Om att ha en blodpropp.

23 Okt

Idag var jag på efterkontroll. Det var mindre än sju veckor sedan jag födde, och under den tiden har jag hunnit med barnsängsfeber, blodpropp och nässelfeber. Ändå hade jag läkt fint. På så kort tid! Utöver dessa saker ska man ju läka efter stygn, orka trots sömnbrist, lyckas amma eller lyckas ge ersättning.  Mitt järnvärde är nu till och med högre än innan jag blev gravid, trots att jag förlorade så mycket blod under förlossningen. Kroppen är rätt fantastisk.

Men det  här med blodpropp. Det är ganska jävligt faktiskt. Nu kan jag ju gå på benet igen. Det gör inte ont, men jag är fortfarande svullen och den är kvar enligt läkarkontroll igår.  Jag haltar även lite ibland, men jag behöver bara äta medicinen waran i tre månader eftersom blodproppen sitter i vaden och därmed räknas som ”mild”. Jag ska dock ha en speciell stödstrumpa (inte en vanlig sådan, utan en då man redan har blodpropp) i ett år och den är bökig att sätta på och ta av. Oftast klarar jag det inte själv.

Är allt borta sedan då? Kan jag leva som vanligt?

Inte riktigt.

Varje gång jag ska flyga måste jag ta en spruta resten av livet (därmed få intyg innan från läkare och utskriven spruta), och skulle jag bli gravid igen (eh …) måste jag gå hos en specialist och medicineras. Proppen kommer dessutom alltid finnas där, aktiv eller latent.

Det sura är att detta antagligen hade kunnat undvikas om jag bara fått lite sprutor efter förlossningen eftersom jag var beordrad sängläge  och förlorade lite extra blod. Detta med sprutor (fragmin) visste jag inte då, men flera har påpekat det efter. Även personal inom vården. De gjorde helt enkelt en liten miss, en liten miss som får konsekvenser för resten av mitt liv. Så jag ska skriva och klaga, även om jag inte kan tänka mig något som kan kompensera för detta.

Men okej; det hade kunnat vara värre. Faktiskt.

Jag har ett friskt barn, en fantastisk sambo och förhoppningsvis bra år framför mig.

Annonser

23 svar to “Om att ha en blodpropp.”

  1. Västgötskan oktober 23, 2012 den 3:58 e m #

    Nej men fy vilka otäcka saker du ”hunnit med”? 😦
    Men du gör rätt i att tänka på det som blivit bra, din familj. ♥

    Kram M

  2. Etta - gravid, illamående och lite bitter oktober 23, 2012 den 6:31 e m #

    Shit vad drygt! Skönt när du slipper Waranet sen, det är ingen rolig medicin, men nödvändig, tyvärr…

  3. Hanna Lans oktober 23, 2012 den 6:46 e m #

    Fy fan, rent ut sagt. Jag är så in i h-ete glad att jag var gravid och fick min son i USA! Inte skojigaste landet i övrigt, men gudars, vad mycket bättre de verkar behandla både mödrar och bebisar. De hade säkert tjoffat i dig en spruta utan att blinka. Eftersom det kostar pengar, så får man så mycket det bara går. Samma anledning i Sverige, men tvärtom. Eftersom det kostar pengar, så får man så lite som möjligt.

    • annagranstrom oktober 24, 2012 den 1:58 f m #

      Exakt! Blir dumsnålt här… Hur mycket kostar det inte sjukvården nu?! Jag har ingen tilltro.

  4. malin oktober 23, 2012 den 8:08 e m #

    ja fy fan – en fd klasskompis till mig DOG för ett par månader sen av en blodpropp. hon åkte till sjukhuset två gånger och blev hemskickad och runtskickad och när de väl upptäckte den var det för sent. 30 år. en liten bebis på tre veckor förlorade sin mamma. personalen som försökt rädda henne blev så knäckta att de fick åka hem. men varför gjorde ingen nåt INNAN? har alltid haft tilltro till den svenska förlossningsvården/akutvården men nu vetefan.

    • annagranstrom oktober 24, 2012 den 1:55 f m #

      Men fy fan vad illa berörd jag blir nu! Hur kan de missa en sådan sak?! Hade hon blodpropp i lungan? Behandling är ju viktig FORT, jag fick spruta så fort jag var på akuten och de misstänkte blodpropp, dagen innan röntgen. Om proppen vandrar till lungorna är det… Kört.

      Jag hade tyvärr inte tilltro innan heller. Precis som Hanna Lans skriver är de snåla här. Dumsnåla. Sprutorna hade garanterat varit billigare i längden för dem att ge mig.

  5. Anneli oktober 23, 2012 den 9:04 e m #

    Du har verkligen haft det tufft! Hoppas att fortsättningen med det nya livet ger kompensation och blir mycket, mycket bättre!

  6. Johanna oktober 23, 2012 den 9:34 e m #

    Det låter förjävligt. Hade också blivit arg. Såklart bra att vara tacksam för det som är bra, men också MER ÄN OKEJ att bli arg över att en sådan sak missas (!)

  7. Åsa oktober 24, 2012 den 10:58 f m #

    Oh herregud..vilka grejer du upplever! Från denna graviditet till detta och till allt annat. Aldrig läst att ngn råkat ut för så mycket..
    Stor kram på dig kakan!

  8. Bubbel oktober 24, 2012 den 1:32 e m #

    Nämen fy farao kan du aldrig få lite lugn och ro? Bra att du inte ger upp och deppar ihop fullständigt! 🙂 kram

  9. Emma oktober 24, 2012 den 5:54 e m #

    Fy katten vilka konsekvenser! Att det håller på så här!
    Synd att den inte går att operera…
    Kram!

  10. Trillingnöten oktober 24, 2012 den 11:22 e m #

    Herrejisses! Det där om blodproppar visste jag inte. En spruta varenda gång man flyger!! Galet. Och att det sitterr kvar dessutom. Tack för den informationen, det kan vara bra att veta ju!

  11. wordsbymia oktober 25, 2012 den 12:41 e m #

    Men gud vilken otur du har haft, men som du skriver så får man se det fina som lille skorpan som är frisk. Jag tycker du gör helt rätt som ska anmäla detta då det handlar om resten av ditt liv. Även om inget kan ställa till rätta så kanske det iaf kan lindra lite om du får någon kompensation för det. Stor kram!!

  12. petchie oktober 25, 2012 den 7:49 e m #

    Jag blir sååå ARG när jag hör att de GLÖMDE bort att ge dig blodförtunnande, herregud, det är väl grundläggande kunskaper?? Min mamma fick (eller rättare sagt gav sig själv, min syster och jag gav henne också några för att testa på att ge spruta) blodförtunnande i flera veckor när hon hade brutit benet.
    Som en annan läsare skrev ovan, ajg är också så glad att jag var gravid och födde barn utomlands (Belgien). Jag hade antagligen förlorat V eller fött mycket mycket tidigare än 4 veckor om jag bott i Sverige där min korta livmoderhals antagligen inte upptäckts… I Belgien går man till en gyn när man är gravid och allt är mycket med ”medicinskt” än i Sverige där man ju har attityden att man inte är sjuk när man är gravid – vilket i många fall är rätt men när det kan nog vara svårt att upptäcka de där undantagen (när man inte har några symptom som jag t.ex). En svensk kompis som också födde i Bryssel säger samma sak, hennes son föddes som extremprematur men hade antagligen fötts alldeles för tidigt om det varit i Sverige… För sorgligt att det har gått så långt med besparingar etc i Sverige. Men sedan har man ju en helt fantastisk föräldraförsäkring i Sverige vilket man itne har utomlands. Så vara gravid och föda utomlands och sedan flytta till Sverige 😉 (jag vet att man måste ha jobbat i Sverige för att få ut någon hyfsad föräldrapenning)
    Du är stark Anna och jag är imponerad över hur mycket du har klarat av att gå igenom de senaste 9 månaderna! Folk sa samma sak till mig men jag svarade alltid att det är ju inte som om man har något val, men det gör det egentligen inte mindre imponerande.
    Hoppas att prövningarnas tid är över nu!
    Stor kram från oss i Bryssel, vi vill gärna träffa er lille V 🙂

  13. Husfrun oktober 26, 2012 den 9:34 f m #

    Nej fy. Vårdmissar ska helt enkelt inte få hända.
    Fy sjutton.
    Kram.

  14. KIP oktober 27, 2012 den 1:33 e m #

    Usch så illa berörd jag blir. Klart att det går men så himla meckigt det där med sprutor inför flygresor t ex. Sin sak när nåt påverkar situationen just nu men resten av livet liksom…blä!

  15. Sandra oktober 30, 2012 den 6:17 e m #

    Jag vill bara ge dig en stor kram. Och tillåt dig själv att tycka synd om dig och vara arg på sjukvården. Ut med det bara. Men det är också fint att du ser det som är bra. Barnet, sambon, livet!

  16. vanillasugar november 3, 2012 den 12:08 e m #

    Hej! Jag fick också en blodpropp (trombos) i vaden, 2008. Också waranbehandling i tre månader och sprutor vid långa flygresor. De tror att anledningen till att jag fick en propp var en blandning av p-piller, lång flygresa (fick proppen när jag var i Hong Kong) och sen testade de mig efteråt och såg att jag hade en gen för att lättare få proppar. Det var ju tur att de upptäckte det iaf! Så nu, om jag skulle bli gravid, så måste jag ta medicin/sprutor för att förebygga nya. Det känns tryggt iaf.
    jag har kunnat leva som vanligt efteråt, men det har blivit några sprutor för att jag rest mycket långresor i jobbet. Men ibland får jag liksom som ”fantomsmärtor” i vaden som känns som att ”det täpper till i blodkärlen” och då blir jag rädd och tror jag fått en propp till. Eller när jag i samband med en flygresa fick svårt att andas och blev hostig, då trodde jag att det spridit sig till lungan. Men det hade det inte, det var en förkylning på G. Men jag har blivit lite nojjig efteråt, för det är inget jag vill gå igenom igen…
    Hoppas du mår bättre snart och att du snart slipper stödstrumpor och warantabletter 🙂

Trackbacks/Pingbacks

  1. Blodpropps-status. « Anna Granström - december 14, 2012

    […] förrgår tog jag mitt sista pk-prov i fingret gällande min blodpropp (som jag hade/har i högra vaden – en cirka tjugo centimeter lång i en av […]

  2. Om att ha en blodpropp part deux. « Anna Granström - december 29, 2012

    […] 23 oktober skrev jag hur jag upplevde det att ha en blodpropp HÄR. Jag slutade med waran lagom till min födelsedag 20/12 och nu bör medicinen vara ur kroppen. Jag […]

  3. Ett år. | Anna Granström - september 8, 2013

    […] säger ”vart tog tiden vägen?”, men jag vet precis. Till barnsängsfeber, blodpropp, nässelfeber, mjölkproteinallergi och kolik, sömnlösa nätter, amningsproblem, rädslor, enorm […]

  4. Nyårslistan. | Anna Granström - december 31, 2013

    […] lästa blogginlägg 2013? – Om att ha en blodpropp, trots att jag skrev det 2012. Antar att blodpropp är en grej som en hel del folk googlar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: