Archive | mars, 2014

Det här med intressen från start.

19 Mar

Såg precis Colombialivs underbara video om Gael som blivit två år och smälte en aning. Jag är så glad över att ha en egen liten gulligan och slippa bli grön av avundsjuka, vilket jag helt klart hade blivit om Victor inte funnits.

Iallafall. Jag kom och tänka på det här med barns intressen från start. Som att Annika skriver om Gaels intresse för musik och böcker. Victor gillar väl också musik och att dansa, men inte alls så där.

Han är hittills ointresserad av innehållet i böcker. Han hämtar böcker och sätter sig i ens knä, men bara för att få uppleva själva bläddrandet. Vad som händer om man vänder på boken, och få pilla på sidorna.

Han har en xylofon, men spela på den? Nej. Han är intresserad av pinnarna man spelar med och hur man stoppar in dem i hålen under xylofonen. Hos sin mormor har han testat att spela piano, men i ärlighetens namn tror jag att han mest är intresserad av hur det fungerar rent tekniskt. Inte av själva musiken.

Vi har fått ta bort knappen till recievern, annars skruvar Victor bort den. Han skruvade ner ringklockan till dörren flera gånger innan han knappt kunde gå. Han älskar saker med skruvlock och bryr sig inte om att härma djurläten. Han kan härma en kossa, men blir tyst eller typ sur om man ber honom om det. Helt ointresserad.

Alla barn gillar väl tekniska saker mer eller mindre, men det kändes tidigt att tekniska saker är Victors grej. Jag är mer för musik och böcker, men Victor är sin pappa upp i dagen. Inte helt fel det heller, och vem vet – jag kanske kan klämma in lite sagor i framtiden. Vicke är ju trots allt bara drygt 18 månader. Allt kan hända.

Och, han har iallafall börjat uppskatta servisen han fick av mig i julklapp. ”Får mamma lite kaffe?” frågar jag, och han häller upp från kaffepannan i två muggar med tillhörande rinn-ljud. Sen dricker vi och sörplar luft ur varsin mugg. Kanske har han ärvt mitt intresse för mat och sånt? Hoppas.

pellianiservis

Sälja lägenhet och lite sånt.

17 Mar

Lgh2

 

Hinner inte riktigt med just nu. Haft någon form av halsinfektion hela veckan, Martins lägenhet ska säljas (visning i helgen) och en massa annat ska fixas med tillval till nya boendet osv.

Fotografen verkade gilla min läshörna iallafall. Han är inte ensam. (Bilden lånad från hemnet).

Vi hörs.

Veckans filmtips: Dallas buyers club.

15 Mar

Himla bra verklighetsbaserad film om en man som får diagnosen HIV och får veta att han har 30 dagar kvar att leva. Filmen, med Matthew McConaughey, Jennifer Garner och Jared Leto i rollerna, har fått många priser och alla har säkert redan hört om den vid det här laget.

Om du inte redan sett den, se den!

Februariböcker.

10 Mar

februariböcker2014

Jag säger det återigen – rätt positivt att ha långt till jobbet. Sedan jag bytte jobb i februari har jag ”bara” en timme enkel väg, men jag hinner ändå läsa mycket. Det är i princip bara då jag läser. I februari läste jag ut fem böcker. Snittbetyget blev 3,75 – en väldigt bra månad alltså.

1. Världens lyckligaste folk – en bok om Danmark – Lena Sundström (☆☆)
Bokcirkelbok i min mammagrupp på nätet. Det var jag som valde den, och jag väldigt nöjd. Intressant bok från 2010 då frågan var om SD skulle lyckas ta sig in i regeringen, och författaren tillbringade några månader i Danmark för att undersöka det främlingsfientliga danske Folkeparti. Läs den!

2. Varför kom du hit? – Julia Svanberg (☆☆)
Åh vad jag hade längtat efter denna! Mammas Machetes debut. Jag bloggade ju nyss lite kort om den, och HÄR har jag skrivit om den för Bohusläningens nättidning. Ett äventyr, en kärleksförklaring till Colombia, en ungdomsroman, allt blandat och mycket läsvärt och bra.

3. Sameland – Magne Hovden (☆☆)
Lättsam i Aarto Paasilinna-anda om två norrlänningar som hela tiden startar nya projekt. Nu vill de starta en turistattraktion där man får leva som äkta same i ett dygn. Det går… sådär, kan man säga. Komiskt, lättsamt och underhållande.

4. Det är inte så lätt som du tror – Eva Holmquist (☆☆½)
Del två om rymdskeppet Diligentia, och den tredje boken jag läser av Eva Holmquist. Jag gillar som sagt hennes böcker. Hon har en enorm fantasi och berättarförmåga. Som vanligt fyllt av relationer, moraliska tankeställare för unga vuxna och intressanta karaktärer. Kan dock känna att det var lite för många olika personer plus att jag hade velat veta mer om planeten de äntligen landat på, men jag antar att det kommer i del tre. Ser fram emot den.

5. Jag ska egentligen inte jobba här – Sara Beischer (☆☆½)
Jättebra debut om en tonåring med skådespelardrömmar som kommer till Stockholm och av en slump börjar jobba inom äldrevården. Boken är ständigt nära döden och beskriver allting rakt och ärligt på ett tragikomiskt sätt. Jag gillade den jättemycket. Trots att den handlar om något så ordinärt är den rakt igenom alldeles extraordinär. Läs den!

En helt ovanlig vanlig lördag.

9 Mar

Ibland händer det, en lördag som inte innefattar några planer, vi gör inget speciellt, men det blir ändå den ungefär bästa lördagen någonsin. Så var det igår – allt liksom flöt på lite för bra.

Jag fick sovmorgon till 07. Vi åt nygräddade croissants till frukost. Solen sken. Victor var glad. Han somnade runt 12 och sov i två timmar utan att skrika en enda gång.

Jag solade på balkongen i linne och läste ut en chiclit-bok, drack latte och åt mörk choklad. Med min D-vitaminbrist är typ största lyckan att få sola. Läsa och sola samtidigt dessutom, bästa ever.

Jag tog en löptur i skogen, och det var typ tre år sedan sist. Alltså terränglöpning över stock och sten, backe upp och backe ner. Jag har bara sprungit ”vanligt” på sistone. Jag orkade ungefär fyra kilometer och var så glad  hela tiden. Skitsamma att jag sprang kanske 15 km terräng sist, jag behöver inte alls lika mycket längre för att vara nöjd. Bara det är en lycka i sig.

Skutanterräng

Lekte lite med Victor ute på gården, och sedan åkte vi och storhandlade. Äntligen köpte jag saker jag velat ha länge – nya ekotvålar, kokosmjöl och sånt.

Kom hem och bakade 23 semlor. Jag har aldrig gillat semlor någonsin, men hemmagjorda på ekologiska råvaror och utan mandelmassa med blåbär och blåbärsgrädde istället … Mon dieu vad gott.

SemlaBlåbär2014

Plötsligt var klockan 20 och vi hade glömt bort tiden, så då var det lite bråttom att ta på Victor pyjamas och sånt. Vi mös i soffan och vid 21 somnade han och Martin och jag hann se klart en film (Enough said – helt ok).

En alldeles vanlig men ovanlig lördag där allt bara kändes sjukt bra från början till slut. Fler sådana skulle inte skada.

1 ½ år med Skorpan.

7 Mar

Feb2014

Min älskade son har blivit ettochetthalvt år. Min stora lilla pojke som numera verkligen är ett barn. Alla spår av bebis är i princip utplånade, och det är fantastiskt skönt. Det blir bara bättre och bättre hela tiden.

Nu kan du t.ex. sitta still och titta på Bamse/Alfons/spanska Calliou en stund. Du kan pilla på små knappar och undersöka saker. Du älskar att få uppgifter, som att slänga saker, och kan gärna riva sönder papper i tusen bitar bara för att noggrant få plocka upp dem och slänga dem en och en. Du kan sova själv i vår säng (sedan du blev 14 månader) men sover inte i egen säng. Bara att man kan lämna dig i sängen och du sover vidare själv utan att behöva ligga sked är sjukt skönt. Ibland när du vaknar är du till och med lugn och nöjd och tar dig ner ur sängen själv och går ut i lägenheten lagom sömndrucken och vill bli buren en stund. Du blir med andra ord mer och mer trygg, vet att man finns där ute och att du inte behöver skrika jämt när vi inte är i samma rum.

Du springer mest hela tiden. Galopperar fram, kan snurra, stå på ett ben, hoppa några millimeter, klättra upp i soffan själv och sätta dig, klättra upp i sängen, öppna kylen och ta fram ett mjölkpaket när du vill ha mjölk. Du kan kanske tio ord, både på svenska och spanska, och du kan skratta, gäspa, låtsasgråta, tänka, pussas, kramas, spänna musklerna, blunda och vara arg på beställning. Du kommunicerar jättemycket med kroppen och ropar på pappa så fort Martin lämnar rummet (men inte mamma – du är pappig och inte mammig). Jag är glad så länge du iallafall kallar mig mamma. Du träffar även din farmor flera gånger i veckan.

Du har ett humör som heter duga (undrar var temperamentet kommer ifrån…? Ehum…) och kan bli rasande och kasta saker, nypas och slåss om du inte får som du vill. Humöret kan dock lika snabbt återgå till glädje och fnitter tills du blir alldeles röd i ansiktet. Som när man sjunger imse vimse spindel och speedar upp varannan vers, jagar dig runtrunt i lägenheten eller leker Hästen Plopp.

Du är helt galen i Iphonen och vet precis var alla favvoappar ligger. Som alla videos på dig själv. Trots ganska många steg dit vet du precis och trycker aldrig fel. Du bläddrar bland bilder, går till hemknappen och byter till andra appar. Jag brukar försöka att inte ens visa telefonen, för du blir helt galen när du ser den och släpper allt annat.

Sömnen är fortfarande likadan. Du snittar elva timmar per dygn. Somnar oftast runt 20-21, och på dagen kan du sova noll till 120 minuter. Du får inte sova efter 14, för så är det kört. Om du sover eller inte på dagen påverkar inte ditt humör direkt. Idag sov du t.ex. 15-20 minuter och somnade vid 20 ändå. Du sover inte jättebra på nätterna och jag sover i eget rum, medan Martin sover med dig varje natt. Det är den enda som fungerar för oss. Martin kan sova sig igenom alla karatesparkar och vrål som uppkommer absurt ofta, medan jag inte får en blund. Tanken är väl att du ska få eget rum när vi flyttar i sommar, men det känns ljusår bort eftersom du inte ens kan sova i egen säng. Vi har försökt men gett upp. Så länge det funkar så här är jag nöjd.

Vi har varit på Öppet Hus på förskolan där du ska gå, och tills dess går Martin med dig på Öppna Förskolan i princip varje dag. Det är en ynnest att få ha dig hemma i två år, och jag är verkligen tacksam. Jag älskar att jobba och att Martin är hemma – det bästa av två världar. Martin gillar verkligen att vara föräldraledig, och han sköter det exemplariskt.

Jag har seriöst aldrig varit så lycklig som nu. Du är det bästa som hänt mig. Kärleken är så obeskrivligt stor – en kärlek som jag faktiskt bara tror andra föräldrar kan förstå på riktigt. Det är en helt ny typ av kärlek, en blandning av det starkaste jag känt, beskyddarinstinkt och att du alltid kommer först. Utan att tänka, liksom.

18 månader med min stora lilla Vitín. Tack tack tack för att du finns i vårt liv.