Boom!

V.20

Vecka 20 och jag tyckte att jag var stor.

V.26

Vecka 26 och jag tyckte att jag var jättestor.

V.31

Vecka 31 och jag tyckte att jag var megastor, näst intill gigantisk.

V.40

BOOM! Vecka 40 och jag insåg just att jag är jättestor men inte har varit det förrän nu.

Och så har jag varit på ett sista besök hos världens bästa barnmorska idag och fått ett perfekt avslut på en helvettesgraviditet. Mitt järnvärde är bättre än när jag blev gravid (131!), mitt blodsocker har gått ned (inte ätit en enda bit sedan förra besöket för två veckor sedan. Ingen kaka, ingen bulle, nada förutom en hembakad tårtbit med mest frukt och bär), perfekta hjärtljud på barnet, perfekt magmått (36), perfekt viktuppgång (12,5kg), jättefixerad bebis, inga bristningar på mage eller bröst, ingen foglossning, ingen direkt svullnad … Bara en återhämtad kropp efter 32 veckors skit som faktiskt är så redo den bara kan bli inför det nya livet som är beräknat till om ynka 6 DAGAR. Och senare än 17/9 kan han inte komma, för jag har redan fått det datumet för igångsättning om det skulle behövas.

Nu väntar vi bara på dig Skorpan!

Intervjuad av bokbloggen Pockethexorna.

HÄR kan ni läsa den intervjun med lite tips på egenutgivning, bakgrund till min bok och hur jag gick till väga.

Och se ett foto på mig där jag ser ut som en riktig mupp. Bara det kanske kan vara värt en titt på intervjun :O

Veckan som gick.

Det har varit en omtumlande vecka. Med mycket folk, mycket böcker, mycket av allt. Och så denna ständiga väntan på Skorpan som faktiskt kan komma när som helst, även om det nu är åtta dagar kvar till beräknad förlossning.

Min killes pappa (som inte bor i Sverige) har varit här hela veckan och åkte  hem idag samtidigt som regnet vräker ned och åskan dånar. Jag bryr mig verkligen inte om årstiden utanför, det är för mycket som sker innanför.

Men när jag väl är där ute, i naturen, då blir jag så förundrad. Vackra vårtbitare, spelmansstämma på kulturgården, blommorna som fortfarande blommar, sommarsolen som fortfarande värmer ibland. Allting fortsätter och är så vackert. Och snart kommer jag gå där ute igen, med barnvagn, med ett helt nytt liv som jag burit på i nio månader. Jag kan verkligen inte förstå det.

Jag är så trött mesta tiden av dagarna. Vill bara ligga på soffan och läsa, slumra, läsa lite till. Bloggarna kommer i skymundan och min egen likaså. Men så får det väl vara ibland? Jag kommer igen. Sen. Nu är det fokus på något annat. Laddning inför det nya livet som jag längtat efter hur länge som helst.

Gästbloggare.

Igår gästbloggade Anna Gable i Bohusläningens Bokblogg om den stundande releasen av hennes debutroman.

Vill du också gästblogga om böcker hos Bohusläningen? Eller i min blogg på tema inspiration? Det behöver inte röra böcker hos mig, utan inspiration i sig.

I gengäld gästbloggar jag gärna hos er också!

Bloggträffen!

Så träffades vi på Thaiköket på Söder i tisdags, och det var grymt roligt. Speciellt eftersom jag inte hade träffat någon av dem innan. Vi var It’s all gonna be fine, Chaos By, Pop my heart, EmmaSofieW, Limpan och jag. En salig blandning människor från Sveriges alla hörn (nästan). Väldigt lyckat, i min mening. Och så roligt för mig att kunna hitta på sånna här saker nu mot slutet, nu när det bara är … 11 dagar kvar. 11 dagar! Förstår ni? Det är ju ingenting.

Dessutom köpte samtliga min bok, och det tackar jag ju (nervöst) för.

Boken är här nu!

Och helgen har varit helt fullproppad.

I lördags var jag på mormors 90-års-kalas och passade på att sälja några ex till släktingar. När jag skulle åka hem på totalt fullproppade tåg och bussar (ingen reste sig för denna höggravida kvinna, men efter att ha gått igenom hela tåget knep jag sista platsen…) åkte jag vilse, så en färd som tar 20 minuter med bil tog mig 2 timmar och 15 minuter kommunalt. Jättekul, verkligen. Imorgon ska jag på bloggträff i stan, men efter det ska jag inte åka mer kommunalt eller till stan innan bebisen kommer. Det känns skönt.

I går hade jag kompisar över på först lunch, och sedan minirelease för närmsta vännerna hela eftermiddagen. Jag hade bakat och lite sånt, och fick fina presenter och blommor. Skitmysigt! Tyvärr fick jag en tragisk nyhet precis när sista gästerna skulle gå, så hela kvällen ägnades åt sorg och tankar över livet. Hur märkligt det är att födas och att dö. Och att det nästan alltid är så att en släkting dör när en annan precis ska födas eller har fötts. Det är ju så livet är, jag vet, men det går inte att greppa…

Idag ska jag på intervju hos Pockethexorna i och med min bok. Det visade sig att vi bor typ fem minuters promenad ifrån varandra, snacka om smidigt!

Sockerstopp.

Mitt typ enda nöje i kaloriväg just nu har varit godis. Slemmigt godis som jag knappt gillat förut. Tuggummin, gelehallon, marshmallows, svampar, båtar … Ah. Faktum är att jag har mått bättre varje gång jag ätit godis. På riktigt. Det har varit som medicin för min kropp. Illamåendet har minskat, jag har blivit piggare och gladare … Faktiskt har jag njutit av godiset. Med tanke på att jag inte direkt njuter av någonting i matväg just nu har det blivit ganska mycket godis. Flera gånger i veckan. Kanske något varje dag om jag ska vara ärlig. Om inte godis, så ett par dextrosol. Frukt ger liksom inte samma resultat, frukt får jag halsbränna och illamående av (t.ex. av nektariner, vindruvor eller jordgubbar, som ju annars påminner mest om godis).

Så var jag hos barnmorskan härom dagen, och då påpekade jag att jag var lite orolig för mitt blodsocker. Och mycket riktigt – det hade ökat från 5-6 under hela graviditeten till hela 8.1! Över 9 = farligt som gravid. Så vad händer nu? Jo, inget mer fusk-socker resten av graviditeten. Frukt går bra. Jahopp. Där rök det enda nöjet och den enda njutningen, men jag ska klara det. Jag måste ju klara det. Allt för Skorpan.

Jag får trösta mig med att jag inte ätit kakor, choklad, bullar osv på flera månader, så det är ”bara” rent sliskigt godis jag måste vänja mig av med. Alltid något.

Giv mig styrka.

Smakprov på Halva min Måne.

HÄR kan ni läsa första kapitlet och se om det är något som lockar. Det är inte särskilt långt, så det tar inte lång stund. Boken riktar sig främst till övre tonåren och lite uppåt, men det är inget som säger att man inte kan vara yngre eller äldre. Huvudpersonen i boken går från naiv nybliven student till relativt vuxen eftersom boken utspelar sig under flera års tid, så jag tror att den kan passa många åldersgrupper.

Faktum är att ingen tonåring läst den än (det vet jag ju eftersom release är imorgon), men så fort den är här ska jag skicka den till Bokugglan som både är tonåring och driver en bokblogg jag verkligen gillar. Tänk om det hade funnits internet när jag var i den åldern …

Det ska bli otroligt spännande att få ett utlåtande från en tonåring och jag ser verkligen fram emot det. Det är förövrigt mycket jag ser fram emot just nu om man säger så …

Tre sommarboktips.

Jag är inne i världens läsperiod nu. Vill bara läsaläsaläsa, och det är väl lika bra att passa på eftersom det kanske inte blir så mycket av med det när bebisen är här. Det är bara 19 dagar kvar till beräknad förlossning, så egentligen kan han ju bestämma sig för att komma närsomhelst … Och jag som har så många böcker kvar att läsa!

Här är iallafall tre utlästa på senaste, som alla köptes i Bokus sommarerbjudande ”fyra för tre”. Sista dagen för erbjudandet är idag, så passa på…

Cirkeln

Cirkeln: Gillade mycket! Fantasyungdomsroman, del ett av tre. Läs mer om vad jag tycker om den på Bohusläningens Bokblogg HÄR.

Sankta Psyko

Sankta Psyko: Ännu en bok av Johan Theorin. Lättläst och underhållande, men gillade hans andra bättre, mest Nattfåk. Läs mer om vad jag tycker om den på Bohusläningens Bokblogg HÄR.

Sju jävligt långa dagar

Sju jävligt långa dagar (This is where I leave you): Gillade mycket! Precis som Konsten att tala med en änkling. Läs mer om vad jag tycker om den på Bohusläningens Bokblogg HÄR.

Har läst ut ett gäng till, men de hinner jag inte skriva om nu. Måste nämligen sätta mig på balkongen i solen med Patrik Sjöbergs Det du inte såg …

Sista jobbdagen på typ … ett år.

Det kändes rätt skumt igår att jobba en sista dag på hur länge som helst. Och ja, jag vet att det inte är att vara ledig att ta hand om en bebis, men jag vill inte kalla det jobb heller – snarare ett enormt privilegium. Och en enorm omställning. Jag vet ju heller inte var jag kommer jobba efter mammaledigheten, men jag har en tillsvidareanställning så jag är inte orolig för det. Där jag har varit nu har jag dock trivts väldigt bra, och när jag gick därifrån kände jag att jag hade kunnat jobba nån vecka till. Jag trodde verkligen inte att jag skulle vara såhär pigg i vecka 37. Well well …

Jag bjöd på morotskaka och fick ett par presenter …

… Och sedan gick jag på Gondolen med killen och hans mamma och åt världens godaste röding. Jag som inte njuter av mat nu njöt verkligen och längtar dit igen. Jag har ätit där två gånger och älskat maten båda gångerna. Tips, tips!

När vi kom hem somnade jag direkt i soffan (alltså här snackar vi typ klockan 21) och nu har jag alltså tre veckor semester till beräknad förlossning och typ jaha? Tänkte först att jippie, kanske ska åka och hälsa på syrran i Lund eller nåt? Men sen kom jag på att meningen ju är att jag ska vila och hålla mig hemma eftersom bebisen kan komma närsomhelst från och med nu och kommande fem veckor. Jag får helt enkelt ägna mig åt balkonghäng, bokläsning och fixande med min bok när den väl kommer. Inte helt fel det heller när jag tänker efter …

Halva min Måne hos nätbokhandlare.

Det är så roligt att se sin (MIN!) alldeles egna bok finnas på både Bokus och Adlibris. Man kan t.ex. ha den under bevakning och även gilla genom Facebook.

När den finns i lager kan man även skriva en recension och vara med och tävla om att bli ”månadens recension”, iallafall på Bokus. Det gör ni va?

Sedan kan tilläggas att det fortfarande är billigast att köpa den direkt genom mig, men vem vet – någon kanske vill smygköpa …

Har redan fått in ett 80-tal beställningar innan den ens är här, förutom de typ trettio gratisexemplaren som är inbokade hittills. Är överväldigande glad!

Adlibris!

Bokus!

 

Exakt en månad kvar.

På Öland i juli.

Att vara gravid är verkligen inte likt något annat. Det går inte ens att förklara. Vidrigt, jobbigt, tungt, men ändå häftigt. Faktiskt. Att ha en annan människa i sin egen mage, att upptäcka små nya symtom på kroppen vecka efter vecka när det första halvåret av spyor lagt sig. En linea nigra på magen här, lite råmjölk som läcker där, första sparken, första hickan. Eller som igår – knallröda fotsulor som efter lite googlande tydligen drabbar två tredjedelar av alla gravida kombinerat med klåda. Bara sådär liksom. Är det inte häftigt egentligen?

Annat spännande är att jag har haft mindre ont i ryggen sedan jag blev gravid. Helt tvärtom, med andra ord. Kanske för att jag knappt burit en enda matkasse under hela graviditeten, men ändå. Jag har inte särskilt ont. Ingen foglossning, inga ryggbesvär. Jag hade rätt mycket ryggbesvär ett tag innan jag blev gravid. Det kanske kommer? Men när?  Jag är ju höggravid nu och folk i samma vecka har klagat på ryggont och foglossning i många veckor. De kanske slapp alla spyor, uttorkning och dropp, men ändå. Jag har inte ens tränat ryggen, jag har bara … vilat.

Och bebisen ligger i optimalt läge inför förlossning. Med pannan nedborrat i bäckenet. Och jag kände inte ens när han borrade ned sig. Är det inte märkligt? Visst har jag ett konstant tryck mot urinblåsan, som en stor melon ungefär, men det börjar jag vänja mig vid nu. Att ständigt känna mig kissnödig och konstigt … tung mellan benen. Men ont? Nej.

Dessutom är jag piggare nu. Och kan gå bättre. Är gladare. Mer balanserad. Mår mindre illa. Kan njuta av en bok och ett glas mjölk. Längta efter grillad mat. Orka laga mat. Stryka handen över magen och säga hej lilla Skorpan, vi längtar efter dig, men kom inte ut alldeles för tidigt, okej?

Och så sägs det att sista trimestern ska vara värst. Den är för sjutton bäst. Kanske mår jag egentligen som alla andra, bara det att de slapp Hyperemesis och allt är relativt. Jag vet inte. Jag vet bara att de krämpor jag har nu inte går att jämföra med de första två trimestrarna och att jag äntligen kan känna att det är häftigt att vara gravid, att jag kommer stå ut sista månaden och att jag är otroligt lyckligt lottad.

Saker som jag alltid glömmer när jag säger att jag älskar svensk sommar.

Förutom myggen.

Förutom fästingarna.

Förutom getingarna.

Stockholms jävla lokaltrafik!

För samma pris året om (800kr/månad) är det följande som gäller för trafiken från och med innan midsommar till andra veckan i augusti: Halverad trafik. I juli kan jag köpa det, men de andra veckorna? Att behöva stå på en motorvägsbuss som går i 110 i 40 minuter är inte okej. För det är ju typ lika många som åker, men som ska trängas på hälften så många bussar. Både enormt jobbigt och framförallt farligt som fan.

Som grädde på moset är det väldigt ofta över 40 grader på bussarna och kombinerat vägarbete på det eftersom det är sommar, så att bussen som kanske ska ta 30 minuter istället tar 50. När man väl kommit på den med sin glesa trafik, liksom.

Konkreta, färska exempel:

Imorse: Kliver på bussen. Ingen luft på, inga öppna fönster, elementen på max. Efter tillsägelse gick det faktiskt att fixa, men chauffören chansade mest bara.

På väg hem från jobbet: Fel på bussen. ”Den är så ny, så luften fungerar inte”. Chauffören dröp av svett redan innan han startat. Han hade ringt och felanmält bussen, vilket de ignorerat. Han var tvungen att köra den hela dagen i över 40 grader. Kanske 50 grader. Jag höll på att avlida när min handfläkt la av efter en kvart, men på något sätt lyckades jag överleva. Och chauffören bad om ursäkt till alla, vilket faktiskt var fint. Det brukar aldrig hända.

Fläkten som räddade mig en kvart.

Jag är livrädd för SL på sommaren. Speciellt nu som höggravid då jag är extra varm. Jag vet aldrig hur det ska vara, och oftast är det så illa som jag beskriver ovan. Jag vet inte om Haninge får skitbussarna eller vad det är frågan om? Hur kan det vara okej? Tänk om jag skulle behöva åka med en liten bebis? Den skulle ju få värmeslag liksom. Jag kan bara inte fatta hur folk kan ACCEPTERA detta. Jag blir så jävlva, jävla förbannad. Och det är inget västvärldsproblem. När jag bodde i Karibien behöver jag iallafall aldrig oroa mig för sånna här saker, väl däremot för galna chaufförer och bussar som aldrig kom. Men så kostade också resan max 50 cent.

Hur bra arbetsmiljö är det för chaufförerna? Hur säkert är det att den som kör har överhettad hjärna? Idag höll han bara på att krocka en gång i en rondell iallafall.

SKÄRPNING SL.

Bloggträff med Halva min Måne!

Hej och jippie vad många förbeställningar jag redan fått in! Blir såklart överväldigande glad.

Eftersom det är en del i bloggvärlden som bor i Stockholm och kanske vill köpa min bok, så tänkte jag följande: Varför inte träffas ett gäng på en afterwork och samtidigt kunna köpa min bok till det förmånliga priset femtio spänn?

Mitt förslag är 21 augusti kl.18 på ett thai-ställe på Söder som jag gillar. Det är inte så stort, men jag tror heller inte att vi blir så många. Jag bokar bord och sånt isåfall. Vill man inte äta utan bara ta något att dricka funkar det med.

Intresserad? Maila mig isåfall om du vill komma och om du vill köpa en bok (eller två…tre!) Info@annagranstrom.com Eller lämna en kommentar här.

OBS! Med reservation för att boken blir försenad (ska komma 17/8) och att bebisen redan ploppat ut eller liknande. 21 augusti är mindre än två veckor innan beräknat förlossningsdatum nämligen.