Tag Archives: sjukdomar

Kroppen, min vän.

13 Aug
JagDisney2013

På Downtown Disneyland för typ 1,5 vecka sedan.

 

Idag hände en märklig sak (eller ja – igår; skriver detta mitt i natten eftersom vi är uppe fram till förmiddagen. Jetlaget har inte blivit det minsta bättre).

Iallafall. Jag låg ner i sängen och klappade mig själv i nacken och kände mig plötsligt bekväm med att vara jag. Bekväm i min kropp, liksom. Det har aldrig aldrig hänt förut. Det är kanske är lite tragiskt när man snart är 33 bast, men jag har alltid sett kroppen som min fiende. Som ett hinder för allt.

Jag har mer skavanker än någonsin, men hey – det är ju jag!  Jag har sprungit dryga två mil utan att stanna, fött barn, klarat mig ur blodpropp,  barnsängsfeber och hyperemesis, vaknat upp ur D-vitaminbristdimman, och; det är jag. Jag har för sjutton burit liv och överlevt, hur coolt är inte det?!

Det är mina skavanker och de bär sin historia.

Så, jag vill bara säga till mig själv: Hej kompis, och välkommen! Jag hoppas du är här för att stanna.

Annonser

Om att må bra.

13 Jul

jaghair2013

Typ 2003 mådde jag väldigt dåligt efter att ha flyttat tillbaka från Puerto Rico, och från 2005 blev det värre fysiskt. Jag började tappa mängder med hår, kände mig konstant bakis och svag – trots att jag efter den här tiden tränade mer än någonsin och ett par år senare kunde springa två mil utan att stanna. Först runt 2010 eller 2011 upptäcktes stor D-vitaminbrist (värde 14. Referensvärde är 75-250). Mitt hår, som alltid varit en stor del av mig eftersom det är lite annorlunda i det här landet, var total katastrof och jag kunde aldrig ha det utsläppt. Spelar roll, kanske någon tänker nu, men för mig representerade det mycket hur jag mådde eftersom insidan av naturliga skäl inte syns utåt på samma sätt. När folk som känt mig länge såg håret, eller bristen på det, förstod de att det faktiskt var fysiskt.

Medicin hjälpte inte, och sedan blev jag gravid mot slutet av 2011. I slutet av graviditeten blev håret bättre och har hållt sig så. Efter sju år kan jag äntligen ha utsläppt hår igen, och framförallt mår jag bättre. Jag har sällan ont i huvudet, är jag trött är det normal trötthet och inte den där konstanta, extrema tröttheten som gjorde mig förlamad. Jag kunde aldrig vila mig pigg. Jag haltar sällan, som jag gjorde varje morgon förut av stelhet och onda leder, och jag kan till och med känna en muskel eller två i armen.

Jag hade ju en helvetisk graviditet, men jag vill ändå tacka den för att den förde med sig fler bra saker än bara Victor – jag mår bättre än på åratal! Fotot är taget härom dagen, och när jag såg det insåg jag verkligen att jag fått tillbaka mitt hår (åtminstone tillräckligt av det) och därmed mig själv. Min D-vitaminbrist är numer normal-låg och inte sjukligt låg, och med mitt nya värde på 48 känner man sig oftast inte sjuk som när man har under typ 20. Dessutom är det även andra saker som blivit bättre, som att t.ex. min mensvärk i princip är helt borta.

Hurra för mitt nygamla jag och hurra för att må bra! Bara blodproppar håller sig borta och handleden blir bra så blir jag ännu mer glad!

10 månader med Skorpan.

8 Jul

Tänk, nu har hela tio månader gått! Egentligen var det igår, men vi satt i en bil från Hudiksvall då, och när vi kom hem var jag för trött för att blogga. Det tar sin lilla tid att skriva ett månadsbrev.

Den här månaden har din pappa varit ute och rest 75 %. Det har gått bra för det mesta och du har faktiskt sovit ganska bra vissa nätter. Till och med längre än till fem. Vi har gått en massa promenader, umgåtts jättemycket med släktingar och varit på både studentmottagning, 60-årsfest, firat midsommar och varit på bröllop i Hudiksvall. Din moster Ylva, som bor i Lund, var även här några dagar på raken och det var mysigt.

9-10 man5

Idag var det 10-månadeskontroll, och du är nu 77 cm och väger 10,64 kg. ”Det syns att han gillar att äta”, var utlåtadet. I förhållande till längden har du dock lite till godo till och med.

Du fortsätter att gå längs möbler och har stått några sekunder själv utan att hålla i dig. Du pratar och säger saker som bim, bib, mama, baba, da-da osv. Bim och bib säger du i samband med mat. Biberon är nappflaska på spanska, så man kan ju låtsas att bib är ditt första ord.

Du sträcker upp armarna till imse vimse spindel och försöker sjunga med (jättegulliga pipljud), kan peka och ibland nästan säga !, sätta dig från stående eller liggande, kryper fort som sjutton och ramlar väldigt sällan. Vi får byta blöjor i farten och försöka distrahera dig samtidigt. Du blir jättearg när du måste sluta med det du håller på med för att byta blöja eller ta på dig kläder. Du älskar snören av alla de slag och kan sitta och skratta åt dem. Vagnen är inte så kul längre, förutom om någon annan vagn är bredvid.

9-10 man2

Du älskar gröt och äter typ tre portioner till frukost. Annars är det frukt, yoghurt, smörgåsrån, majskrokar och pureer som går ner. Och ersättning. Välling har vi faktiskt slutat med eftersom du sov sämre av den. Du äter mycket och gärna och storlek 80-86 på kläder är det som gäller nu. Många (nästan alla) tror att du är en tjej, och det tycker jag är lite kul. Det var nämligen samma sak med min pappa när han var liten.

Du sover gärna sked och sover aldrig i din egen säng. Inte ens på dagen. Man måste ligga bredvid hela tiden. Ibland vaknar du och gråter och du vaknar ofta och tittar dig omkring för att somna om när du ser att mamma eller pappa är där.

9-10 man4

När det gäller mig har jag skaffat nya glasögon, har en utmaning att gå 30 mil 13 juni – 25 juli och kommer numera i ETT av mina vanliga par jeans. Jag har sprungit 5km på under 30 minuter igen (28:40) och springer regelbundet när Martin är hemma. Dock har jag fått jätteont i vänsta handleden och är ganska säker på att det är morbus de quervain. En hel del i min internetmammagrupp har haft eller har fortfarande samma sak. Ganska jobbigt faktiskt.

Jag gillar verkligen att vara med dig Victor, du har humor och är full av energi. Allt är mycket lättare nu. Min kropp börjar mer och mer kännas som min igen, och jag har till och med fått tillbaka det mesta av mitt hår som jag tappade genom åren med stor D-vitaminbrist. Jag är inte rädd för rulltrappor längre (fast tar helst hissen), andra får gärna hålla i dig och leka med dig, och du känns mer som en liten person än som en bebis. Det är verkligen fantastiskt.

9-10 man3

Victor Victor, jag älskar dig så ofantligt mycket. Jag är lycklig varje dag över att få vara din mamma och skulle inte byta dig mot någon eller något någonsin. Du är det överlägset bästa som någonsin hänt mig. Utan dig skulle livet kännas meningslöst. Jag hoppas att jag får ha dig i mitt liv så länge jag lever (och mer därtill). Kärleken är obeskrivlig och jag vet att alla mammor därute förstår precis vad jag menar.

Jag kan inte säga det nog: Jag älskar dig!

Dagens tre WOW och lite till.

3 Jul

Jag3juli2013

 

  • Martin kom äntligen hem från sin jobbresa! Han har varit på resande fot 75 % sedan 1/6. Och den veckan han var hemma jobbade han ju som vanligt.
  • Jag har haft VANLIGA jeans för första gången sedan typ februari 2012. Detta är jag extra glad för eftersom alla mina gravidbyxor har gått sönder, och det känns så b att behöva uppdatera garderoben med gravidbyxor nästan tio månader efter att Victor föddes. Förvisso kommer jag än så länge bara i mina tjockisjeans, men jag är glad!
  • Uppföljning med min husläkare, och min D-vitaminbrist har minskat! ÄNTLIGEN, efter flera år. Det är graviditeten som fixat till det, faktiskt. Jag har nu 48 i värde (referensvärde är förvisso 75-250, men med tanke på att jag hade 14 förut …). Mina symptom jag hade förut är borta och jag mår bättre än på flera år. Vanlig trötthet går inte att jämföra med den trötthet som stor D-vitaminbrist innebär. Och all annan skit … Som att tappa mer än hälften av allt hår, muskelförtvining, huvudvärk, allmän bakiskänsla osv. Jag fortsätter äta mina receptbelagda piller dock, dubbel dos.

Annat kul är att ena syrran var här lördag till tisdag, och vi hittade på en massa sköj. Victor har sovit helt okej dessa veckor (som vanligt sover vi sked), solen har skinit och jag känner mig allmänt lycklig.

Nu sitter Lillvicke och skriker rakt ut, så jag antar att det är dags att avrunda …

Kuriosa från ett spanskt sjukhus.

18 Maj

Jag blev behandlad som en drottning på kliniken på Lanzarote i april, men jag måste ta upp några tragikomiska grejer som hände.

De var tre sjuksköterskor som tog hand om mig samtidigt. Den manliga var grymt fumlig. Först klippte han sönder sin handske och trasslade in sig i kirurgtejpen som han skulle tejpa fast mitt dropp med. Alltså rejält trassel som de andra fick komma och hjälpa till med.

Efter det råkade de på något sätt spilla ut ett av mina blodprov. Tydligen hade jag så mörkt blod (mycket järn, påstods det) att det färgade av sig överallt och de fick inte bort det.

Och sen, då spillde de ut mitt urinprov över skrivbordet! Alltså herregud. Jag skämdes både för deras och min egen skull.

Som tur var hade den manliga skötaren humor, så när jag mådde bättre kunde jag skämta med honom om det hela, men ändå …

Lanzarote i bilder.

30 Apr

Veckan på Lanzarote var bättre än förväntat. Det var 30 grader och inte ett moln på hela tiden, Victor sov bättre än vad han någonsin gjort (blev kanske väckt fem gånger per natt bara och han sov typ tre timmar totalt på dagen), utsikten var superb, hotellet barnvänligt och Victor älskade att bada i poolen i sin lilla special-badring. Vi hyrde bil en dag och åkte runt hela ön. Dock blev Victor magsjuk samma dag, vilket höll i sig i 1,5 dagar.

Martin och jag turades om vid poolen och jag hann läsa ut en hel bok, få lite färg och dricka champagne varje dag (ok, lite väl för en som typ aldrig dricker, men det ingick i priset …). Flygresan gick också bra: Sex timmar och Victor sov totalt 10 minuter och behövde ny blöja fem gånger. Bland annat kissade han ner Martin två gånger. Flera kom fram under veckan och berömde Victor för att han varit glad under hela flygresan samt alltid var glad i restaurangen. Miljöombyte som gjorde susen, alltså.

På morgonen då vi skulle åka hem blev jag magsjuk. En läkare kom och gav mig medicin för att jag skulle kunna flyga, men den hjälpte inte. Efter ett andra besök ordinerade han sjukhusvistelse och att jag skulle bli hämtad med ambulans (!). Det hela kändes väldigt dramatiskt och lite konstigt. Magsjuka i Sverige lyfter väl en läkare knappt ett finger för, men här var det andra bullar. Jag fick dropp pga uttorkning, mängder med undersökningar och konstant tillsyn. Vi stannade på sjukhuset över natten, och sedan fick vi åka tillbaka till hotellet ett dygn i väntan på ny hemresa. Försäkringen täckte allt, vilket var tur. Hemresan tog typ 15 timmar med byte i Tyskland, men Victor var glad och jag kräktes inte, så allt kommer väl bli ett tragikomiskt minne om ett tag.

IMG_4043

Läste ut hela Eld! Grymt bra bok.

IMG_4092

Utsikten från hotellrummet …

IMG_4389

Sista kvällen blåste det rejält. Martin sa att jag såg ut som en golvmopp i håret. Det ligger nog något i det …

IMG_4039

Locals som badar …

IMG_3924

Fria papegojor på området!

IMG_4198

En strand vi passerade på vår roadtrip.

IMG_4142

Jameos del agua: En sjö i en vulkangrotta med en krabbart som bara finns där i hela världen. Solen lyste in genom ”taket” och var grymt vackert.

IMG_4184

Jameos del agua.

IMG_4194

På vulkanmuseumet i Jameos del agua …

IMG_4239

Vid nationalparken Timanfaya. Vulkanlandskap.

IMG_4275

Los hervideros.

IMG_3939

Hänglåskärlek i Puerto del carmen.

IMG_3868

Victor var nyfiken på allt.

IMG_3987

Skrattade högt i poolen!

IMG_3763

Min FAMILJ!

Dagens yoga och lite sånt.

17 Apr

yoga

Det gäller ju att bygga upp en stark och smidig kropp inför Lanzarote. Beach 2013 osv.

Förövrigt fick jag besök av tant röd idag för första gången på nästan 1,5 år. Ungefär en vecka efter att jag slutade amma kom den tillbaka. Dålig tajming måste jag säga, eftersom jag på fredag ska ta blodförtunnande spruta inför flyget (pga blodproppen) och den gör att om man har mens blir det en större blödning.

Kan tilläggas att man alltså inte vet hur den första mensen är efter graviditet. Antingen störtblödning eller mindre än vanligt. Att ta en blodförtunnande spruta på det känns jobbigt och läskigt, men som vanligt ska väl den här kroppen utsättas för diverse prövningar.