Om att ha en blodpropp part deux.

29 Dec

waran1

 

Den 23 oktober skrev jag hur jag upplevde det att ha en blodpropp HÄR. Jag slutade med waran lagom till min födelsedag 20/12 och nu bör medicinen vara ur kroppen. Jag är tacksam för att jag inte har haft inre blödningar i organen (som fler än en av tio får som biverkning), men däremot hade jag näsblod varje dag i tre månader och blödde även dagligen på … andra ställen som jag inte behöver gå in på här. Av en händelse började Victor även sova bättre när jag slutade med medicinen – medicinen som inte ens ska gå över i bröstmjölken … Sammanträffande?

Vad jag tycker är mest läskigt är att ingen läkare har kollat om mitt ben är okej nu. Den dag jag hade läkarbesök, den 5 december, blev det snökaos och vi satt fast på en väg och missade tiden. Jag kan inte få en ny tid förrän i januari eller februari. Ibland tycker jag att jag känner hur en del av proppen släpper och vandrar ut i kroppen, och jag blir livrädd. Jag fick en kommentar i bloggen förut från en som kände någon som hade fått blodpropp efter förlossningen precis som jag, men hon dog eftersom de upptäckte den för sent.

Jag kan inte släppa det här med att min propp hade kunnat undvikas om de bara gett mig några sprutor. Jag var beordrad sängläge efter förlossningen eftersom jag förlorade så mycket blod, och hade jag genomgått kejsarsnitt hade jag fått förebyggande behandling. Varför jag inte fick det nu vet jag inte. Överbelastade var de ju (jag fick ett nödrum) och säkert har de stränga order om att snåla på mediciner.

Jag skiter i varför. Jag fick blodpropp, och efter utredningar och mängder med prover har min blodproppsläkare kommit fram till att enda förklaringen är förlossningen (blodförlusten) och att jag var sängliggande efter. Jag hade ingen annan faktor eller ”fel” i blodet.

Jag säger till folk att jag mår bra, men den dagliga paniken finns där. Så nej, jag mår inte bra. Inte förrän jag får höra att proppen är borta.

Och jag läser saker som:

”Blodpropp är den främsta orsaken till hjärtinfarkt, stroke och lungemboli – sjukdomar med hög dödlighet”

”En fruktad följd av djup ventrombos (alltså det jag har) är propp i lungan – i 9/10 fall är detta en följd av djup ventrombos. Orsaken är att en del eller hela proppen lossnar och vandrar med blodströmmen upp i lungorna där den blockerar blodflödet och försämrar syresättningen. Varje år får ca 4000 lungemboli och ca 1000 avlider”.

”Lungemboli är den enskilt vanligaste dödsorsaken vid graviditet och kirurgiska ingrepp om ingen förebyggande behandling ges”.

”Var tioende patient dör inom en timme efter symtomdebuten”.

”Kvarstående besvär kan vara bensvullnad och svårläkta sår som starkt försämrar patientens livskvalitet”

Så att jag har slutat med medicinen är inte ett jättestort HURRA, utan ganska läskigt eftersom jag har slutat baserat på ett telefonsamtal och ingen undersökning. Jag är livrädd varje dag eftersom mitt ben fortfarande är svullet. Och att jag kanske faktiskt kan dö om blodproppen trots allt är kvar ger mig panik. (Medicinen tar inte bort proppen, den bara hindrar att nya bildas under tiden som kroppen själv ska lösa upp proppen).

Efter nyår ska jag boka in privat sjukvård.

Brevet till patientnämnden måste skrivas ihop snarast för att jag ska kunna gå vidare.

All skit har såklart varit värt världens bästa Victor, men bara tanken på att jag hade kunnat slippa detta gör mig så förbannad.

 

Annonser

18 svar to “Om att ha en blodpropp part deux.”

  1. Annika i Colombia december 29, 2012 den 8:39 e m #

    Å det förstår jag! Hoppas du får en ordentlig undersökning snart så du kan vara lugnare. Och hoppas du får en upprättelse! Det är ju faktiskt katastrofalt att du ska råka ut för något så allvarligt som är så lätt att förebygga.

    • annagranstrom december 30, 2012 den 7:35 f m #

      Jo, med privat sjukvård kan jag nog få det. Den offentliga har inte råd med ytterligare UL för att se om proppen är borta… = baksidan med ”fri” sjukvård. Vill man få hjälp måste man ändå ha privat.

  2. S.W december 29, 2012 den 8:53 e m #

    Shiiiiiiit. Alltså. Vi har ju pratat på instagram, men jag blir fortfarande förfärad över hur du har det. Stackars dig! och Heja! på samma gång. Anmäl, utred, sörj och gå vidare när du kan är mitt bästa råd.

    Och, ALLT går ut i mjölken. Allt. Det är därför man inte ska göra någon form av detox när man ammar, för allt kroppen rensar ut finns i mjölken.

    Stor kram!

    • annagranstrom december 30, 2012 den 7:34 f m #

      Eller hur! Allt går ut i mjölken! Men läkarna säger annat… De som borde kunna sånt här bäst.

      Kan ej komma in på din blogg längre… Kram och tack för dina ord!

  3. Hanna Lans december 30, 2012 den 8:19 f m #

    Jag går aldrig till den offentliga sjukvården, inte ens innan jag flyttade till USA. Det är för j-la trist att säga men svensk sjukvård har sugit kraftigt i minst 20 år. (Ja, jag säger 20 för det var då jag började gå privat för att jag tröttnat på det offentliga.) Sist jag gick offentligt var för mammografiundersökning. Det får vara ok, men något annat, nix. Får jag rekommendera Läkarhuset Odenplan? Vet visserligen någon annan som var missnöjd, men jag var rasande nöjd i nästan tio år. Om man måste operera har de dessutom avtal med Sofiahemmet och där är det ganska najs.

    • annagranstrom december 30, 2012 den 11:05 f m #

      Har gått till dem vid Odenplan förut och varit både nöjd och missnöjd… Det störda är att jag betalar för privat men i te utnyttjar det. Hade gratis privat genom förra jobbet och då utnyttjade jag det. Behöver dock komma till specialist på hematologen, vet inte om det finns där? Återstår att se på tisdag…

  4. Kristina december 30, 2012 den 10:37 f m #

    Fy f-n vad jag blir provocerad av det här. Så orimligt å onödigt. Stå på dig å hoppas du kan få den hjälp som går att få även om det inte går att ”bota”. Jag förstår om du vill älta detta in absurdum å även om du såklart är glad att barnet är friskt å fint överskuggar det ju inte det faktum att du också borde vara det. Kram!

  5. Husfrun december 30, 2012 den 11:10 f m #

    Nej fy vilken hemsk läsning. Du gör rätt som går till en privat läkare. Finns det inga andra sätt att lösa upp proppen än waran? Kirurgi eller så? Förstår din skräck och olustkänsla.
    Kram.

  6. annajohanna december 31, 2012 den 2:56 e m #

    Usch Anna! Det är ju helt galet att det inte är bättre uppföljning! Hoppas att du lyckas träffa en läkare privat så fort som möjligt efter nyår. Styrkekram!

  7. Johanna januari 3, 2013 den 11:13 e m #

    Fy sjutton det låter så himla jobbigt och läskigt det där. Hoppas de snart kollar upp allt och att all de här oturen bara upphör för att aldrig komma igen. Det får ju räcka nu liksom.

  8. fifiskirt januari 5, 2013 den 8:39 e m #

    Fy fan vad läskigt allt det här låter! Och så himla klantigt att de inte skötte det bättre, så att du inte hade behövt gå igenom allt det här.

  9. Matilda Wik maj 16, 2013 den 6:48 e m #

    Jag fick också blodpropp i benet, ca 3 veckor efter min förlossning. Efter utredning verkar det vara ärftliga faktorer som orsakat den. Jag hade min i hela benet så den var knappast mild utan jag får äta varan resten av livet.
    Dock har jag fått höra annat när det gäller blodpropp och flygning. Skulle vara intressant att prata mer med dig och utbyta erfarenheter. Skulle kännas skönt att prata med någon som förstår och går igenom samma sak.

    • annagranstrom maj 16, 2013 den 8:56 e m #

      Jag mailar dig!!

    • anna annette januari 14, 2014 den 10:06 e m #

      HEJ ! Av en tillfällighet kom jag in på denna sida eftersom jag äter waran och är APc resistent ärftliga faktorer som orsakat blodpropp.Jag har haft proppen i två år. Stackars dig att du fick en propp men be att få en röntgen så att proppen är borta.Vad har du fått höra om blodpropp och flygning skulle vara bra att veta. Anna

      • annagranstrom januari 15, 2014 den 6:48 f m #

        Hej! Jag mailar dig.

      • Matilda Wik januari 15, 2014 den 8:26 f m #

        Hej Anna!
        Jag fick också min propp av ärftliga faktorer, både från min mamma och pappa. Har inte fått veta så mycket mer än så egentligen. Jag kommer att äta waran resten av livet. Har inga besvär av min propp idag, äter medicin och har stödstrumpa.

  10. Helena juni 14, 2013 den 4:29 e m #

    Ramlade över denna bloggsida när jag surfade runt.. Har haft x antal proppar i båda ben, proppar i lungorna ett antal gånger..senast dec-12. Går nu på Waran livet ut (42 år nu) då vi har ärftlig proppbenägenhet i släkten. Kämpar för att få reda på varför jag mår som jag mår nu, men sjukvården verkar inte bry sig. Men något är fel, och jag ska slåss tills det uppdagas. Hoppas du får någon ordning och reda på allt ditt..
    Mvh Helena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: