Om att njuta (igen).

3 Maj

Jag vet inte hur ofta folk använder uttrycket ”njuta” om mammaledighet och bebis. Sedan dagen bebisen föds. Jag väntar fortfarande på att ”njuta” av vardagen. Först har man (jag) bara svinigt ont, sedan fick jag infektion och blodpropp, hade problem med amning och Victors mjölkproteinallergi. När allt det var etablerat var jag så rädd att Victor skulle bli sjuk eller skadad, och nu lider jag av sömnbristen.

Inatt sov jag tre timmar och det är ju inte ovanligt direkt. Finns aldrig tid att ta igen sömnen. Ofta längtar jag bara till kvällen så fort dagen startat. Så tråkigt! Allt går bra med bebisen förutom sömnen. Även om han sover kan inte jag sova. Inatt vet jag inte hur många karatesparkar och slag jag fick (i egen säng sover han ännu sämre) och han kastade sig hit och dit med ett spann på en meter. Allt detta i sömnen. Till slut ger min kropp liksom upp försöken på att somna.

Är ensam med barnet två veckor igen och det är verkligen en prövning. Klara sig helt själv. Vara med bebisen konstant dygnet runt. Inte få lägga sig och vila en stund på helgen, gå på toa eller duscha ifred. Att göra roliga saker blir nästan jobbigt eftersom jag bara vill lägga mig ned och blunda den gången Victor sover på dagen, inte sitta på ett pendeltåg eller ha besök. När han sover är helig tid. På helgerna då vi är två (förutom dessa veckor då Martin reser bort) är det dock en annan femma.

Njuta, jag vet inte. Älskar Victor över allt annat, men just detta med att njuta. Mer uthärda och göra det bästa av situationen känner jag?

På Lanzarote njöt jag dock faktiskt. Tills jag blev magsjuk, alltså.

Lanzarote1

Annonser

13 svar to “Om att njuta (igen).”

  1. Hanna Lans maj 3, 2013 den 7:48 f m #

    Kan Imovane vara något för dig kanske? Om någon hade gett mig tipset om insomningstabletter under första året (när jag inte ammade alltså) så hade ajg helgonförklarat den eprsonen! Insomningstabletter verkar ju så att du somnar om snabbt efter varje gång du blivit väckt, men inte gör att du sover tungt utan att kunna vakna, så som sömntabletter kan göra. Underbara!

    • Jojjo maj 3, 2013 den 7:56 f m #

      Åh, det låter ju helt fantastiskt! Är de recept- och biverkningsfria?

      • Hanna Lans maj 3, 2013 den 1:32 e m #

        Nej, de är på recept och det finns olika biverkningar. Den vanligaste är torrhet i munnen. Men Maj gadd, vad bra de är!

    • Anna Granström maj 3, 2013 den 1:46 e m #

      Jag vill undvika sånt så länge det går… Men fortsätter det såhär måste jag nog tänka igenom saken! När Martin är hemma sover jag i gästrummet…

  2. Jojjo maj 3, 2013 den 7:55 f m #

    Försök tänka på något som gör det lite mer uthärdligt, som att du faktiskt KUNDE få barn! Och på hur fantastisk Victor är. Kan du lägga en madrass på golvet nedanför sängen så att du inte störs av hans sparkar? Förstår att det måste vara jobbigt att vara själv, sömnbrist kan verkligen vara ett helvete!

    • Anna Granström maj 3, 2013 den 10:45 f m #

      Det är just det jag gör… Uthärdar! 🙂 Jag är tacksam och lycklig, men tröttheten… OMG! Slås varje dag av lyckan av att ha Victor. Menade inte att låta otacksam, vet ju att det är såhär och att det är normalt. Men just det med att NJUTA. Är det fel på mig som inte ”njuter”?

      • Annika maj 3, 2013 den 12:39 e m #

        Alltså, det låter rätt knepigt att kunna njuta under sådana omständigheter. Uthärda verkar mer träffande. Sömnbrist är tufft. Allt blir svårare att ta sig igenom om man inte får sova ordentigt. Allt påverkas.

    • Anna Granström maj 3, 2013 den 1:47 e m #

      Alltså madrass nedanför på golvet = då kan Victor lika gärna sova i sin egen säng. Det är närheten han behöver. Känna ens andetag osv.

  3. Trillingnöten maj 3, 2013 den 12:42 e m #

    Visst är det så! Jag njöt inte speciellt första tiden med N. Trött, och förjäklig och då var jag ändå hemma med maken största delen och min make är fantastisk på alla sätt…det är först efter första året som det där med njtuning kan komma in. OM barnet faktiskt får till sömnen på natten och sånt. Det är helt okej att känna som du gör, jag tror de flesta gör det. Det gör jag. Redan nu ”fasar” jag inför det första året med nya bebisen, även om jag vet att jag älskar honom/henne väldigt mycket så ÄR det jobbigt.

    • Anna Granström maj 3, 2013 den 2:59 e m #

      Känns lite skönt att höra att jag inte är ensam om detta! Ibland känns det så… Eller så kanske folk håller inne med det? Vet inte. Alla bebisar är ju olika oxå, er tvåa kanske sover som en sten 🙂 Sömnen är det enda jobbiga med Victor. Han är en glad och härlig kille annars.

  4. petchie maj 4, 2013 den 6:58 e m #

    Jag beundrar dig som funkar trots sömnbrist och som klarar av att vara ensam med Victor i så långa perioder!!! Jag var ensam några enstaka dagar med V första året och tyckte att det var enormt jobbigt trots att han alltid sovit väldigt bra (medan jag skriver detta försöker O natta honom… men NÄR han väl somnar sover han ganska ok. Det är bara för ljust nu, måste skaffa mörkläggningsgardiner!).
    Jag blev otroligt stressad av alla som sa att man skulle njuta och ”passa på att sova när babyn sover”, de första månaderna. Jag hann verkligen inte njuta, det gick i ett tyckte jag och sedan var vi en månad i Spanien över jul och det var ett HELVETE. Jag var nära att bara sticka och lämna man och barn där pga min svärmor som skyllde Vs rs-virusinfektion och hospitalisering på mig, berättade för alla att ”han heter Bruno (visserligen hans andranamn) men hans mamma kallar honom V” (!!), vet inte vilket land jag kommer ifrån (Norge? där uppe i norr), ”ska du mata honom nu igen” etc etc. Och sedan började jag jobba när han var 5 månader, halvtid första månaden och det var ju jättestressigt och när han började dagis vid 7 månader blev han så klart sjuk HELA TIDEN. Och till på köpet bodde vi ju i andra hand och O var sååå obeslutsam när det gällde boendet. Nej, första året var INTE roligt men det var ju inte Vs fel utan det var allt runt omkring och njuta var det inte tal om… 😦 Jag hoppas att det blir bättre den här gången!!!
    Och jag håller tummarna att Victor får bättre sovrutiner snart! Våra kompisars dotter är 1 år och 4 månader och sover äntligen bättre, vaknar bara och äter en gång per natt (och det sköter pappan). Hennes mamma har varit ett vrak!!
    Stor peppkram!

    • Anna Granström maj 5, 2013 den 5:37 f m #

      Herregud vad mycket saker ert första år! Inte konstigt att det var jobbigt…

      Saken är den att V sover okej. Han äter inte på natten, sover ca 20-05… MEN jag kan inte sova. Ligger sömnlös i timmar. När jag väl börjar somna vaknar V. Han vaknar ibland måna gånger i timmen (upp till 10 ggr/h) men han behöver inte mer än nappen, en klapp eller så. Tillslut kan jag inte somna. Han snurrar runt, kastar ut armar och ben och drömmer så mycket. Idag är jag så enormt trött att jag knappt vet vart jag ska ta vägen…

      Jag tror det blir bättre med ert andra barn! Alla förutsättningar finns ju nu 🙂 Kram.

  5. bubbelsblogg maj 7, 2013 den 11:04 f m #

    Jo visst är man ständigt trött och orolig, det kommer på köpet med bebisar tyvärr. Hoppas han får en fastare dygnsrytm snarast så ni ivarjefall får sova mer ostört i längre perioder. Sömnlöshet gör ivarjefall mig till ett icke fungerande monster rätt fort…kram på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: