Det är så spännande att följa radhusbygget. Tänk, där ska vi bo! Det byggs överallt i området… Svårt att föreställa sig hur det ska bli, men det känns bra. I helgen kollade vi på markarbetet. Längre har de inte kommit.
Victor spatserade runt själv och var nyfiken på allt, som vanligt. Han är så himla kul nu. Kan gå till kylen och ta fram mjölken när han vill ha mjölk, sätter armarna i kors och säger ”hm!”, låtsas räkna och läsa, byter kanal på tv:n tills man satt på Bamse och gör en massa roliga miner på beställning. Om andra är med och man ber honom säga t.ex. ”pappa” blir han så stolt att han bara klarar av att säga ”pa” innan han brister ut i något slags hajpat skratt. Rätt fantastiskt hur mycket kunskap det ryms i en varelse på snart 1,5 år.
Och! Om bara några månader kommer det stå ett färdigt hus där vi befinner oss på bilderna. Rätt fantastiskt det med.
Anna Granström 
Åhh tänk att det blev hus ändå 🙂
Kommer bli så bra!
Stor kram Åsa
Ja, äntligen – efter tre års letande… Hehe.
Det går nog himla snabbt nu när de väl börjat! Roligt att kunna följa och se det växa fram ur marken. ”Där ska vi bo!” liksom!
Det kommer att bli hur bra som helst! (Får du längre eller kortare resväg till jobbet då?)
Det blir ungefär samma avstånd! Men vem vet var jag jobbar sen, har till 30 juni nu. Martin får iallafall bara 3km till jobbet, så huvudsaken att en har riktigt nära (overkligt nära i Sthlms-mått!).
3 km låter ju bra oavsett hur man mäter, overkligt bra för att vara i en storstad. Jag har 3,5-4km och det är nära för att vara Göteborg….
Så himla spännande att följa bygget!
Det är ju så himla kul att se när de små börjar utvecklas till egna tänkande individer. Och det bästa är ju att de aldrig slutar att utvecklas. Den bästa resan jag varit med på, utan tvekan.