Sommarböcker 2014 (jun-aug).

12 Sep

babels-hus

1) Babels hus –P.C Jersild (☆☆☆)
70-tals-klassiker som väntat länge i bokhyllan. Har även blivit tv-serie, som jag förvisso inte sett. Trodde att boken skulle vara tung och tråkig, men icke – den var lättläst och underhållande om Primus Svensson och kritik mot sjukvårdspolitikens inriktning på storskaliga och opersonliga sjukhus. Glad att jag äntligen läst den!

min_kamp_1

2) Min Kamp, del ett – Karl Ove Knausgård (☆☆)
SOM man (jag) hört om denna serie böcker. Att det ska vara fantastiska. Folk som nästan känner att livet tar slut när de läst sista boken. Jag blev inte ens imponerad av den här första boken. Kanske hade jag förväntat mig för mycket av Knausgård? Han kan absolut skriva väldigt bra, men VAD handlar boken egentligen om? En självupptagen självbiografi som egentligen inte är någonting utan just språket.

Fördelarna-med-en-kollaps3) Fördelarna med en kollaps – Jonathan Tropper (☆☆☆)

Jag älskar Troppers böcker! Kanske allra mest ”Boken om Joe”. Därför hade jag såklart höga förväntningar även på denna bok. Måste dock säga att jag tycker att den är sämst av alla hans böcker. Den tog sig mot slutet, men i början blev jag ganska irriterad. Den kändes… sexistisk och väldigt icke-pk på ett irriterande sätt. Såklart underhållande som vanligt och helt okej, men som sagt: Han kan så himla mycket bättre.

Och bergen svarade

4) Och bergen svarade – Khaled Hosseini (☆☆☆☆½)
Nästan alla som läser har väl läst både ”Flyga drake” och ”Tusen strålande solar” (båda sjukt bra). Jag hade hört att ”Och bergen svarade” inte alls skulle leva upp till de två första, men jag förstår inte riktigt… Jag älskade den. Den handlar om två fattiga syskon i Afghanistan som skiljs åt. Vi får följa flera människoöden under en lång tid. Den är annorlunda mot de två första, tar längre tid att läsa och hoppar lite mer, men bra? Oh ja. Väldigt bra, till och med.

Mormor hälsar

5) Min mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman (☆☆☆☆)
Alltså vilken mästare på att skriva underhållande den här Fredrik är. Jag har läst hans ”En man som heter Ove” och ”Saker min son behöver veta om världen”, och nu i somras alltså även den senaste. Vilken fantastisk roman! Vissa saker kändes lite väl orealistiska och lite … mycket, men den är ändå väldigt fin. Och rörande. Och bra. Överraskande bra, precis som debuten.

mitt-nya-jag-av-sophie-kinsella6) Mitt nya jag – Sophie Kinsella (☆☆☆☆)
Ibland är det så skönt att läsa en riktig chiclitt-bok. Slippa tänka, plöja sig igenom sidorna och glömma allt så fort den är klar. Den här boken är dock fantastisk för sin genré. Kanske den bästa chiclitt jag någonsin läst, faktiskt. Om man nu tar den för just chiclitt och inte analyserar den djupare än så. Den har verkligen allt. Kärlek, yta, djup, vänskap, relationer. Storyn är i korta drag att en medelmåtta är med om en olycka och tappar minnet. Hon minns inte hur hon plötsligt är på toppen i livet. Snyggaste mannen, bra jobb, smal och med de senaste kläderna… Men som ganska ofta visar det sig att allt det där mest bara var bra på ytan. Åh, gillar verkligen den här boken!

mitt liv som porrstjärna7) Mitt liv som porrstjärna – Puma Swede (☆☆½)
Kunde inte låta bli att läsa den här boken… Det är alltid intressant att sätta sig in i hur människor tänker. Varför de har gjort sådana val i livet som man själv kanske aldrig skulle göra, och om det ens är just val från första början. Varför väljer man att bli porrstjärna – utan att ha den där trasiga barndomen, pengabehov eller utnyttjande i bakgrunden? Puma Swede besvarar allt sånt och tar in en bakom kulisserna – detaljerat. Spännande läsning, minst sagt. Inte överdrivet dålig heller, men hon har såklart fått journalistisk hjälp att skriva boken (Jan Ekholm).

Två år med Skorpan.

10 Sep

Sommar20141

I söndags fyllde Victor två år. Första året gick så himla långsamt, men det andra då jag har jobbat och Martin varit hemma – wow! Nu har vi istället ett (snorigt) dagisbarn och ägnar oss åt det berömda livspusslet. För att lyckas hämta Victor vid 16 måste jag gå hemifrån FÖRE 06, så det blir rätt tidiga morgnar om man säger så. Jag gillar det, iallafall. Jag är lycklig och full av kärlek.

Victor trivs på dagiset, även om han som de flesta andra barn grinar när man lämnar. Det är lite rörigt där han går eftersom det är nytt, men han har kul. Tredje veckan blev han sjuk och jag vabbade en dag, och sedan dess är JAG sjuk medan han snorar loss på dagiset. Vi är förberedda och varnade från alla håll och kanter att första tiden kommer bestå av sjukt (fyndigt) mycket vab.

Ungen utvecklas mer och mer. Just nu är det solo-perioden. Allt ska göras själv och benämns som just ”solo!” (”själv” på spanska). Härom kvällen skulle han till och med ligga SOLO i sin säng, så Martin fick natta på golvet bredvid. Rätt roligt eftersom han innan vi flyttade aldrig skulle ha kommit på tanken att ligga SJÄLV i en säng. Jag tycker det är kul att allt ska göras själv,  även om det ibland hälls mjölk utanför glaset eller blir lite svårt för honom att köra bil… Jag är glad och stolt över att han utvecklas som han ska och vill göra saker själv. Allt är i sin ordning.

Ibland vaknar han arg som ett bi och allt är fel, ibland är han helt ubergullig och kallar mig för ”älskling” och vill kramas. Oftast pratar han bara i enstaka ord (eller max två ord, typ ”chao mamma”), men häromkvällen sa han ”mamma… vet du… älskling” typ hundra gånger eftersom han märkte hur glad jag blev varje gång. *meltdown*.

Dagis är perfekt på dagarna och mycket bättre än att vara hemma. Jag kan inte aktivera honom som han behöver, jag är faktiskt ganska trött och tråkig. Vet inte om han blir speciellt mer trött av dagis heller, så nu har vi infört att han bara får sova 15-30 min för att han ska kunna somna i normal tid på kvällen. På helgen sover han 0-15 min/dag oavsett när han vaknar. I lördags vaknade han 04 och var uppe till 20.30, minus en kvart… Ja…

Vi hade tvåårskalas med släkt i söndags och fick otroligt bra presenter. När han fick en dockvagn av sin farbror dagen efter blev ögonen stora som tefat. Vilken dröm! Annars är radiostyrd bil och jamande och gående katt ascoolt också, om du skulle fråga honom själv. Eller så skulle han säga –WHAAAT! som han börjat med. Hilarious.

Sommar2014

Det här med att ha en tvååring. Så himla kul och utmattande på samma gång. Går inte att jämföra med den hemska första tiden på miljoner ljusår, men ändå utmattande på sitt sätt genom att få ihop allt. Ha tålamod när det blir utbrott. Inte bli arg. Läsa samma saga om och om igen. Sjunga samma sång och tjata om samma tandborstning. Älska så mycket att man nästan går sönder. Att ha en egen familj som kommer först och betyder mest. Allt kan sammanfattas med några få ord: Fantastiskt. Häftigt. Viktigast, bäst och störst av allt.

Victor, eller ”kikoys” som han kallar sig själv, oj vad jag älskar dig!

Nu en liten avslutande parlör för att förstå vissa ord som inte är uppenbara:

Manó = Banan

Kikoys= Victor

Nåa nå = Farmor (han kan också säga ”fammo”)

Mochachi = Morfar (han kan också säga ”moffa”)

Papio = Abuelo (Farfar)

Ya = moster Ylva

Ami = Martin

Ganingo = Gardinen

Aj pa = ipad

Pica = Paprika

Nana = Napp

Nane = En speciell blå napp med bilar

 

När en av ens idoler dör.

5 Sep
BuenosAires1

Förväntansfulla i Buenos Aires, mars 2007. Ever, Victor och min lillasyrra Ylva.

Gustavo Cerati är död. Död! Jag är helt chockad. Jag hade till och med missat hans stroke och att han legat i koma. Igår dog han, 55 år ung. Och eftersom jag är hemma och vabbar och Victor till och med sover en stund på dagen är det om det här jag vill skriva. Har inte ens rört datorn sedan jag uppdaterade bloggen sist.

Cerati, en av Sydamerikas största artister genom alla tider. Aktiv i mer än 30 år. Så många låtar, så många fans, så mycket historia. Jag fick äntligen se honom live i Buenos Aires 2007, tillsammans med 200 000 andra. Som jag hade väntat. Och förstår ni hur många människor det är?! Nya Friends Arena i Solna kan ta upp 65 000 pers.

Efter konserten drack Laura champagne med bandet eftersom hon dejtade trummisen, och jag var så himla avis medan vi ordagrant höll på att bli nedtrampade. Jag fick aldrig träffa Cerati, fast jag var så näranära. Däremot hängde vi med trummisen några gånger.

Cerati, så många gånger jag åkt bil i Karibien genom bergen, vid stranden, genom regnskogen, och lyssnat på me verás volar, por la ciudad de la furia och alla andra låtar. Soda Stereo, bandet innan han blev solo, är så bra. Var så bra. Jag lyssnar alltid på Cerati, tröttnar aldrig.

Gustavo Cerati, R.I.P.

Bloggen, 11 mars 2007:

Alla skulle dit. Bussarna nummer 37 från Kongressen var proppfulla, och tiden gick. Vi hade tänkt åka redan runt 17, men eftersom matedrickandet förvandlades till empanadas-köpande på Plaza del Carmen, och vi hann bli hungriga och mätta igen, kom vi inte iväg förrän 19 ändå.

Som alla andra.

Och då var vi ändå ute i god tid. Väl framme hamnade vi ungefär 100 meter från scenen, mellan en lerpöl och marijuana-rökande människor som hoppade upp och ned och sjöng med i alla låtar. Jag sjöng också med i de flesta. Surrealistisk helg. Först Chavez, sedan Cerati, saker som bara händer i Sydamerika.

När konserten var slut blev det kaos. Jag trodde att vi skulle dö. Ylva och jag såg hela scenariot framför oss; ”39 döda, nedtrampade i folkmassorna, bland dem två svenskar. Den ena utan sandaler, och dessa hittades två veckor senare i sjöarna i Palermo”.

Ever försvann i folkmassorna, Victor såg panikslagen ut, Ylvas ena sandal åkte av, folk trampade henne på fötterna, jag kunde inte andas och folk tryckte på från alla håll. Poliserna hade spärrat av och glömde väl öppna upp när konserten var slut, vilket resulterade i att fler och fler människor var på väg från konserten, utan att komma ut. Var man än tittade var det argentinare i alla möjliga färger och former. De klättrade upp i träden, stod pressade mot väggarna runt omkring, och det fanns inte en enda milimeter utan folk så långt ögat kunde nå.

Jag har aldrig sett så mycket människor samtidigt förut, men så är jag ju också svensk. Var totalt skakis i flera timmar efteråt, ungefär lagom tills vi kom hem. Det tog fyra timmar, eftersom det var omöjligt att få tag på en buss eller ens taxi. Klockan sju la vi oss, och 25kvadrat för två har aldrig känts större.

 

Sommar 2014.

16 Aug

Sommar20146

Jag hade ledigt en vecka runt flytten, och sedan jobbade jag resten av juli (semester två veckor från 4 augusti). Trots allt jobbande hann vi med att grilla typ varje dag, svettas floder i hettan (älsk!), umgås med släkt och vänner och fixa en hel del hemma.

Sommar20142

Jag var lite orolig för att flytta från Haninge där jag älskade naturen, men rätt snabbt upptäckte vi att Järvafältet är helt fantastiskt. Kossor runt knuten, en gammal gård med kossor och hästar jättenära, och mängder med vackra åkrar och fält överallt. Att bo granne med naturreservat är verkligen en ynnest, och det här är inte det minsta sämre än Haninges.

Sommar2014 3

På helgerna hann vi också med en hel del. T.ex. så var vi till Norrtälje och hälsade på en fd. kollega, precis som förra sommaren. Det här året lekte Victor och kollegans son med varandra jättemycket. Gungade varann, drog i vagn, höll varandra i handen… Göllit som fan. Vi har också varit på syrrans killes 30-årsfest på Värmdö, samt hälsat på en nära vän som fått bebis – också på Värmdö.

Sommar20148

Vi har sett rätt mycket film och sovit alldeles för lite. En av favoriterna vi sett denna sommar är Grand Budapest Hotel. Jag älskar verkligen Wes Andersons filmer – varenda scen är som ett litet galet konstverk i sig.  På bokfronten har jag kanske läst fem böcker på snart tre månader, och det kommer nog bli ännu mindre framöver. Har en helt annan typ av resväg till jobbet framöver med största delen bestående av promenad och en liten delkollektivtrafik. Innan hade jag mycket mer sittande resväg = mycket mer läsande.

Sommar20144

Åh! Vi åkte med Victors kusiner och föräldrar till Fjäderholmarna, i deras egna båt. Solen sken och Victor fick låtsasköra hela vägen. Mycket folk och turistigt på sånna där ställen, men kul. Köpte dyraste mackan i mitt liv (100 spänn) och roligast var just själva båtturen.

Sommar2014 5

När jag hade (och har, en dag kvar…) semester åkte vi till Fagersta och hälsade på mina kusiner. Det var mitt under värsta elden i Västmanland och vi kände till och med röklukten ända till Stockholm. När vi kom till Fagersta var röken iallafall borta. Vi åkte vidare till Dalarna och släktens sommarhus där, och stannade en natt. Det är ganska lagom utan rinnande vatten i en icke-barnsäkrad-stuga. Victor hann iallafall bada i sjön och leka i lekstugan, besöka ett par småstäder och ramla baklänges i en trappa i Ludvika (jag trodde att han skulle dö!) innan vi åkte hem igen.

Sommar20147

Annars har det mest varit fixande på semestern. Isolerats i förråd, köpts grejer, fixats, fixats mer, fixats ännu mer osv. Victor har utvecklats jättemycket och börjat prata mer och mer. Häromdagen sa han ”älskling” och kastade sig om min hals och pussade och kramade mig. Han säger ”geting” när det kommer just en geting (vi har värsta invasionen), ”bil”, ”lastbil”, ”buss”, ”också” om man har samma sak som han har, ”chao!” som hejdå, ”wow!” och en massa massa annat. han pratar dagligen om de han tycker mest om (släktingar och grannar). Så många ord och namn att jag tappat räkningen. Och apropå räkna kör Victor med ”en, två, åtta, nio, tio!” när han räknar. Vissa bokstäver har han nu också lärt sig, förutom att han alltså kan känna igen alla siffror från 0-10.

Sommar20149

Igår var jag med min mamma och bror på restaurang, och efter det såg vi Manu Chao i regnet på Stockholms kulturfestival. Konserten började efter 23, så allt blev sent. Åkte därför med mamma och brorsan hem och sov där – i NIO TIMMAR. Alltså jag har inte sovit så mycket på kanske 2,5 år. Möjligtvis en enda gång, om jag inte missminner mig. Känner mig helt groggy idag av all sömn. Sedan Victor föddes har jagför övrigt  varit ifrån honom en natt på spa (sov 2-3h), två nätter i Belgien (sov typ inget) och nu den här natten (lyckades sova som en stock!). Så glad över detta avslut av semestern.

All in all har vädret varit sjukt bra denna sommar. Extremt varmt. Vi har inte gjort så mycket, samtidigt som vi gjort något jättestort – flyttat till radhus på andra sidan av stan (fem mil från där vi bodde). Vill inte att denna sommar ska ta slut, men nu är det en dag kvar innan Victor börjar på dagis och en helt ny tid börjar. Antar att den nya tiden kan kallas Verkligheten…

3 veckor kvar.

30 Jul

…tills lilltrollet börjar dagis. Känns rätt skumt, samtidigt naturligt. Han börjar bli så pass stor att han verkligen är redo. Eller så är det bara jag som är redo. Jag vet inte. Jag hoppas att det blir bra.

Och från måndag har jag semester i två veckor efter att ha jobbat dessa fina, soliga veckor. Slår vad om att det fina vädret är över lagom tills min semester. Inte så konstigt kanske med tanke på hur ovanligt fint det varit dock. Jag har lyckligtvis kunnat njuta lite på eftermiddagar/kvällar och helger ändå. Helt rätt sommar att bo i hus.

Juli2014

Ps. Eventuellt en klippning innan dagisstart, kanske.

Vi har flyttat!

11 Jul

Vi har flyttat!

bild 1 (7)

 

Jag hade ledigt en dryg vecka och jobbar nu juli ut. Sommaren har kommit på allvar och vi har precis skaffat EN gardin, har ungefär hundratusen grader inne och allt jag vill äta är glass dygnet runt. Älskar redan att bo i radhus. Har planterat jordgubbar och krusbär och fyllt en liten pool med vatten åt Victor. Det känns som vi är på semester utomlands. Går i flip flops till Maxi några hundra meter bort, kollar på kossorna i hagen, har nära till allt och hittar ingenting hemma som vi behöver.

bild 3 (3)

Victor sover som om det vore semester – somnar efter 23 (igår vid midnatt) – och sover mellan oss i sängen och vaknar inte alls lika ofta som annars. Äntligen kan jag sova med min familj igen.

Han härmar vad vi säger, pratar mer och mer. Han säger ”åh nej!” om han tappar något, nyser likadant som Martin, och om jag frågar ”Hur mycket älskar mamma Victor?” så visar han med armarna hur mycket jag älskar honom. Han har blivit ett år och tio månader och blundar när han blir blyg – och om han inte borrar in sig i ens nacke fortsätter han leka, men med stängda ögon. Tex. Att åka rutschkana och ”famla i mörkret” som en blind är ganska skrattframkallande. Innan han ska somna pekar han på olika delar i ansiktet på oss och vill att vi berättar vad allt heter. Ögon, öron, panna, hår, näsa, mun, läppar, tänder. Och han kallar radhuset för ”emma” (hemma).

bild 2 (4)

Får han inte respons när han ropar på ”pappa” ropar han ”Ami, Ami” istället (Martin) och får han inte omedelbar respons på ”mamma” blir det ”Anna, Anna”. Liksom som att han säger till på skarpen. Så jäkla kul.

Jag är så glad att bebistiden är över. Allt är så mycket lättare och roligare och hjärtat svämmar över av kärlek. Det enda jag saknar är lite egentid och tid för mig och Martin på kvällarna – tid vi aldrig har eftersom Victor är uppe så sent och är piggast av oss alla.

Han börjar på förskola 18 augusti, och då blir det kanske ordning på det där. Lite mer rutiner, lite mer intensiv lek. Jag har sett fram emot dagis länge, men nu får jag panik av det istället. Tänk om han rymmer, gör sig illa, blir bortrövad, dör…? Fick en liten gråtattack när jag gick runt den öde dagisgården härom kvällen. Kände bara att hans liv kommer sluta där. Jag är väldigt mycket katastroftänk och hoppas jag har fel.

 Nu ropar Victor på ”Anna, Anna”, så hej hej!

bild 4 (1)

Tiden del hundraåttiofem.

22 Jun

Juni2014

Jag hinner inte blogga, som ni kanske märkt. Jag förstår inte hur småbarnsföräldrar (som börjat jobba igen) har möjlighet att blogga mer än typ en gång i veckan. HUR är det möjligt?

Iallafall. Nu sitter jag vid datorn. Händer sällan. Egentligen borde jag göra så mycket annat. Som att packa inför flytten. Duscha efter kvällens löptur. Sluta smygäta av kladdkakan som blev kvar efter dagens besök (och allra första barnvakten av Victor någonsin. I nästan en timme! Inte en tår fälldes från varken honom eller mig när jag sa hejdå och lämnade Vicke ute att leka med sin moster och hennes kille).

Iallafall igen. Victor har lärt sig läsa några siffror. Han ser femmor, åttor, nior och ettor på bussar, i böcker, på tv, på klockor, på vägskyltar. ”En!”, ”em!”, ”åtta!”, ”ni!”. Jag är sådär ruskigt impad som bara en förälder kan vara. Att min lilla unge är så intresserad av siffror att han har börjat lära sig att läsa dem redan. Han sätter inte ens ihop två ord när han pratar, men kan läsa siffror liksom. Min Victor. Världens bästa trollunge.

Nåväl och iallafall iallafall. Nästa vecka är det besiktning av radhuset och strax därefter ska vi flytta. Känns både kul och jobbigt, läskigt och bra och jagvetinte på samma gång. Bor granne med bästa naturreservatet nu, kommer bo granne med ett annat snart. Flyttar fem mil men det känns som en annan stad. Från lägenhet som jag är så trygg i till att ha FÖNSTER PÅ NEDERVÅNINGEN och jag som är så jäkla rädd och målar upp värsta skräckscenariona. Oftast känns det iallafall bra.

Tiden alltså. Den går rätt snabbt nu. Första året med Victor gick den så sjuhuuukt långsamt. Fattade aldrig vad folk snackade om när de sa att tiden gick så fort med bebis. Fattar det fortfarande inte. Men nu går det fanimej undan. Kanske för att jag trivs så bra på jobbet och sakta men säkert börjar fatta att jag blivit mamma?

Allt känns bra. Men blogga, det hinner jag inte.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.