Exakt en månad kvar.

På Öland i juli.

Att vara gravid är verkligen inte likt något annat. Det går inte ens att förklara. Vidrigt, jobbigt, tungt, men ändå häftigt. Faktiskt. Att ha en annan människa i sin egen mage, att upptäcka små nya symtom på kroppen vecka efter vecka när det första halvåret av spyor lagt sig. En linea nigra på magen här, lite råmjölk som läcker där, första sparken, första hickan. Eller som igår – knallröda fotsulor som efter lite googlande tydligen drabbar två tredjedelar av alla gravida kombinerat med klåda. Bara sådär liksom. Är det inte häftigt egentligen?

Annat spännande är att jag har haft mindre ont i ryggen sedan jag blev gravid. Helt tvärtom, med andra ord. Kanske för att jag knappt burit en enda matkasse under hela graviditeten, men ändå. Jag har inte särskilt ont. Ingen foglossning, inga ryggbesvär. Jag hade rätt mycket ryggbesvär ett tag innan jag blev gravid. Det kanske kommer? Men när?  Jag är ju höggravid nu och folk i samma vecka har klagat på ryggont och foglossning i många veckor. De kanske slapp alla spyor, uttorkning och dropp, men ändå. Jag har inte ens tränat ryggen, jag har bara … vilat.

Och bebisen ligger i optimalt läge inför förlossning. Med pannan nedborrat i bäckenet. Och jag kände inte ens när han borrade ned sig. Är det inte märkligt? Visst har jag ett konstant tryck mot urinblåsan, som en stor melon ungefär, men det börjar jag vänja mig vid nu. Att ständigt känna mig kissnödig och konstigt … tung mellan benen. Men ont? Nej.

Dessutom är jag piggare nu. Och kan gå bättre. Är gladare. Mer balanserad. Mår mindre illa. Kan njuta av en bok och ett glas mjölk. Längta efter grillad mat. Orka laga mat. Stryka handen över magen och säga hej lilla Skorpan, vi längtar efter dig, men kom inte ut alldeles för tidigt, okej?

Och så sägs det att sista trimestern ska vara värst. Den är för sjutton bäst. Kanske mår jag egentligen som alla andra, bara det att de slapp Hyperemesis och allt är relativt. Jag vet inte. Jag vet bara att de krämpor jag har nu inte går att jämföra med de första två trimestrarna och att jag äntligen kan känna att det är häftigt att vara gravid, att jag kommer stå ut sista månaden och att jag är otroligt lyckligt lottad.

Annons