Bearbetning.

27 Feb


Jag har tydligen behövt bearbeta förlossningen mer än vad jag trott. Detta märkte jag först när 4:an började visa repriser av En unge i minuten varje vardag. De första tre avsnitten grät jag som en stucken gris och var tvungen att stänga av, men sedan började jag se fram emot dem och blev lugnare för varje gång.

Jag har hela tiden hävdat att min förlossning var himmelriket jämfört med graviditeten och att jag hellre skulle föda tio gånger om, men det betyder inte att jag hade en lätt förlossning. Den var bara lätt jämfört. Allt blir relativt, och efter nio månaders helvette tror jag att det mesta blir himmelriket. Eftersom jag hela tiden sedan dess varit så glad över att slippa vara gravid har jag missat bearbetningen.

Jag förlorade mycket blod, svimmade efteråt, blev beordrad sängläge och fick därför blodpropp. Och innan det infektion med smärtor som var värre än att pressa ut ett barn. Hur lätt var det egentligen? Jag minns faktiskt knappt de sista timmarna. Och jag minns inte vad som hände efter att han kom ut.

Så, En unge i minuten hjälpte mig att minnas och bearbeta, men så plötsligt började de visa En unge i minuten – USA istället och jag blir bara arg. Citat som ”så fort barnet fötts försvann hennes barnsliga rädslor” cirkluerar, allt visas nästan som på Hollywoodfilmer i rosa bomull och så fort de fött står hela släkten på tjugo pers utanför och väntar. Alla ser lyckliga, pigga och glada ut. Dessutom ser förlossningssalarna ut som värsta hotellen. Den amerikanska varianten får mig faktiskt att känna mig lite dum.

Jag har nu som ytterligare ett steg i bearbetningen äntligen skickat iväg brevet till patientnämnden med vad de missade under min förlossning (det största är att jag inte fick förebyggande åtgärd mot blodpropp, vilket jag får lida för resten av livet). Jag vet att situationen i Stockholm är ohållbar, och jag förstår att barnmorskorna gör uppror.

Annonser

9 svar to “Bearbetning.”

  1. sofiainengland februari 27, 2013 den 12:14 e m #

    Jag har också sett det programmet, här heter det ‘One born every minute* och är inspelat här i England. Tycker det känns ärligt och utan något rosa fluff, sen vet man ju inte om de väljer bort en massa, klipper och har sig.

    Skönt att du fick iväg det där brevet, hoppas du blir hörd och får ett ordentligt svar.
    Kram

  2. Åsa februari 27, 2013 den 3:03 e m #

    Jisses amalia vad du råkar ut för..
    Hoppas det känns bättre när du fått iväg det 🙂
    Kramar Åsa

  3. Jo februari 27, 2013 den 11:11 e m #

    Vad bra att du fick iväg brevet! Det är nog ett viktigt steg i bearbetningen. Ska försöka få iväg mitt också, blev lite peppad av dig nu! 🙂 Hoppas allt går åt rätt håll för er framöver!

    • Jo februari 28, 2013 den 12:55 e m #

      Det är många olika saker jag ska skriva om, som svar på din fråga…förlossningen blev lite traumatiskt då jag hade blivit lovad epidural under hela tiden för att minska smärtan från mina diskbråck. Epiduralen togs dock bort, mot mon vilja, på slutet, varpå ryggen inte fixade krystningen och det blev akutsnitt under narkos. Det alternativ jag uttryckligen hade bett om att få slippa! Dessutom hanterade de själva förberedelserna för operationen klantigt genom att inte stoppa mina värkar, spänna fast mig utan att förklara varför det gjordes, inte lyssna på mig osv…Sedan har vi graviditeten med sjuk- och mödravård som stundtals inte fungerade överhuvudtaget – de visste inte hur de skulle ge mig vård då jag var både gravid och hade diskbråck samtidigt (svårt med kommunikationen mellan olika vårdinstanser…) Det ledde bl a till att jag slussades emellan olika vårdkontakter där alla bara bollade mig vidare, att jag inte fick någon mödravårdskontakt och inte heller fick möjlighet att bearbeta min förlossningsrädsla. Bland annat…Det var mycket som blev galet, helt enkelt. Så ett brev ska skrivas!

      Men du, det är helt förj-vligt vilken miss de gjorde med dig! Oförlåtligt! Som du säger, det blir ändå men för livet….fruktansvärt! Hoppas ändå att du kommer att få må så bra som möjligt och att allt har vänt för dig nu!

      Kram

  4. Jessica februari 28, 2013 den 11:45 f m #

    Herregud låter som du gått igenom en hel del! Jag tycker att jag kanfick ”trauman” av min förlossning som ändå var jag”normal” så jag kan bara tänka mig vad du gått igenom. Och jag håller med dig om usa. De förlossningar jag sett på på tvn verkar de knappt ha ont heller. Pressar en gång så är ungen ute, måste få mirakelmedicin där.

  5. Trillingnöten februari 28, 2013 den 1:48 e m #

    Din förlossning var traumatisk så här i efterhand. Kanske inte själva utdrivandet, men det som hände i slutet och efteråt är ju också en del utav det! Klart att du behöver bearbeta allt. Efteråt är man ju så upptagen med att snusa bebis att det är svårt att tänka på det som blev…Själv får jag väl se i september hur en amerikansk förlossning går till, det ska bli spännande ; )

  6. Jo februari 28, 2013 den 10:58 e m #

    Du förresten…var har du köpt dina Dr Browns? Och läser att de ska vara krångliga att rengöra och sätta ihop – är det så?

    / Johanna

  7. stoffisen mars 1, 2013 den 9:09 f m #

    Det är ju hemskt att du haft sådana besvär. Att gå runt med oro att föda under gradivuteten måste ju vara jobbigt!

    Kram
    Stoffe

  8. jenny i maine mars 2, 2013 den 2:09 e m #

    Usch vad du verkar ha råkat ut för… Vad bra att du skickat iväg ett brev till Patientnämnden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: