Tag Archives: småbarnsliv

En såndär helg.

20 Apr

Med absolut och medvetet noll planer. Och trots att jag kan bli lite rastlös och känna att jag slösar bort tid och hade kunnat träffa den och den och gjort det och det, är det alltid efter en sån här helg jag mår som bäst.

Först en spontan 10-kilometers-promenad i naturreservatet med grannarna på lördagsförmiddagen. Vilken ynnest att ordagrant ha ett stenkast (i alla fall om man tar i och får in ett bra kast) till naturreservat av det här slaget.

18 april 2015

Sen storhandla på Maxi (alla sa att ”vänta tills du får barn, då är det inte roligt att gå på Maxi längre!”. Alla dessa ”vänta bara”. Well, älskar Maxi ännu och det gör oftast Victor också). Och kolla på filmer. Sitta ute på altanen i SOLEN I T-SHIRT och få röda kinder. Baka. Städa (jo jag vet, har inte så jättestora krav på vad som räknas till roligt längre).

Grilla och ÄTA UTE i LINNE för första gången i år.

Och ta 10-kilometersslingan igen på söndagen varav springa 6km, och gå resten och lyssna på fågelkvitter och kolla på kossor och gölliga kalvar.

Mer än så här begär jag inte för en perfekt helg. (Ok, lite mer sömn hade inte suttit fel, men skitsamma).

19 april 2015

Tvåspråkighet.

15 Apr
Ålsta

Vinterbild från bakom oss. Saknar inte vintern hur fint det än är med snö.

Jag brukar glömma bort att Victor kommer bli tvåspråkig. Martin pratar alltid bara spanska med Victor, och det är så självklart att jag inte tänker på det (eftersom jag förstår allt han säger). Ibland slår det mig dock, att han får det där gratisspråket som är så grymt bra att ha.

På förskolan har Victor dessutom haft en ”fröken” från Sydamerika som bara pratar spanska med honom, innan han kommer få hemspråk när han blir större. Jag har varit så glad att vi haft den möjligheten här. Hemspråk. Uppmuntran att behålla och utveckla flera språk. (Nog för att SD har idiotiska åsikter, men HUR kan man inte se detta som en fördel för hela samhället?). Fantastiskt lyxigt och smart att ha detta i vårt land.

Men så kom jag till förskolan en dag och fick veta att hans fröken slutat för en vecka sedan. Bara sådär. Jaha? Två av tre på hans avdelning har slutat sedan han började i augusti, bara (för oss) hux flux. Hur ska man tolka det?

Trött småbarnsmorsa…

7 Apr

… kan ibland upptäcka att fötterna ser ut så här inför ett stundande spinningpass då man hållits vaken mer än halva natten. Men skitsamma, bara lyckan över att kunna få träna ibland …!

olika skor

Och lyckan över våren. Kunna springa ute obehindrat igen. Och min hälseneinflammation är BORTA. Tog mer än ett halvår att läka. Jag tränar så fort jag kan. Som nu – tre dagar på dagen. Man vet aldrig hur länge jag får vara frisk eftersom vi seriöst varit sjuka varje vecka hela året.

Jag blir genuint glad av att träna. Känner endorfinerna spritta i kroppen. Blir mindre rastlös. Lugnare. Mer nöjd. Jag behöver det här för att må bra i själen.

2,5 år (och lite till) med Skorpan/Kikoys/Victor.

23 Mar

Mars2015

Alltså hur fint är det inte att ha en 2,5-åring?! För 2,5 blev du ju den 7 mars.

Du är så himla rolig nu. En egen person. Säger roliga grejer. Sen den där ”ledsen i munnen” (för att du ville ha mörk choklad) har det bara ökat. Lastbilen kommer för att ”göra leksaker på dagis”. Du kan berätta att du lekt med ”kompisar dagis”, vem som bitit dig, att du tycker ”inte maten gott”. (För nä, du äter typ ingenting på dagis förutom lite bröd till mellis. Vet inte hur ofta jag får höra ”alla andra barn åt, men Victor åt…ingenting”). Igår tog du en liten väska och sa ”Hejdå mamma, Kikoys gå å träna nu!”. Du vet exakt var jag tränar. Varje gång vi åker förbi gymmet säger du ”mamma tränar här!”. Bara vi närmar oss vårt området säger du förövrigt ”hemma nu!”. Tänk att det här är hemma för dig, allt du minns, medan jag bara spenderat en sån liten del av mitt liv här.

Har din pappa hämtat dig och jag kommer hem efter er springer du med öppna armar och säger ”heeeeeeeej mamma!”. Du är noga med att jag är DIN mamma om vi möter någon av dina kompisar. Lite stolt visar du ”faktiskt MIN mamma”. Ett ord som används mycket är just ”faktiskt”. ”Kikoys faktiskt hungrig nu”. Och ”vill inte, men jag måste!” är hilarious. Typ vill inte spela spel på ipaden, men MÅSTE. ”Kikoys MÅSTE spela spel!”. För att vi verkligen ska förstå att vi inte har något att sätta emot. ”Men va FAN” har du dock också lyckats snappa upp och lagt till ordförrådet, och sedan en ljudlig suck efter det. Väntar bara på att du ska rulla med ögonen också.

Du kan så mycket själv nu. Dra fram stolen till kranen och ta vatten. Tvätta händerna. Dra ned blöjan och sätta dig på pottan. Pottan står i en garderob och kallas bajs-hissen och det är bara det som gäller. Du talar om att ”jag vill sova lite nu”. Du har liksom INTRESSEN. Djur, hoppa studsmatta, sjunga, siffror och bokstäver. Och du är grym med ipaden. På utvecklingssamtalet nyligen (VA, utvecklingssamtal för VÅRT barn, är jag verkligen MAMMA?!) fick vi höra att du är så lugn. Älskar regler. Att de aldrig har behövt säga till dig och nästan längtar efter att du ska trotsa något de säger. Du blir arg när andra barn inte följer regler. Du är även jätteförsiktig och blir arg när du inte lyckas.

Sedan du slutade sova på dagen vid 2 års ålder är nätterna mycket bättre. Ofta runt 10 timmar, även om du vaknar en del. Är det inte det ena så är det det andra. På sistone har det varit mycket hosta. Och så vill du käka ”ärsing” (ditt eget ord för ersättning som vi också börjat använda omedvetet) på natten. Ja, det gamla vanliga. Sova bredvid pappa, ofta panna mot pappa, är fortfarande din grej.

Förutom att det alltid är en massa (ofarliga) sjukdomar här rullar livet liksom på, och jag är lycklig.

Det gäller att inte projicera sina känslor för saker.

24 Feb

städar feb 2015

Jag: Victor, vill du göra något riktigt kul? Städa listen till skjutdörrarna i badrummet med tops?
Victor: Åh, ja, snäll du e mamma!

Sen låg han och putsade och fejade och stånkade och stönade. En och annan tops trycktes förvisso in i torktumlaren och i andra små hål han hittade, men ändå. Det var tydligen så roligt att han bad om att få fortsätta även nästa dag.

Egypten i bilder.

30 Jan

Men hej!

Vi har varit i Egypten en vecka och kom hem igår kväll. Sol och 28 grader varje dag, Victor har lärt sig simma hundsim med puffärmar på djupt vatten, sovit fantastiskt och ingen blev magsjuk. Dessutom har Victor och jag ridit på kamel och Martin fått snorkla i Röda Havet vid ett korallrev medan vi tittade på. Bra vecka, som här sammanfattas med några bilder.

bild 2 (9)

Kamelen Oscar från ovan, med Martin som för. Victor fick sedan mata kamelen med banan och pizza.

 

Solnedgång första kvällen på hotellet (plus Victor och Martin).

Solnedgång första kvällen på hotellet (plus Victor och Martin).

Victor älskade barnpoolerna med ruschkanor!

Victor älskade barnpoolerna med ruschkanor!

Jag hann läsa 600 sidor i denna sjukt bra sista del av Engelfors-trilogin.

Jag hann läsa 600 sidor i denna sjukt bra sista del av Engelfors-trilogin.

Solnedgång vid Röda Havet.

Solnedgång vid Röda Havet.

Victor, Martin & Victors farmor vid stranden.

Victor, Martin & Victors farmor vid stranden.

Victor och Martin vid en av hotellets 17 (!) pooler. Minst fem var uppvärmda till 26 grader, ahh...

Victor och Martin vid en av hotellets 17 (!) pooler. Minst fem var uppvärmda till 26 grader, ahh…

Kasta sten i Röda Havet - kul grej tyckte Victor.

Kasta sten i Röda Havet – kul grej tyckte Victor.

Även jag har badat i Röda Havet - check!

Även jag har badat i Röda Havet – check!

Vi kollade på från båten när Martin snorklade vid korallreven utanför Hurghada - underredet av båten var av glas.

Vi kollade på från båten när Martin snorklade vid korallreven utanför Hurghada – underredet av båten var av glas.

Med lite tur överlever jag resten av vintern nu.

Adelante.

13 Jan

Nu tänkte jag att jag bloggat alldeles nyss, och så var det typ två veckor sedan. Tiden går fort nu. Victor utvecklas så mycket hela tiden och jag har så mycket att berätta att jag inte har någonting att skriva.

Allt flyter på rätt bra, förutom att jag just nu har regnbågshinneinflammation. Det var typ 12 år sen sist, och då tusen gånger värre än nu. Känns som det alltid är någon som är sjuk hos oss – antingen Victor, jag eller Martin. Att få vara hemma en dag sjuk är iallafall fantastiskt. Till och med att vabba kan nu för tiden vara lite mysigt. Sedan Victor blev kanske 2 år och 2 månader har han blivit så mycket mer självständig. Sitter gärna själv och kollar på film eller smäller igen dörren till sitt rum för att leka med tågbanan eller bokstäver. Sen  måste man knacka på och han svarar ”adelante!” (kom in!). Och så kan man på riktigt läsa böcker nu och han lyssnar. Älskar den biten av kvällen. Vi kryper ner bredvid varandra i hans säng. ”Täcke!” säger Victor, och så stoppar han in sina kalla små (inte så små längre – storlek 28 i vinterkängorna, crazy) fötter vid mina lår och lägger sig tätt, tätt. Det är precis den här tiden jag har längtat efter. Bebis – inte så kul, ettåring – inte heller jättekul, tvååring – älskar det.

Jag jobbar, jag tränar, jag läser när jag får tid, jag ser film. Massor av filmer, eftersom det är ungefär vad jag orkar på kvällen när Victor somnat. Även om det ibland tar tre kvällar att se klart en.

Avslutar därmed med två filmtips från filmer vi sett i år:

The Judge: 

100 steg från Mumbai till Paris:

…Och planerar som vanligt att blogga snart igen. Vi får väl se hur det går med det.

Johannas lista.

19 Dec

Johanna Lagerfors skrev några frågor på sin blogg, och eftersom min blogg är så gott som död tar jag chansen att blåsa liv i den. Jag är lite tudelad till skrivandet över huvud taget. Antingen bör jag väl lägga ner bloggen eller skärpa till mig. Vi får se hur det blir.

Men listan var det ja.

bild (39)

Äntligen har mormors tavla kommit upp – hon målade den 1944. 70 år senare sitter den alltså på min vägg, och jag älskar den.

 

Vad är du mest nöjd med av allt du åstadkommit 2014?
Tillsvidareanställning på myndigheten där jag trivs så bra. Nöjd med allt kring det. Och att vi flyttade till hus, kanske. Och att Victor trivs så bra på förskolan, och att få vara med och forma honom till den underbara tvååring han är idag. Lyckades fasta fem dygn också. Absurd men lite häftig engångsgrej för en matälskare som jag.

Vad skrämmer dig i livet?
Döden och åter döden. Kan knappt prata om den utan att få panik.

Vem ser du upp till och varför?
Färre och färre personer ju äldre jag blir. På gott och ont. Ensamstående, bra föräldrar som en grupp möjligtvis.

Vilket är ditt bästa lifehack? (Du vet upptäckter som ”revolutionerat” din vardag, typ att upptäcka att det finns vitlök på burk, att det inte svider i ögonen om man sköljer kniven i vatten innan man hackar lök osv).
Att lyssna på P1-dokumentärer (och andra) de sträckor jag går till och från jobbet. Går generellt en mil per vardag. Blir åtminstone en dokumentär om dagen och ger så mycket energi. Också att jag upptäckt sjögräsnudlar och shiratakinudlar.

Vad gör du när ingen ser dig?
Räknar kalorier. Eller så trycker jag i mig onyttiga saker. Svart eller vitt, ni vet. Antagligen icke pk att skriva, men men.

Skänker du pengar till tiggare på gatan? Varför/varför inte? 
Väldigt sällan. Går förbi minst 10 om dagen, ofta fler, ofta samma jämt.Har nästan aldrig mynt på mig, men skäms för att jag går förbi med endast ett skevt leende.

Berätta om en situation du upplevt och lagt på minnet, men som du tidigare inte pratat med någon om. 
Alltså… den här var svårt. Jag pratar om det mesta som jag upplever. T.ex. att jag ganska ofta känner mig lite ledsen över att Victor alltid föredrar sin pappa framför mig. Folk säger att sänt kommer och går, men hittills på dessa dryga två år har pappan alltid kommit först utom en enda gång, och det var häromdagen. Jag blev så glad att jag började gråta när han ville att jag skulle ligga bredvid när han skulle sova.Nej pappa, stopp!

Vem var du under högstadiet?
Punkare, grungare, feminist, identitetssökande. Ganska mycket som nu, bara lite mer oslipad och arg.

Vad ångrar du med 2014, som du vill ändra på till nästa år?
Slösurfade för mycket innan sovdags. Slöseri med tid. Och att jag inte upptäckte kolhydratsfria nudlar tidigare. Borde nog se på lite mindre film också, men orkar oftast inte så mycket annat på kvällen.

Ge mig din/ditt bästa 1. bok 2. låt 3. Julklappstips
Bok) Jag, en – David Levithan, Glöm inte att låsa – Elisabeth Haynes, Bombay baby – Sonia Faleiro, Himlen börjar här – Jandy Nelson.
Låt) Sorry, lyssnar mest på barnsånger, typ Pingu.
Julklapp) Skänk pengar till välgörenhet i någon annans namn. Jag lever dock inte som jag lär detta år.

Livet igen.

14 Nov

Nov2014

Jasså jaha, jag har en blogg också? Ytterst prioriterad, som ni märker. Eller ja, det är nog inte någon som läser den längre. Jag läser knappt andras bloggar heller förutom ett par-tre stycken. Den lilla stund jag har ”över” på kvällen prioriterar jag träning på gymmet (just det, ni hörde rätt) eller att sitta orörlig i soffan och glo på film med Martin. Tiden bara slukas, och då har vi inte ens tv (!). Förövrigt väldigt skönt att inte ha tv, allt finns relevant ju att se via datorn ändå.

Jag gillar iallafall det här livet som är inrutat i stress och för lite sömn. Trots detta mår jag rackarns bra. Who would have thought? Har äntligen fått tillsvidareanställning i statens trygga famn och trivs utomordentligt bra. Mitt mål har sedan länge varit att få jobba på en kunskapsmyndighet som driver de frågor jag är intresserad av, förvaltningsrättsnörd som jag är, och nu är jag där på riktigt och inte bara tillfälligt.

Victor, som fortfarande kallar sig Kikoys, växer på och pratar mer och mer. En dag nyligen sa han ”hej mamma, fin du e”. Då kunde jag inte låta bli att fälla en lyckotår. Jag fattar ju att det är en del av det sociala spelet (och säkert sa han så för att få extra russin), men ändå. Att se sitt barn utvecklas är det mest fantastiska som finns. Ingenting slår det någonsin.

Han trivs på dagis nu också. Sedan några veckor gråter han aldrig när man lämnar och vill inte gå hem på eftermiddagen. Han blir glad när man hämtar, men sen är det ”hejdå mamma”. Det räcker liksom så, dagis rules. Sedan ett par veckor är han också den enda 1-3:åringen som inte sover på vilan. Från att han började, strax innan 2 år, sov han en kvart, men nu är även det korta passet borta. Han sätter sig bredvid och läser en bok istället. Man har ju hört om de där dagiströtta barnen som somnar vid matbordet eller på hallmattan, men det kan vi glömma. Det  händer inte trots att han inte sover på dagis vid den ringa åldern av två år och två månader. Inte otippat kanske med tanke på hur lite han alltid sovit jämfört med majoriteten av jämnåriga.

Språkutvecklingen var det ja – Det är intressant att följa hur han lär sig spanska vs svenska. För den som kan spanska vet ni ju att ordföljden är tvärtom på dessa språk. T.ex. ”en blå buss” på svenska, medan det på spanska heter ”un autobus azul” (en buss blå). Victors variant blir sålunda ofta ”autobus blå!”. I längden tror jag det kommer bli toppen, bara han lär sig skilja på språken. Det blir många skratt och stolta miner hos oss föräldrar.

Ja, sammanfattningsvis är jag trött men lycklig, och håller tummen för att lyckan håller i sig.

Två år med Skorpan.

10 Sep

Sommar20141

I söndags fyllde Victor två år. Första året gick så himla långsamt, men det andra då jag har jobbat och Martin varit hemma – wow! Nu har vi istället ett (snorigt) dagisbarn och ägnar oss åt det berömda livspusslet. För att lyckas hämta Victor vid 16 måste jag gå hemifrån FÖRE 06, så det blir rätt tidiga morgnar om man säger så. Jag gillar det, iallafall. Jag är lycklig och full av kärlek.

Victor trivs på dagiset, även om han som de flesta andra barn grinar när man lämnar. Det är lite rörigt där han går eftersom det är nytt, men han har kul. Tredje veckan blev han sjuk och jag vabbade en dag, och sedan dess är JAG sjuk medan han snorar loss på dagiset. Vi är förberedda och varnade från alla håll och kanter att första tiden kommer bestå av sjukt (fyndigt) mycket vab.

Ungen utvecklas mer och mer. Just nu är det solo-perioden. Allt ska göras själv och benämns som just ”solo!” (”själv” på spanska). Härom kvällen skulle han till och med ligga SOLO i sin säng, så Martin fick natta på golvet bredvid. Rätt roligt eftersom han innan vi flyttade aldrig skulle ha kommit på tanken att ligga SJÄLV i en säng. Jag tycker det är kul att allt ska göras själv,  även om det ibland hälls mjölk utanför glaset eller blir lite svårt för honom att köra bil… Jag är glad och stolt över att han utvecklas som han ska och vill göra saker själv. Allt är i sin ordning.

Ibland vaknar han arg som ett bi och allt är fel, ibland är han helt ubergullig och kallar mig för ”älskling” och vill kramas. Oftast pratar han bara i enstaka ord (eller max två ord, typ ”chao mamma”), men häromkvällen sa han ”mamma… vet du… älskling” typ hundra gånger eftersom han märkte hur glad jag blev varje gång. *meltdown*.

Dagis är perfekt på dagarna och mycket bättre än att vara hemma. Jag kan inte aktivera honom som han behöver, jag är faktiskt ganska trött och tråkig. Vet inte om han blir speciellt mer trött av dagis heller, så nu har vi infört att han bara får sova 15-30 min för att han ska kunna somna i normal tid på kvällen. På helgen sover han 0-15 min/dag oavsett när han vaknar. I lördags vaknade han 04 och var uppe till 20.30, minus en kvart… Ja…

Vi hade tvåårskalas med släkt i söndags och fick otroligt bra presenter. När han fick en dockvagn av sin farbror dagen efter blev ögonen stora som tefat. Vilken dröm! Annars är radiostyrd bil och jamande och gående katt ascoolt också, om du skulle fråga honom själv. Eller så skulle han säga –WHAAAT! som han börjat med. Hilarious.

Sommar2014

Det här med att ha en tvååring. Så himla kul och utmattande på samma gång. Går inte att jämföra med den hemska första tiden på miljoner ljusår, men ändå utmattande på sitt sätt genom att få ihop allt. Ha tålamod när det blir utbrott. Inte bli arg. Läsa samma saga om och om igen. Sjunga samma sång och tjata om samma tandborstning. Älska så mycket att man nästan går sönder. Att ha en egen familj som kommer först och betyder mest. Allt kan sammanfattas med några få ord: Fantastiskt. Häftigt. Viktigast, bäst och störst av allt.

Victor, eller ”kikoys” som han kallar sig själv, oj vad jag älskar dig!

Nu en liten avslutande parlör för att förstå vissa ord som inte är uppenbara:

Manó = Banan

Kikoys= Victor

Nåa nå = Farmor (han kan också säga ”fammo”)

Mochachi = Morfar (han kan också säga ”moffa”)

Papio = Abuelo (Farfar)

Ya = moster Ylva

Ami = Martin

Ganingo = Gardinen

Aj pa = ipad

Pica = Paprika

Nana = Napp

Nane = En speciell blå napp med bilar

 

Sommar 2014.

16 Aug

Sommar20146

Jag hade ledigt en vecka runt flytten, och sedan jobbade jag resten av juli (semester två veckor från 4 augusti). Trots allt jobbande hann vi med att grilla typ varje dag, svettas floder i hettan (älsk!), umgås med släkt och vänner och fixa en hel del hemma.

Sommar20142

Jag var lite orolig för att flytta från Haninge där jag älskade naturen, men rätt snabbt upptäckte vi att Järvafältet är helt fantastiskt. Kossor runt knuten, en gammal gård med kossor och hästar jättenära, och mängder med vackra åkrar och fält överallt. Att bo granne med naturreservat är verkligen en ynnest, och det här är inte det minsta sämre än Haninges.

Sommar2014 3

På helgerna hann vi också med en hel del. T.ex. så var vi till Norrtälje och hälsade på en fd. kollega, precis som förra sommaren. Det här året lekte Victor och kollegans son med varandra jättemycket. Gungade varann, drog i vagn, höll varandra i handen… Göllit som fan. Vi har också varit på syrrans killes 30-årsfest på Värmdö, samt hälsat på en nära vän som fått bebis – också på Värmdö.

Sommar20148

Vi har sett rätt mycket film och sovit alldeles för lite. En av favoriterna vi sett denna sommar är Grand Budapest Hotel. Jag älskar verkligen Wes Andersons filmer – varenda scen är som ett litet galet konstverk i sig.  På bokfronten har jag kanske läst fem böcker på snart tre månader, och det kommer nog bli ännu mindre framöver. Har en helt annan typ av resväg till jobbet framöver med största delen bestående av promenad och en liten delkollektivtrafik. Innan hade jag mycket mer sittande resväg = mycket mer läsande.

Sommar20144

Åh! Vi åkte med Victors kusiner och föräldrar till Fjäderholmarna, i deras egna båt. Solen sken och Victor fick låtsasköra hela vägen. Mycket folk och turistigt på sånna där ställen, men kul. Köpte dyraste mackan i mitt liv (100 spänn) och roligast var just själva båtturen.

Sommar2014 5

När jag hade (och har, en dag kvar…) semester åkte vi till Fagersta och hälsade på mina kusiner. Det var mitt under värsta elden i Västmanland och vi kände till och med röklukten ända till Stockholm. När vi kom till Fagersta var röken iallafall borta. Vi åkte vidare till Dalarna och släktens sommarhus där, och stannade en natt. Det är ganska lagom utan rinnande vatten i en icke-barnsäkrad-stuga. Victor hann iallafall bada i sjön och leka i lekstugan, besöka ett par småstäder och ramla baklänges i en trappa i Ludvika (jag trodde att han skulle dö!) innan vi åkte hem igen.

Sommar20147

Annars har det mest varit fixande på semestern. Isolerats i förråd, köpts grejer, fixats, fixats mer, fixats ännu mer osv. Victor har utvecklats jättemycket och börjat prata mer och mer. Häromdagen sa han ”älskling” och kastade sig om min hals och pussade och kramade mig. Han säger ”geting” när det kommer just en geting (vi har värsta invasionen), ”bil”, ”lastbil”, ”buss”, ”också” om man har samma sak som han har, ”chao!” som hejdå, ”wow!” och en massa massa annat. han pratar dagligen om de han tycker mest om (släktingar och grannar). Så många ord och namn att jag tappat räkningen. Och apropå räkna kör Victor med ”en, två, åtta, nio, tio!” när han räknar. Vissa bokstäver har han nu också lärt sig, förutom att han alltså kan känna igen alla siffror från 0-10.

Sommar20149

Igår var jag med min mamma och bror på restaurang, och efter det såg vi Manu Chao i regnet på Stockholms kulturfestival. Konserten började efter 23, så allt blev sent. Åkte därför med mamma och brorsan hem och sov där – i NIO TIMMAR. Alltså jag har inte sovit så mycket på kanske 2,5 år. Möjligtvis en enda gång, om jag inte missminner mig. Känner mig helt groggy idag av all sömn. Sedan Victor föddes har jagför övrigt  varit ifrån honom en natt på spa (sov 2-3h), två nätter i Belgien (sov typ inget) och nu den här natten (lyckades sova som en stock!). Så glad över detta avslut av semestern.

All in all har vädret varit sjukt bra denna sommar. Extremt varmt. Vi har inte gjort så mycket, samtidigt som vi gjort något jättestort – flyttat till radhus på andra sidan av stan (fem mil från där vi bodde). Vill inte att denna sommar ska ta slut, men nu är det en dag kvar innan Victor börjar på dagis och en helt ny tid börjar. Antar att den nya tiden kan kallas Verkligheten…

3 veckor kvar.

30 Jul

…tills lilltrollet börjar dagis. Känns rätt skumt, samtidigt naturligt. Han börjar bli så pass stor att han verkligen är redo. Eller så är det bara jag som är redo. Jag vet inte. Jag hoppas att det blir bra.

Och från måndag har jag semester i två veckor efter att ha jobbat dessa fina, soliga veckor. Slår vad om att det fina vädret är över lagom tills min semester. Inte så konstigt kanske med tanke på hur ovanligt fint det varit dock. Jag har lyckligtvis kunnat njuta lite på eftermiddagar/kvällar och helger ändå. Helt rätt sommar att bo i hus.

Juli2014

Ps. Eventuellt en klippning innan dagisstart, kanske.