Åtta månader! Blir nästan chockad av det själv. Efter det första jobbiga månaderna har tiden börjat swischa fram.
Störst denna månad i utvecklingen är:
* Du ålar framåt (med en jäkla fart!). Liksom simmar fram.
* Du kan stoppa in nappen själv och ta ut den medvetet. Igår när vi träffade en annan bebis slet du ut nappen ur hennes mun och stoppade in den i din. Du vet vad du vill och satsar allt, kan man säga.
* Du kan resa dig mot möbler samt sätta dig på knä med hjälp av dem, sedan blir det platt fall eftersom du inte kan sätta dig på rumpan eller krypa.
* Du kan peka och pilla på knappar, och släppa saker medvetet. Det verkar jättekul att slänga ned alla saker på golvet på en gång.
* Du skrattar högt när man skämtar med dig, t.ex. leker tittut eller gör fjantiga ljud.
Du hatar att somna och har kommit på två knep för att dra ut på det:
* Slita ut nappen (du kan inte somna utan den) och sedan trycka in den igen. När ögonen börjar rulla runt sliter du ut den igen osv.
* Ställa dig på alla fyra och sedan rulla runt. Till slut vinner sömnen ändå, som på bilden nedan: Du somnade på alla fyra och damp ned med huvudet i soffan.

Du är jättelång och tung, men vi har inte mätt eller vägt dig dig sedan du var sex månader. Vissa plagg i stl.74 (9-12 mån) är dock för små. Håret är jättelångt, och jag har klippt din lugg eftersom den gick till näsan. Du har alltid varit så långhårig! Nu är det dock ljusare än i början. Ögonfärgen är fortfarande oklar. Grönblåbrun. Mest grön kanske, med brunt vid pupillen. Precis som din pappa.
Vi har ju varit på Lanzarote den här månaden. Du har alltså flugit för första gången (också åkt buss, taxi och ambulans för första gången). Där hade du din första magsjuka, ditt första badande i pool, åkande i sulky, första gången fötterna i havet och lite sånt. Du skötte dig exemplariskt på resan och sov bättre än någonsin. Du blev aldrig uttråkad eftersom det fanns så mycket att göra och titta på. Miljöombytet gjorde susen, och när vi kom hem var våren i full blom. Härligt.

Din pappa är bortrest i två veckor nu igen, och när det gäller mig har jag tre graviditetskilon kvar och försöker gå en långpromenad om dagen. Mitt Friskis-kort har gått ut och jag kommer inte köpa nytt. I vintras gick jag kanske fem kilometer om dagen i snitt, men det blir mycket mer nu. Jag har även börjat springa igen, men det ligger på is dessa två veckor då jag är själv med dig. Innan sommaren är slut vill jag ha gått ner alla kilon, och sedan tre till för att vara på min trivselvikt. Jag har fortfarande bara gravidbyxor och det börjar bli tröttsamt. Jag hatar att se mig själv på kort och får en äckelchock varje gång.
Och så har jag ju slutat amma! Strax efter att du blev sju månader. Du har inte saknat det ett dugg och mår så mycket bättre utan min bröstmjölk. Din magonda liksom försvann, och även din mjölkproteinallergi. Det var hur lätt som helst att sluta. Lite vemodigt ett par dagar bara.
Du vaknar jätteofta på natten, och nu när din pappa är borta sover du bara bredvid mig. Jag kan ofta ligga sömnlös i timmar och bara sova runt tre timmar totalt, vilket är jättejobbigt. Oftast sover du dock med din pappa när han är hemma. Han vaknar inte lika lätt av ditt bökande. Det är iallafall mysigt att ha dig bredvid mig. Höra din andning, känna din lukt. Ingen andas så gulligt eller luktar så gott som du. Förutom de mornar då jag vaknar av att du är totalt nerbajsad, såklart. Allt är långt ifrån rosenskimrande.
Din favoritmat är välling och ersättning, speciellt sedan du var magsjuk. Annars är din favorit äppelkatrinplommonpuré. Nästa stora projekt är att få dig att gilla vanligt vatten och mer mat igen. Vi blandar hemlagat och HIPPs ekologiska barnmat.
Alltså Victor, om du bara visste hur mycket jag älskar dig. Jag får tårar i ögonen jätteofta av att bara titta på dig. Du är helt fantastisk!
Etiketter:bebisliv, månadsbrev