Skrev jag så här i bloggen 3 september 2012:
Hörni, today is the day! Alltså när apparna (ja, livet kretsar väl kring Iphonen?) säger 0 DAGAR KVAR till beräknad Skorpa. Men ingen Skorpa behagar komma, vilket såklart inte är det minsta förvånande. Varför skulle jag inte behöva gå över tiden, jag som mår illa varje dag och har haft en asjobbig graviditet? Lite som grädde på moset, så där. Men visst, jag överlever, och det är ju bara bra för barnet att ha lite extra hull vid födseln. Har jag hört.
… Och just nu känns det precis så som jag har läst att det kan kännas. Att han aldrig, aldrig kommer komma ut. Att jag kommer vara gravid för evigt. Totalt ologiskt när jag rent intellektuellt vet att allt har ett bäst-före-datum.
Eller som min kille sa igår -Det enda som skulle stödja din tes är om du skulle bli dödad med ett spett eller något, alltså rakt igenom magen så att du begravs med barnet kvar i dig. Då skulle han ju kanske inte komma ut.
Jo, det har han ju ganska rätt i.
—————————————————————————————————————
Det gick några dagar till innan han behagade komma ut efter 25 timmar värkarbete, men det är en annan historia.