Livet just nu.

13 Sep

BadarSept2013

Livet med en ettåring är så himla kul. Imorse tog det lång tid att käka upp gröten eftersom han skulle pussas mellan varje sked. Och peka på lampan och hälla vatten över hela stolen. Han kan leka själv, kryper runt och ropar ”google google” och sover mycket bättre på nätterna. I söndags badade han i havet för första gången, och han rådiggade det. I veckan har vi gjort roliga saker varje dag.

Allt är ärligt talat roligare och lättare med en ettåring. ”Slut på lugnet” säger folk, men jag är så mycket lugnare inombords. Mindre trött. Blivit vän med min kropp. Inte rädd på samma sätt. Jag har lyckats springa en mil igen (!), kan åka till stan utan problem och blir aldrig uttråkad. Vet inte om jag någonsin blivit just uttråkad under detta år, men första månaderna var åtminstone motsatsen till roliga.

Ungen är 79 centimeter och väger 11,7 kilo, vilket är lite över medel om någon undrar. Han är glad, pigg och nyfiken. Han är så självklar, samtidigt slås jag ofta av ett wow. Han är här! Han är mitt barn!

1/11 ska jag börja jobba igen och jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Livet just nu känns bara bra, så vi får väl se.

 

Annonser

5 svar to “Livet just nu.”

  1. Hanna Lans september 13, 2013 den 11:03 f m #

    Jag tyckte det blev en enorm skillnad när sonen började gå. Han blev så mycket mer harmonisk och glad över att han själv kunde ta sig till de ställen han ville och då kunde jag slappna av bättre. De där små är inte så snabba som man tror och det går lätt att hinna ikapp dem om de är på väg åt fel håll. Men mammastressen över att de är frustrerade innan de kan gå, den är hemsk!

    • Anna Granström september 13, 2013 den 12:54 e m #

      Victor kan inte gå, undrar hur skillnaden blir sedan? Han verkar nöjd ändå, jag är inte stressad över det heller. Tycker det är skönt att han bara kryper (slår sig inte så mycket). Han g

      • Anna Granström september 13, 2013 den 12:55 e m #

        …år med gåvagnen, längs möbler, när man håller i händerna… Annars nöjd med sitt krypande 🙂

  2. Etta september 14, 2013 den 7:29 e m #

    Lilla A blev också mer nöjd när hon började kunna ta sig fram på egen hand (krypande eller gående längs möbler). Och här pekar vi också på lampan stup i kvarten, och säger ”dä” till allt möjligt, som mamman inte vet vad som åsyftas, men hon är stolt och glad ändå 🙂

  3. Christel september 17, 2013 den 1:08 e m #

    Min son är åtta år och jag kan fortfarande slås av ”Wow! Han är min son. Jag är hans mamma. Så himla häftigt!” Bli alldeles förundrad liksom. Fortfarande. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: