Sockerfri månad.

Måste klara det. Dels för att jag älskar utmaningar, dels för att jag behöver det rent fysiskt. Och så får jag ju äta frukt och bär i rimliga mängder. Är inne på femte dagen hittills (tjuvstartade eftersom februari är en så kort månad) och är blessed med värsta influensan. Smaksinnet har därmed försvunnit helt, vilket gör det enklare att hålla sig borta från socker. Jag råkade käka rå vitlök häromdagen och kände det inte ens, vad ska man då med socker till liksom? Tack influensan för hjälpen!

Precis innan smaksinnet försvann hann jag göra en ekologisk raw dessert på nötter, carob, vanilj, fikon, banan, kokos och blåbär som räckte i två dagar. Raw food är ju supersmarrigt och går sjukt mycket snabbare att göra än ”vanliga” efterrätter.

Någon annan som vill haka på?

Sthlm raw.

Ni vet väl att det har öppnat ett ekologiskt raw food-cafe/lunchställe vid Hornstull?  Sthlm raw (Långholmsgatan 11). Nu har jag varit där och ätit en gång, och mums – kommer definitivt gå dit igen. Vegetariskt, gluten- och mjölkfritt. Det drivs av två tjejer och när man kommer in i lokalen känner man passionen i väggarna direkt. Precis mitt typ av ställe.

En helt ovanlig vanlig lördag.

Ibland händer det, en lördag som inte innefattar några planer, vi gör inget speciellt, men det blir ändå den ungefär bästa lördagen någonsin. Så var det igår – allt liksom flöt på lite för bra.

Jag fick sovmorgon till 07. Vi åt nygräddade croissants till frukost. Solen sken. Victor var glad. Han somnade runt 12 och sov i två timmar utan att skrika en enda gång.

Jag solade på balkongen i linne och läste ut en chiclit-bok, drack latte och åt mörk choklad. Med min D-vitaminbrist är typ största lyckan att få sola. Läsa och sola samtidigt dessutom, bästa ever.

Jag tog en löptur i skogen, och det var typ tre år sedan sist. Alltså terränglöpning över stock och sten, backe upp och backe ner. Jag har bara sprungit ”vanligt” på sistone. Jag orkade ungefär fyra kilometer och var så glad  hela tiden. Skitsamma att jag sprang kanske 15 km terräng sist, jag behöver inte alls lika mycket längre för att vara nöjd. Bara det är en lycka i sig.

Lekte lite med Victor ute på gården, och sedan åkte vi och storhandlade. Äntligen köpte jag saker jag velat ha länge – nya ekotvålar, kokosmjöl och sånt.

Kom hem och bakade 23 semlor. Jag har aldrig gillat semlor någonsin, men hemmagjorda på ekologiska råvaror och utan mandelmassa med blåbär och blåbärsgrädde istället … Mon dieu vad gott.

Plötsligt var klockan 20 och vi hade glömt bort tiden, så då var det lite bråttom att ta på Victor pyjamas och sånt. Vi mös i soffan och vid 21 somnade han och Martin och jag hann se klart en film (Enough said – helt ok).

En alldeles vanlig men ovanlig lördag där allt bara kändes sjukt bra från början till slut. Fler sådana skulle inte skada.

Utvärdering av fastan.

Schemat jag följde …

Varför valde jag att fasta?: Dels för att vi var tre som ”slog vad”, dels för att jag kände för en utmaning och få en nystart. Rensa ut gifter och krympa magsäcken. Lära mig att det inte är farligt att vara hungrig och se hur jag skulle reagera. Dessutom sägs det att ju värre det känns att fasta, ju mer behöver man det. Och naturligtvis för att det gör en massa bra saker för kroppen.

Sammanfattning: Någon ”outstanding” känsla som folk snackat om infann sig inte. Inte heller mådde jag fysiskt dåligt – förutom första dagen då jag åt glaubersalt för att rensa ut allt. Jag var hungrig i princip hela tiden, men inte mer hungrig ju fler dagar som gick. Det höll sig ganska jämnt. Första dagen var värst. Tredje dagen näst värst. Man skulle räkna med att sova sämre, men jag sov bättre än på länge. Var inte särskilt grinig heller. Fantiserade sjukt mycket om mat och såg helt annorlunda på omvärlden. Jag insåg hur allt kretsar kring mat och hur mycket folk äter. Slentrian-äter. En näve jordnötter istället för att njuta av en jordnöt. Jag fantiserade ganska mycket om den där enda jordnöten. Att få tugga och svälja … Jag uppnådde dock faktiskt det jag ville. Jag klarade det, det trodde jag aldrig! Jag som älskarälskarälskar mat. Som bonus gick jag ner 2,3 kg – kilon jag önskar skulle hålla sig borta, men inser att jag säkert går upp dem igen. Jag har sett detaljer. Drömt om detaljer. Världen har varit annorlunda.

Kommer jag att fasta igen?: Nej. Troligen inte. Det var jäkligt jobbigt, och jag kom till de insikter jag hade hoppats på. Det får nog räcka så.

Rekommenderar jag att fasta?: Ja, det är ett bra wake-up-call. Däremot kanske inte optimalt att jobba samtidigt, ha ett småbarn och gå på bröllop sista dagen (som jag gjorde). Man ska verkligen inte göra detta om man har tendenser till ätstörningar heller. Vill ni testa kan man köpa färdiga paket på t.ex. Bodystore. HÄR finns tredagars och HÄR femdagars.

Fem dagar fasta.

 

Det gäller ju att utmana sig själv … Vilket jag ska göra nu. Fem dagars fasta börjar i morn, och jag har kört nedtrappning och kommer köra upptrappning efteråt. Blir en dryg vecka totalt. Eller alltså – målet är en vecka, men jag vetesjutton. Jag drömmer redan om onyttiga saker av alla de slag innan jag ens har börjat på riktigt. Just därför antar jag att fastan kommer göra gott. ”Alla” pratar lyriskt om sån här fasta. Jag måste alltså testa. En gång i livet liksom?

Kommer följa ett strikt schema och har köpt ekologiskt fastepaket i stil med det ovan. Juicer, buljong och thé. Och lite glaubersalt första dagen med instruktion att hålla sig … inomhus.

Kommer antagligen ligga däckad och avskärmad från omvärlden, så vi hörs väl om några dagar igen.

Ska bli spännande det här.

Saltå kvarn-favoriter.

Lite ekologiska tips i all välmening. Jag är väl medveten om att alla inte ”har råd” eller att produkterna inte finns där man bor, men om inte redan testat dessa och har möjligheten: Do it.Enda vetemjölet jag köper sedan en tid tillbaka: Saltå kvarns vetemjöl. Innehåller just bara ekologiskt vetemjöl, till skillnad från ”vanligt” vetemjöl som även innehåller mjölbehandlingsmedel. Det är väl inte så farligt, men jag kör helst äkta vara. Saltå kvarn har många andra mjölsorter också, som t.ex. quinoamjöl och sojamjöl om man inte tål gluten.

Deras russin! När det gäller just russin är jag rabiat. Victor har aldrig fått ett enda oekologiskt russin, och så vill jag hålla det. Han är helt galen i russin dessutom, så… (Första ordet på spanska är ju som sagt russin, så ni fattar ju?) Saltå kvarns russin kommer från en ekologisk druvodling i Turkiet, är osvavlade och har 0,3% ekologisk solrosolja i sig också. De är verkligen sjukt mycket godare än t.ex. Sun-maids russin. Allra värst är förövrigt Eldorados russin (inte helt förvånande kanske – de är väl billigast och man får vad man betalar för). HÄR kan ni se ett russin-test som gör mig lite mörkrädd.

Vi varvar Victors russinabstinens med torkade aprikoser. Även dessa känner man stor skillnad i smak på jämfört med de oekologiska.

Min egna favorit. Alltså de här rostade och saltade mandlarna… Så sjukt goda. Dyra, men det är de värda. Har ni inte testat dem måste ni göra det nununu.

Freaking fantastic!

Efter rätt jobbiga Victordagar med hög feber, matvägran, sömnvägran och i princip konstant gnäll och skrik ploppade tre kindtänder upp – och vips var solstrålen tillbaka igen. Men inte nog med det! De kvällar jag har nattat under veckan har jag fått jackpot. Pyjamas och sånt vid 19, en flaska ersättning i mitt knä i soffan, och efter en stund har Victor hoppat ner från min famn, knatat till sovrummet på sina små tjocka ben och pekat på sängen. Blivit upplyft, fipplat lite med sina nappar (han måste alltid ha torr och kall napp, så han byter rätt frekvent – vare sig han är vaken eller sover), skedat mig eller bara blivit omhållen, inte ett knyst och tataa; några minuter senare sovit gott. Min status senaste kvällarna har alltså varit: Energi över, egentid på kvällen eftersom han sedan han blev 14 månader kan sova själv i vår säng medan vi är i annat rum,  och jag har bara några gånger då han vaknat och grinat behövt ge honom lite sällskap och kalla nappar.

Förutom detta har språket börjat komma igång på riktigt. Han har kunnat säga ett gäng ord sista tiden – mamma, pappa, titta, där, vänta (enka), hej osv, men nu kan han säga UVA! Sedan pekar han frenetiskt på skåpet där vi har just uvas pasas – alltså russin på spanska. Han älskar, älskar, älskar russin. Agua är också ett annat ord som tillkommit (auaauaAUA). Det här med att få ett tvåspråkigt barn från start känns också freaking fantastic.

För övrigt sista dagen på mitt nuvarande jobb, känns rätt märkligt. Märkligt men bra. Igår när jag åkte hem från jobbet kände jag mig så där sjukt lycklig att jag blev rädd.