Sommar 2014.

16 Aug

Sommar20146

Jag hade ledigt en vecka runt flytten, och sedan jobbade jag resten av juli (semester två veckor från 4 augusti). Trots allt jobbande hann vi med att grilla typ varje dag, svettas floder i hettan (älsk!), umgås med släkt och vänner och fixa en hel del hemma.

Sommar20142

Jag var lite orolig för att flytta från Haninge där jag älskade naturen, men rätt snabbt upptäckte vi att Järvafältet är helt fantastiskt. Kossor runt knuten, en gammal gård med kossor och hästar jättenära, och mängder med vackra åkrar och fält överallt. Att bo granne med naturreservat är verkligen en ynnest, och det här är inte det minsta sämre än Haninges.

Sommar2014 3

På helgerna hann vi också med en hel del. T.ex. så var vi till Norrtälje och hälsade på en fd. kollega, precis som förra sommaren. Det här året lekte Victor och kollegans son med varandra jättemycket. Gungade varann, drog i vagn, höll varandra i handen… Göllit som fan. Vi har också varit på syrrans killes 30-årsfest på Värmdö, samt hälsat på en nära vän som fått bebis – också på Värmdö.

Sommar20148

Vi har sett rätt mycket film och sovit alldeles för lite. En av favoriterna vi sett denna sommar är Grand Budapest Hotel. Jag älskar verkligen Wes Andersons filmer – varenda scen är som ett litet galet konstverk i sig.  På bokfronten har jag kanske läst fem böcker på snart tre månader, och det kommer nog bli ännu mindre framöver. Har en helt annan typ av resväg till jobbet framöver med största delen bestående av promenad och en liten delkollektivtrafik. Innan hade jag mycket mer sittande resväg = mycket mer läsande.

Sommar20144

Åh! Vi åkte med Victors kusiner och föräldrar till Fjäderholmarna, i deras egna båt. Solen sken och Victor fick låtsasköra hela vägen. Mycket folk och turistigt på sånna där ställen, men kul. Köpte dyraste mackan i mitt liv (100 spänn) och roligast var just själva båtturen.

Sommar2014 5

När jag hade (och har, en dag kvar…) semester åkte vi till Fagersta och hälsade på mina kusiner. Det var mitt under värsta elden i Västmanland och vi kände till och med röklukten ända till Stockholm. När vi kom till Fagersta var röken iallafall borta. Vi åkte vidare till Dalarna och släktens sommarhus där, och stannade en natt. Det är ganska lagom utan rinnande vatten i en icke-barnsäkrad-stuga. Victor hann iallafall bada i sjön och leka i lekstugan, besöka ett par småstäder och ramla baklänges i en trappa i Ludvika (jag trodde att han skulle dö!) innan vi åkte hem igen.

Sommar20147

Annars har det mest varit fixande på semestern. Isolerats i förråd, köpts grejer, fixats, fixats mer, fixats ännu mer osv. Victor har utvecklats jättemycket och börjat prata mer och mer. Häromdagen sa han ”älskling” och kastade sig om min hals och pussade och kramade mig. Han säger ”geting” när det kommer just en geting (vi har värsta invasionen), ”bil”, ”lastbil”, ”buss”, ”också” om man har samma sak som han har, ”chao!” som hejdå, ”wow!” och en massa massa annat. han pratar dagligen om de han tycker mest om (släktingar och grannar). Så många ord och namn att jag tappat räkningen. Och apropå räkna kör Victor med ”en, två, åtta, nio, tio!” när han räknar. Vissa bokstäver har han nu också lärt sig, förutom att han alltså kan känna igen alla siffror från 0-10.

Sommar20149

Igår var jag med min mamma och bror på restaurang, och efter det såg vi Manu Chao i regnet på Stockholms kulturfestival. Konserten började efter 23, så allt blev sent. Åkte därför med mamma och brorsan hem och sov där – i NIO TIMMAR. Alltså jag har inte sovit så mycket på kanske 2,5 år. Möjligtvis en enda gång, om jag inte missminner mig. Känner mig helt groggy idag av all sömn. Sedan Victor föddes har jagför övrigt  varit ifrån honom en natt på spa (sov 2-3h), två nätter i Belgien (sov typ inget) och nu den här natten (lyckades sova som en stock!). Så glad över detta avslut av semestern.

All in all har vädret varit sjukt bra denna sommar. Extremt varmt. Vi har inte gjort så mycket, samtidigt som vi gjort något jättestort – flyttat till radhus på andra sidan av stan (fem mil från där vi bodde). Vill inte att denna sommar ska ta slut, men nu är det en dag kvar innan Victor börjar på dagis och en helt ny tid börjar. Antar att den nya tiden kan kallas Verkligheten…

3 veckor kvar.

30 Jul

…tills lilltrollet börjar dagis. Känns rätt skumt, samtidigt naturligt. Han börjar bli så pass stor att han verkligen är redo. Eller så är det bara jag som är redo. Jag vet inte. Jag hoppas att det blir bra.

Och från måndag har jag semester i två veckor efter att ha jobbat dessa fina, soliga veckor. Slår vad om att det fina vädret är över lagom tills min semester. Inte så konstigt kanske med tanke på hur ovanligt fint det varit dock. Jag har lyckligtvis kunnat njuta lite på eftermiddagar/kvällar och helger ändå. Helt rätt sommar att bo i hus.

Juli2014

Ps. Eventuellt en klippning innan dagisstart, kanske.

Vi har flyttat!

11 Jul

Vi har flyttat!

bild 1 (7)

 

Jag hade ledigt en dryg vecka och jobbar nu juli ut. Sommaren har kommit på allvar och vi har precis skaffat EN gardin, har ungefär hundratusen grader inne och allt jag vill äta är glass dygnet runt. Älskar redan att bo i radhus. Har planterat jordgubbar och krusbär och fyllt en liten pool med vatten åt Victor. Det känns som vi är på semester utomlands. Går i flip flops till Maxi några hundra meter bort, kollar på kossorna i hagen, har nära till allt och hittar ingenting hemma som vi behöver.

bild 3 (3)

Victor sover som om det vore semester – somnar efter 23 (igår vid midnatt) – och sover mellan oss i sängen och vaknar inte alls lika ofta som annars. Äntligen kan jag sova med min familj igen.

Han härmar vad vi säger, pratar mer och mer. Han säger ”åh nej!” om han tappar något, nyser likadant som Martin, och om jag frågar ”Hur mycket älskar mamma Victor?” så visar han med armarna hur mycket jag älskar honom. Han har blivit ett år och tio månader och blundar när han blir blyg – och om han inte borrar in sig i ens nacke fortsätter han leka, men med stängda ögon. Tex. Att åka rutschkana och ”famla i mörkret” som en blind är ganska skrattframkallande. Innan han ska somna pekar han på olika delar i ansiktet på oss och vill att vi berättar vad allt heter. Ögon, öron, panna, hår, näsa, mun, läppar, tänder. Och han kallar radhuset för ”emma” (hemma).

bild 2 (4)

Får han inte respons när han ropar på ”pappa” ropar han ”Ami, Ami” istället (Martin) och får han inte omedelbar respons på ”mamma” blir det ”Anna, Anna”. Liksom som att han säger till på skarpen. Så jäkla kul.

Jag är så glad att bebistiden är över. Allt är så mycket lättare och roligare och hjärtat svämmar över av kärlek. Det enda jag saknar är lite egentid och tid för mig och Martin på kvällarna – tid vi aldrig har eftersom Victor är uppe så sent och är piggast av oss alla.

Han börjar på förskola 18 augusti, och då blir det kanske ordning på det där. Lite mer rutiner, lite mer intensiv lek. Jag har sett fram emot dagis länge, men nu får jag panik av det istället. Tänk om han rymmer, gör sig illa, blir bortrövad, dör…? Fick en liten gråtattack när jag gick runt den öde dagisgården härom kvällen. Kände bara att hans liv kommer sluta där. Jag är väldigt mycket katastroftänk och hoppas jag har fel.

 Nu ropar Victor på ”Anna, Anna”, så hej hej!

bild 4 (1)

Tiden del hundraåttiofem.

22 Jun

Juni2014

Jag hinner inte blogga, som ni kanske märkt. Jag förstår inte hur småbarnsföräldrar (som börjat jobba igen) har möjlighet att blogga mer än typ en gång i veckan. HUR är det möjligt?

Iallafall. Nu sitter jag vid datorn. Händer sällan. Egentligen borde jag göra så mycket annat. Som att packa inför flytten. Duscha efter kvällens löptur. Sluta smygäta av kladdkakan som blev kvar efter dagens besök (och allra första barnvakten av Victor någonsin. I nästan en timme! Inte en tår fälldes från varken honom eller mig när jag sa hejdå och lämnade Vicke ute att leka med sin moster och hennes kille).

Iallafall igen. Victor har lärt sig läsa några siffror. Han ser femmor, åttor, nior och ettor på bussar, i böcker, på tv, på klockor, på vägskyltar. ”En!”, ”em!”, ”åtta!”, ”ni!”. Jag är sådär ruskigt impad som bara en förälder kan vara. Att min lilla unge är så intresserad av siffror att han har börjat lära sig att läsa dem redan. Han sätter inte ens ihop två ord när han pratar, men kan läsa siffror liksom. Min Victor. Världens bästa trollunge.

Nåväl och iallafall iallafall. Nästa vecka är det besiktning av radhuset och strax därefter ska vi flytta. Känns både kul och jobbigt, läskigt och bra och jagvetinte på samma gång. Bor granne med bästa naturreservatet nu, kommer bo granne med ett annat snart. Flyttar fem mil men det känns som en annan stad. Från lägenhet som jag är så trygg i till att ha FÖNSTER PÅ NEDERVÅNINGEN och jag som är så jäkla rädd och målar upp värsta skräckscenariona. Oftast känns det iallafall bra.

Tiden alltså. Den går rätt snabbt nu. Första året med Victor gick den så sjuhuuukt långsamt. Fattade aldrig vad folk snackade om när de sa att tiden gick så fort med bebis. Fattar det fortfarande inte. Men nu går det fanimej undan. Kanske för att jag trivs så bra på jobbet och sakta men säkert börjar fatta att jag blivit mamma?

Allt känns bra. Men blogga, det hinner jag inte.

 

Majböcker.

18 Jun

vitamin-d-en-medicinsk-overblick

Fem utlästa böcker och årets hittills lägsta månads-snittbetyg! Nåväl, en sån månad måste väl komma förr eller senare. Är iallafall nöjd med att ha läst ut en fackbok (Vitamin D) och Aprilhäxan som jag velat läsa i åratal.

1) I niqab på Stureplan – Josefine Ahlström (☆☆)
Inte alls vad jag hade tänkt mig. Typisk chiclitt (av det sämre slaget). Lättläst och underhållande, men inte mer än så. Jag blev totalt lurad av både titel och omslag. Den handlade inte alls om en muslimsk kvinna och kulturkrockar, som jag hade hoppats på.

2) Smutstvätt – Kalle Lind & Kringlan Karlsson (☆☆½)
En bok jag vann hos Jenniesboklista. Den var rätt rolig och väldigt humoristiskt skriven rakt igenom, däremot lite too much för min smak. Den skulle passa som film, dock. Läs mer om vad jag tycker på Bohusläningens Bokblogg HÄR.

3) Aprilhäxan – Majgull Axelsson (☆☆)
En bok jag velat läsa så länge! Jag rös nästan igenom hela boken av äckel. Den är sådär subtilt genomvidrig och tragisk om sorg, längtan, död, bortlämnade barn, missbruk etc. Jag gillade den samtidigt som den inte var så bra som jag hade hoppats. Jag gillade inte slutet och blev tyvärr lite besviken.

4) Jag ska bara fixa en grej i köket - Moa Herngren (☆)
Sorgligt tema med en mamma som har alkoholproblem, men jag saknade något i hela boken. Jag vet inte riktigt vad det var. Trovärdighet, på något sätt? En lärdom eller poäng, mer än att mamman verkligen hade alkoholproblem? Jag blev mest irriterad när jag läste den, men det kanske i och för sig var meningen?

5) Vitamin D – en medicinsk överblick – Martin Carlsson (☆)
Intressant för mig som har kronisk brist trots receptbelagda piller. Boken tillförde mig dock inget nytt, och de rent medicinska bitarna hoppade jag över… Bra överblick skulle jag dock tro.

1 år och 9 månader med Skorpan.

11 Jun

För några dagar sedan blev Victor 1 år och 9 månader. Fantastico! Om han hade kunnat prata hade en intervju med honom antagligen sett ut ungefär så här:

10juni2014

Hur känns det att vara 1 år och 9 månader?
-?

Vad gillar du att göra på dagarna?
-Gunga, samla stenar, kasta stenar i gatubrunnar, bli kittlad, bli jagad, kolla på filmer av mig själv, fippla med Iphonen och åka buss. Allra mest gillar jag dock att trycka på knappar som låter. Alla typer av knappar går bra. När man betalar med kort, portkoder, hissknappar, plinga på bussen osv. Ibland säger jag ordet ”trycka” i sömnen eftersom jag längtar så mycket efter knappar.
Vad gillar du att äta?
-Russin är det bästa jag vet! Annars går avokado, fetaost, kikärtor och bönor bra, många olika sorters frukt, mackor och Ellas kitchen. Ibland kan jag väl offra mig och äta riktig mat, men då får man aldrig blanda puré eller sås med bitar. Hör ni det? ALDRIG! Ni tvingar alltid i mig ekologiskt, aldrig får man smaka på bekämpningsmedel, socker eller kemikalier. Passa er så att jag inte kommer vräka i mig sånt i smyg sen.
Tycker du om godis?
-Vad är det? Jag har förvisso knyckt en pepparkaka en gång när ni inte hann med, men annars känner jag inte till något sånt.
Gillar du att kolla på tv?
-Ja, helst filmer på mig själv eller Pingu, Lilla Anna och den långa farbrorn. Ibland går Fåret Shaun, spanska Caillou eller Pippi Långstrump på spanska bra. Bamse och Alfons har jag tröttnat lite på. Det är så 1,5 år.
Vad är det senaste du lärt dig?
-Du får allt ta och hänga med lite morsan, jag lär mig saker hela tiden. T.ex. att snurra runt stående tills jag ramlar (aka norsk fylla!), att klättra upp i trappstolen själv, käka med sked direkt ur matburken, komma och pussas och kramas självmant (ni gör ju sånt med varann och det tycker jag är så roligt att jag skrattar, därför gör jag samma sak).
Vad tycker du inte om?
Sova själv! Sova över huvud taget. Sova är bara för tråkiga vuxna. Byta blöja är också rätt trist, eller att komma hem. Jag vill bara vara ute och leka fattar ni väl!
Har du nån snutte?
-Jag har mina nappar. Helst hela tiden, men det är okej att vara utan – förutom när jag ska sova. Då vill jag ha minst tre att byta mellan hela tiden. Jag gillar inte när napparna är blöta och varma efter att jag själv sugit på dem.
Har du nån bästis?
-Skulle vara farmor isåfall. Nåa-nåa! Jag blir så arg varje gång ni bara åker förbi hennes hus utan att stanna. Jag vill trycka på hissknappen, åka hiss och sen leka! Som tur var får jag träffa farmor många gånger i veckan. Mamma och pappa är väl okej, men ni finns ju alltid där. Jag har aldrig ens haft barnvakt på riktigt liksom!
Kan du säga ditt favoritord?
-NÄE! (*skakar på huvudet så att lockarna flyger*)
Haha, nu sa du ju det!
-NÄE! Du lurade mig!
För att avrunda. Kan du säga paprika?
-Apickapa (*ler stolt*)
Hejdå!
-Edåå! (*vinkar kungligt*)

Mitt förra liv.

5 Jun

PuertoRico2003

 

Ibland slås jag av det där. Att jag levt två liv. I två helt skilda världar. Det kan vara en lukt, en låt, ett mail eller något annat som får mig att kastas tillbaka i tiden igen. Att jag levde där och då och så … annorlunda. Att jag bodde utan glasrutor i ghettot i Karibien, med knappt kallvatten, utan arbetsrättigheter eller egentligen andra rättigheter heller för den delen. Att jag satt på trottoarkanten och tänkte att här, här ska jag leva och här ska jag dö. Att ingenting annat fanns eller någonsin hade funnits.

Idag är jag så tacksam för det där. Att jag gjorde det. Att jag åkte dit på vinst och förlust, till slut förlorade, men kom hem och reste mig upp igen så småningom. Det är ett bra bagage att bära och jag är övertygad om att jag inte hade haft det jag har idag om jag inte varit med om allt det där. Egentligen självklart, men jag hade nog inte ens velat samma saker som jag vill idag.

Ibland längtar jag tillbaka. Inte till att leva där, men att vara turist. Puerto Rico är bästa stället på jorden att vara turist på, särskilt när man bott där och hittar till hemliga stränder, pratar deras språk och känner till de bästa ställena.

Senast jag var där var 2010, 10 år efter att jag började leva där, drygt 7 år efter att jag slutade leva där. Jag kommer åka dit igen, det vet jag. Victor måste bara bli lite större först.

Boricua donde quiera.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.