Det här är det svåraste med att ha barn.

19 Jan
LeklandJan2014

Helgdag på lekland för ett par veckor sedan med tusen energifyllda ungar, när jag själv hade huvudvärk och bara ville ligga på soffan under en filt…

Önskerubrik från Fifi.

Hittills, nu när ungen snart är 1,5 år, har det svåraste fortfarande varit graviditeten. Så länge Victor lever och mår bra vet jag att ingenting kommer kunna mäta sig med den tiden av mitt liv.

Men då var jag ju egentligen inte mamma, så om vi bortser från graviditeten så är det svåraste utan tvekan följande:

Att det går i ett.

Att aldrig komma hem och kunna slänga sig på soffan och läsa en bok, se en film, sticka iväg på träning hela kvällen eller somna när man vill – något som jag liksom hade ägnat mig åt i 31 år och sålunda vant mig rätt bra vid.

Att det fortsätter i samma tempo även om man är dunderförkyld (som nu) och bara vill krypa ner under täcket. Att barnet däremot inte alls vill sova när han blir sjuk, tvärtom. Man måste hela tiden orka. Sätta barnet först. Finnas där jämt.

Just det att det alltid är något. Alltid.

Jag är inte längre Anna, jag är Victors mamma.

Även om vi är två vuxna, även om det är helt okej att jag går och tränar eller lägger mig tidigt ibland, så är det alltid Victor jag tänker på. Som ger mig dåligt samvete om jag gör något för mig själv. Som jag hör genom väggen och alltid lyssnar på om jag går in i ett annat rum medan han är med sin pappa.

Det är mysigt också, och det bästa som hänt mig. Jag älskar att vara Victors mamma och skulle aldrig vilja vara utan honom. Men, eftersom frågan var vad som just är jobbigast, så är det den jobbiga sidan av det hela jag skriver om. Att det alltid alltid är något.

Kanske går det över lite grann när han blir större?

 

Kvar av önskerubrikerna:

  • Såhär tar jag hand om min kropp
  • Såhär tar jag hand om min själ
  • När jag var femton…
  • Mina bästa egenskaper
  • Om tio år
  • En författare som jag gärna skulle träffa, och vad skulle jag fråga honom/henne
  • Något jag ångrar
  • Det finaste jag gjort för någon annan
  • Om jag bara fick läsa en bok resten av mitt liv skulle det vara….
  • Mitt bästa skönhetstips
  • Det här är det svåraste med att ha barn
  • Utbrändhet
  • Det här är en rätt kul lista tycker jag. Varför inte hänga på den? http://onekligen.blogspot.se/2014/01/en-bloggrubrik-for-varje-dag-i-januari.html
  • Skriv något om din sambo
  • Om jag fick leva om en dag då skulle det vara…
  • Varför är jag inte sjuk när jag är sjuk och varför tar jag med mig jobb hem och visar att det går så karusellen fortsätter
Annonser

8 svar to “Det här är det svåraste med att ha barn.”

  1. Villa Freja januari 19, 2014 den 2:04 e m #

    Så är det onekligen. Alltid något på gång och visst blir det lite annorlunda ju äldre barnen blir, men ändå inte.

  2. Hanna Lans januari 19, 2014 den 4:49 e m #

    Nej, det går inte över. I alla fall inte tills de är tio år, äldre än så vet jag ännu inte. Jag vet att mina mamma sa att hon slappnade av först när jag och min syster blev myndiga. Då var det någon spärr som släppte hos henne, att vi rent juridiskt skulle klara oss själva. Men utöver det är hon fortfarande en hönsmamma. Hönsmamma till två barn som är 42 och 46 år gamla. 🙂

  3. Fifi januari 19, 2014 den 8:24 e m #

    Ja, det gör sannerligen alltid i ett med småbarn! Är det inte fullt ös, så är det prat prat prat och krav på ständig uppmärksamhet. Puh, vad slut jag kan bli! Men samtidigt är det ju så härligt.

  4. colombialiv januari 19, 2014 den 9:51 e m #

    Håller helt med!

  5. Trillingnöten januari 20, 2014 den 1:12 f m #

    Amen! Så känner jag speciellt nu med två barn, varav en liten. De senaste veckorna har jag haft lust att bara låsa in mig på sovrummet med lite godis och böcker och sen bara vara. MEN det går inte. Någon timme här och där kanske, men det är alltid nåt…

  6. Stoffisen januari 20, 2014 den 7:48 e m #

    Jag har ju inte barn själv, men det är nog inte enkelt som du säger. Mycket att hålla reda på, mycket att planera, och viktigast av allt man har hand om ALLT som rör barnet. Ens ego blev dubblerat i två när baby kom.

    Kan jag tänka mig.
    Kram
    Stoffe

  7. -Jenny- januari 20, 2014 den 8:52 e m #

    Håller med!!! Det går i ett hela tiden. Det ska matas, sovas, bytas blöjor, underhållas och roas. Hela tiden. Även om det är underbart på sitt sätt längtar jag tills han blir mer självständig. Äter själv, leker själv på sitt rum i flera timmar, går att prata med osv. Jag längtar efter en slappare vardag där man inte behöver passa hela tiden. Kommer säkert att sakna denna tiden också längre fram men just nu blickar jag framåt.

  8. Christel januari 22, 2014 den 8:18 e m #

    Det är nog väldigt olika från familj till familj (och jag har förstått att jag har ett väldigt bra barn, but don’t we all?) men jag upplever det verkligen som att det har blivit lättare med åren. Men jag har en väldigt självgående son, omtänksam och lydig. Jag såg att det var nån som skrev att det absolut inte blir lättare med åren, men jag tycker att det definitivt har blivit det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: