Victor, idag fyller du ett halvår. Fantastiskt! Den här månaden har mycket hänt, som vanligt. Du säger da-da-da oftare och har en del andra ljud för dig (blåsljud, maaa …). Du har blivit kittlig på magen och ryggen och skrattar högt när man pussar dig där. Du kan sitta stunder själv utan stöd, även om du ofta sjunker fram och suger på dina fötter istället.
På femmånadersdagen började du älska gröt och kan äta en hel portion på kvällen numer. Vi har börjat ge dig smakisar av potatis, morot osv, men det är bara gröt du gillar hittills. Och lite banan. Du har även börjar somna tidigare, oftast runt 21. Jätteskönt! Ibland vaknar du tio-tjugo gånger i timmen och jag får lite lätt panik, men efter några sånna dagar brukar du sova bättre igen (eller så är jag så trött att jag inte vaknar längre).
Vi har registrerat ditt medborgarskap i Spanien så nu har du dubbelt medborgarskap. Vissa kläder i storlek 74 börjar bli för små. Du har fått bebishull och är ingen smalis längre, men jag vet inte hur lång du är eller hur mycket du väger eftersom vi inte har kollat det sedan du var fem månader. Du gillar bäst att vara i bara blöja och skippa kläder, vilket är rätt skönt eftersom du ännu kräks väldigt mycket.
Bebishåret har inte försvunnit, men det som växer ut är ljusare (och mycket har skavts bort). Du har numer alltid gröt i håret och brukar dra dig i det när du käkar (både amning och flaska). Annars pillar du mest på en lila bitring som du gillar. Du har lärt dig att flytta den (och andra saker) mellan händerna och kan ta saker med nyporna. Roligast verkar vara att dra upp knutar och dra i snören t.ex på mina kläder.
Du har massor med böcker, både på svenska och på spanska och gillar för det mesta att bli läst för. Du vill hålla i boken själv och verkar gilla Dick Brunas bok Liten, större störst mest.
När det gäller mig känner jag inte av blodproppen särskilt mycket längre, men fortsätter med specialstödstrumpan. Jag ser fortfarande gravid ut och kan bara ha mammabyxor. Jag tränar på Friskis 1-3 gånger i veckan och går många barnvagnspromenader. Vi träffar andra människor (mest mammor) lagom ofta och det är inte alls lika läskigt att ta med dig på offentliga platser längre. Mitt mål var att du skulle vara frisk ditt första halvår, och det har du varit. Nu är det egentligen positivt om du blir lite förkyld, även om jag inte direkt längtar efter det.
Jag har inga problem med amningen längre. De första fyra månaderna gjorde det svinont och var bara jobbigt, men nu är det mest mysigt. Du nöjer dig med bröstet på morgonen och ibland någon gång på dagen, och amningen tar max tio minuter nu jämfört med mer än en timme varje gång de första månaderna. Min mjölkfria kost funkar, men jag saknar yoghurt, ost och annat.
Victor, älskade älskade unge. Jag älskade dig redan i magen och älskar dig ännu mer nu. Att få vara din mamma är helt fantastiskt! Utan dig skulle livet kännas rätt meningslöst. Du är det största och bästa som någonsin hänt mig.
Väldigt fint inlägg där all kärlek bara lyser! 🙂 Visst är det fantastiskt hur de ändras över bara några månader?? Från hjälplösa små varelser, till personlighet och en vilja att upptäcka världen mer självständigt!
Så fint du skriver. Det är alltid så roligt att läsa dina inlägg till Victor.
Kram.
Underbart! Grattis! Tänk vad tiden går 🙂
Åhh, vilken vacker kärleks-förklaring..
Kramar Åsa
Ååh, trädet du undrade om heter Chaenomeles Japonica p jag köpte det på Klippet, vanlig mataffär 🙂 Ett slags rosen träd.
Kramar Åsa
Vad fint, blir alldeles rörd! Han verkar vara en riktig sötnöt! Är det du eller hans pappa som är från Spanien?
Vad fint du skriver och berättar – nu börjar ni verkligen komma in i en mysig period!;) Bebisar är verkligen magiska…
Som alltid – kärlek!
Men lilla sötskrutten, åh vad jag längtar efter att få träffa honom! I sommar måste det bli av!
Men så fin! Och så stor han verkar vara, han har samma storlek som Gael som är dubbelt så gammal!
Fina lilla Victor.
Underbart skrivet!! De är så fantastisa de små liven och skänker så mycket livsglädje. Som du skriver, livet skulle vara rätt meningslöst utan sitt barn (så känner jag i alla fall nu Efter att han kom in i våra liv).
Amningen blir bara bättre tyckte jag. Jag ammade till runt 12 månader, eftersom att den sista tiden vara så härligt kravlöst liksom. Eller, hur? De äter annan mat (så det finns inga krav på att de ska bli mätta av mjölken). De ammar kortare stunder och inte lika ofta och mjölken sprutar inte hejdlöst längre 🙂