Jag känner rötter, vindar, vårsol.

21 Apr

Running2014

Det bästa med den här påsken är kanske att jag har sprungit fyra gånger. Funderar på en femte ikväll. Jag springer inte så långt som förr, inte heller så snabbt, men jag springer. Jag kan springa.

Jag lyssnar på musikguiden i P3 och flåsar mig fram, högröd i ansiktet och med håret på ända. En andningspaus från att vara hemma, som både är mysigt men också extremt energikrävande, och  med förhoppning om att jag någon gång ska återgå till samma kropp jag hade innan jag fick barn (en möjligtvis orimlig önskan, men ändå).

Jag blir så glad av skogen. Av vårsolen. Av alla knoppar och blommor som slår ut överallt. Rent logiskt kanske den där vårlyckan borde dämpas ju äldre man blir. Jag menar, man har ju varit med om rätt många vårar vid det här laget.

Istället blir det tvärtom. För varje vår som kommer blir jag bara gladare och gladare. Känner alla lukter, vindar, rötter under fötterna. Kanske börjar jag komma över komplikationerna efter Victor, känna mer tacksamhet över att jag lever och är frisk? Jag vet inte, men det spelar ingen roll. Jag vet bara att jag är glad.

Våren, jag älskar dig.

100 happy days.

18 Apr

April2014Sandåda

Withsofia har inspirerat mig till ”100 happy days” på Instagram, att uppmärksamma något som gör en lycklig varje dag i 100 dagar. Bra grej, tycker jag. Saken är dock den att jag är lycklig mest hela tiden, men oftast är det klagomålen som kommer fram. Känns liksom lättare att skriva om sånt som stör en än allt lyckligt som mest blir samma sak hela tiden. Victor som ger en kramar, då solen skiner, jag som springer i skogen, jobbet som jag trivs på, de kvällar då Victor lyckas somna innan 21 och vi har någon timme tillsammans, att vi snart ska flytta. Jag föredrar själv att läsa bloggar där det klagas lite mer, så ja… Hur tänker ni?

Marsböcker.

13 Apr

Marsbocker2014

Jösses vad mycket läst det blev under mars. Av en slump handlar fem av sex utlästa om kvinnoöden varav tre handlar om sorg och död (Hundar, hus och hjärtats längtan, Glöm inte att låsa och Lämna världen). Eftersom jag har som mål att läsa reportage/faktaböcker varje månad detta år blev det dock en sådan också (Världens dåligaste språk).

1) Emma - Jane Austen (☆☆☆)
En klassiker jag fick av min mamma för säkert 20 år sedan och inte läste ut förrän nu. Jag började läsa den i typ julas och läste ut den i mars – några sidor på kvällarna då och då. Jag tyckte bitvis att den var alldeles för seg och rörig, men helt klart en dåtidens chiclit som var jätteintressant att läsa. Välskriven och underhållande.

2) Hundar, hus och hjärtats längtan – Lucy Dillon (☆☆☆)
Jag har inte läst första boken, men det spelar ingen roll eftersom de är fristående. Jag trodde att det skulle vara en rätt ytlig och sliskig bok, men blev positivt överraskad. En riktig bladvändare om en kvinna som förlorar sin man i en olycka. Både sorglig och fin. HÄR skrev jag om den på Bohusläningens Bokblogg.

3) Finns inte på kartan – Karin Hjulström (☆☆)
Omslaget antyder att man kommer skratta högt hur mycket som helst, men jag skrattade inte någon gång. Rätt bra story, men den föll mig inte i smaken. Journaliststudent gör praktik på liten ort och försöker rädda orten från att försvinna från kartan. Alldeles för enkel på nåt sätt.

4) Världens dåligaste språk – Fredrik Lindström (☆☆☆½)
Äntligen läste jag denna bok! Typ ett årtionde efter ”alla” andra. Intressanta reflektioner över språket och konkreta exempel från både dåtid och nutid. Lärorik för alla ”språkpoliser” och konservativa språknissar. Väldigt välskriven och lättläst.

5) Glöm inte att låsa - Elizabeth Haynes (☆☆☆☆)
Herregud vilken spännande bok! Ni måste läsa den. Den handlar om våld i nära relationer, extremt våld i detta fall. Den pendlar mellan nutid och dåtid och båda tiderna är lika fängslande. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den. Månadens bästa.

6) Lämna världen – Douglas Kennedy (☆☆☆)
En bok som väntat några år i bokhyllan på grund av dess tjocklek. Perfekt att ha med på resan till Belgien eftersom det var så mycket restid. Jag läste ut den över helgen och är kluven. Jag både gillar och inte gillar den. Storyn är så extremt sorglig och fylld av död att det är svårt att ta till sig den. Gripande samtidigt som berättelsen är distanserad och spretig. HÄR skrev jag om den på Bohusläningens tidning.

 

För 10 år sedan.

12 Apr

 

bild (8)

Sara, Jessica, Li, jag och Sara 1999

Det måste ha varit den 12 april 2004 då jag kom hem från en resa från Malta. Eller så var det från Riga, jag minns inte riktigt eftersom allt flyter ihop. Jag var både på Malta och i Riga i april.

Den där natten innan jag kom hem, den glömmer jag däremot inte. Jag drömde om min kompis Jessica som var sjuk i cancer. Jag drömde att vi i gamla gänget satt på en buss och Sara var överlycklig. Jessica hade blivit friskförklarad och satt bredvid oss. Jag minns den där lyckan, lättnaden över att cancern äntligen var borta. Jag vände mig mot Jessica samtidigt som hennes ansikte suddades ut och min lättnad förbyttes mot skräck. Hon fanns inte mer.

Dagen efter ringde Li och grät. Jessica var död. Hon vad borta på riktigt. Inte bara i min dröm, utan för alltid. Jag fortsatte ändå att se henne överallt i flera år. På tunnelbanan. På bussen. I mataffären. Den där rödlätta hästsvansen som gungade fram och tillbaka.

Igår var det tio år sedan hon dog. 10 år – och det är fortfarande ofattbart.

Hur hade hennes liv sett ut idag? Hade hon haft barn? Hade det lekt med Victor? Hade vi ens haft kontakt?

Vi umgås fortfarande i vårt gäng, men utan Jessica.

 

Tiden.

7 Apr
BollhavApril2014

På lekland tidigare i veckan. Var sist kvar av alla barn, men ville stanna kvar ändå – trots vrickad fot.

Tiden räcker verkligen inte till för bloggande längre. Jag hinner typ aldrig sitta vid datorn, och när jag gör det (en gång i veckan i snitt?) skriver jag för Bohusläningens Bokblogg i första hand. Victor somnar oftast sent, och  när han har somnat försöker jag fixa lite och sedan lägga mig. Senaste tiden har han somnat runt 21:30. Själv går jag upp runt 5:30, så ja… Det blir inte mycket tid över.

För det mesta är jag helt utmattad på kvällarna. Att jobba är fortfarande som semester jämfört, det är tiden hemma och sova för lite som tar energin. Victor är det bästa som finns, absolut, men också rejält energikrävande. Han har alltid varit envis, men nu. Oj! Väldigt kul att han kan visa så tydligt vad han vill dock. Som exakt vilken video han vill se, vilken sång man ska sjunga eller vilket rum vi ska gå till. Han tar helt resolut ens hans och sliter med en. När vi har flyttat ska han iallafall få ett eget rum, och så ska vi börja träna (igen) på att han får sova i egen säng. Vi får se hur det går.

Min poäng med hela inlägget är egentligen att jag knappt hinner blogga eller kommentera era bloggar, vilket jag saknar. Livet kommer liksom emellan. Hoppas ni inte glömmer mig ändå.

Belgien i bilder.

1 Apr

Det är rätt fantastiskt vad man kan hinna med på bara en helg. Som att åka till Belgien och hälsa på sin kära syster som gör praktik i den lilla staden Kiewit utanför Hasselt (1,5h med tåg från Bryssel). Det var nämligen exakt vad jag gjorde fredag-söndag.

Det var runt 20 grader och sol, så vi hann dels med en dag i Bryssel där vi åt crepes ute i solen med min bloggkompis Petchie och hennes ubergulliga bebis, shoppa åt Victor, provsmaka belgisk choklad och kolla på Manneken pis och sånt där.

Sen hann vi kolla på roliga hus, se fyra getter som flydde från en inhängnad när vi gick runt i en rekreationspark, käka långa frukostar (händer ju aldrig som småbarnsmamma), cykla, äta glass, se Hasselt medan det var karneval och jag hann läsa ut en tjock bok.

All i all en toppenhelg, bara syster (och hennes huskompisar) och jag. Jag var bara JAG. Sov dock jättejättelite, och natten mot söndagen låg jag i timmar där på luftmadrassen och längtade efter Victor. Syrrans grannar hade fest, så jag somnade först klockan 05 och vaknade vid 08 igen. Ligger enormt mycket back med sömnen. Ni vet så där att femtimmarsnätter framstår som mycket sömn.

För att vara positiv igen: Har ni förresten käkat speculoos-kakor/glass/kräm? Mon dieu vad gott! Tur att jag köpte med mig hem…
Belgien9Belgien2Belgien8Belgien6Belgien1Belgien5Belgien7Belgien3Belgien4

Det här med intressen från start.

19 Mar

Såg precis Colombialivs underbara video om Gael som blivit två år och smälte en aning. Jag är så glad över att ha en egen liten gulligan och slippa bli grön av avundsjuka, vilket jag helt klart hade blivit om Victor inte funnits.

Iallafall. Jag kom och tänka på det här med barns intressen från start. Som att Annika skriver om Gaels intresse för musik och böcker. Victor gillar väl också musik och att dansa, men inte alls så där.

Han är hittills ointresserad av innehållet i böcker. Han hämtar böcker och sätter sig i ens knä, men bara för att få uppleva själva bläddrandet. Vad som händer om man vänder på boken, och få pilla på sidorna.

Han har en xylofon, men spela på den? Nej. Han är intresserad av pinnarna man spelar med och hur man stoppar in dem i hålen under xylofonen. Hos sin mormor har han testat att spela piano, men i ärlighetens namn tror jag att han mest är intresserad av hur det fungerar rent tekniskt. Inte av själva musiken.

Vi har fått ta bort knappen till recievern, annars skruvar Victor bort den. Han skruvade ner ringklockan till dörren flera gånger innan han knappt kunde gå. Han älskar saker med skruvlock och bryr sig inte om att härma djurläten. Han kan härma en kossa, men blir tyst eller typ sur om man ber honom om det. Helt ointresserad.

Alla barn gillar väl tekniska saker mer eller mindre, men det kändes tidigt att tekniska saker är Victors grej. Jag är mer för musik och böcker, men Victor är sin pappa upp i dagen. Inte helt fel det heller, och vem vet – jag kanske kan klämma in lite sagor i framtiden. Vicke är ju trots allt bara drygt 18 månader. Allt kan hända.

Och, han har iallafall börjat uppskatta servisen han fick av mig i julklapp. ”Får mamma lite kaffe?” frågar jag, och han häller upp från kaffepannan i två muggar med tillhörande rinn-ljud. Sen dricker vi och sörplar luft ur varsin mugg. Kanske har han ärvt mitt intresse för mat och sånt? Hoppas.

pellianiservis

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.