Himla bra verklighetsbaserad film om en man som får diagnosen HIV och får veta att han har 30 dagar kvar att leva. Filmen, med Matthew McConaughey, Jennifer Garner och Jared Leto i rollerna, har fått många priser och alla har säkert redan hört om den vid det här laget.
Om du inte redan sett den, se den!
1) I sömnens värld. Det slår allt allt allt just nu.
2) Hemma och/eller där min familj är. Home is where my heart is osv. Där jag har mina grejer, min säng, mina böcker, trygghet och lugn.
Min familj och jag härom dagen.
3) Utö i Stockholms skärgård.
Jag på Utö 2010.
4) I Svensk natur. I skogen, framförallt. Älskar lukten, ljuden, luften, himlen, tystnaden och lugnet.
Martin i skogen.
5) I USA. Dit räknar jag även Puerto Rico. På fastlandet helst Kalifornien.
Jag i Yosemite, Kalifornien, 2011.
En skål från Mexico.
Jetlag måste väl (en smula överdrivet) vara djävulens påfund eller nåt. Som vuxen är det en sak att komma tillbaka från USA’s västkust, men som BEBIS? Allt är liksom upp och ned. Lite som att ha en nyfödd igen. Igår somnade han för natten vid 06, idag vetesjutton men klockan är 4:08 nu. Vet inte riktigt hur vi ska få till det eftersom det inte hjälper att väcka ungen tidigt. Han klarar sig fint på så lite sömn ändå. Mindre än vad jag själv klarar mig på tydligen.
Hoppas det blir lite ordning på det här snart. Det är så typiskt, för i USA sov Victor hur bra som helst och vi fick in sjukt bra rutiner (han sov mellan oss 23-07 och bara ett fåtal uppvaknanden per natt, vadå perfekt?!). Vi har semester nu och jag hade räknat med jobbigt jetlag, men det har nästan blivit värre för varje dag som gått. Jackpot …
Hörs när vi är på banan igen.
Mexikanskt bröllop i en vägkorsning i Rosarito. Också ett ställe att gifta sig på…
Så skönt att vara hemma, trots jetlag (nio timmar tidsskillnad), Martin förkyld och det spöregnar. Vi har haft det grymt bra och hunnit med mycket på kvällar och helger då Martin inte jobbat. Vi bodde på Embassy Suites i Brea utanför Fullerton i Los Angeles i två veckor, och hann med centrala Los Angeles, Beverly Hills, Santa Monica och sånt, två turer till San Diego och en dag i Mexico (!), en delfin- och valsafari, utflykt upp i bergen, utflykter till outlets för shopping, jobbfest på Disneyland och en massa middagar ute, både själva och med Martins kollegor. Efter två veckor bilade vi till San Francisco och bodde hos min ena kusin och hängde med släktingar, gjorde utflykter upp i bergen och runt staden. Har jag sagt det förut? – Jag ÄLSKAR USA och särskilt Kalifornien.
Här kommer ett axplock oredigerade bilder.
San Diego vid Jolla Cove.
Mission Beach, San Diego.
Bear Lake i San Bernardino National Park i Los Angeles. Var typ 35 grader när vi började, 15 grader ett par tusen meter upp.
En biltur till Mexico och jag var nervös inför resan efter allt man sett på film, hört i låtar osv. Murarna var höga men det tog bara en timmes kö för att komma tillbaka till USA igen, genom staden Tecate.
Käkade quesadillas, burritos och drack margarita vid stranden i Rosarito, Mexico.
Delfin- och valsafari vid Dana Point, Los Angeles. Victor (som sitter i bärselen på bilden) skrattade när han såg allt. Vi åkte ut kanske 10 miles från kusten. Här hamnade vi mitt i ett delfin-stim.
Att se vilda delfiner har varit en dröm länge. Nu fattas bara att simma med dem också …
Ser ni den gråa köttklumpen där ute? Det är en BLÅVAL! Fick tyvärr inte så bra bilder av den, men grymt coolt att se en IRL och såpass nära som kanske 20 meter från båten.
Sjölejon vid Dana Point.
San Francisco! Utsikt från kusinens lägenhet – ser ni den vilda papegojan i trädet?
