Sånt man säger och kanske inte bör säga.

15 Aug
V.40

V.40 – för ett år sedan.

När jag var gravid slog jag något slags rekord i att bli irriterad på kommentarer från andra människor, och jag är nog inte ensam. Den första, andra och tredje gången någon kommenterade magens storlek var det okej, men efter fyrtio, femtio hade jag lust att be folk hålla käften. Typ ”men hej tjockis! Säker på att du inte väntar TVILLINGAR?! Höhö”. Eh jo, jag är ganska säker. Är du säker på att du inte vill ha en örfil? Det kanske är ungefär lika kul som att heta Dick Pitt och få samma skämt serverat femtio gånger om dagen. Det kanske var kul första gången. Om ens då.

Jag vet att folk inte menade illa, men som höggravid är man jävligt less på sin stora kroppshydda som är oproportioneligt framtung och hormonmässigt asutmattande, och då kanske folk skulle kunna vara så vänliga att knipa igen eller säga något annat som typ ”hur mår du? Behöver du hjälp med något? Vill du att jag ska komma hem till dig med färdiglagad, fettsnål, basisk mat som hjälper mot halsbrännan?”. Men det säger folk naturligtvis inte. Nej nej. Möjligtvis erbjuder sig folk att vara barnvakt till den nyfödda bebisen som komma skall. Som om man skulle vilja vara ifrån sin bebis en endaste sekund när den är född? Nepp. Däremot skulle man gärna vilja ha hjälp med allt annat så att man kan stirra på sin bebis dygnet runt i fred.

Andra kommentarer som också kan skippas är: ”Passa på att ha lite egentid, GÅ PÅ BIO och sånt”. Ursäkta, men vem vill gå på bio när man behöver kissa var femte minut och aldrig i livet orkar köa till varken toalett eller biosalong, om man ens orkar resa sig? Dessutom har man haft ungefär en triljon timmar egentid innan. Allt man bara vill är att bli tre (eller hur många barn man nu väntar) ögonaböj. Man skaffar oftast inte barn för att få egentid.

Eller: ”Tycker du att du sover dåligt nu? Hoho, VÄNTA BARA tills bebisen kommer! DÅ kommer du sova DÅLIGT”. Thank you very much och hejdå. Kanske får man en unge som sover hela nätterna från början (vilket är en annan grymt provocerande sak när man faktiskt inte fick en sådan unge), eller så har personen inte en aning om hur jävla dåligt man sovit som gravid när man mått illa konstant och inte ens kunnat ligga ner mot slutet pga halsbrännan från det djupaste helvetet. Lite sömnbrist när man har sin älskade onge är ingenting jämfört.

Eller: ”Va? Mår du fortfarande illa? Min kompis moster har aldrig mått så bra som hon gjorde under graviditeten!”

Eller: ” Jag tror mycket handlar om ens inställning när det gäller hur man mår under graviditeten”. Sånna som säger sånt har jag lust att aldrig prata med igen. Konstigt sammanträffande att det alltid är folk som aldrig har varit gravida som säger sånt.

Eller: ”Passa på att njut nu innan bebisen kommer”. Förlåt, men det finns inget njutbart i att vara gravid. Det var faktiskt mer njutbart att få blodpropp än att vara gravid, om man nu ska vara sån.

Eller: ”Var tacksam att du kan bli gravid, det finns faktiskt de som inte kan få barn”. Jo jag veeet, jag var tacksam och allt det där, men det finns alltid folk som har det värre. Här kan man alltid vara tacksam över något. Inte ens om man blir av med sin familj, hem och jobb får man väl klaga eftersom det hade kunnat vara värre.

Det kan också vara tvärtom. Kommentarer om att det är onormalt att inte må illa, att man borde vara trött, borde vila, borde vara uppsvälld och ha halsbränna fast man inte har det. Alltså är det bästa att go with it, att säga ”stackars dig, jag vet hur det känns och lider med dig” till en som fortfarande spyr i sista trimestern, eller ”vad härligt, grattis” till den som inte mår illa.

Men, jag råkade själv göra det nyligen, jag drog en ”inte för att vara sån, men det kan ta lite tid innan man kommer i de där jeansen igen” när en preggo bara försökte peppa sig själv till hur skönt det kommer bli att slippa vara gravid (slippa vara gravid är himmelriket). Jag var trött som fan, tänkte mig inte för, och skrev sådär – med goda intentioner som blev helt fel. Och bara för att jag själv inte kommer i dem än.

Så trots att jag hatar sånna här kommentarer har nog alla (inkl. jag) dragit en sån någongång, antingen innan man är gravid eller efter. Eller både och. Lite förståelse åt båda håll vore optimalt, men är man gravid har man faktiskt företräde till peppande kommentarer eller att folk kniper igen.

 

Annonser

14 svar to “Sånt man säger och kanske inte bör säga.”

  1. stoffisen augusti 15, 2013 den 5:40 e m #

    WORD (som du brukar säga)

    Kram
    Stoffe
    http://stoffisen.com/2013/08/15/summering-av-min-detox/

  2. Christel augusti 15, 2013 den 7:53 e m #

    Så. Jävla. Rätt.
    Instämmer i varenda ord!

  3. Sandra augusti 15, 2013 den 8:41 e m #

    Ja, men precis!!!

  4. sofiainengland augusti 15, 2013 den 9:32 e m #

    Jag avskydde att prata om min graviditet förens jag riktigt kände mig gravid. Vilket inte var tills jag hade gått mer än halvvägs. Det kändes ju så himla overkligt, så det kändes mest konstigt att prata om det. Jag störde mig på alla som frågade om jag hade kännt sparkar ännu, eftersom det var en sådan sak jag oroade mig för att jag inte hade gjort! Det kom ju sen, efter v22 tror jag…människor började fråga runt v16!

    Sen tyckte jag inte heller om när människor ville ta på mig! Eller när de sa ‘ååååh vad mysigt!!’.

    Men jag kommer säkert säga sådana saker själv i framtiden. För att få barn är ju liksom det bästa som har hänt mig, så man blir ju jätteglad för de som är gravida, så jag kommer säkert bli sådär jobbigt entusiastisk som människor var mot mig!

    • Anna Granström augusti 15, 2013 den 11:49 e m #

      Just ja, sånt oxå – kanske har man faktiskt ingen lust att prata om det alls!

      Jag kände själv oxå sparkat först i v22, men det är ju inte helt ovanligt. V16 osv är väl mest för de som fått barn tidigare… För mig var det för att moderkakan satt i framvägg eller vad det heter, säkert samma för dig?

      Jag råkade inte ut för så många som skulle känna, men när det hände blev jag lite chockad. Alltså de som inte ens frågade.

      Jag har tyvärr oxå blivit en sån där superentusiastisk person som typ börjar grina om en kompis blir gravid -medan kompisen själv inte alls är sådär emotionell… Men man fattar ju storheten först när barnet faktiskt är ute. Bästa som hänt en utan tvekan!!

  5. Åsa augusti 16, 2013 den 9:05 f m #

    Åh gud, det är bar att du skriver för man tänker kanske inte hela vägen ut alla ggr. jag försöker verkligen att bara säga snällt till den som är preggsi, men man vet ändå aldrig hur en välmenad kommentar landar 🙂
    Alla är vi olika 🙂
    En på jobbet är gravid och hennes mage är i princip osynlig fast hon gått halva tiden..å där kan jag ha sagt ngt olämpligt som , oj, det syns inte, men la snabbt till att men så skönt och det är säkert för du är så himla vältränad och liten i dig själv…
    Man menar oftast väl…även om det inte landar så alla ggr.

    kram och tackar för upplysningen, jag ska tänka på det 🙂

    • annagranstrom augusti 19, 2013 den 8:03 f m #

      Nä, men hormonstinna preggos vet man aldrig. Jag tycker det var jobbigt när folk sa att det inte syntes, då blev jag orolig åt andra hållet. (Det var innan folk frågade om jag väntade tvillingar, alltså). Vet flera som sagt samma sak – å andra sidan finns det flera som inte bryr sig ett smack. Eftersom det är så svårt att veta är nog det bästa att koncentrera sig på psyket. Vad fin du är. Hur mår du. Osv. Kram!

  6. Villa Freja augusti 16, 2013 den 12:12 e m #

    Men så är det nog, att kvinnokroppen liksom måste tåla att bli granskad och kritiskt kommenterad… *ironi.

  7. Trillingnöten augusti 17, 2013 den 12:24 e m #

    Jag är inte så känslig på sånt där, men visst, det kan vara jobbigt, speciellt om man har en jobbig graviditet eller känner sig stor som en flodhäst. Det enda som kan kännas jobbigt är när SAMMA personer (okänd kassörska eller liknande) kommenterar nästan varje gång påpekar att NU är det väl ändå snart dags och jag måste säga att nä, det är två månader kvar, en månad, tre veckor…Jag har varit stormagad länge nu. Jag hade lika stor mage i vecka 30 som jag hade i vecka 40 förra gången…

    • annagranstrom augusti 20, 2013 den 4:23 f m #

      Kanske var jobbigt för att jag hade det jobbigt. Mest provocerande var faktiskt alla de som mådde TOPPEN när jag mådde skit. Det kändes så orättvist… Samma med första tiden efter med alla komplikationer. Samtidigt ska jag vara nöjd, fick ju Victor!

  8. -Jenny- augusti 18, 2013 den 1:51 e m #

    Jag är inte heller så känslig för sånt. Folk fick säga vad de ville och klappa magen om de ville, men det hände inte så ofta att någon gjorde det.

    Däremot hade jag en på jobbet som frågade om jag inte hade fött än eftersom jag var så stor varje gång vi pratade i telefon i säkert 3 månader. Hon kan inte varit gravid själv för så stor var jag inte.

    • annagranstrom augusti 20, 2013 den 4:25 f m #

      Nä men exakt? Lite tröttsamt tycker jag. Man har ju oftast en viss storlek not slutet, det är liksom normalt. Kanske blir för abstrakt om man inte varit gravid själv.

  9. Rakt över stan augusti 19, 2013 den 5:50 e m #

    Att du orkar vara så neggo och klagig. Jag förstår verkligen inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: