inte hjälp av någon heller, så det är Vicke och jag 100 % av tiden.

Två av dessa nätter har jag sovit 4-5 h (inget på dagen) och de andra två åtminstone 6 h. Martin kommer hem imorn och BOY O BOY vad jag ska ta igen mig. Det funkar annars bra att vara själva, har fått in bra rutin och så, men sömnlösheten … Det är den som tar knäcken på en. Och att knappt hinna duscha (har gjort den en gång …) osv.  Att skriva ett blogginlägg tar typ en eller två dagar.

V somnar sent och vaknar tidigt, pigg som en lärka. Som tur var är han alltid glad på morgonen. Ligger och leker i sin säng för sig själv tills jag tittar ned på honom; då spricker han upp i ett stort leende och jollrar.

Just nu njuter (!) jag av att han är så liten och för att mamma (alltså jag) är bäst, trots tröttheten. Om några år är det väl andra puckar som gäller och då saknar jag säkert dagarna då han grinade för att jag inte lyft upp honom tillräckligt snabbt.

Jag har läst om föräldrar där kärleken infunnit sig relativt sent och att det är helt normalt att känna så. Jag är glad över att det inte gäller mig. Jag har älskat honom enormt mycket sedan den dag han blev till och är tacksam för att kärleken är så stark. Det måste ju göra det jobbiga lite lättare ändå.

 

Långskånken.

12 Jan

9Jan2013

 

Lillvicke är egentligen inte så liten. Han är LÅNG. Rätt smal, men lång.  67,5 cm vid 4 månader. Vet inte hur mycket kläder han vuxit ur, men mycket är det. Det långa håret skavs bort mer och mer, så vi försöker köra med sånt där läckert överkammande som gamla flintisgubbar gör ni vet.

Om en meter är han alltså lika lång som jag. Känns ganska … avlägset.

Att dra ned rullgardinen.

11 Jan

10Jan2013

Igår hittade jag Vicke och hans snuttis så här när han låg och tog sin förmiddags-nap.

Tack och hej liksom!

För exakt ett år sedan …

8 Jan
Vecka 26. Kunde göra små utflykter, behålla mat och magen växte.

Vecka 26. Kunde göra små utflykter, behålla mat och magen växte.

 

… Började jag kräkas. Fast det var inte att kräkas som var det värsta, det var det konstanta illamåendet som bara blev värre och värre ju fler timmar som gick av dagen. Ett illamående ända nedifrån tårna och ut i varje millimeter av kroppen.

Jag kunde inte längre titta på tv.

Inte läsa en bok.

Ibland kunde jag inte ens vrida huvudet i sängen utan att kräkas, så jag sov med spypåsar på båda sidorna av huvudet. Illamåendet försvann inte när jag hade kräkts, som vid magsjuka, utan det låg där hela tiden. Konstant och växande. Det åt upp mig inifrån.

Jag kunde inte ens duscha. Jag minns den gången jag märkte att det inte gick, eftersom jag ramlade ihop på golvet och låg och kräktes. Martin var som tur var hemma och kom in och såg mig ligga i mina egna spyor och kräkas ännu mer, helt oförmögen att resa mig upp.

Jag blev tvingad att åka in till sjukhuset två gånger, och jag bara grät. Och kräktes i bilen. I v.11 fick jag dropp för att jag hade så mycket svältkroppar och att få i sig näring som inte passerade magen var min räddning.

Jag var sjukskriven i månader. Kunde inte gå promenader, ta mig ut eller träffa folk. Kunde så småningom läsa lite och se på tv trots illamåendet, och mina dagar tillbringades mest i soffan fram till vecka 32 när jag slutade kräkas. Jag klarade inte av några lukter. Kunde inte ens sova i samma rum som Martin på i princip nio månader. Han fick inte laga mat eller ens värma mat i micron, för då kräktes jag ännu mer.

Innan vecka 32 tog jag mig ut ibland. Åt middag hos mamma eller tog en kort fika. Efter en sådan utflykt var jag sängliggande i två dygn med enormt illamående, totalt utmattad. Medicinerna jag fick mot illamående hjälpte inte.

Hyperemesis. Det värsta jag någonsin varit med om. Och så säger folk: Man glömmer. Är det säkert? De som säger så, har de varit med om samma sak som jag, eller har de ”bara” varit med om normalt illamående eller morning sickness?

Jag mådde illa i nio månader. Ungefär två dagar efter att Victor fötts var illamåendet borta (Sju dagar senare fick jag antibiotika och mådde illa i tio dagar igen).

Jag var glad genom hela förlossningen. Såklart att det gjorde obeskrivligt ont, var långdraget och jag förlorade mycket blod, men det var ingenting jämfört med graviditeten. Ingenting.

Jag hade gärna velat ha två barn, men bara tanken på att vara gravid ger mig panik.

Och livmoderinfektionen efter.

Och blodproppen.

Att det inte fick ta slut där efter förlossningen.

Sviterna efter blodproppen får jag leva med hela livet. Egentligen är det livslång behandling, påpekade läkaren igår. Det är bara i Sverige man rekommenderar kortare för att vara snäll. Och för att läkare här inte behöver ta ansvar på samma sätt som i t.ex. USA.

Jag är tacksam för att jag kunde bli gravid och för att jag fått världens bästa bebis som jag älskar över allt annat, men hur det var att vara gravid tror jag aldrig att jag kommer glömma.

Aldrig.

Fyra månader med Skorpan.

7 Jan

3-4man1

Victor, idag fyller du fyra månader. Ett tredjedels år!

Den här månaden har du utvecklats enormt mycket. Du har börjat sitta med vid matbordet i egen stol och följer nyfiket när vi äter. Du har hittat dina egna händer och tar tag i saker medvetet som du når (och stoppar de i munnen). Du drar i dina egna fingrar och sliter i leksakerna i babygymmet. Du vänder dig om efter alla ljud och studerar intresserat vad som händer. Du har upptäckt min mun och gillar att stoppa fingrarna i den. Du jollrar och pratar, skrattar och är allmänt gullig. Din kropp är stark och du drar dig upp till sittande redan nu. Håret som alla sa att du skulle tappa är kvar, om än lite bortskavt och ljusare. Eventuellt har du fått din ögonfärg nu, och den är som din pappas. Som en kamelonts. Ibland ser de gröna ut, ibland bruna. Ibland vet man inte riktigt vilken färg de har.

Jag har fortfarande inte vågat åka kollektivt med dig. Inte heller tar jag med dig ut offentligt, förutom att du varit med till ett café i stan en gång, på ett matställe och på Maxi ett par gånger i bärselen. Aldrig trodde jag att jag skulle vara så rädd för att du skulle bli sjuk, och jag är nog lite överdrivet rädd. Det är ganska irriterande. Och jag tycker fortfarande att det är jobbigt när andra håller i dig eller ska peta på dig.

Du sover lite bättre nu. Ibland en timme på raken på dagarna. Du äter inte på nätterna och sover då och då uppemot åtta timmar (förutom små uppvaknanden, men du somnar alltid om själv). Du gillar fortfarande vagnen och somnar ganska lätt både där och i bilbarnstolen.

3-4man

När det gäller mig är det dags att ta tag i gravidkilona. Jag har stått still och behöver gå ned tio kilo. Nu är det krafttag som gäller eftersom jag nästan börjar gråta när jag ser hur jag ser ut. Jag går promenader, har börjat med hantlar och tar mig till Friskis en gång i veckan. Sedan du blev tre månader har jag även börjat tappa mängder med hår. Det ligger överallt i lägenheten och fyller igen golvbrunnen på ett nafs. Jag har slutat äta blodproppsmedicinen Waran och springer inte på läkarkontroller titt som tätt.

3-4man2

Jag hade tänkt så mycket innan jag blev mamma. Så många falska föreställningar och antaganden om hur jag skulle vara och hur jag skulle känna. Inte speciellt mycket av det stämde. Jag är mycket mer rädd, har nästan inget annat att prata om än dig eftersom jag inte gör något annat och älskar dig mer än vad jag trodde var möjligt.

3-4man3

Att få vara din mamma är det största i livet. Du är helt fantastisk!

Jag älskar dig så mycket. Det är obeskrivligt. Jag älskade dig redan i magen och älskar dig ännu mer nu.

 

Om att ha en blodpropp part deux.

29 Dec

waran1

 

Den 23 oktober skrev jag hur jag upplevde det att ha en blodpropp HÄR. Jag slutade med waran lagom till min födelsedag 20/12 och nu bör medicinen vara ur kroppen. Jag är tacksam för att jag inte har haft inre blödningar i organen (som fler än en av tio får som biverkning), men däremot hade jag näsblod varje dag i tre månader och blödde även dagligen på … andra ställen som jag inte behöver gå in på här. Av en händelse började Victor även sova bättre när jag slutade med medicinen – medicinen som inte ens ska gå över i bröstmjölken … Sammanträffande?

Vad jag tycker är mest läskigt är att ingen läkare har kollat om mitt ben är okej nu. Den dag jag hade läkarbesök, den 5 december, blev det snökaos och vi satt fast på en väg och missade tiden. Jag kan inte få en ny tid förrän i januari eller februari. Ibland tycker jag att jag känner hur en del av proppen släpper och vandrar ut i kroppen, och jag blir livrädd. Jag fick en kommentar i bloggen förut från en som kände någon som hade fått blodpropp efter förlossningen precis som jag, men hon dog eftersom de upptäckte den för sent.

Jag kan inte släppa det här med att min propp hade kunnat undvikas om de bara gett mig några sprutor. Jag var beordrad sängläge efter förlossningen eftersom jag förlorade så mycket blod, och hade jag genomgått kejsarsnitt hade jag fått förebyggande behandling. Varför jag inte fick det nu vet jag inte. Överbelastade var de ju (jag fick ett nödrum) och säkert har de stränga order om att snåla på mediciner.

Jag skiter i varför. Jag fick blodpropp, och efter utredningar och mängder med prover har min blodproppsläkare kommit fram till att enda förklaringen är förlossningen (blodförlusten) och att jag var sängliggande efter. Jag hade ingen annan faktor eller ”fel” i blodet.

Jag säger till folk att jag mår bra, men den dagliga paniken finns där. Så nej, jag mår inte bra. Inte förrän jag får höra att proppen är borta.

Och jag läser saker som:

”Blodpropp är den främsta orsaken till hjärtinfarkt, stroke och lungemboli – sjukdomar med hög dödlighet”

”En fruktad följd av djup ventrombos (alltså det jag har) är propp i lungan – i 9/10 fall är detta en följd av djup ventrombos. Orsaken är att en del eller hela proppen lossnar och vandrar med blodströmmen upp i lungorna där den blockerar blodflödet och försämrar syresättningen. Varje år får ca 4000 lungemboli och ca 1000 avlider”.

”Lungemboli är den enskilt vanligaste dödsorsaken vid graviditet och kirurgiska ingrepp om ingen förebyggande behandling ges”.

”Var tioende patient dör inom en timme efter symtomdebuten”.

”Kvarstående besvär kan vara bensvullnad och svårläkta sår som starkt försämrar patientens livskvalitet”

Så att jag har slutat med medicinen är inte ett jättestort HURRA, utan ganska läskigt eftersom jag har slutat baserat på ett telefonsamtal och ingen undersökning. Jag är livrädd varje dag eftersom mitt ben fortfarande är svullet. Och att jag kanske faktiskt kan dö om blodproppen trots allt är kvar ger mig panik. (Medicinen tar inte bort proppen, den bara hindrar att nya bildas under tiden som kroppen själv ska lösa upp proppen).

Efter nyår ska jag boka in privat sjukvård.

Brevet till patientnämnden måste skrivas ihop snarast för att jag ska kunna gå vidare.

All skit har såklart varit värt världens bästa Victor, men bara tanken på att jag hade kunnat slippa detta gör mig så förbannad.

 

Tiden.

27 Dec

20121224

 

Nu när Martin är ledig i hela elva dagar trodde jag att jag skulle få massor av tid att blogga. Läsa bloggar. Läsa böcker. Sova. baka. Laga mat. Gå promenader. Ochsåvidare. Istället bara rullar timmarna förbi och plötsligt är det kväll igen. Victor ligger inte lika länge nöjd vid tutten (=  mindre lästid) och det finns ju så mycket att göra. Dessutom kan jag inte kommentera bloggar från mobilen som inte är wordpress, så jag vill knappt läsa andra eftersom jag blir så irriterad av att jag inte kan kommentera.

Julen kom och gick, och det var ju trevligt men lite too much att fira på två ställen samma dag med en bebis. Han skötte sig fint iallafall och ingen märkte ens när han bajsade ner sig och sina kläder vid matbordet. Det kallar jag smooth style. Han utvecklas förövrigt i en rasande takt nu. Börjat dra sig i tårna, lägga sig på sidan och härma rörelser. Min fina, fina bebis. Kärleken är helt obeskrivlig och det enda mitt liv kretsar runt är VictorVictorVictor. Därför avslutar jag detta inlägg nu.

Hoppas ni har det bra där ute!

 

Varför sover man så lite med bebis?

21 Dec
syskonmakaren

Victor somnade i famnen en stund igår runt 21 …

 

Annika i Spanien frågade mig detta.

Jag kan ju bara svara för mig, och det blir följande:

Första veckorna blev vi tillsagda att väcka honom var tredje timme dygnet runt för matning. När han ätit var det två timmar kvar till nästa gåmg, och de två timmarna ägnades åt att försöka duscha (tog mig tio minuter bara att ta mig upp från sängen, blödande och gråtande), äta, gå på toa, byta blöja, försöka få honom att sova igen osv. Jag hann sova kanske 30 minuter trots att vi var två, sen skulle han väckas igen.

Hela första månaden var jag på sjukhuset väldigt ofta. Då passade Victor på att sova i bilen, Martin tog hand om honom när jag var på undersökningar etc. Jag hade ju både livmoderinfektion och blodpropp.

När det blev bättre satsade jag på amningen igen och kunde sitta typ åtta timmar om dagen med det. Liggamma gick inte för att det gjorde så satans ont, så när han vaknade gick jag upp och satte mig i soffan vad klockan än var.

När Victor slutade äta på natten vid två månaders ålder och istället började sova från midnatt till fem, sex eller sju vaknade jag ändå vid tre med sprängfyllda bröst som läckte och gjorde ont, så jag fick pumpa någon timme. Strax där efter var Victor pigg som en lärka igen.

På dagarna är det powernaps som gäller. Först bara fem minuter här och där, sedan gick det bra med en kvart – men bara i min famn. Nu när han är 3,5 månader kan han sova 20 minuter själv i vagnen typ tre gånger per dag, och under den tiden är det ingen idé för mig att sova. Då passar jag på att klippa hans naglar (han river sig blodig annars!), gå på toa (fortfarande väldigt besvärligt), äta något, tvätta, plocka in disk, läsa någon blogg … Sedan är det full rulle igen.

Bebisen styr ens liv totalt. Och det är 24/7. För sover Victor mer än vanligt någon enstaka gång vaknar jag ändå för att kolla om han lever. Och oftast vaknar han rätt ofta ändå eller härjar runt i sömnen. För att han tappat nappen, har en fjärt som ska ut eller något annat.

På den vägen är det. Vissa får ju sova mer än fem, sex timmar per dygn efter några månader,  men det går aldrig att veta innan man får sin bebis. Petchie påpekade att Victor har spansk sovrytm, och det stämmer ju faktiskt. Somna sent, vakna tidigt, och sedan lite siesta på det.

Vad jag önskar mig i julklapp? Sova lite extra vore ju fint …

Dagens lilla mammachock.

10 Dec

Att upptäcka hur Victor fått sin första TAND. What? Han är ju bara tre månader! Dessutom ingen framtand, utan en kindtand. Det är inte särskilt skönt att amma när ungen, som redan sög som en trimmad dammsugare, dessutom fått en liten gadd ska jag säga er.

Har läst mig till att första kindtanden normalt kommer mellan 16-20 månader. Man skulle kunna uttrycka det som så att Victor fått den absurt tidigt.