Telegraph Hill.
Telegraph Hill.
Gjorde en utflykt i Marin Headlands, här Hawk Hill.
Det här med att jag alltid befinner mig på höga höjder trots höjdskräckt…? Marin Headlands.
Utsikten var dock värt det!
Golden Gate, min käre gamle vän. Vi möttes för tredje gången och hoppas det blir fler gånger!
Snart har vi haft två veckor semester tillsammans, idag är det nionde och sista dagen på ett par veckor. Imorn åker vi nämligen till Los Angeles och Martin ska gå på kurs. Victor och jag får roa oss själva på dagarna, men det ska säkert gå bra.
Semester har aldrig varit bättre. Solen skiner nästan hela tiden, vi har varit hos några kompisar utanför Norrtälje, hängt på Dalarö, jag har läst och solat på balkongen, gått kvällspromenader (och sprungit) varje kväll, träffat kompisar, släktingar, varit i stan och … reserverat ett radhus (!). Skriver inte mer om huset nu för vill inte jinxa. Så jäkla bra allt känns nu. Känner mig inte heller som en konstant zombie längre, utan mer bara normaltrött.
See you on the other side!
Eftersom Martin ska på kurs typ 45 minuter utanför Los Angeles har vi två veckor utstakade. På helgen har vi två planer: Universal Studios, eftersom vi bara var utanför sist (om en 10-månaders-bebis kan uppskatta sånt?) och en dag i San Diego. Vad man bör göra där ska jag fråga Cinderalley om. Vore ju fint om vi kunde ta en vegolunch ihop också. Hon lär ju veta bästa stället.
Lånad bild från nätet.
Lånad bild från nätet – San Diego.
Efter två veckor ska vi bila mot San Francisco. Som tur var har vi åkt Highway 1 (längs kusten) förut, så nu blir det motorvägen som tar drygt sju timmar (om man åker utan stopp ja … Med mitt blodproppsben bör vi stanna varje timme). Planer är att stanna en natt i Kings Canyon national park på vägen. Sist hamnade vi på fel sida av bergen och kunde inte komma in. Smart drag.
Lånad bild från nätet – Kings Canyon.
Vi avslutar med några dagar i San Francisco, min favoritstad i USA. Tredje gången gillt nu och jag hoppas att ett besök till Alcatraz blir av. Även att träffa lite släktingar. Mer planerar vi inte eftersom vi inte vet hur Victor kommer ställa sig till allt detta.
När vi kommer hem en vecka in i augusti är det fortfarande semester, så himla najs. Minst en vecka lär väl gå åt till jetlag dock.
Golden Gate 2011.
Har varit där två gånger tidigare (1998 och 2011), och i juli ska vi dit igen. I typ tre veckor! Den här gången kommer vi inte kunna sova i bilen, roadtrippa genom flera stater och sitta uppe halva natten i Las Vegas, leta björn i Yosemite eller gå runt i öken, se soluppgången i Grand Canyon, Lake Tahoe eller Bryce Canyon i Utah osv eftersom Lillvicke ska med, men det blir nog fint ändå.
Jag i Death Valley 2011.
”…folk köade i timmar i snön för att få rösta i USA …” och jag känner liksom lite att okej, kanske inte så konstigt att valdeltagandet är lågt på vissa ställen? Jag vet att folk skiter i det även om solen skiner och de har tid att rösta, men ändå – snacka om att de försvårar för medborgarna i USA.
Om jag var en singelmorsa och mitt enda val var att stå i timmar och köa i snö med ungen för att få rösta hade jag nog inte heller gjort det. Om jag hade kunnat glida ned till närmsta offentliga byggnad och slippa köa som det brukar vara i Sverige hade jag röstat.
USA:s samhälle har inte funderat på att ändra de fysiska förutsättningarna en aning för att uppmuntra till röstning? Annat än ”cast a vote – win a rifle” liksom.
Ps. Lite sent inlägg, jag vet, men jag började skriva det innan valet var avgjort och blev sedan avbruten.
53 kr inkl. porto. Klicka på bilden för att läsa mer på Adlibris.
Anna Granström 