Lanzarote i bilder.

Veckan på Lanzarote var bättre än förväntat. Det var 30 grader och inte ett moln på hela tiden, Victor sov bättre än vad han någonsin gjort (blev kanske väckt fem gånger per natt bara och han sov typ tre timmar totalt på dagen), utsikten var superb, hotellet barnvänligt och Victor älskade att bada i poolen i sin lilla special-badring. Vi hyrde bil en dag och åkte runt hela ön. Dock blev Victor magsjuk samma dag, vilket höll i sig i 1,5 dagar.

Martin och jag turades om vid poolen och jag hann läsa ut en hel bok, få lite färg och dricka champagne varje dag (ok, lite väl för en som typ aldrig dricker, men det ingick i priset …). Flygresan gick också bra: Sex timmar och Victor sov totalt 10 minuter och behövde ny blöja fem gånger. Bland annat kissade han ner Martin två gånger. Flera kom fram under veckan och berömde Victor för att han varit glad under hela flygresan samt alltid var glad i restaurangen. Miljöombyte som gjorde susen, alltså.

På morgonen då vi skulle åka hem blev jag magsjuk. En läkare kom och gav mig medicin för att jag skulle kunna flyga, men den hjälpte inte. Efter ett andra besök ordinerade han sjukhusvistelse och att jag skulle bli hämtad med ambulans (!). Det hela kändes väldigt dramatiskt och lite konstigt. Magsjuka i Sverige lyfter väl en läkare knappt ett finger för, men här var det andra bullar. Jag fick dropp pga uttorkning, mängder med undersökningar och konstant tillsyn. Vi stannade på sjukhuset över natten, och sedan fick vi åka tillbaka till hotellet ett dygn i väntan på ny hemresa. Försäkringen täckte allt, vilket var tur. Hemresan tog typ 15 timmar med byte i Tyskland, men Victor var glad och jag kräktes inte, så allt kommer väl bli ett tragikomiskt minne om ett tag.

Läste ut hela Eld! Grymt bra bok.

Utsikten från hotellrummet …

Sista kvällen blåste det rejält. Martin sa att jag såg ut som en golvmopp i håret. Det ligger nog något i det …

Locals som badar …

Fria papegojor på området!

En strand vi passerade på vår roadtrip.

Jameos del agua: En sjö i en vulkangrotta med en krabbart som bara finns där i hela världen. Solen lyste in genom ”taket” och var grymt vackert.

Jameos del agua.

På vulkanmuseumet i Jameos del agua …

Vid nationalparken Timanfaya. Vulkanlandskap.

Los hervideros.

Hänglåskärlek i Puerto del carmen.

Victor var nyfiken på allt.

Skrattade högt i poolen!

Min FAMILJ!

Annons

Hemma från Lanzarote!

Bloggar inom kort!

Dagens yoga och lite sånt.

Det gäller ju att bygga upp en stark och smidig kropp inför Lanzarote. Beach 2013 osv.

Förövrigt fick jag besök av tant röd idag för första gången på nästan 1,5 år. Ungefär en vecka efter att jag slutade amma kom den tillbaka. Dålig tajming måste jag säga, eftersom jag på fredag ska ta blodförtunnande spruta inför flyget (pga blodproppen) och den gör att om man har mens blir det en större blödning.

Kan tilläggas att man alltså inte vet hur den första mensen är efter graviditet. Antingen störtblödning eller mindre än vanligt. Att ta en blodförtunnande spruta på det känns jobbigt och läskigt, men som vanligt ska väl den här kroppen utsättas för diverse prövningar.

 

Vickes tv-favvo.

Jag brukar ha på nyhetsmorgon i bakgrunden. Victor bryr sig oftast inte, han har sina leksaker att leka med. Typ ett par snören under soffbordet (som sitter fast) och lite sånt.

Men! När reklamen för postkodmiljonären med den här tjejen kommer släpper Victor allt och stirrar på tv:n som om han vore förtrollad. Samma sak varje gång. Så fort reklamen är slut återgår han till sitt.

Vore kul att veta vad hon har som är så speciellt just för honom.

Premiärturer.

Sov sött på pendeltåget på väg hem …

 

Premiärpendel för Victor idag. Boy oboy vad spännande han tyckte att det var! Förutom i en av hissarna som luktade kiss. Då grät han. Nu kommer jag nog åka en hel del, men jag är lite rädd för rulltrappor. Det finns ju hissar, men … En var såklart trasig, så då var jag tvungen att åka rulltrappa. Jag antar att ni som inte har barn aldrig reflekterat över hur läskigt det är, but it is. Jag trodde att det bara var jag som var mesig, men jag har pratat med fler nu som sagt samma sak.

Käkade iallafall lunch med en kompis på söder. Insåg att jag är lyckligt lottad då det gäller att socialisera med Victor. Han uppför sig alltid exemplariskt bland folk (peppar, peppar). Jag bara klagar klagar klagar på hans sömn, men det funkar iallafall att sitta och käka eller fika med honom på stan. Han ler, skrattar, spanar på grejer och är allmänt gullig. Så är det faktiskt inte för alla. Victor skriker eller grinar aldrig bland folk. Har inte hänt en enda gång på sju månader faktiskt tror jag.

En annan premiärtur Victor fick sig var igår då han lärde sig åla framåt. Och det med råge! Nu blir det inte en lugn stund. Helst vill han åla fram till väggurtagen och suga på dem. Vet inte om det är så bra … Dessutom började han gilla välling igår. Så himla skönt. Det tog ett par månader, och var typ sista grejen vi väntade på i mat-väg.

Allt det här har hänt så fort jag slutade amma. Kul. Och det är förresten jätteskönt att ha slutat amma, även om det samtidigt var lite vemodigt. Jag gillade aldrig amningen, egentligen. Det kändes inte riktigt naturligt. Konstigt, på nåt sätt. Som att man verkligen är ett djur. Mjölk som rinner och sprutar från ens bröst. Det mest naturliga som finns, jag vet, men nä. Ammade ute kanske två gånger totalt på sju månader. Kände mig obekväm. Och Victor älskar ju allt man stoppar i  hans mun, så honom går det ingen nöd på. Han har inte varit det minsta ledsen över att inte få snutta. Skönt att vi  båda var redo liksom.

I helgen blir det ostbricka och ett glas bubbel! Känns nästan overkligt. Jag dricker sällan och väldigt lite, men sist var nåt glas vin i Venedig november 2011 och det är rekordlänge.

Om man bara kunde sluta vara konstant zombietrött också …

Trött på vintern, men istället för att klaga …

… åker vi hit inom en snar framtid. Lanzarote. Jag tänker mig: Sörpla en paraplydrink eller två vid poolen, för nu verkar jag ha slutat amma. Jag fick några återfall (som om jag vore en missbrukare eller nåt), men till slut gick det att lägga av. Två dygn sedan sist.

Egentligen inte min grej, men vi kör på all inclusive. Slippa tänka. Bara vara. Ta det lilla lugnan. Se hur det funkar med Victor.

Det var bara det jag ville säga. Nu känns snön inte längre lika jobbig.

Den stora trygga mannen är här för att skydda oss.

”Jag är kanske en av de få som tycker att mannen ska tjäna mer … varför kämpa för jämställdhet? Den stora trygga mannen är här för att skydda oss och se till att vi har det bra. Är det inte vackert så säg?”

Att det finns folk som tycker så här i vårt land. På 2000-talet. Det får mig nästan att tappa hoppet om  mänskligheten. Vi kan väl lika gärna ta bort kvinnors rösträtt igen? Vad ska vi med den till? Varför kämpa för jämställdhet när vi har den stora trygga mannen som tar hand om oss.

Härligt. Inga våldtäkter eller misshandel inom hemmet sker (5000 anmälda våldtäkter per år är en struntsumma, eller hur?). Mannen tar ju hand om oss. Vi behöver inte få samma lön för samma arbete eftersom mannen tar hand om oss. Stor och trygg. Kvinnodominerande yrken är värda mindre pengar. Männen borde ju tjäna mer, eftersom de tar hand om oss. Och på dagis får killar inte ens längre leka med bilar och de måste kallas hen. Det ingår i förskoleutbildningen att det ska vara så.

Vad tycker du? Inlägget av mig finns HÄR, med en hel del sånna här skrämmande kommentarer som följd.

Får man längta till jobbet?

 

Efter en sjukvecka utan varesig något kul eller promenader och mer trötthet än vanligt, kommer jag på mig själv med att längta lite till att jobba. Alltså vanligt jobb. Få tvätta håret, klä på mig, stressa till bussen, göra något vettigt. Jag vet att det är jättevettigt att ta hand om ens barn. Och att det är ett superprivilegie att få vara mammaledig så länge. Jag vet också att när jag väl börjar jobba igen kommer jag längta ihjäl mig efter Victor hela tiden och ha dåligt samvete för att jag inte är där, kanske vara lika trött som nu men vara tvungen att prestera och inte bete mig som en amöba.

Men ändå. Det kommer sånna här dagar, och det kanske är lika bra eftersom jag kommer börja jobba igen om ett tag. Och det här med att jobba känns i efterhand som semester i jämförelse. Fikapaus! Gå på toa ifred! (Hur många gånger har man inte gått på toaletten med bebisen i knät?) Lunch! Bara att åka till jobbet i stressig rusningstrafik.

Lätt att romantisera åt båda håll, antar jag. Vi får se hur det blir när jag väl är där igen.

 

7 månader med Skorpan.

Victor, idag fyller du sju månader. Den här månaden började med att din pappa åkte på jobbresa i två veckor och vi fick klara oss själva. Det gick över förväntan. Vi fikade med kompisar och gick på promenad varje dag. Du ville sova bredvid mig och äta igen på natten, så jag började amma vid 01 och 04. Det slutade jag med igen efter dryga två veckor. Nu ammar jag knappt alls. Inom några dagar slutar jag nog helt, och då ska jag fira med stark mat och skumpa. Dock är det faktiskt lite sorgligt också, end of an era liksom.

På café med kompisen Edward.

Du har börjat gilla mat mycket mer och det mesta går hem. Både hemlagat och köpt ekologisk mat, fruktpuréer och gröt. Det bästa är kanske att vi har varit hos läkaren igen och testat hur du reagerar på mjölk, och allergin verkar ha försvunnit! Underbart. Förutom det läkarbesöket blev du sjuk efter påsken och fick lite svårt att andas, så efter ett besök på närakuten åkte vi hem med recept på penicillin mot luftrörskatarr. Alltså har du varit sjuk (och är) för första gången. Jag är glad att du är såpass ”gammal” när det hände. Vi är också sjuka förövrigt, men det enda vi vill är att du ska bli frisk. Strax innan påsk blev din pappa sjuk, men din spanska farfar och moster som bor i Lund (plus annan släkt) hann vara här en hel dag iallafall innan du och jag också blev sjuka.

Du ställer dig på alla fyra hela tiden och gungar fram och tillbaka. Du kan åla baklänges (gärna in under möbler) och snurra åt sidorna, men du kommer inte framåt än. Du ”pratar” långa meningar med ljud som dada-mama-papa-vaba, gurglar och övar på rösten. Imorse skulle jag få sovmorgon, men trots öronproppar i gästrummet blev jag väckt både när du skulle äta vid 3:30 och sedan upp ett tag senare, så det var lika bra att även jag gick upp. Du pussas när du känner för det och skrattar ofta och högt. Mitt hjärta smälter varje gång.

När det gäller mig har jag väldigt svårt att sova. Jag vaknar hela tiden och ligger länge i sängen innan jag kan somna. Jag sover inte så många timmar per dygn och känner mig ofta som en zombie. Jag har rört på mig mycket innan jag blev sjuk (en vecka sedan senaste promenaden …). Jag har fortfarande en hel del gravidkilon kvar och blir tröttare och tröttare på att bara ha gravidjeans. Jag hade hoppats att kilona skulle ”rinna av en” som en del säger att de gör, men det gäller inte mig.

Victor, det är underbart att ha fått ytterligare en månad med dig. Du är så fin och härlig att jag knappt kan fatta att du är vår. Jag älskar dig så enormt mycket. Fina, fina unge.

 

Att snacka skit.

Ni ville ju läsa mer om vardagsliv, så here we go:

Det var som sagt mycket jag tyckte och tänkte innan jag fick barn. Som att jag t.ex. inte riktigt förstod varför småbarnsföräldrar pratade om bajs. Hallå liksom! Man pratar inte om bajs egentligen, man pratar om hur bebisen mår. Vet inte riktigt om jag hade fattat det.

Iallafall: Victor är ju sjuk, och penicillinet har som biverkning att man kan få diarré. Ehum.

Så här gick det därmed till igår på skötbordet när jag skulle ta tempen (han har dock ingen feber sedan förra veckan).

• In med tempen. Ut kommer en gul bajskorv. Jag har alltså tagit tempen i bajset.
• Gör rent, börjar om. In med tempen. Ut kommer en hel hög med brunt bajs.
• Gör rent, börjar om. Victor kissar ner allting.
• Gör rent, börjar om. In med tempen. Ut SPRUTAR det bajs över halva skötbordet.
• Gör rent, börjar om. Success!

Ja, livet som småbarnsförälder ÄR omringat av bajs, kiss, kräks och sånna där kroppsliga vätskor man vanligtvis inte är så förtjust i. Men, när det gäller ens bebis är verkligen ingenting äckligt. INGENTING. Just nu sitter jag i soffan och är blöt i hela knät eftersom Victor har kaskadkräkts upp sin frukost igen på grund av allt slem i halsen. Jag orkar inte byta mjukisbyxor, för han kräks nog snart igen ändå.

Påskgodis från Barcelona som vi fick …

Mest lästa blogginlägget på Boktipset.se just nu …

Är en recension av MIN bok Halva min Måne. Just nu 7144 läsningar. Betyget blev även 4/5 vilket är väldigt bra. Sjukt kul.

Recensionen ”När man faller handlöst för kärleken” finns HÄR.

 

Luftrörskatarr.

Stackars lille Victor hostar så mycket att han har svårt att andas. Och all mat kräks upp. Nyss kräktes han en meter kaskad över mig, soffan och en bit av mattan. Innan det tre vanliga mini-kaskader.

Igårkväll åkte vi in till närakuten. Lika bra att ta det säkra före det osäkra, tänkte vi, och förberedde oss på några timmars väntan. Vi fick komma in till läkare efter EN MINUT! Helt otroligt. Efter lite undersökning, hostande och tårar som sprutade från Victor (han slog gråt-rekord) gick vi därifrån med recept på penicillin och en astmamedicin som ska hjälpa till att vidga luftrören. Han gillar otroligt nog medicinen, trycker in doseringssprutan själv i munnen och skulle nog gärna slurpa i sig ännu mer.

Nåväl. TUR att vi åkte in säger jag bara! Det är hemskt att se sitt lilla barn sjukt och inte kunna göra så mycket. Han hostar så att han blir alldeles röd och kippar efter luft en stund. Rosslar, piper, kräks. Förutom det är han vid gott mod. Och som tur var har han lite hull att ta av och är över ett halvår. Vi har varit så försiktiga med att inte få Victor sjuk första tiden, vissa har nog tyckt att vi överdrivit, men nu förstår jag ännu mer varför vi varit så. Tänk om han hade varit typ tre månader, sådär smal som han var, och fått det här …?

Otroligt hur hjärtat blöder för ens barn. Jag har också blivit sjuk, men det skiter jag fullständigt i. Tänker inte på det ens. Jag vill bara att han ska bli frisk.

Älskade, älskade lille pöjk.

Livet.

Tydligen vill ni läsa mer om livet i allmänhet. Bilder, bebisliv, relationer, mat, hälsa, resor, vardagsliv, böcker. Det låter ju bra, för det är ju det livet består mest av. Ja, typ. Egentligen skulle det vara en omröstning där man kunde klicka i alternativ, men det sket sig ju tydligen. Tack för att ni orkade svara ändå!

Jag kan ju börja med att meddela att påsken försvann. Mest i sjukdom. Det mesta fick ställas in. Victors spanska farfar som kom på fredagen fick sova hos sin andra son, men han och annan släkt var här på söndagen från morgon till kväll. Jag gick upp all vikt som jag gick ner när M var bortrest i två veckor. Victor hostar slem och är sjuk för första gången. Martin sov med Victor ALLA nätter i en vecka och jag sov i gästrummet. Han är väldigt fantastisk den där pappan, det måste jag säga. Faktum är att jag nog kommer fortsätta sova där en del. En mamma som inte blir väckt tio gånger i timmen är en bättre mamma. Tanken är väl att vi ska börja sova ihop igen någongång, men det får vara som det är. Alla mår bättre så här. Jag är konstant trött. Allt handlar om jakten på den perfekta sömnen.

Jag har typ slutat amma (men ammade imorse av lathet, hade bara sovit max två timmar under natten. Inte Victors fel, utan mitt eget. Låg sömnlös till 04) och börjat äta mjölkprotein igen. Hade köpt en keso som jag längtat efter i MÅNADER, och när jag skulle öppna paketet var det trasigt och oätligt. Det är sånt jag bara vill gråta över. Skitsaker som egentligen inte spelar nån roll.

Egentligen är jag glad över att jag ammat i snart sju månader. Det var en ren pina de tre första. När Victor var fyra månader och själv började tröttna på tutten blev det en helt annan sak. Det onda försvann, det jobbiga bleknade. Jag trodde aldrig jag skulle säga det här men: att amma visade sig vara ganska mysigt tillslut. Hallelujah.

Solen skiner, och jag är avis på alla som är utomlands. Vi funderar på att åka till Spanien den här månaden, men som vanligt planeras ingenting förrän i sista sekund. Jag har fortfarande aldrig åkt kommunalt med Victor, så att åka utomlands är att dra av plåstret rejält. Lika bra det. Allt eller inget.

Mini-Monki höll min hand med fötterna imorse.

 

Marsböcker.

 

Fantastiskt nog hann jag läsa hela fyra böcker i mars! Jag är väldigt glad över det.

1) Cocaína – Magnus Linton  (☆☆☆☆☆)
Sjukt bra reportagebok som varvar berättelser från verkligheten med fakta. Lite väl pro-coca, men underbar bok. Dessutom signerad direkt till mig på en författarträff för några år sedan. Mer om vad jag tycker hittar ni HÄR.

 

2) Wallflower – Stephen Chobsky (☆☆☆½)
Fin ungdomsbok som sålt i mängder. Lättläst och bra. Mer om vad jag tycker om den finns HÄR. Finns nu även som film:

 

3) Pythians anvisningar – Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist (☆☆½)
Verkligen gillat denna trilogi, men den här avslutande delen gjorde mig besviken. Tyvärr. Helt ok som deckare, men det var inte det jag var ute efter. Mer om vad jag tycker finns HÄR.

4) Boken om Joe – Jonathan Tropper  (☆☆☆☆½)
Loved it! Bäst av de jag läst av honom. Lite mycket objektifiering av kvinnor, men bortsett från det helt underbar. Mer om vad jag tycker finns HÄR.

Vad vill du läsa mer om här?

Vad vill du se mer av i min blogg?
	Bilder
	Bebisliv
	Böcker
	Resor
	Det är bra som det är
	Tankar om samhället
	Ingenting, tack!
pollcode.com free polls