Varför sover man så lite med bebis?

21 Dec
syskonmakaren

Victor somnade i famnen en stund igår runt 21 …

 

Annika i Spanien frågade mig detta.

Jag kan ju bara svara för mig, och det blir följande:

Första veckorna blev vi tillsagda att väcka honom var tredje timme dygnet runt för matning. När han ätit var det två timmar kvar till nästa gåmg, och de två timmarna ägnades åt att försöka duscha (tog mig tio minuter bara att ta mig upp från sängen, blödande och gråtande), äta, gå på toa, byta blöja, försöka få honom att sova igen osv. Jag hann sova kanske 30 minuter trots att vi var två, sen skulle han väckas igen.

Hela första månaden var jag på sjukhuset väldigt ofta. Då passade Victor på att sova i bilen, Martin tog hand om honom när jag var på undersökningar etc. Jag hade ju både livmoderinfektion och blodpropp.

När det blev bättre satsade jag på amningen igen och kunde sitta typ åtta timmar om dagen med det. Liggamma gick inte för att det gjorde så satans ont, så när han vaknade gick jag upp och satte mig i soffan vad klockan än var.

När Victor slutade äta på natten vid två månaders ålder och istället började sova från midnatt till fem, sex eller sju vaknade jag ändå vid tre med sprängfyllda bröst som läckte och gjorde ont, så jag fick pumpa någon timme. Strax där efter var Victor pigg som en lärka igen.

På dagarna är det powernaps som gäller. Först bara fem minuter här och där, sedan gick det bra med en kvart – men bara i min famn. Nu när han är 3,5 månader kan han sova 20 minuter själv i vagnen typ tre gånger per dag, och under den tiden är det ingen idé för mig att sova. Då passar jag på att klippa hans naglar (han river sig blodig annars!), gå på toa (fortfarande väldigt besvärligt), äta något, tvätta, plocka in disk, läsa någon blogg … Sedan är det full rulle igen.

Bebisen styr ens liv totalt. Och det är 24/7. För sover Victor mer än vanligt någon enstaka gång vaknar jag ändå för att kolla om han lever. Och oftast vaknar han rätt ofta ändå eller härjar runt i sömnen. För att han tappat nappen, har en fjärt som ska ut eller något annat.

På den vägen är det. Vissa får ju sova mer än fem, sex timmar per dygn efter några månader,  men det går aldrig att veta innan man får sin bebis. Petchie påpekade att Victor har spansk sovrytm, och det stämmer ju faktiskt. Somna sent, vakna tidigt, och sedan lite siesta på det.

Vad jag önskar mig i julklapp? Sova lite extra vore ju fint …

Annonser

20 svar to “Varför sover man så lite med bebis?”

  1. Hanna Lans december 21, 2012 den 2:40 e m #

    H-a-t på för lite sömn! När sonen var 9 månader orkade jag inte längre. Då hade jag sovit högst fyra timmar per natt, och inte ens i en följd, sedan han föddes … Fi fan rent ut sagt. När jag en kväll slurkade i mig NyQuil och satte öronproppar i öronen och sket i att han grät, så lärde han sig somna om själv och att han inte behövde ha mat mitt i natten. Ja, så elak var jag. Men var ju dessutom så ensam så ensam. 😦

    • annagranstrom december 25, 2012 den 10:10 e m #

      Åh, det var inte elakt, det var ju räddningen för er båda! ❤

  2. Hanna Lans december 21, 2012 den 2:41 e m #

    Sorry för sur kommentar, men jag orkar inte med alla hurtfriska som ropar att det blir bättre sen. Nej, det är det inte säkert att det blir. Men man måste hitta ett sätt som fungerar för en själv, annars drunknar man.

  3. sofiainengland december 21, 2012 den 4:00 e m #

    Hjälp!!
    Jag förstår varför night nannies är så efterfrågade i London….

    • annagranstrom december 22, 2012 den 8:51 e m #

      Wow! Finns sånt!!

      • sofiainengland december 23, 2012 den 10:43 f m #

        Jodå. En vän till mig jobbar som det….
        Men det är dyrt, £100-150 per natt tror jag…så cirka 1100 – 1700 kr!

      • annagranstrom december 23, 2012 den 3:04 e m #

        Hade lätt kunnat betala en tusing eller två för en hel natts sömn… Å andra sidan vill jag inte lämna bort Victor än!

  4. mittilivetochjag december 21, 2012 den 6:07 e m #

    Jag orkar knappt tänka på hur det var. Första barnet hade kolik och jag sov 8 h i streck först efter sex månader. Då vaknade jag av mig själv och var övertygad om att han måste vara död. Det var en riktig skräckupplevelse. Men innan dess sov jag kanske högst 2-3 h i streck. Han hade alltid ont i magen och jag var ständigt orolig. Och jävligt förbannad tillslut (med jättedåligt samvete för det). Jag röt åt alla som ringde oss när han äntligen somnat eftersom att han då vaknade igen och hade ont i magen. Och jag fick börja om med att försöka få honom att komma till ro. Jag kommer ihåg att jag fick ringa alla vänner och be om ursäkt för mitt hemska humör när jag äntligen blivit människa igen efter sådär 7-8 månader. Pinsamt var det men jag kunde inte vara trevlig när jag var så VANSINNIGT J-A TRÖTT!

    • annagranstrom december 22, 2012 den 8:50 e m #

      Tycker folk som ringer till familj med kolikbebis är de som ska be om ursäkt, inte tvärtom! Men kolik ska de ju max ha 4 mån, var det något annat? Kram!

      • mittilivetochjag december 25, 2012 den 9:33 e m #

        Ja det visade sig efter många år (sex) att det var lactosintollerans. Efter typ tio doktorsbesök under åren började vi testa själva vad som kunde vara fel med hans mage. Han kräktes och sprang på toa under alla år och jag var jätteorolig. (Inte konstigt att han hade ont i magen när han bara fick modersmjölk hela första året stackarn). Han blev ju lite bättre när jag slutade att amma men sen blev han bara sämre och sämre. Så vi prövade att inte ge honom mjölkprodukter när han var sex år och efter en vecka var han helt fri från magont för första gången i hela sitt liv. Jag glömmer det aldrig när han äntligen mådde bra och sa det. Vi gick till doktorn igen och berättade om vårt test. Doktorn skämdes och bad om ursäkt att han inte hade förstått det. Sedan dess har min kära son mått utmärkt. Men jag kan tänka mig att det sätter sina spår att ha haft ständig magknip sina första sex år i livet. Det är inte lätt att vara en perfekt förälder alltid! Men ibland är man totalt ovetande.
        Jag hoppas att du inte har samma problem med lille Victor.
        Kram!

      • annagranstrom december 25, 2012 den 10:12 e m #

        Vi kom ju på tidigt att han inte tål mjölk, så det är helt mjölkfri kost här! Mjölkprotein alltså. Bröstmjölken går bra när jag äter rätt, dvs utan mjölkprodukter och när vi kompletterar med ersättning har han mjölkfri på recept från läkare. 6 år låter otroligt länge, stackaren!! Vi kol på efter 2 mån själva, vilket bekräftades av läkarbesök. Kram.

  5. Husfrun december 21, 2012 den 7:14 e m #

    Det hoppas jag tomten kan ge. Det är jobbigt att sova så dåligt en längre tid. Kram.

  6. Sandra december 21, 2012 den 9:48 e m #

    Jag har inte sovit hel natt sen jag blev gravid, ibland sover Sixten länge, men jag kan inte somna om. Det är brutalt, men när jag inte är sjuk så klarar jag ändå sömnbristen ganska bra! ibland känns det som om det aldrig kan bli på något annat sätt! Jag önskar mig också sömn i julklapp! God jul!

    • annagranstrom december 22, 2012 den 8:48 e m #

      Hoppas vi båda får sömn! Jag klarar mig oxå okej för det mesta, bara jag får sova igen lite på helgen. 5h/dygn i veckorna GÅR men det är jobbigt… Sover Sixten på dagen så att du får vila?

  7. Åsa december 22, 2012 den 5:53 e m #

    ÅÅÅÅhh..gumman..har hört om det där..men svårt att förstå innan man lever med det..
    Men det blir bättre… fining..Be maken att ta över ibland så du kan sussa lite ❤
    Kramar Åsa

    • annagranstrom december 22, 2012 den 8:47 e m #

      Svårt för pappan att amma, så denna sömn är redan baserad på att vara två – typiskt va! Men jag tror oxå det blir bättre, iallafall när man slutar amma. Kram!

  8. Västgötskan december 25, 2012 den 1:27 e m #

    Nu hade jag inte komplikationer förvisso, men sömnbrist och bebisar går liksom hand i hand. ALLTID! Det är ju inte så att man kan ignorera dem om man duschar. De går ALLTID först…
    Hoppas du får lite mer sömn snart.

    Kram M

    • annagranstrom december 25, 2012 den 10:13 e m #

      Ja men exakt! Det går inte att beskriva innan man har barn. Det där med att de alltid kommer först och alltid är i ens tankar vad man än gör…

  9. Colombialiv december 28, 2012 den 7:22 e m #

    Alltså det där med sömnen… Gael är tio månader och jag har fortfarande inte sovit min hela natt, tror jag. Men man vänjer sig ju på något konstigt sätt.

  10. Etta januari 2, 2013 den 1:18 e m #

    Bra skrivet, det är precis så det är! Här sover bebis rätt så bra på natten, men inte mamman. Jag vaknar av minsta lilla knyst, och har svårt att somna om. Eller så är jag bara så upp i varv att jag inte kan somna. På dagarna sover hon oftast kortare stunder, men ibland flera timmar, men då är det oftast intajmat så att man är iväg och handlar eller på besök eller något så att man ändå inte kan sova, till sitt stora förtret.
    Jag hoppas att det blir bättre snart. Vi har börjat diskutera att S ska vara hemma från jobbet några förmiddagar för att jag ska kunna sova ut, eftersom Lilla A somnar vid 2-tiden på nätterna, och det blir lite kort tid för sömn, även de nätter man lyckas somna gott…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: