1 månad.

10 Okt

Den sjunde oktober fyllde Victor en månad. EN MÅNAD!

Min skräck var inte förlossningen, utan just den första månaden efter. Att ha ont, inte få sova och samtidigt ta hand om skrikande bebis.

Så hur var första månaden?

Både värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig, men också bättre.

Jag hade inte räknat med att förlora så mycket blod och svimma, inte heller att få livmoderinfektion och blodpropp. Smärtan av infektionen var mycket värre än förlossningen. Jag har heller aldrig varit så trött i hela mitt liv, tyckt att det varit så jobbigt att gå på toa eller komma ihåg alla mediciner som gjort att jag känt mig helt borta samt illamående. Och att åka till sjukhuset flera gånger i veckan för blodprover och kontroller … Nässelfeber hade jag inte heller räknat med, och inte med såriga bröstvårtor och att det skulle vara så smärtsamt att amma. Släng till en baby blues, att blöda varje dag (avslag) och känslor av otillräcklighet och att Victor förtjänar en bättre mamma, som borde kunna bära honom eller ta sig upp ur sängen första tiden …

Första månaden var på så sätt värre.

Samtidigt var den bättre, för jag hade aldrig räknat med en så söt unge. Fullt frisk, med en massa mörkt hår och långa ögonfransar som man blir alldeles betagen av. Han är en riktig långskånk dessutom – redan 57 centimeter på enmånaders-kontrollen, och han har nästan gått upp ett kilo sedan födseln.

Det är den där kluvenheten under första månaden som gjort det extra jobbigt. Att ha så ont, vara så trött, men älska så mycket och inte räcka till.

Nu hoppas jag bara att det blir bättre.

Annonser

13 svar to “1 månad.”

  1. S.W oktober 10, 2012 den 6:51 f m #

    Vet du, det blir bättre och roligare hela tiden. Jag tyckte det var fantastiskt när skruttan var ett halvår, men det blir bara roligare och man kan inte riktigt tro att det faktiskt kan bli bättre – och så blir det ändå det! Märker att jag inte riktigt har ord för att beskriva vilken underbar process föräldraskapet är. Grattis!

  2. Hanna Lans oktober 10, 2012 den 7:13 f m #

    Hohoho, det där med att vara en kass mamma hänger i … Man är aldrig tillräckligt bra. Visst är det nedslående? Jag har varit en kass mamma i snart 9 år. 😦

    Men det där med att ha en stor bebis tyckte jag var bra. Jag såg vissa av mina kompisar som hade så små bebisar att man trodde de skulle gå sönder. Skönt att ha en som var stabil i nacken omedelbart och härligt stor att hålla i!

    Snart kommer han skratta åt allt du gör, då blir allt bättre. 🙂

  3. Lisa oktober 10, 2012 den 8:16 f m #

    Åh ja, all denna kluvenhet. Vet precis hur du menar. Så jobbigt, så trött så ont, men ändå. Den där fantastiska lilla varelsen är värt allt. Varje gång man tittar ner på det lilla knyttet så bäddas hjärtat in i bomull.
    Jag kan inte lova att det blir bättre, även fast det under dina omständigheter vore märkligt om det inte blev det (jag hoppas verkligen!) ). Däremot lovar jag att det där hjärtat som du redan tror är överfullt med kärlek, det kommer bara fyllas på med ännu mer kärlek. Och så mkt roligt ni har framför er! Första månaden är ju rätt tråkig egentligen, nu kommer han utvecklas i rasande fart ju.

  4. Casa Annika oktober 10, 2012 den 8:22 f m #

    Victor kommer inte att minnas att du inte bar honom den första tiden, så strunt i det. Du har haft en förjäklig första månad, men nu ska vi tro att det är över och att allt blir bättre, så att du verkligen kan njuta av ditt barn! Tänk att han redan är en månad!

  5. Åsa oktober 10, 2012 den 2:25 e m #

    Så jättefint skrivet 🙂
    Du har haft en väldig otur med mycket..å jag hoppas innerligt att det bara blir bättre nu 🙂
    Kramar!

  6. -Jenny- oktober 10, 2012 den 2:39 e m #

    Det blir nog bara bättre och bättre och starkare och starkare för varje dag som går. Och tänk när Victor är lite drygt ett år. Då åker du till Göteborg och går på bokmässan och träffar mig och min bebis och minns tillbaka på hur du hade det nu och så kan du skratta åt eländet…
    Kram

  7. stoffisen oktober 10, 2012 den 4:49 e m #

    Åh vad tiden går fort. Det känns som igår sedan du födde.
    Njut av babysnosande nu 🙂

    Kram
    Stoffe

  8. Anneli oktober 10, 2012 den 10:07 e m #

    Grattis till den allra första omvälvande månaden!

  9. Trillingnöten oktober 11, 2012 den 2:04 f m #

    Herregud! Redan en månad!! Grattis! Jag hoppas också att det går lite bättre nu!

  10. wordsbymia oktober 11, 2012 den 11:57 f m #

    Åh vilket gulligt rufs han har 🙂 Tyvärr är känslan av att aldrig räcka till oändlig, men det är moderskärlek det. Kram på er!!

  11. Bubbel oktober 14, 2012 den 9:31 f m #

    Vilken liten rufsig sötnos! Förstår att du känner dig omtumlad av allt som hänt men nu kommer det bara bli bättre och bättre ska du se, det tar ju en stund att ”lära känna” varandra 🙂

  12. Etta - gravid, illamående och lite bitter oktober 14, 2012 den 6:27 e m #

    Vad fort det har gått! Själv räknar jag fortfarande ner, med nya krämpor hela tiden känns det som. Illamåendet är lite bättre, men jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag slutar fälla upp toalocket innan jag borstar tänderna. Jag fortsätter att följa dej för att se vad jag har framför mej. Lycka till med allt!

  13. Colombialiv oktober 19, 2012 den 2:15 f m #

    Grattis till första månaden lillen och Anna!
    Och jag håller med: Det blir bara roligare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: