Lanzarote i bilder.

Veckan på Lanzarote var bättre än förväntat. Det var 30 grader och inte ett moln på hela tiden, Victor sov bättre än vad han någonsin gjort (blev kanske väckt fem gånger per natt bara och han sov typ tre timmar totalt på dagen), utsikten var superb, hotellet barnvänligt och Victor älskade att bada i poolen i sin lilla special-badring. Vi hyrde bil en dag och åkte runt hela ön. Dock blev Victor magsjuk samma dag, vilket höll i sig i 1,5 dagar.

Martin och jag turades om vid poolen och jag hann läsa ut en hel bok, få lite färg och dricka champagne varje dag (ok, lite väl för en som typ aldrig dricker, men det ingick i priset …). Flygresan gick också bra: Sex timmar och Victor sov totalt 10 minuter och behövde ny blöja fem gånger. Bland annat kissade han ner Martin två gånger. Flera kom fram under veckan och berömde Victor för att han varit glad under hela flygresan samt alltid var glad i restaurangen. Miljöombyte som gjorde susen, alltså.

På morgonen då vi skulle åka hem blev jag magsjuk. En läkare kom och gav mig medicin för att jag skulle kunna flyga, men den hjälpte inte. Efter ett andra besök ordinerade han sjukhusvistelse och att jag skulle bli hämtad med ambulans (!). Det hela kändes väldigt dramatiskt och lite konstigt. Magsjuka i Sverige lyfter väl en läkare knappt ett finger för, men här var det andra bullar. Jag fick dropp pga uttorkning, mängder med undersökningar och konstant tillsyn. Vi stannade på sjukhuset över natten, och sedan fick vi åka tillbaka till hotellet ett dygn i väntan på ny hemresa. Försäkringen täckte allt, vilket var tur. Hemresan tog typ 15 timmar med byte i Tyskland, men Victor var glad och jag kräktes inte, så allt kommer väl bli ett tragikomiskt minne om ett tag.

Läste ut hela Eld! Grymt bra bok.

Utsikten från hotellrummet …

Sista kvällen blåste det rejält. Martin sa att jag såg ut som en golvmopp i håret. Det ligger nog något i det …

Locals som badar …

Fria papegojor på området!

En strand vi passerade på vår roadtrip.

Jameos del agua: En sjö i en vulkangrotta med en krabbart som bara finns där i hela världen. Solen lyste in genom ”taket” och var grymt vackert.

Jameos del agua.

På vulkanmuseumet i Jameos del agua …

Vid nationalparken Timanfaya. Vulkanlandskap.

Los hervideros.

Hänglåskärlek i Puerto del carmen.

Victor var nyfiken på allt.

Skrattade högt i poolen!

Min FAMILJ!

Annonser

Hemma från Lanzarote!

Bloggar inom kort!

Dagens yoga och lite sånt.

Det gäller ju att bygga upp en stark och smidig kropp inför Lanzarote. Beach 2013 osv.

Förövrigt fick jag besök av tant röd idag för första gången på nästan 1,5 år. Ungefär en vecka efter att jag slutade amma kom den tillbaka. Dålig tajming måste jag säga, eftersom jag på fredag ska ta blodförtunnande spruta inför flyget (pga blodproppen) och den gör att om man har mens blir det en större blödning.

Kan tilläggas att man alltså inte vet hur den första mensen är efter graviditet. Antingen störtblödning eller mindre än vanligt. Att ta en blodförtunnande spruta på det känns jobbigt och läskigt, men som vanligt ska väl den här kroppen utsättas för diverse prövningar.

 

Vickes tv-favvo.

Jag brukar ha på nyhetsmorgon i bakgrunden. Victor bryr sig oftast inte, han har sina leksaker att leka med. Typ ett par snören under soffbordet (som sitter fast) och lite sånt.

Men! När reklamen för postkodmiljonären med den här tjejen kommer släpper Victor allt och stirrar på tv:n som om han vore förtrollad. Samma sak varje gång. Så fort reklamen är slut återgår han till sitt.

Vore kul att veta vad hon har som är så speciellt just för honom.

Premiärturer.

Sov sött på pendeltåget på väg hem …

 

Premiärpendel för Victor idag. Boy oboy vad spännande han tyckte att det var! Förutom i en av hissarna som luktade kiss. Då grät han. Nu kommer jag nog åka en hel del, men jag är lite rädd för rulltrappor. Det finns ju hissar, men … En var såklart trasig, så då var jag tvungen att åka rulltrappa. Jag antar att ni som inte har barn aldrig reflekterat över hur läskigt det är, but it is. Jag trodde att det bara var jag som var mesig, men jag har pratat med fler nu som sagt samma sak.

Käkade iallafall lunch med en kompis på söder. Insåg att jag är lyckligt lottad då det gäller att socialisera med Victor. Han uppför sig alltid exemplariskt bland folk (peppar, peppar). Jag bara klagar klagar klagar på hans sömn, men det funkar iallafall att sitta och käka eller fika med honom på stan. Han ler, skrattar, spanar på grejer och är allmänt gullig. Så är det faktiskt inte för alla. Victor skriker eller grinar aldrig bland folk. Har inte hänt en enda gång på sju månader faktiskt tror jag.

En annan premiärtur Victor fick sig var igår då han lärde sig åla framåt. Och det med råge! Nu blir det inte en lugn stund. Helst vill han åla fram till väggurtagen och suga på dem. Vet inte om det är så bra … Dessutom började han gilla välling igår. Så himla skönt. Det tog ett par månader, och var typ sista grejen vi väntade på i mat-väg.

Allt det här har hänt så fort jag slutade amma. Kul. Och det är förresten jätteskönt att ha slutat amma, även om det samtidigt var lite vemodigt. Jag gillade aldrig amningen, egentligen. Det kändes inte riktigt naturligt. Konstigt, på nåt sätt. Som att man verkligen är ett djur. Mjölk som rinner och sprutar från ens bröst. Det mest naturliga som finns, jag vet, men nä. Ammade ute kanske två gånger totalt på sju månader. Kände mig obekväm. Och Victor älskar ju allt man stoppar i  hans mun, så honom går det ingen nöd på. Han har inte varit det minsta ledsen över att inte få snutta. Skönt att vi  båda var redo liksom.

I helgen blir det ostbricka och ett glas bubbel! Känns nästan overkligt. Jag dricker sällan och väldigt lite, men sist var nåt glas vin i Venedig november 2011 och det är rekordlänge.

Om man bara kunde sluta vara konstant zombietrött också …

Trött på vintern, men istället för att klaga …

… åker vi hit inom en snar framtid. Lanzarote. Jag tänker mig: Sörpla en paraplydrink eller två vid poolen, för nu verkar jag ha slutat amma. Jag fick några återfall (som om jag vore en missbrukare eller nåt), men till slut gick det att lägga av. Två dygn sedan sist.

Egentligen inte min grej, men vi kör på all inclusive. Slippa tänka. Bara vara. Ta det lilla lugnan. Se hur det funkar med Victor.

Det var bara det jag ville säga. Nu känns snön inte längre lika jobbig.

Den stora trygga mannen är här för att skydda oss.

”Jag är kanske en av de få som tycker att mannen ska tjäna mer … varför kämpa för jämställdhet? Den stora trygga mannen är här för att skydda oss och se till att vi har det bra. Är det inte vackert så säg?”

Att det finns folk som tycker så här i vårt land. På 2000-talet. Det får mig nästan att tappa hoppet om  mänskligheten. Vi kan väl lika gärna ta bort kvinnors rösträtt igen? Vad ska vi med den till? Varför kämpa för jämställdhet när vi har den stora trygga mannen som tar hand om oss.

Härligt. Inga våldtäkter eller misshandel inom hemmet sker (5000 anmälda våldtäkter per år är en struntsumma, eller hur?). Mannen tar ju hand om oss. Vi behöver inte få samma lön för samma arbete eftersom mannen tar hand om oss. Stor och trygg. Kvinnodominerande yrken är värda mindre pengar. Männen borde ju tjäna mer, eftersom de tar hand om oss. Och på dagis får killar inte ens längre leka med bilar och de måste kallas hen. Det ingår i förskoleutbildningen att det ska vara så.

Vad tycker du? Inlägget av mig finns HÄR, med en hel del sånna här skrämmande kommentarer som följd.