Fördelar med att vara själv.

2 Mar

BathroomBreak

Ja, jag får ju försöka komma på sånna när jag är ofrivilligt ensamstående förälder i ELVA DAGAR. Vet också att det är droppe i havet jämfört med alla som är ensamstående på heltid. Hjältar är vad ni är. Och imorgon har de här 11 dagarna faktiskt nått sin ände.

Att vara heltidsarbetande förälder till en tvåochetthalvtåring kräver ganska mycket omstrukturering. För det första gå ner i tid tillfälligt (jobba 6-timmarsdagar, vilken skillnad! Swosch så är dagen över), för det andra ha en enormt förstående arbetsplats där man både får jobba hemma ibland och inte får sura ord över att man behöver vabba. Victor blir ju sjuk typ varje vecka sedan han började på dagis i augusti. Och om Victor blir sjuk varje vecka, så blir jag sjuk typ två gånger varje vecka. Har aldrig varit så sjuk som detta år. Sedan januaris början har jag prickat in förkylning, influensa, regnbågshinneinflammation (irit), vanliga ögoninflammationer, magsjuka etc etc.

Det gäller att hantera stressen på morgonen över lämning och stressen över att hämta. Och att han inte ska behöva vara sist på dagis (småttingar blir mirakulöst hämtade senast 16:30, fattar inte hur folk gör?). När man vabbar slipper man iallafall den stressen, även om stressen växer över att jobberget ökar.

Och det här med att försöka få sova. En kvart efter att han somnat ligger jag i sängen. Disk, plocka, fixa kläder och mat, allt måste göras när han fortfarande är vaken. Jag har blivit ännu mer effektiv. Sen vet jag att det inte dröjer länge (läs: hur kort tid) innan jag blir väckt. Oftast ett par timmar eller tre. Ändå är han enda ungen som inte sover på dagisvilan. Han läser en bok (eller fler) istället medan de andra sover. Han slutade sova på dagis för flera månader sedan (innan dess var det 15 min som gällde).

Första nätterna själv brukar vara katastrof. Två timmar sammanhängande sömn, sen lite slummer. Jag brukar få total panik över sömnen. Men sen! Efter typ en vecka, då blir det annorlunda. Plötsligt har jag vant mig igen vid att sova lite och att bli väckt hela tiden, och börjar till och med tycka att det är mysigt (!) när han ropar på mamma mitt i natten. Han ropar nu alltså på mamma istället för pappa. Han gosar in sig med MIG och JAG duger när han är ledsen. På natten kan han säga ”handen!” och så ska jag hålla honom i handen när vi sover tätt, tätt. Eller ”mamma kom, ligga här”, bredvid honom i hans lilla säng.

Vi har fått in egna rutiner som fungerar, åtminstone för ett kort tag innan tröttheten tar över så att jag knappt orkar stå. Och så länge vi är i vår bubbla alltså och inte behöver handla, dammsuga, gå på möten på jobbet när Victor är sjuk eller om jag skulle behöva träna, träffa kompisar eller göra något annat utanför hemmet. Det är bara Victor och jag, hela tiden. Ingen annan som kan hämta eller lämna eller passa honom en stund på kvällen, men jag klarar det, och jag tycker det är… mysigt. Så skumt, men det är det. Trots magsjuka, feber, slemhosta, dåliga magar och allmänt Martin-saknande och lite panikkänslor då och då. Och sömntimmar ungefär som när man var spädbarnsförälder.

Elva dagar har känts som två månader. Det har hänt så himla mycket både med Victors utveckling och i livet runtomkring att jag inte kan fatta att det bara gått just elva dagar. Nya ord har börjat komma. Ord på känslor, som att ”Kikoys faktiskt arg nu!” Det har blivit vår. Ljuset, åh!

Att jag klarar det! När jag var mammaledig var jag ofta själv med Victor, men det är en annan sak att jobba samtidigt. Jag klarar det iallafall! Och känslan när Han kommer hem igen. Har jag någonsin tyckt att det är mycket med ETT barn så blir det som semester att plötsligt vara två igen. En till som kan lämna på dagis, vabba, handla, natta, ta vaknätter och snorig näsa. En annan man kan skratta med, prata med och bli irriterad på för att det lämnas strumpor överallt. Ibland måste man vara sjuk för att påminnas om hur lycklig man är som är frisk. Yin och Yang och det där, ja ni vet.

Sammanfattningsvis alltså:

Victor har blivit mammig och vi har kommit varandra närmare än någonsin. I made it again!

Ett svar to “Fördelar med att vara själv.”

  1. Casa Annika mars 6, 2015 den 12:32 f m #

    Fy sjutton för att vara ensam så länge! Starkt gjort!
    Men vad fint det låter också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: