Arkiv | april, 2014

Koncentration.

30 Apr

Sandlåda27april2014

Snart 20 månader, och nu har han börjar koncentrera sig på saker i korta stunder. Speciellt att slänga småsten i gatubrunnar eller pilla med grus. Allt åker inte längre in i munnen direkt och det är sjukt skönt. På sistone har han suttit säkert en kvart vid gatubrunnen och släppt ned sten, koncentrerad som om det vore världens viktigaste uppgift.

Och lite känner jag att han borde börja på dagis redan nu. Han har sånt stort behov av att leka hela dagarna, träffa andra barn mer än bara öppna förskolan varje vardag fram till lunch. Han börjar dock först i augusti och när vi flyttat. Förut var jag rädd för att ha honom på dagis, nu känns det mer som en kommande lättnad och för allas bästa. Förhoppningsvis gör det även honom mer trött… Somna sent och vakna tidigt är liksom hans grej sedan alltid. Spelar ingen roll om han varit på öppna förskolan hela förmiddagen och sedan i badhuset fram till 18. Han är pigg som en lärka ändå.

Förövrigt sjuårsjubileum med Martin i lördags. Sju år! Känns stort. Och alldeles förjäklarätt.

Glada  vappen på er, som man säger i Finland.

Annonser

Veckans filmtips: No se aceptan devoluciones.

27 Apr

 

Den här filmen kanske inte finns med svensk eller engelsk text än, men för er som kan spanska: Se den! Så sjukt fin. Jäklar vad jag grinade när vi såg den för ett par månader sedan. Ibörjan är den lite fjantig, men den växer och växer och är helt fantastisk. Jag har alltid älskat mexikanska filmer sedan jag såg Amores Perros på bio i Karibien för 14 år sedan – de gör mig aldrig besviken.

Jag känner rötter, vindar, vårsol.

21 Apr

Running2014

Det bästa med den här påsken är kanske att jag har sprungit fyra gånger. Funderar på en femte ikväll. Jag springer inte så långt som förr, inte heller så snabbt, men jag springer. Jag kan springa.

Jag lyssnar på musikguiden i P3 och flåsar mig fram, högröd i ansiktet och med håret på ända. En andningspaus från att vara hemma, som både är mysigt men också extremt energikrävande, och  med förhoppning om att jag någon gång ska återgå till samma kropp jag hade innan jag fick barn (en möjligtvis orimlig önskan, men ändå).

Jag blir så glad av skogen. Av vårsolen. Av alla knoppar och blommor som slår ut överallt. Rent logiskt kanske den där vårlyckan borde dämpas ju äldre man blir. Jag menar, man har ju varit med om rätt många vårar vid det här laget.

Istället blir det tvärtom. För varje vår som kommer blir jag bara gladare och gladare. Känner alla lukter, vindar, rötter under fötterna. Kanske börjar jag komma över komplikationerna efter Victor, känna mer tacksamhet över att jag lever och är frisk? Jag vet inte, men det spelar ingen roll. Jag vet bara att jag är glad.

Våren, jag älskar dig.

100 happy days.

18 Apr

April2014Sandåda

Withsofia har inspirerat mig till ”100 happy days” på Instagram, att uppmärksamma något som gör en lycklig varje dag i 100 dagar. Bra grej, tycker jag. Saken är dock den att jag är lycklig mest hela tiden, men oftast är det klagomålen som kommer fram. Känns liksom lättare att skriva om sånt som stör en än allt lyckligt som mest blir samma sak hela tiden. Victor som ger en kramar, då solen skiner, jag som springer i skogen, jobbet som jag trivs på, de kvällar då Victor lyckas somna innan 21 och vi har någon timme tillsammans, att vi snart ska flytta. Jag föredrar själv att läsa bloggar där det klagas lite mer, så ja… Hur tänker ni?

Marsböcker.

13 Apr

Marsbocker2014

Jösses vad mycket läst det blev under mars. Av en slump handlar fem av sex utlästa om kvinnoöden varav tre handlar om sorg och död (Hundar, hus och hjärtats längtan, Glöm inte att låsa och Lämna världen). Eftersom jag har som mål att läsa reportage/faktaböcker varje månad detta år blev det dock en sådan också (Världens dåligaste språk).

1) Emma – Jane Austen (☆☆☆)
En klassiker jag fick av min mamma för säkert 20 år sedan och inte läste ut förrän nu. Jag började läsa den i typ julas och läste ut den i mars – några sidor på kvällarna då och då. Jag tyckte bitvis att den var alldeles för seg och rörig, men helt klart en dåtidens chiclit som var jätteintressant att läsa. Välskriven och underhållande.

2) Hundar, hus och hjärtats längtan – Lucy Dillon (☆☆☆)
Jag har inte läst första boken, men det spelar ingen roll eftersom de är fristående. Jag trodde att det skulle vara en rätt ytlig och sliskig bok, men blev positivt överraskad. En riktig bladvändare om en kvinna som förlorar sin man i en olycka. Både sorglig och fin. HÄR skrev jag om den på Bohusläningens Bokblogg.

3) Finns inte på kartan – Karin Hjulström (☆☆)
Omslaget antyder att man kommer skratta högt hur mycket som helst, men jag skrattade inte någon gång. Rätt bra story, men den föll mig inte i smaken. Journaliststudent gör praktik på liten ort och försöker rädda orten från att försvinna från kartan. Alldeles för enkel på nåt sätt.

4) Världens dåligaste språk – Fredrik Lindström (☆☆☆½)
Äntligen läste jag denna bok! Typ ett årtionde efter ”alla” andra. Intressanta reflektioner över språket och konkreta exempel från både dåtid och nutid. Lärorik för alla ”språkpoliser” och konservativa språknissar. Väldigt välskriven och lättläst.

5) Glöm inte att låsa – Elizabeth Haynes (☆☆☆☆)
Herregud vilken spännande bok! Ni måste läsa den. Den handlar om våld i nära relationer, extremt våld i detta fall. Den pendlar mellan nutid och dåtid och båda tiderna är lika fängslande. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Månadens bästa.

6) Lämna världen – Douglas Kennedy (☆☆☆)
En bok som väntat några år i bokhyllan på grund av dess tjocklek. Perfekt att ha med på resan till Belgien eftersom det var så mycket restid. Jag läste ut den över helgen och är kluven. Jag både gillar och inte gillar den. Storyn är så extremt sorglig och fylld av död att det är svårt att ta till sig den. Gripande samtidigt som berättelsen är distanserad och spretig. HÄR skrev jag om den på Bohusläningens tidning.

 

För 10 år sedan.

12 Apr

 

bild (8)

Sara, Jessica, Li, jag och Sara 1999

Det måste ha varit den 12 april 2004 då jag kom hem från en resa från Malta. Eller så var det från Riga, jag minns inte riktigt eftersom allt flyter ihop. Jag var både på Malta och i Riga i april.

Den där natten innan jag kom hem, den glömmer jag däremot inte. Jag drömde om min kompis Jessica som var sjuk i cancer. Jag drömde att vi i gamla gänget satt på en buss och Sara var överlycklig. Jessica hade blivit friskförklarad och satt bredvid oss. Jag minns den där lyckan, lättnaden över att cancern äntligen var borta. Jag vände mig mot Jessica samtidigt som hennes ansikte suddades ut och min lättnad förbyttes mot skräck. Hon fanns inte mer.

Dagen efter ringde Li och grät. Jessica var död. Hon vad borta på riktigt. Inte bara i min dröm, utan för alltid. Jag fortsatte ändå att se henne överallt i flera år. På tunnelbanan. På bussen. I mataffären. Den där rödlätta hästsvansen som gungade fram och tillbaka.

Igår var det tio år sedan hon dog. 10 år – och det är fortfarande ofattbart.

Hur hade hennes liv sett ut idag? Hade hon haft barn? Hade det lekt med Victor? Hade vi ens haft kontakt?

Vi umgås fortfarande i vårt gäng, men utan Jessica.

 

Tiden.

7 Apr
BollhavApril2014

På lekland tidigare i veckan. Var sist kvar av alla barn, men ville stanna kvar ändå – trots vrickad fot.

Tiden räcker verkligen inte till för bloggande längre. Jag hinner typ aldrig sitta vid datorn, och när jag gör det (en gång i veckan i snitt?) skriver jag för Bohusläningens Bokblogg i första hand. Victor somnar oftast sent, och  när han har somnat försöker jag fixa lite och sedan lägga mig. Senaste tiden har han somnat runt 21:30. Själv går jag upp runt 5:30, så ja… Det blir inte mycket tid över.

För det mesta är jag helt utmattad på kvällarna. Att jobba är fortfarande som semester jämfört, det är tiden hemma och sova för lite som tar energin. Victor är det bästa som finns, absolut, men också rejält energikrävande. Han har alltid varit envis, men nu. Oj! Väldigt kul att han kan visa så tydligt vad han vill dock. Som exakt vilken video han vill se, vilken sång man ska sjunga eller vilket rum vi ska gå till. Han tar helt resolut ens hans och sliter med en. När vi har flyttat ska han iallafall få ett eget rum, och så ska vi börja träna (igen) på att han får sova i egen säng. Vi får se hur det går.

Min poäng med hela inlägget är egentligen att jag knappt hinner blogga eller kommentera era bloggar, vilket jag saknar. Livet kommer liksom emellan. Hoppas ni inte glömmer mig ändå.