¡Bienvenido, presidente Chávez!

9 Mar
Den bästa bilden av Chavez jag lyckades få till ...

9 MARS 2007:

”Efter att inte ha lyckats klämma oss in i fyra förbipasserande tunnelbanor med träsäten, där folk stod packade som sillar och flera stycken till och med hängde utanför så att dörren inte kunde stängas men tåget åkte ändå, kom vi efter mycket svett och trängsel fram till slutstationen Primera Junta. Hugo Chávez var på besök, Venezuelas president alltså för den icke insatte. Det var nära att vi missade att det var idag han skulle hålla tal på fotbolls-stadion, jag såg affischerna längs kongressen då jag var på väg hem efter att ha handlat mat, någonstans mellan duvan som höll på att flyga rakt in i mitt ansikte så att solglasögonen trillade av och en fet person sparkade iväg dem, och vår kära port där vakten alltid har satt upp en skylt med ”kommer strax”/”är och samlar sopor”/”är i hallen”/”är inte här”.

Stadion var full. Ibland vet man inte om det handlar om en politisk sammankomst eller om det är karneval. Bland alla mina fördomar trodde jag någonstans att allt skulle gå vilt och blodigt till i Argentina, att folk skjöts och släpades runt av poliser. I själva verket går människor runt och säljer läsk och nötter, de står armkrok och sjunger, slår på trummor och ler. Så var det även denna gång. Tårarna rann både här och där när nationalsångens toner flödade ut över folkmassan (libertad!), rösten sprack när det hölls tal om kvinnors rätt, och när självaste Chávez steg ut på scenen och Ylva och jag hade lyckats ta oss upp på en läktare, viftades det med flaggor och banderoller överallt. Stämningen var så att säga total. Tanter hurrade och skrek, folk fnissade när Chávez sa att Bushs ordförråd bestod av 600 ord och att allt han säger låter som en Lpskiva som hakat upp sig. Ungefär mellan Latinamerikas historia, viva Fidel Castro och revolution, smet vi ut från stadion och åkte hem.

SER LIBRE, O MORIR!”


2007 var jag i Argentina i tio veckor med min syster, och så här skrev jag om när vi såg Chávez hålla tal. Det känns ganska märkligt att han är död, även om han är människa precis som alla andra och lika dödlig som alla andra.

Det känns också märkligt att jag lever ett så totalt annorlunda liv nu mot då.

Annonser

4 svar to “¡Bienvenido, presidente Chávez!”

  1. bubbelsblogg mars 9, 2013 den 9:13 f m #

    Vilken målande beskrivning, kan riktigt se det framför mig!:)

  2. Husfrun mars 9, 2013 den 9:21 f m #

    Du verkar ha varit med om fantastiskt mycket.
    Kram.

  3. Gabba mars 9, 2013 den 10:04 f m #

    Ja, det är häftigt hur livet tar oanade svängningar som man kanske aldrig trott! Kram på dig Anna! Jag har precis läst din bok, inte hunnit tidigare. Men nu när jag var sjukskriven så passade jag på och oj vad jag tyckte om den! Jag kände med Idas lidande och hade stundvis svårt att sluta läsa! KRAM igen!

  4. Johanna mars 10, 2013 den 11:51 f m #

    Ja visst känns det konstigt att han är död? Kom ju verkligen inte oväntat, men ändå på något sätt gjorde det det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: